Unum nr 1 år 2020 by Stiftelsen Berget

NR 1 ÅR 2020 ÅRGÅNG 37

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: I FARSOTENS TID

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

I FARSOTENS TID

Ledare 3 F. Peder Bergqvist I väntans tid 4-8 Sr Veronica OP Vänbrev 9 Karl, volontär på Berget 10-11 Karl Lindman Tro, trots allt - den kristna tron i coronavirusets tid F. Peder Bergqvist

12-18

Dikt ”Invid Skogskapellet” 19 Göran Melesjö Några tankar i coronatider 20-21 Birgit Andersson Rom, en öppen stad? 22-23 Wladimir Siwecki Huruvida man må fly från en dödlig pest F. Peder Bergqvist

24-28

Kåseri i coronatider 30-31 Marie Erenius Bergqvist KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist. ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70. BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se. PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år. ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

BERGET I EN TID AV FARSOT

i är inte de första som d rabbas av en pandemi och även om vi ser coronaviruset ur ett globalt perspektiv så har konsekvenserna varit mycket milda i jämförelse med de f lesta pandemier som dragit fram över världen genom historien.

retreater och kurser på grund av coronaviruset, så har vi alltså fått färre gäster men samtidigt har vi fortsatt att leva som vanligt i bön, gemenskap och arbete. Många retreat- och kursledare har inte haft möjlighet att resa till oss under denna tid men vi har ändå hållit igång verksamheten genom att kommunititetens medlemmar Ändå har vardagen förändrats ra- gått in och varit ledare. dikalt för många, på både gott och ont. Även på Berget har livet under Berget bygger på idealitet och de senaste månaderna förändrats, vi behöver därför inte säga upp om än inte så radikalt som för någon personal. Däremot har många andra. Livet har förändrats många volontärer varit förhindrapå lite olika sätt för olika personer de att komma på grund av olika på Berget. För de f lesta har det riskfaktorer. Samtidigt har vi inte ändå blivit mer tid att vila och göra haft samma behov av volontärer saker vi annars inte brukar hinna efterom gästerna är färre. med. För oss som kommunitet har denna speciella tid inneburit mer Bergets ekonomi har givet vis tid för gemenskap, ett lägre tempo, påverkats av den pågående panmer lugn och stillhet. Det absolut demin. Intäkterna minskar drasviktigaste har varit att bönerytmen tiskt. Det märkliga är att också fortsatt med den heliga Mässan och utgifterna minskat radikalt under tidebönerna som inramar dagarna. våren vilket inneburit att vår ekonomiska situation ändå ser förvåVi fortsätter som vanligt fast i nansvärt stabil ut. Nu har denna mindre skala. Vi har anpassat våra farsot endast varat under några rutiner efter Folkhälsomyndighet- månader, hur den påverkar Berget ens rekommendationer. Vi är noga på lång sikt är ännu för tidigt att med att hålla avstånd i kapellen, säga, men allt ligger i Guds hand i matsalen och påminner ständigt och oavsett om vi lever eller dör om detta med vikten av att tvät- hör vi Herren till (Rom 14:8). Och ta händerna ofta. Många gäster oavsett hur det går för Berget så har inte kunnat komma på sina är Gud god och vakar över hela sin skapelse. Unum 3

Rättviks kristna samarbetsråd (RKS) på väg att samlas till möte bakom kyrkorgeln i Rättviks kyrka. Vi har ett fint ekumeniskt klimat i Rättvik.

I VÄNTANS TID

Sr Veronica OP, medarbetare på Berget.

iden mellan påsk och Pingst är en annorlunda tid, en frustrerande tid för lärjungarna. Ingenting är som förr. Den tiden då Jesus var med dem på ett påtagligt sätt är förbi. Han är nu med på

ett annat sätt och vi ser hur han, som en god herde, bryr sig om dem, förbereder dem för en ny tid. Han framträder för dem, han ger dem många bevis på att han lever, han visar sig, han talar med dem om Guds rike.

Unum 4

LÄRJUNGARNA MÅSTE så småningom lära sig ett annat sätt att vara med honom. De måste vänja sig vid hans fysiska frånvaro och lita på hans ord. De blir ledda till att växa från en possessiv kärlek som vill äga den älskade och som är ganska inkrökt i sig själv till en öppnare kärlek som har sin glädje i den andra utan att lägga beslag på honom, äga den. Hjärtat renas och utvidgas, inte utan smärta. Jesus hade sagt: det är bra för er att jag lämnar er, ty om jag inte lämnar er kommer inte den Helige Ande. UNDER EN AGAPEMÅLTID berättar Jesus för dem om det dop de ska få, inte det dop Johannes gav utan dopet i Anden. Det gamla är förbi, något nytt håller på att ske. Detta ska ske om några dagar, de måste vänta. Väntans tid är en viktig tid, en förberedelsetid, en tid som man inte kan fylla med sin egen duktighet, sina egna verk. Vänta, uppleva tomheten, oförmåga att fylla den, vänta på den som kommer och ska fylla allt! UNDER DESSA FYRTIO dagar talar Jesus om Guds rike. Lärjungarna tar fasta på Jesu ord, de förstår att Jesus talar om uppfyllelsen av de gamla profetiorna. De är kvar i sina mänskliga föreställningar och för-

väntningar, de frågar: Är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike? MED STORT TÅLAMOD leder Jesus dem vidare: Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Veta, d.v.s. ha kontroll, kunna själva styra det som sker, händelserna … Fadern själv leder allting, det gäller att låta sig ledas, att lita på, överlåta sig åt den som har makt över allting och som leder historiens gång. Det betyder inte att lärjungarna ska vara passiva åskådare av det som sker, de har en egen plats, ett ansvar: de skall få kraft och de skall vittna … ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. RIKETS ANKOMST är inte något vi ska spekulera över, förutse, utan något vi måste be om, arbeta för. Tillkomme ditt rike är kyrkans ihärdiga bön. Lärjungarna ska vittna, engagera sig, ge sina liv fyllda av Andens kraft ända till jordens gränser. Att Guds rike kommer och brer ut sig kommer inte att ske utan vårt eget engagemang, vårt vittnesbörd i vardagen. Den Helige Ande gör det i oss och inte utan oss.

Unum 5

När han hade sagt detta såg de hur veta, ha en större kunskap än andra. han lyftes upp i höjden, och ett moln De har samlat folk kring sig, gått upp tog honom ur deras åsyn. på ett berg och väntat på Herrens återkomst. Det har lett till stor NU ÄR DET SLUT på Jesu besvikelse och elände. fysiska närvaro bland dem. De ser inte honom längre, ett moln tog HERREN ÄR MED OSS alla dagar honom ur deras åsyn. Molnet är intill världens ände. Han ska komma tecknet på Guds mysterium och tillbaka såsom han har kommit, på på hans närvaro: molnet som leder ett fördolt sätt, i vår vardag i världens israeliterna genom havet, molnet historia och uppenbara sig på ett sätt som fyller templet, ”den högstes som vi inte kan föreställa oss. Vi är kraft” som vilar över Maria. Jag kallade att vänta och be, att låta oss stiger upp till min fader och er fader, förvandlas och bli nya människor i min Gud och er Gud (Joh 20:17), vår vardag. ”Galileer” säger de två hade den uppståndne sagt till sändebuden, en påminnelse om deras Maria från Magdala. förankring i vardagen, deras rötter. De har inte blivit några andra! De Galileer varför står ni och ser mot är de, såsom de är, som ska vittna om himlen? Jesus i sina liv. LÄRJUNGARNA STANNAR kvar fascinerade av det de sett, med blickar riktade mot himlen. De behöver kallas tillbaka till jorden av de två män som plötsligt står där bredvid dem. Samma två kanske som möter kvinnorna vid graven och berättar för dem vad som har hänt och vad de ska göra. På liknande sätt får lärjungarna här hjälp av änglarna att förstå det som hänt och komma tillbaka till vardagen, till livet. Under historiens lopp har det funnits upplysta människor som trott sig

DE ÅTERVÄNDER till Jerusalem, och de går upp till rummet i övervåningen! De går upp, de får lite distans till vardagen, de drar sig tillbaka på en retreat alla tillsammans. De ska vänta och be, förbereda sig att ta emot det Jesus lovat. Maria nämns här på ett diskret sätt, hon har en anspråkslös plats, efter lärjungarna och tillsammans med några kvinnor. Maria är med, som i början på Lukas evangeliet. Där nämns hon inte först, bebådelsen till Maria föregås av bebådelsen till Sakarias. Maria är unik och samtidigt delar hon med

Unum 6

de andra kvinnorna en gemensam kallelse, en annan kallelse än lärjungarnas. Vid korsets fot nämner Johannes flera marior utöver Jesu mor: Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. Här nämns kvinnorna och Maria mellan lärjungarna och Jesu bröder, dessa två grupper som tycktes vara i konkurrens med varandra under Jesu jordiska vandring: de som trodde sig ha någon släkträtt över Jesus, och som ville ta hand om honom när de tyckte att han var från sina sinnen, och de som följer honom. Här i den övre salen är alla försonade, Jesu familj är samlad, den köttsliga och den andliga. I mitten finns kvinnorna och Maria.

Nu är de bara är 11, det är ofullbordat, de måste bli tolv för att kunna gå vidare. Efter denna långa förberedelse tar nu Petrus sin plats som ledaren, den som leder och håller ihop gruppen. Han håller ett långt tal. Det handlar inte om att förstå eller förklara utan att se på allt det som hänt i ljuset av Guds frälsnings mysterium. NÅGON MÅSTE ta den plats som blivit tom efter Judas. Någon som har varit vittne om Jesu liv från hans dop i Jordan av Johannes och ända fram till nu, någon som ska tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse. Jesus hade sagt ”ni skall vittna om mig.” Det är om en person apostlarna ska vittna, om Jesus. De måste att varit ”med Jesus” ty i honom har Guds rike kommit. Genom apostlarnas vittnesbörd ska riket växa. Valet om den tolfte blir ett samarbete mellan människorna och Gud. Apostlarna utser två lämpliga kandidater och lämnar det yttersta valet åt Gud! Nu är de fulltaliga, redo att ta emot Guds gåva, den Helige Ande.

DE HÅLLER IHOP i ständig bön. De öppnar sig, de blir tysta, lyhörda för nästa steg de ska ta, de har inga egna planer, de litar inte längre på sina egna krafter, sin egen duktighet, sin mänskliga vishet. Deras grupp måste ha vuxit under bönens tystnad, nu är de omkring 120 personer. Petrus kommer ihåg Jesu löfte under den sista måltiden. Ni skall få äta och dricka vid mitt FRÅN PÅSK TILL PINGST är bord i mitt rike, och ni skall sitta på det 50 dagar: 40 dagar från Jesu troner och döma Israels tolv stammar uppståndelse till hans himmelsfärd (Luk 22:30). plus 10 dagar fram till Pingst. Alla siffror i Bibeln har ett symboliskt Unum 7

värde. 40 är prövningens tid: floden under Noas tid varar i fyrtio dagar, folket irrar i öknen i 40 år, Mose stannar 40 dagar på Berget med Gud och folket börjar tvivla på honom … Jesus tillbringar 40 dagar i öknen. Det är både en lång men också en begränsad tid. Prövningens tid tycks oss vara lång men den har en gräns. Gud tillåter inte att vi blir prövade över våra krafter och Jesus vakar över oss som den gode Herden, han ger oss det vi behöver under prövningens tid. Gud vakar över vår tid.

Väntans tid är en renings tid, en förberedelsetid, den gör oss fattiga i anden, den befriar oss från vårt lilla ego och våra trånga planer, den öppnar våra hjärtan så att vi kan ta emot Guds gåva. Den leder till den femtionde dagen, fullbordans tid, den Helige Andes utgjutelse över kyrkan. Nu blir lärjungarna uppfyllda av den helige Andes kraft och vishet, nu sänds de ut till att vittna om Jesus i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.

Årsmöte för Stiftelsen Berget Lördagen den 26 september kl. 11.30 Årsmöte kl. 14.30 Seminarium för huvudmän, styrelse och kommunitet.

Bed and Breakfast 750:- per natt Unum 8

et har varit en annorlunda vår och inledning på sommaren för Bergets Vänförening. I vanliga fall hade vi haft en vecka med arbetsdagar då Berget hade fyllts med f litiga arbetsmyror som snickrat, putsat, städat, grävt och planterat.

Samma sak hände med Bergets årsmöten som var planerade att genomföras den 22-23 maj. S:t Sigfrids Boklåda skulle ha haft årsmöte den 22 maj men det blev inte av. Den 23 maj skulle styrelsen, huvudmännen, kommuniteten, medarbetarna och vännerna ha samlats till en inspirerande årsmötesdag. Vi skulle ha gått igenom Stiftelsen Bergets verksamhetsberättelse, förvaltningsberättelse, revisionsberättelse. Val till styrelse, huvudmän och revisorer skulle ha ägt rum och styrelsen skulle ha konstituerat sig. F.d miljöministern Andreas Carlgren skulle under eftermiddagen ha gett oss en introduktion i Kyrkans sociallära.

Nu siktar vi på att kunna träffas till hösten istället. Vi kommer att ha ARBETSDAGAR 20-23 AUGUSTI. Om du har möjlighet att komma så anmäl dig till: info@berget.se.

DEN 26 SEPTEMBER planerar vi för ÅRSMÖTE och ett SE MI N A R I U M f ör Bergets huvudmän, styrelse och kommunitet. I vanlig ordning kommer vi då att ha ÅRSMÖTE FÖR S:T SIGFR IDS BOK L Å DA FREDAGSKVÄLL KL. 19.30. Det är styrelsemöte på lördag kl. 10.00 och sedan årsmöte kl. 11.30. Seminaret börjar kl. 14.30 och är tänkt som en inspiration för huvudmän, styrelse och kommunitet. Anmäl dig kansliet om du har tänkt komma (info@berget.se).

Allt detta förutsätter givetvis att tillräckligt många har möjlighet att resa till Berget. Vi vet inte hur coronaläget kommer att se ut i slutet av september men vi hoppas att det då har lugnat ner sig så att vi kan genomföra arbetsdagar, årsmöten och vårt seminarium. f. Peder Bergqvist, föreståndare

Unum 9

KARL LINDMAN, VOLONTÃ&#x201E;R Karl Lindman.

Unum 10

yss hemkommen från mina åtta volontärmånader på Berget har jag blivit ombedd att skriva något om vad de betytt.

kan brasan för den ensamma i brasrummet betyda lika mycket som bibelmeditationen, kanske ett lugnt leende kan få en gäst att trivas. Matstöket, min sång i tidebönerna får vara mitt lilla bidrag TILL ATT BÖRJA MED vill till den ”livgivande och helande jag uttrycka min förundran och miljö” vi vill att Berget ska vara. tacksamhet över att ha fått del av den fantastiska gåva vänskapen TILL SIST en uppmaning! Berpå Berget är. Denna långa väv av get är något fantastiskt vi gör tillvänskap, historia, böner som gör sammans, och jag tror att vi alla Berget till så mycket mer än någ- vill att Berget i framtiden ska få ra gamla hus. Den är ingalunda betyda för andra vad det betyder färdigvävd utan fortsätter, hela för oss. Men då får Berget inte tiden redo att låta andra få vävas bli en omänskligt tung börda på in. Jag har fått ta del av så många några få tappra Atlasaxlar. Vi alla, berättelser och klokskaper som som på något sätt fått Berget på förts vidare genom åren, som vi är våra hjärtan, är kallade att hjälpa så många som delar. Att de också till med de gåvor vi fått. Det må nått mig och fått betyda något vara en tid som volontär, pengagåi mitt liv är något jag är evigt vor eller böner men allt detta blir tacksam för. tillsammans ”de levande stenar som byggs på Kristus till Herrens VIDARE NÅGOT OM hur det hus.” Så berätta för barnbarnet hur har varit att vidga denna vänskap fantastiskt det är att vara volontär till miljön v i välkomnar våra på Berget, tipsa kollegan om en gäster in i. ”Alla arbetsuppgifter spännande kurs, skicka pengar, är lika viktiga”, står det i Bergets åk på arbetsdagar, omslut Berget vision, något som inte alltid känns med dina förböner! helt självklart för volontären som suckar över att brasan måste tän- SÅ KAN VI tillsammans se till das igen eller knorrar om sega att en annan yngling en annan arbetspass. Då har det varit en gång får uttrycka sin tacksamhet omvändelse att försöka lära sig ett för att få vara en liten del av den annat sätt att tänka. Jag varken ser vänskap och miljö som är Berget. eller känner det nu, men kanske Unum 11

F. Peder Bergqvist, Bergets föreståndare. PEST OCH FARSOT I BIBELN I Bibeln beskrivs farsoter ofta som ett Guds straff som drabbar syndaren. Profeten Gad kom till kung David och frågade: ”Vilket föredrar du: att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på f lykt undan fienden som förföljer dig

eller att det i tre dagar blir pest i ditt land? Tänk noga efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.” [...] ”Då lät Herren pesten drabba Israel; den varade från morgonen fram till den utsatta tiden. 70 000 israeliter dog, från Dan till Beer Sheva” (2 Sam 24: 13, 15).

Unum 12

Det andra vi möter i Bibeln angående farsoter är att Gud är den som beskyddar från farsot och pest: ”Han räddar dig från jägarens nät och från den förhärjande pesten. […] Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som f lyger om dagen, inte pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan” (Ps 91:3, 5-6). Här ligger fokuset på Guds beskydd och hans försyn.

ning, ett tillfälle där Gud visar hur han beskyddar eller stunden för människans omvändelse?

Jag väljer att inte svara på denna fråga utan hänvisa till majoriteten av kristna genom historien som svarat ja på alla dessa möjliga svar. Det intressanta är ändå att de såg farsoterna, inte som en plötslig, oförklarlig katastrof eller ett gudomligt straff utan snarare, som ett tillfälle för de kristna att En tredje förståelse av farsoter i omvända sig, att växa i kärlek och Bibeln är att de hör till de kom- praktisera sina egna dygder. mande prövningarna. Jesus talar om pesten som en av de kom- Biskop Eusebius av Caesa rea mande prövningar som ska dra skriver i sin kyrkohistoria: ”Såfram över jorden: ”Det blir svåra som i ett djupt mörker lät Gud jordbävningar och pest och hung- på ett underbart sätt fridens ljus ersnöd på den ena platsen efter från honom själv lysa och gjorde den andra.” (Luk 21:11). det uppenbart för alla, att Gud själv alltid haft uppsikten över En f järde betydelse av farsoter våra angelägenheter, än agande är att det är en särskild tid för och, då det behövdes, genom förmänniskan att omvända sig. I Up- hållandena omvändande sitt folk penbarelseboken säger ”Guds son” och åter efter en tillräcklig tuktan att Isebels barn skall dö med pest. visande sig mild och nådig mot ”Och alla församlingarna skall dem som satt sitt hopp till honom” förstå att jag är den som rannsakar (IX-8:15). Här ser vi hur Eusebius njurar och hjärtan och som skall betonar försynen, prövningen och ge var och en av er vad hans gär- omvändelsen. ningar är värda” (Upp 2:23). PLÅGOR I DEN ANTIK A HUR SK A VI SE PÅ VÄRLDEN CORONA IDAG? Under de romerska rikets första Är det ett Guds straff, en pröv- år var sättet på vilket samhällen Unum 13

hanterade sjuka mycket annorlunda än det är idag. Det fanns inga sjukhus som vi nu känner till. Dessutom fanns det lite erkännande av socialt ansvar från individens sida. Före kristendomens inträde i världen fanns det dessutom inga offentliga institutioner som ansvarade för att förhindra sjukdomar eller behandla dem som drabbades av dem. Det innebar att när en pest utbröt så var den förödande. Skräcken för plågor i den forntida världen, liksom den ökade dödligheten som orsakats av brist på vårdgivare, vittnar Thucydides om. Han beskriver en pest i Aten omkring 430 f.Kr. och skriver: ” de smittades och dog som får. Detta orsakade oerhört hög dödligheten; för om de å ena sidan var isolerade av rädsla för att besöka varandra, omkom de sjuka utan omvårdad, så att många hus lämnades tomma i avsaknad av någon som kunde sköta omvårdnaden; eller om de å andra sidan besökte sjuka, dog de… de omkom oavsett. Kroppar med döda låg på varandra och halvdöda människor drev omkring på gatorna i sin längtan efter vatten, nära alla fontäner. Templen, där folk samlades var fulla av liken av dem som dött i dem”.

leka med. Rädslan hindrade ofta människor från att ge någon som helst form av vård till de lidande och det resulterade i total försummelse av de dödas kroppar. Här kan vi ser att den kristna vården av de sjuka var något helt nytt och en tydlig motkraft. S:T CYPRIANUS SVAR! Sedan kyrkans begynnelse har kyrkan tvingats hantera många olika farsoter, och dessa exempel kan och bör hjälpa oss i dag under vår farsot. Ett exempel kommer från farsoten under S:t Cyprianus (cirka 200-258) tid. Cyprianus var biskop i Kartago i nuvarande Tunisien. År 252 drabbades staden av pest, och invånarnas reaktion var ungefär som Thucydides beskrev, de sjuka och döende försummades, kropparna staplades på gatorna utan att någon begravde dem.

Cyprianus valde att inte ignorera krisen och uppmanade de kristna att riskera sina egna liv för att ta hand om sjuka och döende. Från de rika bad han om medel; från de fattiga bad han om praktisk hjälp. Han organiserade det kristna svaret på farsoten och uppmuntrade de troende att inte göra någon skillnad mellan att ta hand om medkristna och att Thucydides klargör, var farsoterna ta hand om hedningarna. Alla skulle i den forntida världen inget att få vård, även de som aktivt förföljde kyrkan. Unum 14

Denna fa rsot, som hade sit t ursprung i den sydöstra delen av romarriket, utbröt plötsligt i storstäder och knutpunkter som Alexandria, Kartago och Rom. Denna plågade invånarna under de kallare vintermånaderna och sedan under sommaren. Den återkom år efter år… och de kristna f ick dessutom skulden för att farsoten hade brutit ut. Cyprianus har en annan inställning än den omgivande världen och skriver om de medkristna som dött i denna farsot: ”Våra bröder som nu är befriade från denna värld genom Herrens kallelse ska inte sörjas, eftersom vi vet att de inte är förlorade, utan sänds före oss; att när de går ifrån oss så går de före oss som resenärer och som navigatörer är vana att göra; att de borde vara önskvärda, inte sörjda; att de svarta kläderna inte ska tas på oss här, när de redan har tagit på sig det vita kläderna där”. Dagens experter är inte säkra på vad det exakt var för sjukdom, men det mesta tyder ändå på att det antingen var ebola eller någon annan inf luensaliknande sjukdom. Likheter finns med spanska sjukan 1918-1921 och utbrottet av fågelinf luensan 2003. Idag är det inte svårt att se en parallell med vårt nuvarande coronavirus.

Cyprianus talar om symptom som även drabbar de coronasmittade i dag, till exempel feberattacker, diarré och kräkningar. Farsoten smittade genom sociala kontakter precis som Covid-19 och ingen åldersgrupp gick ”säker” även om de äldre drabbades hårdare. (Detta står i kontrast till spanska sjukan 1918-1920, som mest drabbade de unga). S:T DION YSIUS SVAR! Samtidigt som S:t Cy prianus skriver en annan nordafrikansk biskop, S:t Dionysius av Alexandria: ”nu är allt verkligen tårar och alla sörjer, k lagosångerna rungar dagligen genom staden på grund av de många döda och döende.” Dessa upprivande ord, skrivna för nästan artonhundra år sedan, beskriver en tidlös igenkännbar smärta och plåga. Vi kan känna samma smärta i dag, se det i sociala medier, i tidningar, nyhetssändningar, rapporter från anhöriga och människor runt om i världen. I kyrkan kan vi känna igen oss i S:t Cyprianus ord: ”De bästa av våra bröder har gått ur tiden, efter att ha drabbats av sjukdomen när de vårdade andra, också präster och diakoner och de människor som hade högst anseende.” S:t Dionysius sk river om hur de kristna agerade under denna pandemi: Unum 15

”De flesta av våra kristna bröder visade obegränsad kärlek och lojalitet, de skonade inte sig själva och tänkte bara på de andras bästa. Oberörd av faran tog de ansvar för de sjuka, tog hand om alla deras behov och tjänade dem i Kristus. . . Många, när de vårdade och botade andra, blev smittade och dog…” S:t Dionysius skriver om hur både präster och och lekmän hjälpte till i denna tjänst och han beskriver deras tjänst som ett martyrium. Det var ett revolutionerande koncept i den antika världen och omvårdnaden av sjuka och de döende blev utmärkande för de kristna.

Det var inte förvånande att detta osjälviska hjältemod vann både beundran och att många blev kristna. Till och med kyrkans fiender erkände den övertygande dragning som den kristna kärleken hade. OANADE KONSEKVENSER De kristnas vård av de sjuka och döende fick också andra konsekvenser. Till exempel innebar den mest grundläggande omvårdnaden, att ge vatten och mat till de sängliggande, dramatiskt ökade överlevnadsutsikter. Också detta att man visste att de kristna skulle komma till hjälp, eftersom om de visste var du bodde, skulle de kunna skicka någon till dig. Att det fanns en högre överlevnadsnivå bland de kristna och bland de som blev kristna innebar att det fanns en högre andel kristna jämfört med den hedniska befolkningen efter pandemin. Många hedningar som samarbetade med de kristna uppskattade de kristna mer än tidigare, och blev därför mer mottagliga för själva bli kristna. Detta blev en viktig faktor till att Nordafrika och i princip hela Romarriket snart blev kristnat.

Karthagos och Alexandrias kristna var anmärkningsvära undantag från den allmänna trenden. Medan andra f lydde till landsbygden, och så tog med sig sjukdomen dit, stannade ett betydande antal av de kristna kvar för att hjälpa alla i behov, oavsett deras tro. Så var det också i andra städer, som exempelvis i Alexandria, vilket Dionysius rapporterar: ”De f lesta av våra bröder var skoningslösa i sin kärlek och i sin broderliga omsorg. De höll fast vid varandra, besökte de sjuka och oroliga, de tjänade dem utan uppehåll, Även om verklig kristen kärlek och de tjänade dem i Kristus.” inte ska utövas för att evangelisera, bör vi inte blunda för vilken Unum 16

betydelse den kristna kärleken har för att ”förbereda vägen” (Mark 1:3). ”Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras” (Fil 2:4). För kristna är både ”vårt eget bästa” och ”andras bästa” intimt förbundna till kyrkans förmåga att fullgöra sitt övergripande uppdrag: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19). DE KRISTNAS SVAR DÅ OCH NU? Vår tid skiljer sig från 200-talets Karthago och Alexandria. Sjuka och döende lämnas inte längre att dö på gatorna. Tvärtom arbetar medicinsk personal och andra outtröttlig t f ör att rädda liv. Enskilda individer, välgörenhetsorganisationer, företag, stater, internationella organisationer hjälps i dag åt i denna coronapandemi. Man kan säga att de kristna idealen om kärlek, omsorg och barmhärtighet har segrat i vår värld.

tjäna de marginaliserade eller vara upptagna av de behövandes välbefinnande, värden som de f lesta av oss i väst helt enkelt har antagit är ”mänskliga” värden. TILLÄMPNING? S:t Eusebius (263-339), biskop av Caesarea i Palestina, kyrkohistoriens fader, skriver om den farsot som rasade mellan år 312-313: ”Endast de kristna visade sin sympati och mänsklighet under sådana farsoter. Varje dag fortsatte de att ta hand om och begrava de döda, för det fanns mängder som inte hade någon som tog hand om dem; andra samlade alla i staden som drabbats av hungersnöd och gav dem bröd; så att detta blev känt överallt och alla prisade de de kristnas Gud.”

Hur kan vi tillämpa dessa exempel från kyrkohistorien i vår egen erfarenhet av att vara kristna och kyrka under den pågående coronapandemin? En punkt är tydlig: I vår postkristna värld är det svårt Kristna har alltid hävdat att de att förstå hur brutalt livet kunde troende har en skyldighet att tjäna vara i den förk ristna världen. de sjuka och sårbara, och även om Ändå var så mycket av det som medlen kan ha förändrats över nu tas för givet, allt ifrån offent- tiden har mandatet inte gjort det. liga sjukhus till social trygghet, kristna innovationer. Utan kris- De tidiga kristna försökte att leva ut tendomens inf lytande skulle mil- Jesu befallning om att älska sin näsjarder människor kanske aldrig ha ta, att ta hand om sjuka och sårbara omfamnat idén att samhället ska och följa den ”gyllene regeln” om att Unum 17

göra mot andra, som du vill att den andra skulle ha gjort mot dig. Det betyder att vi måste avgöra hur vi ska ”älska vår nästa” i dag. OMVÄNDELSE Hur ser den radikala, självutgivande kärleken som de tidiga kristna visade i tider av pest och farsot? För dem betydde det att gå och fysiskt vara med och ta hand om dem som drabbats av pesten. På vilket sätt är också vi ansvariga som kristna i dag att svara så konkret på vår farsot? Hur skulle en radikal kristen kärlek kunna se ut under våra nuvarande omständigheter? Vilka är de saker som skulle få världen att se Kyrkan som en resurs?

DET SMITTSAMMA HOPPET Det finns något annat som också sprider sig, på ett mer kraftfullt sätt än corona. Det är denna smitta eller farsot som Påven talade om den 27 mars i sin Urbi et Orbi-välsignelse. Det är en annan smitta eller farsot än corona, och det är påskmysteriets farsot: ”Jesus Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden.” Det är en smitta som överförs från hjärta till hjärta, för varje människohjärta väntar på denna goda nyhet. Det är hoppets smittsamhet: ”Kristus, mitt hopp, har uppstått!” Det är ingen magisk formel som får problemen att försvinna. Nej, Kristi uppståndelse är inte sådan. Istället är det kärlekens seger över ondskans rot, en seger som inte ”förbipasserar” lidande och död, utan passerar genom dem, öppnar en väg i avgrunden och förvandlar: detta är det unika kännetecknet av Guds kraft.

Coronapandemin är ett ögonblick av lärande och till och med ett ögonblick av omvändelse. Genom historien har kristna verkligen tagit stora steg på omvändelsens väg just när världen drabbats av farsoter. Det har var en kraftig förnyelse vad beträffar personlig överlåtelse, Den uppståndne är också den korsgemensam bön, botgöting och aktiv fäste, som i sin förhärligade kropp handling. bär outplånliga sår: sår som har blivit fönster mot hoppet. Låt oss vända blicken mot honom så att han kan läka såren hos en drabbad mänsklighet.

e s . t e erg

.b w w

Unum 18

Invid Skogskapellet Takdropp draperar tystnaden övergivet fågelbo reder en bjälke en ljusorgel silar colorerade rönnblad furustammar jordar platsen allt i en helig bärande rörelse Göran Melesjö (Älvdalen)

VOLONTÄR PÅ BERGET! Vi är i ständigt behov av volontärer, som kommer till Berget för kortare eller längre perioder. Som volontär delar man livet på Berget med gemenskap, bön och arbete. Ring eller skriv till Ingrid Eriksson för mer information; 0248-79 71 70 ingrid@berget.se Unum 19

NÅGRA TANKAR I CORONATIDER

Birgit Andersson, associerad till kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget.

är de yttre impulserna, stimuli och sociala kontakter minimeras vad händer då med mig som individ? När jag avråds från att gå till den söndagliga mässan, inte besöka personer på äldreboende eller i hemmen, inte gå till affären eller umgås med barn och barnbarn, vad händer då? När jag tvingas att stilla mig. När jag blir beroende av andra att utföra det jag egentligen kan göra själv. När jag får sätta mitt kända liv på paus.

Någon har sagt att när Gud stänger en dörr så öppnar Han ett fönster. Så är det, men det tar en liten stund att upptäcka det. För mig har somt öppnat och annat fått ett fördjupat innehåll. Det som blivit särskilt tydligt för mig denna tid och som berett mig stor glädje, är min tillhörighet som associerad medlem till kommuniteten den Heliga Treenigheten på Berget. Under 25 års tid har jag vandrat ut och in på Berget och varit volontär längre och kortare tider. Jag har kommit hem till en gemenskap, till en rytm av arbete och bön. En he-

Unum 20

lig rytm. Efterhand växte en längtan fram inom mig att vara fastare knuten till Berget. Jag gick med i Bönegemenskapen och det var bra. Men jag ville något mer. Var det möjligt att på något sätt ha en gemenskap med Kommuniteten och hur skulle den se ut? Jag bodde ju inte på Berget och inte ens i närheten!

Varför skriver jag detta nu? Varför känns det angeläget?

Ja, sedan mitten av mars månad, har jag, tillsammans med hela världen, levt i karantän. Det ”vanliga” livet har satts på paus. Jag har det bra i min karantän om jag jämför med människor i andra länder som varit inlåsta i lägenheter och hus (de som nu har någonstans att bo). Men längtan fanns där, envist kvar. Jag kan promenera i skog och mark till och med tillsammans med vänSå vid ett tillfälle, när jag var på ner om vi håller ”coronaavstånd”. Berget som volontär, bad jag om Men jag upptäckte snabbt att jag ett samtal med fr Peder. Berättade behövde schemalägga min dag. Få mina tankar och min önskan att på en ny struktur när annat föll bort. något sätt vara knuten till kommu- ”Bevara ordningen så skall ordning niteten. Fr Peder lyssnade och för- bevara dig” stod vad jag talade om. Jag fick information med mig som handlade Här kommer glädjen och tacksamom stadgar för kommuniteten och heten in, över att vara en del av vi hade återkommande samtal an- gemenskapen i kommuniteten på gående att vara associerad medlem. Berget. Tidegärdens rytm: morgon, middag, afton, kväll, den bär. Till sist var tiden mogen att skriva Vi ber tillsammans även om vi är en personlig levnadsregel, som as- åtskilda. Vi bär varandra och vår socierad medlem till kommunite- värld, med all dess nöd och smärten den Heliga Treenigheten, som ta, tillsammans i bön. Den andliga fr Peder godkände. gemenskapen är inte bunden till tid Det var en stor och glädjerik dag och rum. när jag blev upptagen som medlem Tack gode Gud för att du vill Berden 30 maj 2015 i samband med en get och kommuniteten den Heliga gudstjänst under arbetsdagarna på Treenigheten på Berget. Berget. Därefter har levnadsregeln årligen förnyats och bekräftats i en speciell liturgi tillsammans med kommuniteten. Unum 21

ROM, ÖPPEN STAD? Wladimir Siwecki, seminarist på Beda College i Rom.

slutscenen av Roberto Rossellinis film från 1945, skjuts prästen kallblodigt i huvudet av en SS-man, efter att den italienska arkebuserings-truppen avsiktligt ”missat målet.” Att inte lyda order eller bryta mot regelprotokollet är inte alltid av ondo. Annars så brukar ju synden beskrivas med att man missat ett mål, viktigare är kanske vilket mål man har

och varför man siktade på just det målet. I covid-19:s fotspår och i samma stad som Rosselinis präst mördades i sitter jag och skriver detta. Vad förde mig hit och varför? Ett katolskt prästseminarium för män över 30. Staden har i skrivande stund varit nedstängd i två månader. Häften av seminaristerna har

Unum 22

åkt hem. Livet inne på seminariet innanför dess murar har inte förändrats särskilt mycket. Kanske som klostret på Monte Cassino före bombningarna 1944, om viruset skulle komma in här och få fäste vill säga. Lugnet före stormen? Det får mig att tänka på Berget, mitt första besök var i februari 2010, Jesuitprästen som håller i introduktionen om Ignatius av Loyolas andliga övningar, ser retsamt överlägsen ut, men ändå vet jag att han förmedlar något mer, något betydligt djupare och påtagligare än han själv, han förmedlar Kristus, förmodligen omedvetet, i en person som stör mig, hans tyska brytning hjälper inte till i sammanhaget. Per Mases glimtar förbi, jag ser honom som hastigast vid dörrposten, kommer inse det långt senare, och då är det försent, då har han redan gått hem, gått vidare, hittat rätt, träffat målet. Det är varmt idag, på Kristi-himmelsfärdsdag 2020. Värme är något påtagligt märkligt, kärlek är alltid varm, eller genererar värme, aldrig kall. Varför? Gud är en förtärande Eld kan man läsa i Bibeln. En förtärande Eld som slukar allt. Tänker vi på Gud på det sättet? Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer, skriver Paulus, vad menar han egentligen?

Kärleken renar alltid, tydliggör våra motiv, Guds ord är skarpare än något tveeggat svärd, och blottlägger hjärtats uppsåt, säger Paulus vidare. Vilka motiv är mina, vilka är dina? Ja men jag vill älska och bli äskad svarar både du och jag. Och ändå, Herrens ord från Golgata klingar igenom vardagens lunk, ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Eller vet vi det? Jag vet inte om mitt andra år som seminarist kommer leda till att jag träffar målet, jag vet inte om mitt år på Berget 2017/18 var vägledande eller inte. Men jag vet att kärlek fick jag i stora mått, och kanske inte på ett sätt som jag hade förväntat mig, men på ett sätt som Gud ville och det har lett mig till en långt större lycka än de som har överflöd av korn och vin. Kallelsen jag fått svara på, är något som endast Jesus Kristus kan ge oss genom andra människor, som är kyrkan, som han älskar i oss. Därför är tacksamhet det enda jag kan tänka tillbaka på när Berget flimrar förbi i ett febervarmt Rom. Fatta mod och blicka inte bakåt, sikta mot framtidens ljusa mål, då du skall få vila ut vid dagens slut, då skall brudgummen själv se dig i honom som Du älskar.

Unum 23

”Huruvida man må fly från en dödlig pest” f. Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

Martin Luther och Katarina von Bora som öppnade sitt hem under farsoten i Wittenberg 1527.

edan kyrkans begynnelse har hon tvingats hantera olika farsoter, och dessa exempel kan och bör hjälpa oss i dag under coronapandemin. DEN 2 AUGUSTI 1527 drabbades Wittenberg av böldpest. Inkubationstiden var bara några dagar. Dödligheten låg mellan 30-90%. I stället för att lämna Wittenberg med de övriga vid universitetet beslöt Luther och Käthe att stanna i Wittenberg, med hänvisning till

evangelisten Matteus som deras vägledning: ”Vi måste respektera Kristi ord, ”Jag var sjuk och du besökte mig inte” (Matt 25:41-46). Enligt detta avsnitt är vi bundna till varandra på ett sådant sätt att ingen får lämna den andra i sin nöd men är skyldig att hjälpa och hjälpa honom som han själv skulle vilja få hjälp. Kristus kommer att segra i oss över den gamla ormen, mördaren och syndens författare, hur mycket han än kan krossa Kristus häl. Be för oss, och farväl” (Brev daterat 19 augusti 1527).

Unum 24

För Luther är det t ydligt att Satan, som är en mördare från början till slut, står bakom pesten. ”De första kristna hade mer motståndskraft eftersom de hade ett starkt hopp inför döden. Och de var starkare som samhällen och skapade ännu tätare band genom de lidande de mött. Ändå är Kristus mycket starkare och mycket mer involverad. Han är i de som ger vård, han är i de sjuka, och han är i den seger som kyrkan kommer att uppleva över Satan, en seger som inkluderar även den mindre ” befrielsen” av pesten.” LUTHER OCH KÄTHE öppnade sitt hem och omvandlade det till ett sjukhus där de tog hand om sjuka som inte hade någon som tog hand om dem. Mitt under denna hektiska period fick Luther ett brev från prästerna i en annan stad, Breslau, som också var på väg att drabbas. De frågade Luther om man borde stanna kvar eller f ly från pesten. Luther fick inte tid att svara förrän epidemin i Wittenberg var över i november 1527. Svaret påskyndades dock av en dominikanbroder i Leipzig som hånade det sätt på vilket wittenbergarna hade f lytt farsoten. Svaret kom i form av en liten skrift som hette just ”Huruvida man må f ly från en dödlig pest”. Denna skrift fick snabbt stor spridning

och översattes till svenska första gången redan 1588 när en pestepidemi drabbade Sverige. SK A EN KRISTEN STANNA ELLER FLY? För Luther ä r det a l lra mest gr undläggade och v iktiga att Gud har allt i sin hand. Vi kan vara trygga och lita på att inget händer som Gud inte har tillåtit eller inte ytterst har makt över. När vi drabbas av en farsot ska vi inte låta rädslan ta över utan söka oss närmare Kristus, eftersom att han är vårt enda hopp. LUTHER R IKTAR en tydlig och uppfodrande uppmaning till präster och församlingsherdar att de måste förbli trofasta och stå stadiga inför hotet om denna dödsfara. Vi har ett tydligt bud från Kristus själv: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och f lyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden” (Joh 10:11-12). När människor står inför fara och död behöver de som mest den pastorala omsorgen som stärker och tröstar deras samvete med Guds ord och sakramenten, och så genom tron kan övervinna döden.

Unum 25

DE SOM HAR OFFICIELLT ansvar i samhället ska också stanna kvar för att ordningen ska bevaras. Anställda får inte f ly om de inte får tillstånd från sina arbetsgivare. Inte heller får ledare f ly och lämna sina underordnade i sticket. Samma sak gäller föräldrar och barn som också är ansvariga för varandra. Den onde vill att vi ska misstro Guds vilja att hjälpa oss samt f ly ansvaret för våra medmänniskor och bara tänka på oss själva. Därför uppmanar han oss att inte bli så desperata att vi glömmer att tjäna vår nästa. Luther menar ändå att det är tillåtet för en kristen f ly om det finns tillräckliga resurser för de uppgifter som behöver göras. I själva verket var det helt accepterat för honom att kristna f lydde från städerna i pesttider. Detta är något av en vändning bort från den tidiga kyrkan; då alla kristna, från biskopar till lekfolk, var ansvariga för att ta hand om pestoffren. För Luther och hos de reformerta såg man nu att ansvaret vilade på prästerna och pastorerna. Luther gav en sorts mall för hur den kristne skulle eller kunde tänka: ”Gud har gett tillåtelse till att fienden sänt oss pesten. Därför ska jag be Gud att i sin nåd beskydda oss. Därför ska jag desinficera, hjälpa till att rena luften, dela ut medicin och ta medicin. Jag ska undvika platser och personer

som inte behöver min närvaro för att inte bli smittad och på det sättet sprida smittan vidare till andra och förorsaka deras död på grund av min försummelse. Om Gud vill ta hem mig kommer han att göra det och då har jag g jort vad han förväntar sig av mig, och jag blir varken ansvarig för min egen död eller andras. Men om min granne behöver mig, ska jag inte undfly vare sig platser eller personer utan frivilligt gå. Detta är en sund gudsfruktan som varken är övermodig eller dumdristig och som inte frestar Gud.” VI KAN ALLTSÅ enligt Luther vara trygga eftersom Gud ytterst har kontrollen även när farsoter härjar. Farsoten är en kallelse att söka Kristus och att tjäna sina medmänniskor. Vi kristna ska vara kloka och använda vårt förnuft för att minska smittspridningen och lidandet. DEN PASSIVA OCH OSY NLIGA KYRK AN Det är uppenbart att de första kristna såväl som Luther såg det som deras skyldighet att riskera sina egna liv för dem som lider. Idag är dock situationen mycket mer komplicerad… eller låter vi det bli mer komplicerat för att undslippa ansvar? Den radikala, självutgivande kärleken som de tidiga kristna

Unum 26

visade i tider av pest lyser i dag med sin frånvaro. För dem betydde det att gå ut och fysiskt vara med och ta hand om dem som drabbats av pesten. Gäller detta inte för kristna i dag? CORONAVIRUSET har givit oss en lektion i livets fatala korthet, och den lektionen kan vi ännu hinna tillämpa i ett liv med mer innehåll och mer närvaro. För många har denna tid av farsot inneburit ett lägre tempo, en möjlighet att stanna upp, ref lektera. Biskop Anders Arborelius OCD skriver att ”många har mer tid över för bön och begrundan. Därför kan detta bli ett gyllene tillfälle att växa in i rosenkransens universella gemenskap, där människor av alla folk och raser ställer sig under Marias beskydd för att komma Jesus närmare”. Vi har nu under denna tid många möjligheter att låta oss inspireras av helgonen, att förnya oss i vår bibelläsning, att förkovra oss i olika ämnen, att ägna mer tid åt kultur, åt musik, och så vidare. VAD ÄR DET som händer i och med kyrkorna under coronakrisen? Sven-Erik Brodd skriver i Kyrkans Tidning den 20 maj att Coronaepidemin verkar leda till ett kyrkornas uttåg ur civilsamhället. Kyrkorna efterfrågas inte av statsmakten och

spelar inte någon roll för samhället i mötet med pandemin. Kyrkorna har dessutom under denna pandemi varit mer osynliga än jämförbara perioder i historien. När Corona kom stängde kyrkorna och verksamheterna ställdes in. Präster, pastorer, diakoner och ordensfolk försvann in i karantän. Några kreativa och nya initiativ har inte tagits av kyrkorna och det är en anmärkningsvärd skillnad om man jämför med andra pandemier i historien där kyrkorna var mycket integrerade och involverade i folkens vardagliga liv, utmaningar och kriser. GUDSTJÄNSTER har ersatts av virtuella gudstjänster vilket bryter mot kyrkans historiska betoning av det kroppsliga, det fysiska mötet person till person men också med den sakramentala förståelsen av vad kyrkan är: ”Kristi kropp”. Konkret närvarande i tid och rum. Ja, du måste vara där, på rätt plats vid rätt tidpunkt för att möta Kristus i sakramentet. Det kan inte skötas på distans, digitalt, via en skärm eller via någon annan teknik. Kristus, Kyrkan och de kristna är en inkarnatorisk verklighet och inte en teknisk sak att lösa. Corona blir i dag en tolkningsnyckel för att förstå vad som händer med Kyrkan i dag. Hur hanterar kyrkorna exempelvis den nya kommunikationstekniken?

Unum 27

Kan det vara så att det som sker när livet flyttas över från den kroppsliga sakramentala sfären till nätet orsakar större skada än pandemin i sig själv? Risken är att kyrkan i västvärlden ytterligare förlorar mark och marginaliseras när heliga ting som sakramental tillbedjan och den heliga Mässan rullar runt på Facebook i samma flöde som spelreklam, osorterade nyheter, komiska filmer och alla möjliga oseriösa infall. FINNS DET KRISTNA FÖREBILDER I DAG? De katolska biskoparna i Minnesota visar en väg framåt precis i den tid vi är inne i nu. Man kan säga att de under coronakrisen utgick från Katolska kyrkans sociallära när de lät viktiga principer som religionsfrihet, solidaritet och subsidiaritet lägga grunden för att stå upp för de troendes rättigheter i dialog med de styrande i delstaten. De ansåg att de kristna var utsatta för en kränkning av religionsfriheten när delstaten förbjudit dem att fira gudstjänster. De upprepade sitt förslag till guvernören om att på ett ansvarigt sätt öppna kyrkorna, men det accepterades inte. Den 20 maj öppnade biskoparna själva upp för att tillåta församlingar att återuppta offentliga mässor, i strid med delstatens beslut. Resultatet blev att guvernören gav efter och lättade

på reglerna. Prästerna i Minnesota som tjänat de sjuka med risk för att själva smittas har också varit stora förebilder för andra. Vi ser i dag att det är alldeles för lätt för kyrkan att dra sig tillbaka från praktiskt ansvar till teoretiskt resonemang om hur vi ska handskas med denna pandemi. Det är uppenbart att kyrkans allmänna strategi under coronaviruspandemin har varit mycket defensiv och passiv. Staten kan aldrig vara garant för varje människas okränkbara värdighet. Kyrkan behöver återigen bli en aktör som tar hand om den praktiska vården för dem som drabbas av sjukdomar som Covid-19. Kyrkan bör uppmuntra de troende att bygga upp nya former av vårdhem, sjukhus, äldreboenden där sjuka och äldres värdighet och rättigheter tas på största allvar. Modellen för detta har vi redan i kyrkans tradition, där kristna i pandemitider förvandlades till helgon i sin vård av allvarligt sjuka och smittsamma. Kyrkan har också en unik reflektion vad beträffar synen på vad människan är och som uttrycks i personalismen. Vidare finns en djup förståelse av samspelet mellan personen, kyrkan och de offentliga institutionerna i Katolska kyrkans sociallära. Så nu återstår endast kärlek uttryckt i handling.

Unum 28

Trädgårdslandet har växt under våren. Ovan ser vi Per Nyström i färd med att tillverka nya växthus. Nedan ser vi hur trädgårdschefen Berit Edman ger instruktioner till Hanna Brander och på den högra sidan kopplar Mari-Ann och Cecilia av i trädgårdsarbetet.

Unum 29

KÅSERI I CORONATIDER

Marie Erenius Bergqvist, medlem av kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget samt gymnasielärare på Stiernhööksgymnasiet i Rättvik.

an tror att man vet hur livet och tillvaron fungerar, men så kommer den där personalsamlingen på skolan en fredag, då det meddelas att efter helgen inträder fjärrundervisning.

En helt ny situation som lärare, men också en helt ny situation som medlem i Kommuniteten den Heliga Treenigheten på Berget, för hur blir det när man är på jobbet fast man är hemma?

Unum 30

Det första som slår mig är att man sitter vä ldigt mycket och länge. Ingen promenad till skolan, inga raksträckor mellan klassrummen, inget springande i trappor. Det andra är att jag umgås väldigt mycket med min arbetsdator, faktiskt större delen av min vakna tid. Dock, när jag kommit så långt i ref lektionerna över livets föränderlighet, är det dags att be Vesper och med stor tacksamhet stiger jag upp, lämnar dator och hus för att bege mig till S:t Davids kapell.

och då blir livet lite tunt. Jaha, nu minskade tristessen ännu mer. Inga lugna hemmakvällar, Peder blir tvingad att spela gitarrduetter och som förälder dras man in i ändlösa samtal och diskussioner. Knappast långtråkigt. Pandemi eller ej, Påsk blir det ändå och nu hör folk av sig och ber att vi ska spela in gudstjänster och tideböner för att behövande ska kunna delta på distans. Plötsligt lever vi på Berget i en konstant dialog med ej fysiskt närvarande gudstjänstdeltagare, och både mässa och tideböner får en djupare och vidare betydelse. Dessutom, när man ändå är igång, så varför inte spela in den där konserten, som Hanna och Magdalena hade planerat, men som förstås blev inställd. Jodå, den hölls i S:t Davids kapell, strömmades ut och hördes av betydligt f ler, än om den hade ägt rum i Säters församling som först var planerat.

Givet vis är det inte bara lektioner som ska hållas via dator, utan personalmöten. Varje möte inleds med en la mentat ion över l ivets långtråkighet och längtan efter ens kollegor. Här märker jag att jag inte riktigt hänger med, för jag har inte alls långtråkigt. Visst, för mycket sittande och datortid, men i övrigt fullt av liv och människor, för jag lever i Kommuniteten på Berget. Här f inns människor, levande sådana, samt gudstjänster, reella istället för virtuella, vilket effektivt förhindrar Kanske är det guldkanten på en pandemi, eller liknande begränstristess och meningslöshet. ning; man måste tänka om och när Dessutom drabbas inte bara jag själv man tänker om händer något som av denna f järrunder visning, utan inte hade kunnat genomföras i de Kulturskolan i Västerås tar samma välkända rutinerna och omständigbeslut och vår dotter, som är gitarr- heterna. Om inte annat kommer pedagog vid nämnda kulturskola, nya oväntade glädjeämnen till en, ringer ett SOS-meddelande om det inte minst genom dem man tidigare skulle kunna gå för sig att få kom- tog för givna. De framträder genom ma till Berget en tid, för nu får hon nya omständigheter i ett nytt, förvarken gå i kyrkan eller träffa elever klarat ljus. Unum 31

Det var väldigt fint att i år få fira den heliga Mässan utomhus på Kristi himmelsfärdsdag, vid den japanska trädgården utanför Meditationsgården.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: CORONA - EN TOLKNINGSNYCKEL

UU U

STIFTELSEN BERGET

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr. Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad. Medlemsavgift 300 kr. Studerande under 25 år 150 kr. Betalas via Bankgiro: 574-3323