Progressrapport nr 1. Erfarenheter och observationer samt uppnådda resultat 2023.
OKTOBER 2024
Förord
1. Allmän inledning
1.1 Uppstart
1.2 Plats
1.3 Insamlingsmodell
1.4 Kategorier
1.5 Testning
1.6 Försäljning
1.7 Databas
1.8 Finanisering
2. Resultat och erfarenheter
2.1 Återbrukade volymer och försäljning
2.2 Bedömning av återbrukspotential
2.3 Produkter och produktflöden
Bilaga: Återbrukade varor totalt per kategori
Elektronikavfall är idag den snabbast växande avfallsströmmen i världen, och nivåerna spås överstiga närmast ofattbara 75 miljoner ton år 2030. Bara i Sverige genererar vi 143 000 ton elavfall per år. Volymerna växer i antal men totalvikten har de senaste åren sjunkit något då många produkter görs lättare och lättare.
Insikterna om att elavfallet är en av de riktigt stora miljöproblemen som vi har att brottas med finns idag hos de flesta beslutsfattare. Och snart sagt varje företag eller organisation har idag en policy och ett handlingsprogram som handlar om att tänka mer cirkulärt, hållbart och att minska det avfall man genererar.
Ändå går utvecklingen i Sverige åt fel håll. Allt fler produkter sätts på marknaden. Och allt färre samlas in. De senaste tio åren visar en tydligt nedåtgående trend vad gäller insamling av elavfall i Sverige, både räknat i mängd och som andel av den elutrustning som satts på marknaden under föregående år. Sverige ligger i nuläget klart under det mål som fastställts på EU-nivå, om en insamlingsgrad på 65 procent av det som satts på marknaden under de tre föregående åren. Den insamlade mängden elutrustning 2021 utgjorde ca 48 procent av den genomsnittliga årliga mängden som sattes på marknaden 2018–2020.
I EU:s så kallade avfallsdirektiv, som ratificerats av alla medlemsländer, står satsningar på så kallad förberedelse för återanvändning, dvs sortering i avfallet i jakt på återanvändbara produkter, högst på prioriteringslistan. Före återvinning.
Miljönyttan kan, skriver Naturvårdsverket i sin redovisning av regeringsuppdraget Ökad återvinning och återanvändning av elutrustning nv-09899-21, öka ytterligare om mer av det uppkomna elavfall som samlats in, förbereds för återanvändning snarare än återvinns. Och självklart är det så. Det är ju själva grunden till varför avfallsdirektivet, och den så kallade avfallstrappan, ser ut som den gör.
Ändå är det idag, i oktober 2024, märkligt nog inte en enda av Sveriges 290 kommuner som, i enlighet med direktiven från EU, tagit initiativ till att öppna upp sina avfallsflöden för eftersortering, så kallad förberedelse för återanvändning, i jakt på fördjupad kunskap om vilken återbrukspotential och vilka värden som döljs i dem.
Idag är det ”ytterst lite som förbereds för återanvändning” skriver Naturvårdsverket vidare, och hänvisar i det citatet till sin redovisning av regeringsuppdraget Förslag till åtgärder för en mer hållbar konsumtion nv-00685-14. En viss mängd elektronik som samlas in återanvänds, men den totala omfattningen är osäker, skriver Naturvårdsverket. Ett sådant skifte skulle, fortsätter man, kräva en annan typ av hantering på respektive insamlingsplats, t.ex. eftersortering eller flera containrar på återvinningscentralerna.
Sverige ska liksom övriga medlemsländer i EU rapportera omfattningen av återanvändning avseende ett antal utvalda produktgrupper, bl.a. elutrustning. Kommissionen har fastställt
en gemensam metod och ett format för rapportering om återanvändning. Rapportering ska ske vart tredje år. Svenska MiljöEmissionsData (smed) har på Naturvårdsverkets uppdrag under 2022–2023 genomfört en första studie av återanvändningens omfattning. Siffrorna som rapporterats till EU i juni 2023 avseende 2021 års återanvändning omfattas av sekretess. Naturvårdsverket kan dock konstatera att undersökningens resultat visar på en låg svarsfrekvens bland de aktörer inom området elutrustning som kontaktades för att lämna uppgifter om sin verksamhet.
Så, den enda undersökning av hur mycket av det svenska elektronikavfallet som faktiskt återanvänds är hemligstämplad. Det enda vi vet är därför att det är – ”ytterst lite”.
Nära nog lika illa ställt är det med kunskapen om hur mycket som de facto skulle kunna återanvändas. Det finns såvitt vi kunnat hitta via sökningar på nätet endast två mindre studier gjorda. En i Göteborg och en i Karlstad. Och deras resultat hamnar ganska lika.
Vid en mätning på kretsloppsparken Alelyckan i Göteborg år 2022, så visade det sig att drygt 13 procent av all elektronik utom kyl, frys och vitvaror som inkom till Återbruket under mätperioden gick att återanvända. När det gäller kyl, frys och vitvaror var den siffran lägre, cirka 8 procent.
Den andra studien gjordes i Karlstad år 2017, i ett pilotprojekt som vi på Greenhouse själva drev. Där nådde vi, genom insamling, funktionstestning och försäljning i en stora återbruksbutik 11 procent för elektronik och 4 procent för vitvaror. Men vår bedömning var att man med rätt förutsättningar skulle kunna nå ändå högre, och att man därför borde kunna räkna på 15 procents potentiell återbruksgrad på elektroniken och 7 procent på vitvarorna.
I Karlstad gjorde vi dessutom en uppskattning av de potentiella ekonomiska värdena vid försäljning av produkterna. Där uppskattade vi dem till uppemot 6000 kronor per ton elektronik och uppemot 2000 kronor per ton elavfall om det rätta förutsättningarna gavs. Detta räknat på den totala avfallsmängden. Inte den återbrukade.
Även om siffrorna är behäftade med diverse felkällor och baserar sig på en stor och en medelstor kommun, ger de ändå en fingervisning om att det är avsevärda volymer som skulle kunna återbrukas om vi började eftersortera elavfallet i stor skala. Klimatnyttan skulle också den bli betydande. Och likaså de ekonomiska värden som skulle kunna skapas.
Ändå görs det alltså inte. Allt fokus tycks istället inställt på steg tre i avfallshierarkin, materialåtervinning. I de flesta fall stannar de kommunala ambitionerna på återbruksområdet i form av en återbruksbod där man kan lämna saker som man själv tycker är för bra för att kastas. Att göra verklighet av EUs avfallshierarki och prioriera åtgärder för ett ökat återbruk genom förberedelse för återanvändning, dvs eftersortering av det inkomna avfallet på återvinningscentralerna, tycks sitta långt inne.
När vi under åren pratat med folk i branschen kan det stundtals upplevas som att det finns en tyst överenskommelse bland dem om att ingen får röra avfallet när det väl kastats i containrarna. En sorts tabu. Och att de istället försvarar rätten att man ska få kasta prylar utan att riskera att prylarna eventuellt återbrukas. Att det som kastats har kastats. Och inte får röras. Och ingen tycks vilja ta första steget för att bryta detta tabu.
Men. Förändring kanske helt enkelt tar tid. Och utan kunskap och statistik om innehållet i sopberget blir det svårt att skapa incitament. Kanske kan ett litet pilotprojekt som detta, där vi i samarbete med Elkretsen fått möjlighet att under en treårsperiod djupdyka i flödet av kasserade elprodukter för att lite mer systematiskt fördjupa kunskapen om vilka återbrukbara produkter och värden som de facto döljer sig i det svenska berget av elektronikavfall, bli ett viktigt steg för att åstadkomma en kulturförändring på detta viktiga område.
Under 2023 har vi fått den unika möjligheten att inleda resan på Exse AB, Elkretsens statistikanläggning i Arboga. Vi är mycket tacksamma över att de låtit oss visats i deras anläggning med projektet och över det stöd och den hjälp vi fått av deras ledning och personal på resan. Vi förstår att vi orsakat dem merabete och upplevts som udda fåglar i deras vardag.
Resultaten från Arboga, som redovisas i denna progressrapport, ger en första inblick i vilka typer av produkter, produktflöden och värden som döljer sig i sopberget. Under 2024 hoppas vi kunna fördjupa kunskapen genom att inleda samarbete med några större kommuner som vill gå före och bana väg på detta viktiga område.
Vi hoppas också få möjlighet att undersöka flödet på några av de förbehandlingsenheter som elburarna från kommunerna går vidare till. Där finns aggregerade flöden som både skulle ge en bättre helhetsbild och skapa möjlighet för en bättre ekonomi i projektet.
Vägen framåt på återbrukssidan tycks tvivelsutan full av hinder i olika former.
Men precis som Emilie Wihlborg år 2020 konstaterar i inledningen av sitt examensarbete för mastersexamen i miljövetenskap vid Lunds Universitet, rubricerat Återbruk av vitvaror. En kvalitativ studie om hinder, drivkrafter och utvecklingspotential, så finns lösningarna. Det som krävs för att sätta dem i verket, skriver hon, är politiskt mod och handlingskraft.
Avslutningsvis vill vi tacka Martin Seeger på Elkretsen för att han gjort detta projekt möjligt. Och för att han, och Elkretsen, fortsätter stötta det. Det ger hopp för framtiden.
Peter Sörensen
Projektledare Greenhouse
1.1 Uppstart
Den första hämtningen av elektronik skedde i maj 2023.
1.2 Plats
Insamlingen av elektroniken som denna rapport baseras på har skett på Exse AB i Arboga, som är ett företag som på uppdrag av Elkretsen kontinuerligt analyserar innehållet i slumpvis urvalda elavfallsburar från hela Sverige och förser Elkretsen med aktuell information om innehållet i avfallsflödet.
1.3 Insamlingsmodell
På basis av ett antal av Greenhouse angivna kategorier av produkter grovsorterar Exses personal löpande ut et urval av produkter. Därefter har Greenhouse en gång i veckan besökt Exce för att sortera genom detta urval i jakt på potentiellt återbrukbara produkter.
1.4 Kategorier
Initialt fokuserade vi på datorer och andra it-relaterade produkter samt elhandverktyg. Under resans gång utökade vi med bl a ljudprodukter, kameror, avfuktare/ac. Då det i flödet av produkter visade sig förekomma en mindre mängd så kallade företagsburar som vi valt att sortera genom på egen hand, förekommer också ett mindre flöde av andra varukategorier som förekom i dessa burar i denna rapport.
1.5 Testning
Efter utsortering har urvalet av varor vägts ut och transporterats till Greenhouse lager och verkstad i Deje utanför Karlstad för testning, lagerhållning och försäljning. Icke fungerande produkter som inte varit intressanta att reparera eller använda som reservdelar samt osäljbara produkter har löpande återlämnats till Exce.
1.6 Försäljning
Som försäljningskanal har Tradera använts. Försäljningskanalen kräver att samtliga produkter fotografer och beskrivs. Och försålda produkter måste sedan packas och skickas.
Valet av försäljningskanal kombinerat med det faktum att varje individuell produkt löpande genom hanteringen måste registreras i en databas gör att produkter som betingar för låga värden (under 100 kr) eller som är för stora, tunga och krångliga att paketera och skicka i stor omfattning valts bort.
Under verksamhetsåret har detta lett till att ett knappt ton produkter på kunnat återbrukas och sålts via Tradera till ett värde av ca 210 000 kronor. Det är statistiken över dessa produkter och erfarenheter baserade på denna försäljning som redovisas i denna rapport.
Under projektets inledande månader registerades alla utsorterade produkter i en manuell databas med produktkort i pärmar. Under året färdigställdes sedan en webbaserad databas i Airtable dit denna information successivt överfördes. För varje produkt registreras uppgifter som fabrikat, modell, inhämtningsdatum, vikt, försäljningsdatum, försäljningspris (först från och med 2024) och eventuellt återlämningsdatum. Om produkten härrör från en så kallad företagsbur registreras även detta med företagsnamn.
1.8
Pilotprojektet har under verksamhetsåret 2023 endast finansierats via de försäljningsintäkter det genererat.
TABELL 1: Återbrukade kilo per produktkategori i pilotprojektet år 2023
2.1 Återbrukade volymer och försäljning
2.1.1 Faktiskt återbruk
Under perioden maj till december 2023 har vi inom ramen för projektet uppnått ett faktiskt återbruk av 970 kilo elektronikprodukter som sålts via Tradera till ett sammanlagt försäljningsvärde av ca 210 000 kronor efter avdrag för Traderas försäljningskostnader. Snittvärdet för det återbrukade materialet har alltså legat på ca 200 kronor per kilo. Men värdet varierar stort från produkt till produkt.
2.1.2 Organisation och försäljningskanal
Projektets småskaliga upplägg och begränsade resurser samt valet att använda Tradera som försäljningskanal har lett till att vi i huvudsak fått inrikta oss på produkter som är enkla att hantera, transportera, lagerhålla, paketera och skicka. Trots att potentiellt intressanta större produkter dykt upp i flödet har dessa därför valts bort.
2.2 Bedömning av återbrukspotential
2.2.1 Påverkat flöde
Trots att det inkommer stora flöden av elektronikavfall till Exses anläggning är de produktflöden vi kunnat arbeta med allt för påverkade av förstörande faktorer för att vi på basis av de resultat vi uppnått ska kunna göra några bedömningar av den potentiella återbruksgraden i flödet som helhet.
Exses anläggning i Arboga är skräddarsydd för sitt statistikuppdrag. Och inte på återbruk. Elektronikavfallet som inkommer till anläggningen ska omsorgsfullt sorteras i kategorier och vägas. Och sedan gå vidare till materialåtervinning.
Materialet som kommer dit har redan rest en extra tur och lastats om flera gånger. Varje omlastning och transport innebär risk för ytterligare skador på produkterna, som ju ligger nedslängda på varandra i gallergrindsburar. Innan de sedan blir föremål för utsortering till detta projekt tippas burarnas innehåll hårdhänt ut på ett transportband. I detta moment samt i den efterföljande sorteringen och hanteringen sker omfattande skador på produkterna. Redan små kosmetiska skador på dem påverkar det potentiella försäljningsvärdet avsevärt. Sammantaget medför detta att återbrukspotentialen i varuflödet kraftigt reduceras. Hanteringen i Arboga innebär dessutom att vissa produktkategorier, som t ex produkter med exponerade skärmar – som datorskärmar, teveapparater, mobiltelefoner och läsplattor – i stor omfattning slås sönder.
Dessutom separeras laddare och nätaggregat samt fjärrkontroller och liknande från huvudprodukterna, vilket även det kraftigt reducerar det potentiella återbruksvärdet och därmed återbrukspotentialen.
En annan faktor som påverkar återbruksgraden negativt är att den första grovsorteringen av potentiella produkter för återbruk sker av Exse och av personal som varierar från vecka till vecka och som därför saknar specifik kunskap om vad som har återbrukspotential och inte. Under perioder har anläggningen dessutom haft dåligt med personal och helt saknat möjlighet att bemanna utsorteringen.
På Exses anläggning genomförs dessutom regelbundet återkommande analysveckor för datorer, läsplattor och mobiltelefoner som innebär att vi under perioder inte alls får ta del av dessa flöden.
2.3 Produkter och produktflöden
2.3.1 Allmänt
Huvuddelen av de produkter och burar med produkter som inkommer till Arboga innehåller produkter som inlämnats av konsumenter på återvinningscentraler runt om i Sverige. Här kan vi konstatera att kvaliteten på flödet ur ett återbruksperspektiv varierar stort beroende på från vilken del av landet det kommer. Material från socioekonomiskt starkare områden innehåller, kanske föga överraskande, avsevärt högre andelar återbrukbara produkter än de från svagare och är därför mer intressanta att fokusera på ur ett återbruksperspektiv.
Hur produkterna ligger i burarna varierar också från åvc till åvc och från kommun till kommun. I somliga ligger materialet nedslängt huller om buller, alla kategorier, stort och smått. Och i somliga fall framstår tydligt att burarna stått ute i väder och vind. Den typen av hantering har naturligtvis en kraftigt negativ påverkan på förutsättningarna för ett framgångsrikt återbruk av produkter.
2.3.2 Företagsprodukter
I flödet finns också ett antal olika inslag av produkter som inlämnats av företag eller organsationer. Och här döljer sig flera flöden som är intressanta ur ett återbruksperspektiv.
Det kan dels handla om ett byggföretag som bytt ut sin elverktyg till nyare, en konsultfirma som bytt ut sina datorer eller en skola som bytt ut sin elevdatorer. Dessa produkter ligger ofta blandade med konsumentprodukterna.
I somliga fall inkommer också hela burar med kasserade produkter direkt från stora företagskedjor. Dessa kan innehålla allt från defekta returer till helt nya produkter, som kanske kastats helt enkelt för att de utgått ur sortimentet eller att en kampanjperiod är över.
Dessa flöden av varor, som innehåller större samlade värden med hög återbrukspotential, hoppas vi kunna återkomma med en djupare analys av i kommande rapporter.
2.3.3 Bärbara datorer
Laptops av någorlunda nya modeller är produkter med god återbrukspotential. En fungerande gaminglaptop kan vara värd flera tusen, en high-end-laptop runt två, en mediumlap runt en tusenlapp och en budgetdator kring fem hundra kronor. Trots att vi i Arboga haft ett relativt stort flöde av laptops att sortera i har vi överraskats av den låga kvaliteten och höga åldern på de inkomna produkterna. Baserat på erfarenheter från tidigare pilotprojekt 2016-2018 hade vi förväntat oss en högre kvalitet i flödet.
Under året har vi endast återbrukat ett femtiotal laptops, där en majoritet av dem varit av budget- och mediumkvalitet, med försäljningspriser mellan 500 och 1 500 kronor. Bara ett drygt tiotal har barit av highend- eller gamingklass. Dessa datorer är värdefulla och betingar värden på mellan 2 500 och 5 000 kronor.
Nästan samtliga laptops som vi sorterat ut för testning har varit behäftade med någon form av fel. Det har varit allt från dåligt uppdaterade eller kraschade system till hårdvarurelaterade problem som kraschade diskar, moderkort, trasiga laddportar eller dåliga batterier. Då tid är pengar innebär detta att billigare datorer, dvs med ett försäljningsvärde under ca 500 kronor, inte lönar sig att återbruka om man enbart ser till det direkta försäljningsvärdet, även om det är möjligt och det finns en marknad.
En faktor som försvårar återbruk av laptops generellt är att laddarna kastas och sorteras separat. En ny laddare kostar 300–500 kronor och ett nytt batteri 400-1500 kronor. Floran av olika laddare är mycket stor, och trots att vi samlat på oss ett förråd av laddare, har många återbrukbara laptops blivit liggande utan att att vi hittat en passande. Detta varit en försvårande faktor för att få ekonomi i återbruket i första hand av budet- och mediumlaptops.
En annan försvårande faktor som sätter käppar i hjulet för återbruk är att en hel del laptops är låsta. I första hand drabbar detta laptops från Apple. Apples metallchassin gör att deras laptops oftast klarar den hårdhänta avfallshanteringen bättre. Men på grund av låsningen har en hel del fina och fungerande Apple-laptops blivit liggande i vår reservdelshylla. En Macbook Air av nyare modell kan annars vara värd två till fyra tusen och en Macbook Pro ytterligare några tusen.
Samma öde drabbar de ganska stora flöden av chromebooks från i första hand skolor som dykt upp i flödet. Flertalet av dessa chromebooks har levt ett hårt liv och fått så mycket skador att de saknar återbrukspotential. Men här finns ändock en andel som är i bättre skick och av bättre kvalitet. Problemet här är att de nästan uteslutande är låsta till skolan. Under 2024 hoppas vi kunna undersöka om det är möjligt att ta kontakt med och skriva återbruksavtal med de skolor som dyker upp i flödet.
Utomlands, t ex i södra Europa, repareras laptops i högre omfattning och här finns därför en utbredd marknad för begagnade komponenter till dem. En sådan markand börjar så sakteliga växa fram också i Sverige, även om den ännu är mycket begränsad. I kommande rapporter avser vi att återkomma med en översikt över komponentmarknaden för laptops och med en bedömning av värdet av komponenter på den svenska marknaden.
2.3.4 Stationära datorer
TABELL 3: Återbruk av stationära datorer inom pilotprojektet år 2023
Precis som rörande laptops har den låga kvaliteten i flödet av stationära datorer i Arboga också det överraskat oss. Trots en relativt hög volym av kasserade stationära datorer så är flertalet datorer ålderstigna (10 år eller äldre), av enklare prestanda och saknar markandsvärde. En någorlunda ny (under fem år) fungerande gamingdator kan däremot betinga ett värde på fem till tio tusen kronor. Återbrukbara datorer av denna typ har vi dock bara fått in någon enstaka av.
Flertalet gamingdatorer av någorlunda ny modell har varit rensade på allt värdefullt innehåll, som processor, grafikkort, hårddiskar och ram-minnen. De har ofta saknat en sidorna till chassit och i de fall de haft sidor med inslag av plast eller glas (för att exponera den populära rgb-belysningen inuti chassit) har detta slagits sönder i avfallshanteringen.
Stationära datorer är i mycket högre grad än laptops uppgraderingsbara, och genom att samla komponenter kan man bygga upp ett lager som möjliggör sammansättning av datorer för försäljning. Här finns också en marknad för enstaka eller paket av komponenter, där i första hand nyare processorer och grafikkort avsedda för gaming är det som är värdefullt.
2.3.5 Surfplattor
Som vi nämnt ovan innebär den hårdhänta avfallshanteringen på anläggningen i Arboga att i princip alla produkter med exponerade bildskärmar får så stora skador att deras andrahandsvärde helt raderas ut. Detta drabbar en kategori som surfplattor. Därtill kommer det faktum att Apples eftertraktade surfplattor ofta är låsta, och därmed helt förlorar sitt andrahandsvärde. Antalet surfplattor vi kunnat återbruka har därför varit mycket få.
2.3.6 Datortillbehör
Vikt (kg) Antal (st)
Kategorin datortillbehör har varit en positiv överraskning när det gäller potential för återbruk. Framför allt kastas en hel del fullt fungerande routrar och modem av god kvalitet. Sådana produkter betingar ett marknadsvärde på 500-2 000 kronor och är lättsålda.
Också tangentbord är en produkt som kastas i mycket stor omfattning, och de som har ett andrahandsvärde är primärt dem avsedda för gaming. Marknadsvärdet för ett sådant tangentbord är dock förhållandevis lågt, uppskattningsvis 300-1 000 kronor. Men de är å andra sidan inte ömtåliga, lätta att testa och relativt lättsålda.
2.3.6 Ljud och bild
TABELL 5: Återbruk av ljud- och bildprodukter inom pilotprojektet år 2023
Vikt (kg)
Antal (st)
Inom kategorin ljud och bild är det kanske det stora flödet av fullt fungerande trådlösa högtalare som överraskat oss mest. Kanske beror det på att flera av aktörerna byter design på sina produkter varje år. Även en litet äldre modell fungerar och låter dock i princip lika bra. En trådlös högtalare av bättre märke, som t ex Sonos, Marshall eller Audio Pro, kan betinga ett marknadsvärde på 500–2500 kronor. Produkterna är dessutom lättsålda.
Också på hörlurssidan är flödet av kasserade produkter stort. När det gäller trådlösa lurar är anledningen inte sällan att batteriet förlorat i kapacitet. Och då det inte är utbytbart förlorar produkten efter ett tag sitt värde. Men i flödet av kasserade hörlurar finns också ett stort antal trådbundna fullt fungerande gaminglurar som det finns en marknad för. Priserna är inte så höga, kanske 200–1 000 kronor, men produkten är enkel att testa och lättsåld.
En annan återbrukbar produkt som det kastas en del av är gitarrförstärkare. De billigare betingar så låga marknadsvärden, 250–500 kronor, att återbruk av den ganska tunga och skrymmande varan knappast lönar sig. I alla fall inte när man använder Tradera som försäljningskanal och varorna måste packas och skickas. Men här kastas också en del av finare märken och högre kvalitet, inte sällan vintagemodeller, som är eftertraktade. En sådan i hyggligt skick kan vara värd uppemot 5 000–6 000 kronor.
Något som också kastas i stor omfattning är äldre hifi-utrustning. En del av dessa produkter är av mycket hög kvalitet och för den som vet vilka produkter man ska leta efter finns här intressanta och betydande potentiella värden. Ett par vintagehögtalare av rätt modell kan vara värda 3 000–6 000 kronor och en förstärkare uppemot 10 000 kronor. Problemet med anläggningen i Arboga är att denna typ av produkter, som skivspelare, förstärkare och högtalare, åsamkas så stora skador i hanteringen att de förlorar sitt återbruksvärde.
2.3.7 Verktyg
TABELL 6: Återbruk av verktyg inom pilotprojektet år 2023
Vikt (kg)
Antal (st)
Verktyg har varit den kategori som viktmässigt dominerat vad gäller de produkter vi hittat återbrukspotential i under året. En av anledningarna till detta är att några av de företagsburar som landat i flödet innehållit en stor mängd fullt fungerande verktyg. I merparten av fallen helt nya. Då detta handlat om lågprismärken har den enskilda produkterna inte haft några större marknadsvärden, mestadels i spannet 200–700 kronor, men volymen produkter har varit desto större. Men också vid sidan av detta kastas en hel del verktyg som är återbrukbara. Inte minst handlar det om verktyg av proffsmodeller, typ Makita, DeWalt och Milwaukee, som trots att maskinen fortsatt fungerar kastas för att de börjat bli slitna och för att batterierna kanske börjat tappa i kapacitet. Verktyg av dessa modeller kan dock fortsatt ha höga marknadsvärden med priser på 500–4 000 kronor. Som är fallet med flera andra produkttyper är en faktor som påverkar återbruksmöjligheterna det faktum att batteri och batteriladdare separerars från produkterna under avfallshanteringen.
2.3.8 AC/Avfuktare
Avfuktare är en produkt som också förekommer ganska rikligt i elavfallet. En fungerande större modell avfuktare av ett bättre märke, som t ex Woods, kan betinga ett marknadsvärde på upp emot 3 000–4 000 kronor. Då och då dyker även sådana upp i avfallsflödet. Och när vi testat dem har ungefär hälften av dem vi valt ut faktiskt varit fullt fungerande.
2.3.9 TV-spel
I elavfallsflödet dyker det upp en hel del spel där det finns återbrukspotential. Dels handlar det om någorlunda nya konsoler från Playstation eller Xbox. Dels handlar det om vintagespel som t ex Nintendo. Enskilda konsoler kan betinga värden på 1 000–2 000 kronor styck. Och vintagespel kan även de betinga värden på uppemot en tusenlapp styck och till och med mer för sällsynta spel.
Datorer laptop Gaming
Datorer stationära
Datortillbehör
Ljud & bild
Högtalare
Hörlurar
Verktyg
Belysning
13 22,05 Borrmaskiner 7 13,16
Spikpistoler 2 4,4 Dammsugare 2 4 Mutterknackare 1 3,3 Polermaskiner 1 3,3 Fräsar 1 3,2 Summa 140 261,37
Leksaker
Under år 2023 inkom 143 000 ton elavfall till de svenska kommunernas återvinningscentraler. I ett treårigt pilotprojekt har Greenhouse fått i uppdrag av Elkretsen att kartlägga vad elavfallet innehåller för typer av produkter, och hur stor del av det som skulle kunna återanvändas. Projektet startade i maj 2023 och detta är den första progressrapporten.