Unum 2017 - 4

U

NR 4 ÅR 2017 ÅRGÅNG 34

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: TYSTNADENS BERG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

TYSTNADENS BERG

Ledare 3 f. Peder Bergqvist Om tystnaden - minnen från en svunnen tid Sr Veronica OP

4-7

Om mig 8-10 Jan-eric Jonsgården Berget i mitt hjärta 10-11 Perhåkan Forss Tystnadens mysterium f. Peder Bergqvist

12-19

Hälsning från Mymensingh 20-21 Kristina Andersson Per Mases om tystnaden f. Peder Bergqvist

24-27

Ett försök till biografi, Per Mases • del 1 Elsa Mases

30-36

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Får tystnaden ta sin plats?

P

å Berget har tystnaden en självklar plats. Men vi får inte ta tystnaden för given, dess plats hotas alltid att trängas undan, särskilt i vår oroliga och bullriga tid. Vi behöver värna om tystnaden, som en utrotningshotad växt, påminna varandra om att Gud har gett oss tystnaden som en gåva, och att Berget är en utvald plats för tystnad och stillhet.

Tystnaden är Guds eget språk, det himmelska språket som lagts ner i människans natur och hjärta.

Därför har tystnaden redan en plats inom oss, i vårt djupaste inre, i vår identitet som personer, i vårt hjärta.

Gud har lagt ned tystnaden i människans innersta, som en del av vad det är att vara Guds avbild, Guds eget språk, i oss. Vi behöver inte åka över havet för att möta Gud, för han finns redan i vårt hjärta (Rom 10:6-9). Det finns ingen plats på jorden där Gud är mer närvarande än i människans hjärta. Hjärtat är i sanning Guds boning, tystnadens tempel. Genom tystnaden är Gud redan i människan, den sanna öknen är inom oss. Vi är tystnadens döttrar och söner och Gud till oss i vår tystnad: ”När Gud talar måste människan vara tyst” (Tauler).

Man kan definiera tystnaden på olika sätt och den kan ha olika betydelser. Den tystnad vi förvaltar på Berget är en tystnad i relation till Ordet, en tystnad som fyller alla ord. Gud talar till oss utan att bryta stillheten, den stillhet som är genomträngd av hans närvaro. Och bön är inte prat utan ett samtal som når oss ända in i hjärtegrunden som personer. Det gäller att inte störa tystnaden i rädsla för den stilla närvaron person till person, utan att ge tystnaden som en gåva till varandra. Att vila i tystnaden och stillheten så att vi förblir öppna för Gud och varandra, och förstår att orden är där bara för att tillkännage den ömsesidiga närvaron mellan Gud och oss. Här behövs ord, men inte i himlen, inga ord kan lägga till något, till den fulla vänskapen mellan Gud och oss.

Tystnaden är inte ett tomrum, en brist, utan en fullhet, Guds eget språk, som har en melodi, där ord och tystnad lever i harmoni med varandra. ”Bön och tystnad kommer att rädda världen” (kardinal Sarah). En del av den skatt som förvaltas på Berget är denna stora tilltro till tystnaden, den inre friden, och vad den kan åstadkomma i den här världen.

Unum 3

Från Sr Veronicas novisupptagning?

Bilden togs den 2 juli 1960 i Mortefontaine när Sr Veronica just hade fått dräkten, alltså påbörjat sitt noviciat efter postulanttiden.

OM TYSTNADEN - minnen från en svunnen tid Sr Veronica OP, dominikansyster och medarbetare på Berget.

Unum 4

J

ag gick i kloster strax innan Andra Vatikankonciliet öppnades, det vill säga för mycket länge sen, på ”den förkonciliära tiden” som man säger idag, lite överlägset och kanske föraktfullt. Ja, det var en annan tid och en annan värld!

DET KLOSTER jag trädde in i var stort och ganska nybyggt. För min smak lite för stort och pampigt. När jag tittade på det från långt håll och lite från sidan såg det bättre ut, lite mindre, mer samlat kring kyrkan. Jag kunde nästan försona mig med det!

AVSKILT FRÅN KLOSTRET fanns en annan byggnad, internatskolan, en ful fyrkantig ganska hög byggnad som bröt mot det vackra, milda landskapet. Nu, när det bara finns några systrar kvar, har skolan vuxit starkt, och fyller nästan hela klosterbyggnaden. Livet där har blivit helt annorlunda.

FAST JAG TRÄDDE IN i en apostolisk kongregation levde vi de två första åren under utbildningstiden som i ett kontemplativt kloster.

Den dagen jag började var vi femton stycken postulanter och några skulle anlända senare. Sammanlagt med noviserna blev vi nästan ARKITEKTUREN VAR i alla femtio. På den tiden fanns ingen fall ganska tydlig, den talade om anpassningstid, vi kastades in från det liv som levdes där. Ett liv i av- den ena dagen till den andra i en skildhet, bön och tystnad. I hu- helt ny värld. vudbyggnaden fanns kyrkan, under den matsalen och längst ner VI KLÄDDES I fula svarköket. De två långa flyglarna med ta postulant kläder som vi efter tre våningar som slutade i två låga knappt ett års postulat skulle byta fyrkantiga torn härbärgerade de ut mot den vackra dominikanska allmänna lokalerna: på bottenvå- dräkten. Hur det kändes? Det var ningen samlingssalarna, bibliote- ingenting vi funderade över. Vi ket, kontoren, som alla öppnades ville ge våra liv till Gud och vi var mot den långa klostergång som redo till allt. Det liv vi kom in i var vette mot innergården. På de övre avskalat, asketiskt och samtidigt våningarna femtio celler för kom- rikt och spännande. muniteten och lika många på andra sidan för novitiatet.

TRIVDES VI? Alla gjorde inte det och några lämnade efter en tid. Det första som mötte var tystUnum 5

naden. Det var tyst mesta delen av tiden. Vi fick prata med varandra två gånger om dagen under ”rekreationerna” som varade ca en timme efter middag respektive kvällsmaten.

När vi jobbade tillsammans kunde vi utbyta de nödvändigaste orden! I tystnaden lärde vi känna varandra och det uppstod så småningom djupa vänskapliga band. Med några kände jag ett starkt andligt släktskap som inte behövde så många ord.

TYSTNADEN VAR också förknippad med vissa tider och ställen.

I cellerna, klostergången och på kyrkogården (strax utanför klostret) var tystnaden absolut: ”le silence profond”. I reflektoriet och kyrkan fick man inte heller prata. Efter Completorium och fram till Laudes rådde ”silence profond”. Vi lärde oss även den så kallade ”silence d’action”. Att inte smälla i dörrar, slamra med porslin, att handskas varsamt med saker och ting, röra oss tyst…

NOVISMÄSTARINNAN undervisade oss om den inre tystnaden.

Att hålla tyst var en väg till den inre samlingen och ron där vi kunde förnimma Guds tilltal, lyssna på hans röst. Till denna inre tystnad fick vi öva oss, återvända till, när den stördes av inre oro, bekymmer, tankar, projiceringar o.s.v.

LITURGIN VAR PÅ LATIN och vi fick lära oss hitta i de tjocka latinska breviarierna. En mycket duktig kantor öppnade för oss den rika tradition som de gregorianska melodierna förmedlar. Sånglektionerna blev en djup andlig upplevelse.

EFTER KORBÖNEN gick vi i procession till matsalen. Måltiderna var också en liturgi. Man satt som i koret i en hästsko med ”mödrarna” på huvudsätet och systrarna på sidorna. De fyra bordstjänarinnorna kom fram samtidigt med den ena rätten efter den andra (man åt på franskt sätt) böjde sig framför det stora krucifixet och serverade systrarna först och mödrarna sist.

De rörde sig i rummet som balettdansöser! Från ambon lästes olika kyrkliga dokument under middagen och en helgonbiografi vid kvällsmaten. Jag hörde på det sättet alla konciliedokument läsas alldeles färska, precis när de kom ut från Rom. VI FICK EN RIK andlig näring som öppnade oss för Guds mysterium. Novismästarinnan initierade oss i Tomas av Aquinos teologi och gav varje vecka en spännande kurs.

Tomas tractatus om Gud öppnade stora perspektiv mitt i vardagen.

Unum 6

VI FICK EN GEDIGEN inledning i kyrkans historia och andliga tradition och tid för att läsa. Jag upptäckte Bibeln, fick en andlig näring i de stora klassikerna: Johannes av Korset, Teresa av Avila, Katarina av Siena med flera.

och upptäckas på nytt. Det uppstod i Egypten när de stora förföljelserna tog slut. Det växte starkt och spred sig snabbt. Det har haft blomstringstider och nedgångar, levt ibland på sparlåga och i vissa perioder varit nära att försvinna helt. I Frankrikes våldsamma historia har man sedan DENNA TID VAR FÖR MIG franska revolutionen stängt och fören rik tid. Den gav mig en grund bjudit klostren gång efter annan och för hela livet. Jag lärde mig det i Norden försvann de helt efter reforandliga livet, bönelivet och fick mationen. smak för teologin. Jag är väl medveten om att så var det inte för alla. DET GUDSVIGDA LIVET har Somliga upplevde denna värld som alltid varit en utmaning både för rigid, autoritär och frustrerande. kyrkan och för världen. Herren fortDe lämnade klosterlivet, ibland ef- sätter att kalla: ”Följ mig! Sälj det du ter många år, med stor bitterhet i har, lämna allt… Ge ditt liv, ge dig hjärtat. själv. Jag är meningen och glädjen i ditt liv”, men hans röst blir lätt överDETTA LIV och denna ordning röstad i en bullersam tid då vi tror att verkade orubbliga, välgrundade vi själva måste se till att bli lyckliga! och stabila, vi trodde kanske lite väl naivt att så har det alltid varit VI SKA INTE SE nostalgiskt på och så ska det vara! Men så blev det som har varit men hågkomsten det inte. I maj 1968 kom de första av det kan berika vårt liv och lära oss stötarna och ganska snart gick hela mycket. Hur kan vi i vår tid och med konstruktionen sönder. Tystnaden våra förutsättningar återupptäcka var det första som försvann, sen tystnadens rikedom? Hur kunde de, blev det gregorianiken, dräkten, li- hur kan vi, finna frid och lycka i ett vets högtidlighet. liv i överlåtelse och självförglömmelse? Kan vi överlämna vår lycka i nåKLOSTERLIVET ÄR en ka- gon annans händer, i Guds händer? rismatisk gåva i kyrkans liv, det Varför inte lära oss av den rika tradiär inte självklart och på något sätt tion vi har? Givetvis ska vi inte leva bär det inte sig självt, det mås- som förr, men vi kan ösa ur en rik te ständigt tas emot som en gåva tradition.

Unum 7

Artikelserie: Bergets styrelse presenterar sig

Om mig Jan-eric Jonsgรฅrden, styrelseordfรถrande fรถr Stiftelsen Berget Unum 8

J

ag heter Jan-eric Jonsgården och kom till Berget första gången 1967 som volontär på Stiftsgården.

Varje sommar under tiden som jag studerade juridik i Uppsala kom jag tillbaka till Stiftsgården och Berget eller S:t Davidsgården som det hette på den tiden för att delta i arbetet på gården. Efter min jur.kand. satt jag ting vid Stockholms tingsrätt för att därefter bli hovrättsfiskal vid Svea Hovrätt.

Så småningom bytte jag bana och blev affärsjurist. När jag för tio år sedan gick i pension (vid 60 års ålder) avslutade jag mitt jobb på försäkringsbolaget Alecta som dess chefsjurist.

na till Berget har under årens lopp varit många.

MIN FÖRANKRING i Kristus har till stor del inspirerats av mitt medlemskap i den Anglikanska franciskanerorden Society of Saint Francis (S.S.F.), där jag har varit medlem sedan 1971. Kontakterna med den Anglikanska kyrkan har varit mycket berikande för mig, kanske på ett liknande sätt som inspirerat Stiftsgårdens dåvarande föreståndare Nils-Hugo Ahlstedt att bygga upp en retreatverksamhet i Rättvik. Medlemskapet i S.S.F eller FTO som den svenska grenen heter innebär bl.a. en förpliktelse att delta i en årlig retreat. Så resor-

DET VAR DÄRFÖR med glädje som jag fick erbjudandet att 1997 ingå som medlem i Bergets styrelse. Det har varit värdefulla år som lärt mig en hel del om vår kyrka och dess utmaningar. Sedan tio år tillbaka är jag dessutom ordförande i Bergets styrelse, ett hedersuppdrag som jag värdesätter högt.

BERGET HAR under min tid som gäst och vän betytt mycket för min andliga tillväxt. Jag har alltmer förstått Bergets betydelse för Kristi kyrka. Och vet att Berget i framtiden har ett alldeles särskilt uppdrag att göra Herren Kristus känd och älskad. Byggnaderna, medarbetarna, den andliga miljön och läget i dalaskogen med närheten till Siljan utgör tillsammans ett unikt erbjudande från vår Herre, som gör också Berget unikt för hela den världsvida kyrkan. Bergets uppdrag är som jag ser det i första hand ekumeniskt.

ANNARS ÄR MIN hemförsamling Knivsta där familjen nu bott i samma hus i drygt 40 år. Innan familjen flyttade till Knivsta hade vi förstått att Knivsta församling utmärkte sig av och fortfarande

Unum 9

kännetecknas av ett levande församlingsliv, vilket var ett av skälen till att vi valde Knivsta som hemort med lagom avstånd till Stockholms city där jag arbetat hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har hela tiden varit engagerad i församlingsarbetet, bland annat som ordförande i Knivsta Kyrkofullmäktige under perioden 1981 - 2002 och som ordförande i Kyrkonämnden 2002 2005. Fortfarande har jag en plats i Knivsta kyrkoråd.

JAG HAR OCKSÅ en hel del andra engagemang som upptar min pensionärstillvaro såsom exempelvis mitt ordförandeskap i Alsike Klosterby eller S:t Nicolai Ideella förening som det tidigare hette. Jag sitter i styrelsen för Leader Upplandsbygd och sedan knappt 40 år tillbaka aktiv medlem i Knivsta Lions. En hel del revisionsuppdrag har fallit på min lott såsom Knivsta Hembygdsgille, Friluftsfrämjandets lokalförening, Arbetsgruppen Kyrklig förnyelse och Svensk Pastoraltidskrift.

VAD GÄLLER MITT civilstånd är jag gift sedan 46 år. Gift med Kristina (född Moritz). Vi har genom Guds välsignelse fått tre välartade barn och nio inte mindre välartade barnbarn.

Unum 10

Berget i mitt hjärta Perhåkan Forss, vice ordförande för Stiftelsen Berget

Bilder från den indienresa som kommuniteten på Berget g jorde hösten 2015 och då Perhåkan representerade Berget vid en skolhögtid i Bangalore.

P

er och Elsa Mases har jag känt sedan mina tidiga tonår i Ludvika och de har genom åren haft stor betydelse i min andliga utveckling.

JAG HAR VARIT knuten ti l l Berget sedan 1979, då jag f lyttade till Rättvik och Stiftsgården. Där f ick jag som uppgift att bland annat åka upp till S:t Davidsgården och vid behov Unum 11

hjälpa Gretel med praktiska göromål. Jag har sedan under alla år haft Berget som min andliga hemvist.

SEDAN MITTEN av 90-talet har jag varit ledamot i Bergets styrelse, ett uppdrag som berikat mig på många sätt, inte minst genom de möten jag där och även i övrigt på Berget fått med ett antal intressanta människor.

OAVSETT VAD som händer, med Berget och med mig, kommer Berget alltid att f innas i mitt hjärta.

TYSTNADENS MYSTERIUM

f. Peder Bergqvist, föreståndare för Stiftelsen Berget

I

tystnad och stillhet är vi ett utf löde av Treenighetens gemensk ap och vänsk ap.

Tystnaden är Guds språk och just där blir jag på ett särskilt sätt innesluten i den gudomliga kärlekens evigt pågående vänskap.

den som döps blir en ny skapelse.

Det viktigaste sker i tystnaden: i skapelsen, i inkarnationen, ja, det är därför det råder tystnad i himlen. Där behövs inte några ord, gemenskapen är där total och fullkomligt hel och orden kan inte Det viktigaste som sker, det sker i tillföra något. tystnad. Vi kan se det i den heliga Mässan. Vi kan se brödet och vi- Tystnadens plats i Bibeln net, höra prästens ord, men vi kan ”Ty medan djup tystnad omslöt inte se och höra förvandlingen: allt och natten under sitt snabhur brödet och vinet förvandlas ba lopp hade nått mitten av sin till Kristi kropp och blod. Det bana, for ditt allsmäktiga ord med viktigaste sker i Guds totala tyst- hast ned från din konungatron i nad. himmelen” (Visheten 18:14-15).

På samma sätt är det med dopet. Inkarnationen sker i tystnaden, Vi kan se den som ska döpas, jungfru Maria tar emot Ordet i prästen, vat tnet, höra orden, yttersta tystnad. Det är som Taumen vi kan inte höra och se vad ler skriver: ”när Gud talar måste som verkligen händer. Hur den människan vara tyst”. person som döps införlivas i den heliga Treenighetens gemenskap, i Kristi kropp, hur synderna förlåts. Vi kan inte se präglingen med det outplånliga tecknet i själen, Herrens insegel, sigillet.

Vi kan varken höra eller se hur

Tystnaden finns erhört närvarande i Bibeln men vi har inte lärt oss att se denna närvaro. Herren säger detta väldigt tydligt hos profeten Jesaja: ”Var tysta inför mig” … ”lägg handen för munnen” ( Jes 41:1). 1917 års översättning är ännu

Unum 12

mer bestämd: ”Tig, och lyssna på mig”. Engelska bibelöversättningar kopplar ihop lyssnandet med tystnaden Listen to me in silence. Denna aspekt av tystnad och lyssnande f inns påtagligt i den hebreisk grundtexten. I hebreiskan f inns ordet see-khaw' som har betydelsen av ref lektion, begrundan, tillbedjan och “meditation inför Gud.” Hieronymus (347-420) översatte ibland detta ord till latinets ”meditatio”. Vi ser ordet “meditatio” förekomma både i Vulgata, och som “meditate” i engelska bibelöversättningar.

Några exempel:

meditation utan i princip alla stora engelska bibelöversättningar. De svenska bibelöversättningarna framstår som oerhört fattiga och trånga, att det inte finns plats för detta som är så viktigt; meditationen, stillheten, tystnaden, den ordlösa bönen.

Psalmistens ord: “bli stilla och besinna att jag är Gud” (Ps 46:11) skulle kunna översättas: “Meditera och du ska förstå att jag är Gud.” Det grekiska ordet som används i Septuaginta scolatså`syftar på en person som ger sig tid för något, en person som inte redan är ockuperad utan disponibel, en • Ta i nåd emot mina ord, mitt som har tid. hjärtas meditation till dig, Herre, Augustinus uttrycker detta i sin min klippa, min hjälpare (Ps 19:15). berömda formulering: “Vårt hjärta Engelska översättningar “medita- är oroligt tills det vilar i Gud”. tion of my heart”.

Inte en vila som betyder icke-akti-

• Vist är mitt tal, mitt hjärtas med- vitet, att inte göra någonting alls, itation är klokhet (Ps 49:4), “the utan det som ger mitt rastlösa, meditation of my heart”. oroliga hjärta, vila, lugn, stillhet • Vad jag älskar din lag! Jag medi- och ro. Vi kan se hur engelska terar den dagen lång (Ps 119:97), “I bibelöversättningar fångar detta: Have leisure and know that I am meditate on it all day long”.

God (Jes 46:11). På svenska skulle • Jag äger mer vishet än alla mina det bli ungefär: “Ta ledigt, kopplärare, ty jag mediterar dina lagbud la av, vila och besinna att jag är (Ps 119:99), “for I meditate on your Gud”. Eller som Vulgata fångar statutes”, eller “for thy testimonies denna attityd: “Den rättfärdiare my meditation.” ges hjärta mediterar innan han Det är alltså inte bara Hierony- svarar” (Ords 15:28). Thomas av mus i Vulgata som använder ordet Aquino skriver i sin kommentar Unum 13

över Ordspråksboken: ” det är nödvändigt för fulländning av det mänskliga samhället att det finns personer som ägnar sina liv åt kontemplation”. Att leva mer receptivt, kontemplativt, är inte bara till godo för oss själva utan bidrar också till det goda för hela det mänskliga samhället.

mitten av 1200-talet. Han skriver att Franciskus och hans följeslagare under en tid vistades i ett övergivet hus i Rivotorto nära Assisi. ”De ägnade sin tid åt oavlåtliga böner till Gud, inre böner snarare än muntliga, och strävade efter hängiven bön, eftersom de ännu inte hade de kyrkliga handböckerna med vilka de kunde sjunga tidebönerna” (Bonaventura, Stora Tystnadens plats i den kristna legenden om Franciskus av Assisi , traditionen cirka år 1260). Med ”Inre bön” I Apg 17:15-18:1 läser vi om en av menade Bonaventura att bönen medlemmarna i Aeropagen, Di- är ”helt invärtes när hjärtat talar onysois, som började tro på Jesus med Gud utan att röra läpparna”. efter Paulus berömda tal. Denne Det är alltså en bön som kommer Dionysios får sedan en oerhört från hjärtat, människans centrum, stor bet ydelse för den k ristna och är ett samtal med Gud, fast mystiken, den ordlösa bönen, utan ord. meditationen, tystnaden och still- I Spanien under den senare delen heten. Från Paulus och Dionysios av 1400-talet utvecklade franutvecklas en mystik kristen tradi- ciskanerna en form av inre bön tion framför allt i Syrien där det som kallades ”samlingens bön”. på 500-talet skrivs f lera böcker, Det var inte något exklusivt, för under författarnamnet Dionysios vissa munkar och nunnor, utan Aeropagita, böcker som sedan något de lärde ut till alla. Det blir djupa källor för den kristna handlade om att ordna vardagen mystiken. så att det varje dag skulle finnas Under medelt iden möter oss tid för stillhet och koncentrerad Franciskus av Assisi och hans bön vid sidan av arbete och andra följeslagare. De levde periodvis sysselsättningar. De som levde som eremiter i Italien, en tradition så f ick namnet ” de samlade”. som går tillbaka till Antonios den Teresa av Avila tog starkt intryck store i Egypten på 300-talet. Om av den franciskanska inre bönen, detta vittnar Bonaventura som samlingens bön, som sedan levde blev ledare för franciskanerna i vidare inom Karmelitorden. FranUnum 14

cisco de Osuna skriver i sin tredje andliga abc-bok: ”Den främsta anledningen till att jag bestämde mig att skriva denna bok var att alla skulle få kännedom om denna övning i att samla sig; därför ville jag skriva ner dessa ord för alla, och inte vara någon som favoriserar några få utan en person som snarare undervisar alla hur vi kommer närmare den universelle Herren, som vill att vi ska tjäna och älska honom.” Författaren inbjuder alla till den tysta, ordlösa bönen.

Osuna undervisar om f lera aspekter av samlingens bön, som vi också kan tänka på vad beträffar vårt mediterande. Vi har behov av att: samlas på en specifik plats, dra oss undan, skala av intrycken, minska antalet aktiviteter, detta för att inte bli splittrade och utarbetade av alla intryck. En tredje aspekt av samling är att integrera olika delar i människan. Sexuella drivkrafter ska integreras i personens helhet och underordnas förnuftet.

Att vara samlad handlar också om att reducera mängden sinnesintryck: hörselsinnet, att inte lyssna på nyheter och skvaller.

Synsinnet, att inte låta oss förföras av något synligt, utan endast önska att med hjärtat se Gud. Det handlar också om att inte ägna

sig åt tomt prat, att lägga band på tungan. Alla kroppsdelar ska samlas i bemärkelsen att lära sig stillasittandets konst. Samlingen medför att människan och Gud förenas och blir ett. Det utgår ”strålar av kärlek och nåd som går rakt in i hjärtat, något som först tas emot av det allra högsta i själen. Därpå följer den mest fullkomliga samlingen som förenar och samlar Gud med själen och själen med Gud.” Francisco de Osuna poängterar att samlingens bön kräver övning under relativt lång tid, något vi också känner till från den kristna djupmeditationen. När en människa börjar samla sig kan hon känna sig orolig och distraherad av tankar som f lyger åt alla håll.

Människan har en tendens att just vilja f ly och vara fri som en fågel.

Botemedlet för den som vill koncentrera sig är faktiskt att inte ta distraktionerna på för stort allvar.

Det gäller att vara ömsint och inte anklaga sig själv: ”om du märker att din själ tappar bort sig, spårar ur, i diverse förvirrade tankar, så förarga dig inte och bli inte bedrövad över den, utan tillrättavisa den kärleksfullt med några få kärleksfulla ord. När du märker distraktioner i tankegångarna kan du säga till din själ: Vart har du f lugit, o min själ?”.

Unum 15

I takt med att vi övar oss i samlingens bön leds vi i in i det Osuna kallar ”kärleksfull tystnad”. Han beskriver fördjupningen i tystnaden som en process. Det handlar inte i första hand om att tiga i bemärkelsen att sluta tala, utan om att upphöra med att i fantasin och föreställningsförmågan fånga in synliga, skapade ting. Frånvaron av föreställningar bereder väg för den andra formen av tystnad som innebär en uppmärksam närvaro, något som exemplif ieras med Maria som sittande vid Jesu fötter uppmärksamt lyssnar på honom (Luk 10:38-42).

Det finns många bibliska förebilder på tystnadens väg. Profeten Elia som efter att ha besegrat baalsprofeterna steg upp på toppen av berget Karmel och kröp ihop på marken med ansiktet mellan knäna (1 Kung 18:42). Kan detta inte vara just ett konkret fysiskt uttryck för en uppmärksam närvaro? Denne profet möter sedan Gud vid berget Horeb i tystnaden, i den sakta susningen, det stilla suset (1 Kung 19:12-13). ”När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln”, och när profeten blev tyst talade Gud till honom. En annan läromästare i tystnad är Josef, Jungfru Marias brudgum.

Josef blir sin Herres tjänare. Utan ett ord av tvekan. Han ställer inte

ens en fråga. Inte ett ord är bevarat ur hans mun. Han är det tysta föredömet i trons lydnad. Aposteln Paulus som gång efter annan, om och om igen, omvänder sig, och mer och mer finner styrkan i den uppmärksamma närvaron, stillheten och tystaden.

Francisco de Osuna och andra mystiker undervisade också om hur vi ska förhålla oss till våra tankar, de använde uttrycket: ”att inte tänka på någonting alls”. Men så skriver Osuna: ”detta att inte tänka på någonting alls är mer än vad det tycks vara, och man kan på intet sätt förklara vad det innebär, eftersom Gud, som är den man riktar sig till, är oförklarlig.

Men så mycket kan jag säga dig, att detta med att inte tänka på någonting alls innebär att tänka helt på honom, ty då tänker vi utan begrepp på den som i allt är underbart eminent.”

Tystnadens och meditationens betydelse för vår kultur LÄTTJA

Under medeltiden var lättja (”acedia”) och rastlöshet, oförmågan att njuta av sin lediga tid nära förbundna. Lättja hör nära samman med rastlöshet och förtvivlan, lättja betyder att en människa inte

Unum 16

är tillfreds med sig själv, ett byte för bedrövelse. Lättja är en av de sju kardinal- eller huvudsynderna.

De är huvudsynder eftersom de är källan från vilken andra synder naturligt följer. Bland annat orsakar lättja en djupt rotad brist på lugn som gör det omöjligt att njuta av tystnad och stillhet.

Sören Kierkegaards def inierar synd just som denna förtvivlan: ”Synd är: att inför Gud eller med förställningen om Gud i förtvivlan icke vilja vara sig själv, eller att i förtvivlan vilja vara sig själv ... synd är således det potentierade trotset: synd är potentieringen av förtvivlan” (Sjukdomen till döds, 1881).

Ett av lättjans barn är förtvivlan och man kan säga att förvivlan och oförmågan att njuta av stillhet och tystnad är kusiner med varandra. Den fria, lediga, tiden är endast möjlig när människan är tillfreds med sig själv, har funnit sig själv. Motsatsen är lättjan som är en vägran, ett trots mot, att vara till freds med sig själv.

Den tid som inte är ockuperad, utan fri, öppen för att ta emot livet, tystnaden och stillheten, är inte bara ett resultat av yttre faktorer, att det är helg, eller att man är ledig, har semester. Nej, det är en inre och andlig attityd,

sinnesinställning, själens tillstånd.

En attityd av icke-aktivitet, inre lugn, tystnad, att inte vara upptagen utan istället ha tid och rum för att ta emot, låta saker hända.

TYSTNADENS POESI

O dialekt i min inre hemort, honungslent tal i min fantasis landskap, älvstrandens pratande i min osynliga strömfåra, Mitt modersmål, mitt andliga fosterlands språk, Ord mera kärt för mig än svenskan själv, O min tystnad! Jag talar dig och reciterar dig.

Jag sjunger dig tusen gånger för min själs glädje Och jag hör dig ljuda likt triumferande orgeltoner.

Jean Mogin (Tystnadens betesmarker) Den tid som är ledig, som inte är ockuperad, är en förutsättning för att uppfatta verkligheten; endast den som är tyst hör och den som inte förblir tyst hör inte. Denna tystnad är själens förmåga att svara på verkligheten, världen lämnas ostörd.

En receptiv, mottagande, sinnesinställning, en kontemplativ attityd, som ger ett rum för och kapacitet att leka i hela skapelsen. Visheten

Unum 17

som talar i Ordspråksboken om denna samverkan med Gud som en lek: “Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan” [...] då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom, jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna” (Ords 8:22, 30-31). Det är i denna tysta och mottagande attityd där människans själ ibland kan få nåden att bli medveten om vad som håller samman hela världen.

TYSTNAD SOM MOTSTÅND

Om inte tystnaden får föregå allt det vi gör, blir det vi gör tomt, de ord vi talar blir meningslöst prat.

För det är “genom lugn och tillit som vi vinner styrka” (Jes 30:15).

Vi behöver i dag återerövra den inre begrundande attityden, tystnaden, förundran och kontemplationen. Vår kultur håller på att gå under för att vi förlorat förmågan att lyssna, kontemplera, njuta vårt “otium”. Det behövs ett tydligare motstånd mot tidens oljud, oro, mot att alla platser för tystnad hotas av utrotning. Tystnaden är en motståndsrörelse mot det som förstör människan och gör henne omänsklig.

Kanske kan det hjälpa oss att se stillheten som en del av den kristna kampen. Att vi ingår i en motståndsrörelse som inte har några andra vapen än tystnaden och friden, men med dessa vapen är vad som helst möjligt.

Som Kardinal Sarah säger: ”Bön och tystnad kommer att rädda världen”. Hur föll den kommun ist isk a d ik tat u ren i Sov jet?

Genom Johannes Paulus IIs och hela kyrkans bön understödd av vår fru av Fatima! Bönen hade det sista ordet, rosenkransens tystnad förmådde det otänkbara, och alla blev överraskade när muren föll.

Det är påtagligt hur kraften från ma riauppenba relsen i Fatima kommer från tystnaden, stillheten och bönen. Basilikan Vår Fru av Fatima är byggd på platsen där de små herdarna lekte när den första uppenbarelsen kom. I basilikan f inns g rav vå rda rna av de tre fåraherdarna, och där råder det tystnad och tillbedjan. Atmosfären i Fatima är just tillbedjan, tystnad, stillhet och begrundan. I Den Heliga Treenighetens Basilika finns också rum för tystnad, sakramentstillbedjan, bikt, mässor, där man i tystnad kan meditera.

Unum 18

TYSTNAD SOM UPPVAKNANDE

Att bli stilla och tyst är att vakna upp till livet, ett andligt uppvaknande där livet framträder i sin skönhet. För det första leder tystnaden till en återupptäckt av ”förundran”. Den judisk-kristna traditionen säger att man inte kan mäta någontings värde utifrån dess bruksvärde för andra.

Till och med en rosenknopp har sitt värde. Man rycker inte bladen av en ros utan mycket goda skäl. Mitt värde beror aldrig på någon annans blick eller begär.

Respekten för mig som människa, till och med som embryo, hänger inte på min begärlighet för någon annans behov eller manipulation.

Människan kan ytterst endast i häpnad, förundran, hänförelse

närma sig sitt eget mysterium, sig själv, skapelsen och Gud.

För det andra leder tystnaden till insikten om att det mänskliga livet är en gåva. I vår kultur har vi förlorat förmågan till tacksamhet, att se att allt är en gåva, ren nåd.

Vi behöver återupptäcka fenomen som tystnaden, vilan, stillheten, att bruka tiden meningsfullt utan att det hela tiden och alltid ska leda till något i förväg bestämt, eller förväntat resultat.

I stillheten och tystnaden upptäcker vi att det alltid i början av allting finns en gåva. I begynnelsen finns alltid en gåva.

Pilgrim Travel tar dig till de kristna skatterna

6 februari: Jordanien 27 mars: Jerusalem 3 april: Georgien 9 maj: Kiev 27 maj: Valamo och Ladoga Kontakta oss gärna för info och bokning.

Tel 018-44 44 533 info@pilgrimtravel.se www.pilgrimtravel.se Unum 19

Kristina på en annan resa i Asien, kommunitetens resa till Indien år 2015.

Hälsning från Mymensingh!

Kristina Andersson, associerad till kommuniteten på Berget

N

ågra rader från Mymensingh, några rader om hur livet i Bangladesh kan vara för en nykomling i landet.

kristen minoritet fått möta påven Franciskus. Påven hade uttryckligen sagt att han ville möta kristna från alla kyrkor, inte bara katoliker.

Till mässan, som hölls i en stor park i Dhaka, kom det mellan sjutI HELGEN (1-3/12) har en lycklig tio- och åttiotusen människor. Där Unum 20

var möten med bland annat ungdomar och ordensfolk. Många av vännerna här i Mymensingh deltog i ett interreligiöst möte. Till detta möte hade påven bjudit in en grupp människor från rohyingafolket, det folk som under hösten i flera hundratusental har flytt till Bangladesh från förföljelser i Myanmar. Påven riktade en uppmaning till alla att erkänna varje människa som Guds älskade barn.

kument från olika delar av världen.

Landsfaderns tal hölls den sjunde mars 1971 och inspirerade bengalerna i deras kamp för självständighet och frihet från pakistanskt styre. Anledningen till talet var att Pakistans militärjunta vägrade lämna över makten till Awami league, som leddes av Bangabandhu Sheikh Mujibur Rahaman, trots att partiet vunnit en nästan total majoritet i valet till Pakistans nationalförsamling 1970. Talet inspiDET PÅVLIGA besöket har skett rerade deltagarna i det kommande på inbjudan av Bangladeshs reger- befrielsekriget, frihetskämparna, ing och premiärminister Sheikh vilka fortfarande idag firas som Hasina. Det har fått mycket upp- hjältar. Det spelas upp vid olika märksamhet i media. Islam är åminnelsehögtider.

UNESCOs statsreligion i Bangladesh, och de erkännande firades i Mymensingh hinduiska, buddistiska och kristna med en stor manifestation. minoritetrna känner sig ofta väldigt utsatta. Påvens besök och det FRÅN DET lokala planet finns interreligiösa mötet har varit vär- också något att berätta. Garofolket defullt för alla. Förra veckan mötte är den kristna minoriteten i Myjag buddistmunkar som var oerhört mensingh. Varje år, i samband med glada över att ha fått en inbjudan Kristus Konungens högtid, firar de att möta påve Franciskus.

Wangala, som är en skörde- och tacksägelsefest. I mässan bär man EN ANNAN viktig händelse för fram skördeoffer under sång och Bangladesh var att UNESCO den dans. Prästen kläs i kungakrona 30 oktober meddelade att ett his- och alla mässdeltagare får ett tecktoriskt tal av landsfadern Banga- en i pannan. Mässan förenas med bandhu Sheikh Mujibur Rahman kulturprogram inkluderande ett har inkluderats i Memory of the stort antal tal. Många kvinnor och World International Register, ett re- ett litet antal män bar den traditiogister som har skapats av organisa- nella färgstarka folkdräkten. Det tionen för att säkra bevarandet av är fint att se hur traditionen vårdas, och tillgång till viktiga tal och do- detta också av unga människor.

Unum 21

Advent och julmarknad... f. Peder Bergqvist, fรถrestรฅndare fรถr Stiftelsen Berget

Unum 22

F

ör andra året i rad inbjöd vi till julmarknad på Berget. Det är ett av få tillfällen då Berget öppnar upp sig och välkomnar rättviksborna att få bekanta sig med vår miljö.

marknad. Det gav mersmak och så genomförde vi också julmarknad i år. Genom att köpa hantverk från dessa systrar så stöttar man deras mycket behjärtansvärda arbete för att hjälpa utsatta barn, hemlösa och Varje gudstjänst är man välkom- sjuka i Minsk. men att dela med oss, även om man Förutom de hantverk som Elisainte är kurs- eller retreatdeltagare. bethsystrarna sålde så kunde man Så det händer att ortsbor deltar i vandra runt i S:t Sigfrids Boklåda, våra gudstjänster men annars är det äta risgrynsgröt och skinksmörgås, mest hantverkare och leverantörer dricka glögg, sitta och njuta vid av olika varor som kommer till oss brasan i S:t Davidsgården, delta i från närområdet. vår aftonlovsång, vespern.

Förra året hörde Elisabethsystrarna Av detta kan man dra slutsatsen att från Minsk av sig och undrade om det med stor sannolikhet även blir de fick besöka oss. Då kom idén att julmarknad på Berget nästa år. vi kunde pröva att anordna en julUnum 23

PER MASES OM TYSTNADEN

f. Peder Bergqvist, fรถrestรฅndare fรถr Stiftelsen Berget

Unum 24

D

et är inte helt naturligt att prata om tystnad eftersom en viktig del av tystnaden är just att stänga munnen. Antagligen är det därför man får leta ganska länge innan man hittar ordet tystnad i Per Mases bibelmeditationer.

från inre larm och nå den plats i mitt inre där Gud bor – den plats där, vardagens problem och sorger inte har tillträde. Där är jag ett med min djupaste identitet – i kärlekens förening med Gud. Jag stiger in i tystnaden genom en bild som hjälper mig att finna mig själv Per brukade förklara ordet “mys- och som helar mig: “Förstår ni inte tik” utifrån det grekiska ordet att ni är Guds tempel och att Guds “myo”, som betyder ”jag stänger”. ande bor i er?” (1 Kor 3:16, bibelJag tillsluter munnen därför att det meditation nr 23 år 2001). handlar om något outsägligt. Mys- Att orden och bilderna smittar ner tiken handlar om en ordlös kom- oss och gör oss resistenta så attvi munikation med Kärleken. inte hör Guds röst återkommer på Man kan också förstå Pers åter- olika sätt i hans bibelmeditationer. hållsamhet när det gällde att tala Exempelvis under allhelgonareom tystnad utifrån att han istället treaten 1997: “Våra tankar kan vara visade på tystnaden med hela sin fyllda av så många starka röster, att person. Och det var det man kände vi inte uppfattar den himmelske i mötet med Per; här är en person Faderns röst. Först när de alla som låtit sig förvandlas av Gud, i har fått tona bort och vi kommer tystnaden, meditationen och still- till vila inför Gud, växer det inre ljuset, blir förtröstan, tacksägelse, heten. kärlek, positiva beslut. Himlen är Hur som helst fann jag bibelmed- öppen över oss och vi är öppna för itationer där han lyfter fram tyst- himlen.” På så sätt är tystnaden ett naden. Vi ska se på några av dessa läkemedel mot floden av ord, bilder ord om tystnad som Per använde i och starka röster både från den ytsina bibelmeditationer i S:t Davids tre världen och i vårt inre. kapell.

Tystnaden som hemkomst Tystnaden ett läkemedel En annan återkommande tanke ”Mot floden av ord och bilder som hos Per är att vi i tystnaden komsmittat ner oss är tystnaden ett mer till oss själva, till vår djupaste läkemedel. I tystnaden kan jag identitet. I detta ligger modet komma till mig själv, befria mig Unum 25

att låta allting vara som det är.

“När jag är öppen för Guds Ande behöver jag själv inte försköna någonting! Jag låter tvärtom allting vara vad det är – mina sorger, min skuld, mina svagheter. Sår, skador, ostillade behov, längtan – allt får lyftas upp mot Guds kärleks solljus – och jag kommer till insikt om de nya livsmöjligheterna som Jesus ger. [...] Inför honom upprättas jag och får kraft att ta ansvar för mitt liv. Jag blir helad av Kristus i min djupaste identitet, min grund. [...]

När jag möter mig själv i en ärlig självkännedom i Guds Andes ljus, känner jag mig i mitt innersta solidarisk med alla människor, delaktig i den mänskliga bräckligheten och i längtan efter Gud som befriar” [...] “Jag behöver tystnaden och stillheten som en väg till Gud – Gud som talar till mig i kärlek, Gud som bor i min innersta grund.

I denna enhet med Gud når jag fram – jag blir ett med mig själv, med alla människor och hela skapelsen” (bibelmeditation nr 23 år 2001).

Tystnadens inriktning

“Jag behöver tystnaden”. Varför behöver jag tystnaden? Jo, “som en väg till Gud – Gud som talar till mig i kärlek”. Det måste finnas en riktning in tystnaden och den riktningen är Guds kärlek.

”Vår stillhet och tystnad välsignas, när vi bottnar i och förenas med kärleken. Meningen med vårt liv fullbordas om Kristi ljus får lysa genom oss här i världen, skingra mörker och ge mening och värme” (bibelmeditation nr 23 år 2001).

Tystnaden har ett inbyggt behov av att få bottna i och förenas med kärleken. Tystnaden drar oss in i kärleken men tystnaden är också den miljö där vi kan upptäcka om vårt liv har kärlekens inriktning.

“I tystnaden lyssnar vi in att vårt innersta står i förening med Guds kärlek - med himlen” (bibelmeditation nr 7 år 1998). Om våra liv ska kunna vara fruktbärande är det nödvändigt att vi i varje ögonblick är kvar i kärleken och glömmer oss själv för kärlekens skull. Tystnaden måste vara inriktad på Kristi kärlek: “Herre, fyll mitt hjärta med din kärlek.”

Tystnadens skönhet

“I tillbedjan inför Guds kärlek befrias vi till tacksägelse och till lovsångens tysta melodi inom oss.

Och i lovsången inför Gud vill vi ta med alla människor och allt skapat - eftersom Guds godhet omfattar allt” (bibelmeditation nr 4 år 1998). I sin bok Den inre trädgården beskriver Per tystnaden med musikaliska termer; tystnaden är inte ett tomrum utan livets fullhet, den

Unum 26

vackraste melodin, kärlekens melodi: “Tystnaden i retreaten har en melodi. Jag är inte i ett vakuum.

Jag vet mig välkomnad, accepterad.

Jag är i en atmosfär av vänskap utan krav. Jag kan släppa taget...” (Den inre trädgården - Öppen mot himlen).

Herren, är kvar i tystnaden.” Att vara kvar i tystnaden är för Per att vara kvar i Kristi närvaro. “Gud är helt närvarande för oss, i kärlekens fulla uppmärksamhet - men är vi närvarande, helt, inför Gud?” Eftersom svaret ofta är “nej” så måste Det finns ett stråk av skönhet över det till en form av omvändelse: “Jag Pers förhållande till tystnaden. behöver komma till ro - också min Den skönhet som finns i naturen, kropp behöver stillhet - för att nå i musiken, i konsten, i vänskapen, in i mitt inre rum ... Jag vänder mig och så vidare. Vi är menade att i öppenhet mot Herren, är kvar i vara ett tempel, öppet mot him- tystnaden”. len, mot Guds oanade möjligheter, Per beskriver stillheten som en förmot livets skönhet. Blomkalkarna beredelse för att höra, vara mottaöppnar sig för solen och vänder sig glig, öppen för Guds tilltal, öppen emot den. Kronbladen öppnar sig, för Guds ord. “Stillheten inför ibland i skikt efter skikt. Liksom vi Gud som älskar mig, gör mig närär kallade att leva i Guds kärleks varande, tillitsfull, disponibel. Du solsken, att öppna oss för att ta som är kärleken, jag tillhör dig, emot nåden. Så kan vårt liv få sin går i din tjänst!” (bibelmeditation skönhet och mognad. “När himlen nr 14 år 1999). Jesus Kristus finns får vara öppen och Gud får tala in hela tiden i Pers centrum och det är i vårt hjärta, förnyas vi. Skönheten också det yttersta målet med tyståtervänder.” naden och meditationen att Kristus ska få rotfäste i oss. Att vi ska förTystnad som en väg till inre sam- bli i honom, i hans närvaro, och att ling, att förbli i Kristi närvaro hans ord ska få tränga djupt in i oss, “Från mångfalden av sinnesintryck slå rot, engagera oss inifrån. “Krisoch tankar går jag en väg i vilan tus måste först komma till liv i vårt till samling och inriktning av mitt hjärtas jord. Därför måste vi stänjag”. 1999 leder Per en retreat där digt i kärlek lyssna in ordet, låta det han mediterar mycket omkring att påverka våra innersta avgörelser” komma till ro, att gå en väg i vilan (bibelmeditation nr 14 år 1999). Att till samling och inriktning av mitt förbli i tystnaden, i Kristi närvaro, jag. “Jag vänder mig i öppenhet mot förvandlar oss, inifrån.

Unum 27

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Alla himlens fåglar har flytt

Adventspredikningar

Peter Halldorf

Bernhard av Clairvaux

Artos 2017

Catholica 1995

Under ett antal år har Peter Halldorf studerat och begrundat profeten Jeremia och nu finns boken, som dessa studier utmynnat i. Den är en djupdykning in i profetens liv, men också in i hans samtid och historiska sammanhang. Ändå stannar det inte bara vid profeten Jeremia och hans tid, utan kopplingarna mellan då och nu, vår egen tidsålder klarläggs. Det går en profetians ande genom tiderna.

Som framgår är denna bok en “gammal goding”. Dels på grund av utgivningsåret, men framför allt med tanke på att författaren skrev dessa predikningar under 1100-talet. Samtidigt kan det vara berikande att påminnas hur ivrigt detta helgon redan i sin tid uppmanade människor att fira Advent på riktigt. Inte bara som en tradition, utan med andakt och i uppriktig glädje över målet; Jesu födelse.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA Vi har böcker, skivor och ikoner som speglar vår ekumeniska inriktning.

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se Unum 28

S

å har vi nu fått börja ett nytt liturgiskt år och befinner oss i den glada och förväntansfulla advents-

Vi behöver f ler volontärer! Har du möjlighet att hjälpa till en helg, eller kan tipsa någon om detta?

Kontakta Ingrid: ingrid@berget.se

En liten förändring har skett i S:t Davids kapell och det är att kommunitetens medlemmar f lyttat fram, till båsen där gästerna tidigare satt. Istället för de bås där kommuniteten tidigare satt, längst bak, så finns nu stolar där gästerna kan sitta. Vi gör denna förändring dels för att försöka få ut mer värme i kapellet och dels för att kommuniteten ska komma närmare gästerna och kunna hjälpa till att hitta rätt bok, sidor i tidebönsboken, och så vidare.

skapellet och eventuellt nedanför Meditationsgården. Det kanske blir aktuellt med avverkning redan nu under vintern.

tiden.

Vi fortsätter renoveringen av MedI vanlig ordning så finns det ett itationsgårdens bastu och duschar. stort intresse för att få vara på Det ser ut att bli klart i början av Berget under våra jul- och nyårs- nästa år. Vi fortsätter insamlingen firanden. Det gläder oss och vi ser för att finansiera detta. fram emot att tillsammans, ännu Vi har också tagit ett steg närmare ett år, få fira Kristi födelses fest. en gallring av skogen runt Skog-

Under adventstiden uppmanas vi att låta det inre livet får mer uttrymme. Vi ser över våra liv; vad behöver förändras för att Gud ska få mer plats? Vi ber att Herren ska förnya hela vår varelse, ande, själ och kropp, och så göra oss heliga och ostraff liga inför Herrens ankomst.

Peder Bergqvist, föreståndare

www.berget.se Unum 29

Elsa och Per Mases fångade på bild vid Bergets 25 årsjubileum 1987, för 30 år sedan. Berget fyllde 55 år den 18 november i år.

ETT FÖRSÖK TILL BIOGRAFI

PER MASES • del 1

Elsa Mases, medlem i kommuniteten Den heliga Treenigheten.

Unum 30

P

er Mases föddes den 20 oktober år 1934 i Älvdalen, och dog den 24 december år 2010 på Blecket, Rättvik. Han var son till prästen Fredrik Mases (1900-1969) och Amelie Mases (1904-1995).

SLÄKT Fredrik växte upp i Hästberg, Leksand, studerade vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. Hans far Nygårds Per Andersson från Sundsnäs gifte sig med Mases Brita Larsdotter i Hästberg och fick då gårdsnamnet Mases. Han var skogs- och lantbrukare. En av Fredriks bröder, Johan Mases var duktig dalmålare. Släkten finns kvar i Hästberg.

En kusin till Per har hjälpt till på Berget med skogsbruk tillsammans med sin häst Lukas.

Amelie var prästdotter från Eds församling, Sollefteå. Hennes far Anton Hugo Öqvist dog tidigt.

Hennes mor Signa Antonia Augusta Lovisa (född Finnström) försörjde sig och sina fyra barn genom att driva ett mejeri. Hon var av tysk släkt och hade en släkting vid namn Ubbelodhe som utmärkt sig i tysk-franska kriget (1870).

UPPVÄXT Pers farfar och morfar var båda döda vid hans uppväxt, men han

hade nära kontakt med mormor och farmor. Han har berättat om sina samtal med farmor om bönen och om hur de pratade om helgonen och om jungfru Maria. Farmor gick troget varje söndagsmorgon när hon mjölkat korna till Leksands kyrka iförd sin Leksandsdräkt (7 km i vardera riktningen).

Per hade tre syskon: Kerstin, f.

1933, Ann, f. 1936 och Berit f. 1942 (mor till Joakim Lundqvist, nuvarande förstepastor vid Livets Ord, Uppsala). Alla fyra syskonen fick cancer.

När Per var två år fick Fredrik tjänsten som kyrkoherde i Aspeboda, utanför Falun, och där växte Per upp.

Amelies och Fredriks hem var ett underbart gammaldags prästhem, dit alla alltid var välkomna. Kyrkkaffe varje söndag. Fredrik besökte varje familj i församlingen.

Fredrik hade varit med i Orphei drängar i Uppsala och han och Amelie sjöng och spelade mycket.

De var också mycket konstintresserade och hade flera konstnärer som vänner.

Vid ett par tillfällen besökte biskop John Cullberg hemmet och Per fick god kontakt med honom. Biskop Cullberg betonade själavården.

Aspeboda gamla kyrka, som brann ner 1959, hade många målningar av

Unum 31

profeterna och apostlarna samt ett underbart altarskåp vid dopfunten från omkring år 1500 med jungfru Maria och pingstundret i centrum. Per älskade detta altarskåp och 2010 när han slutade som föreståndare på Berget önskade han sig och fick en koptisk ikon med detta motiv (denna ikon har familjen nu skänkt till Berget och finns i sakristian).

När Per var tonåring restaurerades målningarna i Aspeboda kyrka av Tomas och Pysse Hellström med vilka Per blev god vän. Tomas, senare formgivare på Nittsjö keramikfabrik, har gjort altarstakarna i S:t Davidsgårdens kapell.

Per ägnade sig mycket åt målning som gymnasist och hade en dröm att föra ut Jesu budskap med sina målningar. Han gick helt upp i sin målning, mediterade kring budskapet och var inte kontaktbar för omgivningen. När han deltog i en större utställning och upplevde att kritikerna inte alls förstod hans målningar lämnade han den drömmen och slutade helt att måla. Han beslöt sig för att bli präst istället.

hette ”Sv.ps. 278, 497, 561 som uttryck för Luthers grundtankar”. I senare delen av uppsatsen finns en mening som han nästan ordagrant återkom till under sin sista tid i livet: ”Och med Gud i hjärtat kan den kristne i barnslig förtröstan möta döden, ty i döden möter han inte mörkret utan ljuset. Jesus har genom sin försoningsdöd övervunnit dödens natt.”

Efter gymnasiet i Falun och värnplikten läste han så teologi i Uppsala. 1954 gick han ”teol-filen”. Sedan omorganiserades de teologiska studierna så att man först skulle gå en tre terminers översiktskurs.

Hans älsklingsämne under hela studietiden var Nya Testamentets exegetik. Per bodde på Övre Fjellstedtska studenthemmet. Den högkyrklighet han mötte bland studenterna i Uppsala kände han sig främmande inför. Han deltog därför inte i tidebönerna i domkyrkan men var med i ”lördagssångarna” som efter helgsmål gjorde hembesök i Dragarbrunnsområdet. Han gick också ofta till Figge Sidwalls gudstjänster och endagsretreater.

I översiktskursen blev vi kurskamrater men vi var över 100 personer STUDIER Per tog studenten 1953. Hans stu- på kursen så vi sågs men träffades dentuppsats bedömdes som den inte. näst bästa i Stockholm-Tidning- 1 maj 1956 träffades vi utanför Lunens tävling för A-uppsatser. Ämnet deqvistska bokhandeln och talades vid för första gången.

Unum 32

Sedan gick vi på bio mellan klockan 19 och 21, sedan mellan klockan 21 och 23. Tre dagar senare sa Per att vi skulle ha gula gardiner när vi gift oss. Men han fick vänta i tre år eftersom min far hade principen: ”Först slottet, sedan prinsessan.” Men vi förlovade oss 1956 och fick då i present av Pers föräldrar en treenighetsljusstake.

Per gjorde sin praktikperiod före ”prakten” i sjömanskyrkan i Melbourne. På sommarloven hjälpte vi båda till en period i ungdomsarbetet på Stiftsgården. På julloven reste vi till retreat på Stiftsgården och Per deltog i retreatledarkurs i Rättvik.

Efter prästexamen prästvigdes Per på Heliga Trefaldighets dag 1959 av biskop John Cullberg i Leksands kyrka (Västerås domkyrka restaurerades) med sin far som assistent.

För Per betydde det mycket att det var i Leksands kyrka som är helgad åt Petrus och Paulus. Biskop Cullberg utgick i sitt tal till prästkandidaterna från Jesu ord: ”se jag är med er alla dagar...”

Per hade ett konstnärstemperament, han var ivrig, skapande, lekfull, känslig, intensiv glad, otålig och hade lätt att bli upprörd, men han hade en fullkomlig trygghet i Gud. Meditation och bön hade den biverkan att han lärde sig att bemästra och utveckla sitt tempe-

rament. Det finns en historia om att han gav en pojke på Stiftsgården som sa dumheter, en örfil, men den är troligtvis inte sann.

Hans kärlek till Gud och medmänniskor utvecklade honom till en mycket uppskattad andlig vägledare.

Kjell Sundberg skrev i Vänbrevet: ”Per var ett barn. Ett Guds barn.

Han predikade inte. Tröstade gjorde han, men att förmana och varna var inte hans kallelse. Han lyssnade till människor, och människor lyssnade när han berättade om sin himmelske Fader och om hans omsorg, kärlek och vänskap till alla människor. Han gjorde det på ett sätt som även barn kunde begripa, eftersom han talade till barnet i oss, med dess oro för att inte bli sett, älskat och ihågkommet och med sina frågor om livet och livets mening. Milt och varsamt och med enkla vardagliga ord och bilder tog han människor vid handen och ledde dem fram på trons väg”.

Den bön Per ofta avslutade predikan med var: ”Fyll mitt hjärta med din kärlek”.

PRÄSTTJÄNST Pers första tjänst blev i Ludvika församling, där han fick särskilt ansvar för barn- och ungdomsverksamheten och sjukhuskyrkan.

Unum 33

Vi gifte oss den 10 oktober 1959.

I ungdomsarbetet fick jag vara hans assistent. Förutom söndagsskola och konfirmander hade vi en ungdomsförening, miniorer flickor, miniorer pojkar, och juniorer: Davidspojkar och Mariaflickor samt föräldrasamlingar. För Per var dock sjukhuskyrkan det som låg honom varmast om hjärtat.

I Ludvika bodde Rune Klingerts föräldrar och Rune kom och hälsade oss på när han var hemma på besök.

1962 bad Rune Per att söka komministertjänsten i Murjek (ovanför polcirkeln) som hörde till Runes församling. Eftersom Per ännu inte tjänstgjort fem år i Västerås stift sa domkapitlet nej. Då bad Rune honom att söka tjänst i hans tidigare församling Surahammar, där det under Runes tid skett en andlig förnyelse med hjälp av stiftets frivilligkår.

I januari 1963 tillträdde Per komministertjänsten i Sura.

Det blev en svår tid. Det politiska styret i Sura ville inte ha en fortsättning på Runes arbete, och Pers möjligheter att arbeta inskränktes på olika sätt. I slutet på februari gav vantrivseln honom magsår. Per planerade att sluta sin tjänst i Västerås stift och söka utbildning inom S:t Lukasstiftelsen.

STIFTSGÅRDEN Den 18 november 1962 invigdes S:t Davidsgården och våren 1963 började verksamheten. Nils-Hugo Ahlstedt förstod att han inte skulle hinna med att vara ensam präst både på Stiftsgården och S:t Davidsgården. När han hörde om Pers planer begärde han hos domkapitlet att Per skulle bli andrepräst på Stiftsgården, vilket förverkligades trots hårt motstånd.

Det fanns ingen stiftsadjunktur ledig och en präst kunde inte anställas utan församlingsanknytning. Stiftsgårdens styrelse anställde Per ändå och efter att en tid kallat Per för ”teol. kand” erkände domkapitlet honom som präst på Stiftsgården.

Per började sin nya tjänst i juni på Sundbornsgården, dit Stiftsgården hade en avdelning av sina sommarkonfirmander förlagd. Efter konfirmationen i början på augusti fick han direkt gå in i arbetsuppgifter på S:t Davidsgården.

I Nils-Hugos vision för Stiftsgården bildade alla fasta medarbetarna en familj, som gemensamt tog hand om sina gäster. Någon arbetstid talades det inte om.

Per fick ansvar för den andliga vården på båda gårdarna. Under åren hade han en nära kontakt med många ungdomar som t.ex. Hans Weichbrodt, Bengt Linwall, Birgit Ahlberg-Hyse, Jan-eric Jonsgården med flera. Vi hade också i flera omgångar ungdo-

Unum 34

mar som levde tillsammans med oss nästan som fosterbarn.

Per efterträdde Rune Klingert som Fader superior i stiftets ungdomskommunitet Gloria Dei. Förutom våra dagliga sysslor fick vi båda under första året i uppdrag att planera och genomföra en ny verksamhet. Per valde ”folkhögskola för pensionärer” och samlingar för familjer med utvecklingsstörda barn, läger för utvecklingsstörda och konfirmandundervisning för dem. Senare organiserade han konferenser om etik i sjukvården Jag fortsatte barnarbetet och införde stiftsbarnting för barn 10-13 år och kristendomsskola. Senare blev jag ansvarig för kompletteringskurser, d.v.s, en internatskola för dem som bara gått sex eller sju klasser i folkskola och som på tre terminer läste in högstadiets kurser. Många av eleverna var ensamma mödrar och de medförde sina barn, som blev omhändertagna på Stiftsgårdens dagis. Så småningom blev jag helt upptagen med att sköta administrationen för de båda gårdarna.

je eftermiddag hade Per minst en timmes lektid. När Samuel gick på dagis var det i regel Per som hämtade hem honom. Vi åkte alltid från Stiftsgården när vi hade ledig dag i veckan eller semester och var tillsammans. När Samuel gick i gymnasiet i Mora var det Per som körde honom till bussen varje morgon.

När vi hade flyttat till byn Blecket använde Per sin lediga tid till snickerier, vedhuggning, diskning och städning. Laga mat kunde han inte.

Lika angelägen var han att umgås med barnbarnen när de kommit. Från 1995 då den unga familjen flyttade från Örebro till Rättvik träffades familjen varje söndag eftermiddag. Likaså helgdagar t.o.m. julafton 2010 då Per avled.

När Pers mor blivit änka engagerade Per henne både på Stiftsgården och S: Davidsgården som värdinna. (fortsättning följer i nästa nummer)

FAMILJ När Samuel hade fötts 1969 blev jag tvungen att schemalägga mitt arbete mer. Per fortsatte att arbeta från morgon till kväll, men enligt min mening försummade han aldrig familjen. VarUnum 35

Under hösten avtackades två av våra trofasta vänner för sina ovärderliga insatser i Bergets styrelse. Ordförande Jan-eric Jonsgården (till vänster) tackade Bia (Birgit Ahlberg Hyse) och Sture Lundqvist.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: ÅLDRANDETS SPIRITUALITET

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323