Organisationen av församlingsverksamhet i en stad

samlas söndagen den 1 april.”73 Ordnandet av en församling innebar alltså att en gemenskap av troende antog en någorlunda komplex men, som man uppfattade det, biblisk organisation.

En sak som inte hörde till kraven för ordnandet var att församlingen bestod av stora skaror medlemmar. Ofta var man ungefär ett tiotal.74 En följd av detta var att många församlingar hade svårt att själva bekosta byggandet av sina lokaler och kapell, varför gemensamma insamlingar i Evangelii Härold var vanligt.75

Sammanfattningsvis prioriterades församlingsbildandet i den gren av pingstväckelsen som efter 1913 blev Pingströrelsen och som uppfattade sig som en distinkt församlingsrörelsen, snarare än som en överkonfessionell väckelse.76 Man “ordnade”, som man sade, samfundsfria församlingar med en tydlig ledningsstruktur, troendedöpta medlemmar och utrymme för Den helige Ande att verka.77 De exakta omständigheterna kring församlingsbildandet varierade beroende på de lokala omständigheterna: ibland övergick en församling till Pingströrelsen, ibland bildades nytt baserat på ny eller äldre evangelisation.

Organisationen av församlingsverksamhet i en stad

Den unga Pingströrelsen hämtade mycket från baptismen, inklusive praktiken att bilda flera församlingar i en och samma stad. Göteborg fick exempelvis i rask takt tre pingstförsamlingar: Salem 1914, Gilead 1919 och Smyrna 1922.78 I Stockholm fick Filadelfiaförsamlingen snart sällskap av en församling på Södermalm. Den bildades hösten 1919, genom att ett trettiotal medlemmar fick flyttningsbetyg från Filadelfiaförsamlingen för att bilda ny församling. Ingen konflikt tycks ha legat bakom, utan det var helt enkelt en tillämpning av den baptistiska ordningen som såg det som oproblematiskt med flera församlingar i samma stad. Evangelii Härold

73 Evangelii Härold 3 (1917), s. 59. Min kursivering. 74 Nyberg Oskarsson 2007, s. 57. 75 Evangelii Härold 3 (1917), s. 103; Evangelii Härold 4 (1919), s. 39, 64, 106, 130, 190, 76 Ett exempel på att det prioriterades var att Pethrus ofta närvarande vid ordnandet, som i exemplet med Karlsborg ovan. Se även Samuelsson 1983, s. 64. I synnerhet år 1916 sätter Pethrus av tid till att resa, besöka och även konsolidera församlingar runt om i Sverige. Jfr Alvarsson 2007, s. 41. 77 Josefsson 2005, s. 99. 78 Alvarsson 2007, s. 30.

44

rapporterade således positivt från bildandet av Södermalmsförsamlingen, som tog namnet Tabor: Fredagen den 81 [sic – läs 18] oktober kl 7 e.m. bildades den nya församlingen på “Söder” i Stockholm. Något över trettio medlemmar anmälde sig till inträde. Herrens Ande vilade mäktigt över detta företag. […] Vi innesluta den nybildade församlingen i de troende vännernas varma förböner, att Gud må få göra den till en fyrbåk i den mörka syndens natt, som omgiver den.79

Församlingsbildandet skedde inte för de troendes gemenskap – då kunde de ju ha varit kvar i Filadelfiaförsamlingen, även om den började bli trångbodd i lokalerna på Uppsalagatan. Istället betonades det missionella perspektivet: den kristna närvaron i ett geografiskt område behövde stärkas, och Söderförsamlingen skulle bli en “fyrbåk” i mörkret. Att ha flera församlingar i en och samma stad var alltså, liksom i baptismen, ett sätt att försöka nå ut bättre och bredare i staden.

Ett annat sätt för en församling att nå ut var att organisera utpostverksamhet.80 Utposter var lokaler eller samlingsplatser som en församling använde sig av utöver den centrala verksamheten i sin huvudkyrka. Huvudsyftet var evangelisation.81 Modellen var spridd i frikyrkorna i allmänhet, och utpostverksamhet var ett sätt för en stadsförsamling att ha verksamhet i flera stadsdelar, eller att nå ut till de delar av landsbygden där det inte fanns församlingar. Under första halvan av 1900-talet var bilen inte var mans egendom, och man kunde inte räkna med att oinitierade människor tog sig från hemmet till församlingen om avstånden var långa. Därför var utposterna ett sätt att bedriva verksamhet där de människor som man ville nå med evangeliet bodde, men där det inte fanns medlemsunderlag för en ny församling.82 En av de viktigaste utpostverksamheterna som

79 Evangelii Härold 5 (1919), s. 173. För antagandet av namnet Tabor, se Evangelii Härold 6 (1920), s. 32, 42. 80 Se Thörn 2014, s. 191–195 för en analys av utpostverksamheten knuten till Filadelfia Stockholm.

81 Jfr Pethrus i brev till Alfred Gustafsson 12.7.1929: “Våra möten på torgen äro mycket besökta. Vår nya ”utpost” på Hötorget är till stor välsignelse. Vi ha fått bedja med flera, som gått förbi och ej vetat om våra möten men blivit gripna av Ordet, gått med till Filadelfia och lämnat sig åt Gud. Halleluja!” 82 Så motiverade exempelvis Ture Johansson i Linköping församlingens utpostverksamhet, se Gäreskog 2006, kap 3. Eriksson noterar att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm bedrev utpostverksamhet i områden där mycket få egna medlemmar bodde, se Eriksson 1994, s. 4.

45