5 minute read

Hur församlingarna kom till

Next Article
Referenser

Referenser

husförsamling som en autonom församling, eller om han med bestämda artikeln adresserar den husförsamling som i någon mening har en ledande ställning och representerar alla? Här går bibelforskarnas uppfattningar isär.

Uttrycket i första korintierbrevet, ’hela församlingen håller gudstjänst’ (1 Kor 14:23) relaterar uppenbarligen till en konkret gudstjänstsituation.30 I Romarbrevet refererar Paulus till Gaius som värd för Paulus och ’hela församlingen’ (jfr Rom 16:23)?31 Om Paulus utelämnat bestämda artikeln och i stället skrivit om ’en församling’ som samlats i Gaius hus, då hade det varit tydligt att Gaius hus var ett av flera exempel på husförsamlingar i Rom.

I Jerusalem samlades hela församlingen i templet, medan husförsamlingar möttes i hemmiljö. I Efesos var det möjligt att hyra lokal. Var det något som hindrade att detsamma gällde för församlingen i Rom, och att det fanns ett bestämt nav – Gaius hus – till vilket ett antal husförsamlingar länkade. Chrys Caragounis argumenterar övertygande att det inte finns några sådana hinder och påpekar att första Klemens brev som skrevs omkring 25 år efter Romarbrevet, speglar en situation då församlingen i Rom stod enad. Därför bör Paulus formulering tas principiellt och representerande, men inte nödvändigtvis att alla troende rymdes i Gaius hus.32 Andra forskare är skeptiska till en central samlingsplats.33

2. Hur församlingarna kom till

Valet av ord och begrepp styr tanken. Att skildra evangeliets spridning från Jerusalem ut i den grekisk-romerska världen som den kristna Kyrkans tillväxt är problematiskt ur historisk synvinkel. Skälet är att ordet kyrka (kyrkiakos) ännu inte myntats och dessutom skapar olika associationer beroende på vem som lyssnar. Detsamma gäller ordet kristen som ofta används som kontrastord till judisk.34

Det paradoxala är att den kristna identiteten går djupare och sträcker sig längre tillbaka i tiden än till dem som först kallade sig kristna. Att benämna Jesustroende rörelsen i Jerusalem som kristen är förvirrande och

30 ἡ ἐkklhsίa ὅlh 31 ὅlh ἡ ἐkklhsίa. 32 Caragounis 1998, s. 252-260. 33 Lane 1998, s. 210. Banks 2012, s. 32, 38. 34 Ordet kristen (christianos) förekommer tre gånger i NT, förutom Apg 11:26; 26:28 och 1Pet 4:16.

22

anakronistiskt eftersom ordet först myntades i syriska Antiochia ett antal år efter pingstdagen.

Pingstdagen manifesterade den Jesustroende rörelsen genom en tillväxt från omkring 120 personer till flera tusen. Talet 120 ringer för läsare bekanta med den judiska miljön, till förhållanden under skriftlärde Esras tid på 500-talet före Jesu tid. Esra och den grupp som reformerade och förnyade judisk tro efter exiltiden i Babel bestod enligt judisk tradition av 120 personer. De kallades den stora synagogan.35

Det som händer på Pingstdagen är en profetisk uppfyllelse och bekräftelse av Jesus verk. De 120 representerar den ’rest’ som bildar kontinuitet med Herrens församling (qahal Adonai) i GT och Jesusrörelsen. Därför skriver Lukas att de som döptes lades till (prostitheœmi, Apg 2:41).36 Storheten de lades till tar Lukas för givet att läsaren snappar upp - Herrens församling i GT representerade av fromma troende judar som Sakarias och Elisabeth, Josef och Maria, Symeon i templet och profetissan Hanna (Luk 1-2).

Missionala församlingen

Från Jerusalem emanerar rörelsen som proklamerar de goda nyheterna om att Messias kommit. Det sker med stor övertygelse. Samtidigt visar skildringen något som kan uppfattas som en tafatthet i församlingens ledarskap. Inga målbeskrivningar, budgetar eller strategier för att effektivt och systematiskt nå ut med budskapet presenterades. Lukas skildrar mest situationer som Anden öppnar.

Även om begreppet mission inte förekommer i NT-texterna finns incitamentet redan i GT. Universaliteten av Guds frälsning är tydlig i berättelsen om Noa (1 Mos 9:8-16), Abraham som ska bli en välsignelse för alla folk (1 Mos 12:2-3, 17:4) och profeten Jesaja, där Israel skall vara ett ljus för folken (Jes. 42:6 och 49:6). Judar i samtiden var oftast medvetna om denna universella kallelse.37 Evangeliets universella omfattning är ett judiskt arv. Villkoren för hedningarnas integrering in i förbundsfolket utan att behöva konvertera är emellertid unikt sett ur samtida judiskt perspektiv.

35 Mishna Avoth 1:1.

36 Bibel 2000 skriver om den grekiska texten med ’den dagen ökade de troendes antal’. Kyrkobibeln skjuter in ’så ökades församlingen på den dagen’. Båda är tolkningar som förutsätter att det fanns en storhet att adderas till.

37 Donaldson 2000, s. 153-159.

23

Församlingsbildande

Paulus är medveten om sitt speciella uppdrag till folken (Rom 15:14f) och beskriver sig som en präst och hednavärlden som ett offer åt Gud. Man kan se Paulus iver att föra evangeliet vidare i perspektiv av Jesaja 66:18-20.

Det är slående att den församlingsetableringen som skildras i Apostlagärningarna sker i omedelbar anslutning till synagogor. Paulus reser i områden med stor judisk befolkning och i egenskap av rabbin inbjuds han att tala i synagogans gudstjänst som exempelvis i Antiochia i Pisidien (Apg 13:14f.). Budskapet är att löftena i GT nått sin uppfyllelse i Jesus från Nasaret. Intresse skapas inte bara bland judar och konvertiter (proselyter) utan också bland hedningar som sökt sig till synagogan och Bibelns budskap (gudfruktiga, Apg 13:43). När kristna församlingar bildas sker det på olika sätt. (a) Splittring: Hela trakten berördes genom ryktesspridning (Apg 13:49). Receptionen varierade. Somliga kom till tro men resultatet efter några veckor blev att en grupp drog sig ur synagogan och möttes separat. Till denna församling anslöt sig gudfruktiga. (b) Separation: Det fanns Jesustroende i Efesos redan innan Paulus kommit dit på hemvägen från andra missionsresan i mitten av 50-talet. Men de var inte döpta till Kristus. Däremot hade de döpts med Johannesdopet, troligen av Apollos från Egypten. Tydligen döptes kristet redan innan separationen från synagogan ägt rum (Apg 19:1-12). Under tre månaders tid undervisar Paulus i synagogan utan motstånd. De döpta Jesustroende männen förefaller ha varit en del av synagogans församling.

Men en grupp i Efesos som inte ville att synagogan skulle bli Jesustroende som helhet, talade illa om Vägen. Den gudstjänstfirande församling som konstituerades av tio personer (edah), verkade vara på väg att som helhet bli en ekklesia Christou – (jfr 1 Tess 1:1) – en ’messiasförsamling’. Så blev det emellertid inte utan en separation inträffade och synagogan splittras. De i synagogan som var receptiva för evangeliet fortsatte gemenskapen i Tyrannos föreläsningssal. Där höll man till under två års tid (Apg 19:8-10). Initialt verkar församlingen bestått av endast judar. (c) Reception: I staden Beroia tog synagogan emot Paulus välvilligt. Man studerade i Skrifterna utifrån Paulus förkunnelse och många kom till tro, både judar och kvinnliga gudfruktiga (Apg 17:11-12). Det som hindrade att synagogan som helhet övergått till att bli en församling av Jesustroende, förefaller ha varit en värvningskampanj av judar från Thessaloniki (Apg 17:13). I ett skede syns synagogan i Beroia i det närmaste ha varit ’messiansk’, men Lukas tiger om hur det gick för dem som kom till tro.

24

This article is from: