Församlingsbildande i den unga Pingströrelsen

Församlingsbildande i den unga Pingströrelsen

I början av 1910-talet stod pingstväckelsen inför ett vägval: skulle man fortsätta vara en överkonfessionell rörelse eller bli en församlingsrörelse? När Filadelfiaförsamlingen i Stockholm uteslöts ur Baptistsamfundet år 1913 ledde det till att församlingslinjen stärktes. Man uppfattade att man inte längre fick plats inom baptismen. Dessutom utvecklades en ecklesiologi – idealet om den samfundsfria församlingen – som omöjliggjorde att man stod kvar i samfundet. Pingstväckelsen blev nu Pingströrelsen, en församlingsrörelse samlad bakom Lewi Pethrus och Filadelfiaförsamlingen.

Pethrus hade inte själv velat lämna Baptistsamfundet, men efter uteslutningen såg han fördelarna med att stå utanför, vilket kom till uttryck i hans samfundskritiska ecklesiologi. Han var skeptisk till formella samfundsorganisationer, och ville inte bygga upp en sådan struktur för Pingströrelsen.64 Församlingar uppmanades istället följa Filadelfiaförsamlingen genom att ”gå ut i härlig frihet”, det vill säga gå ur det organiserade samfundet.65 En del baptistförsamlingar gick över till Pingströrelsen, men det bildades också nya pingstförsamlingar. Detta skedde dels genom evangelisation, dels i anslutning till evangelisation som bedrivits av andra samfund, men som inte lett fram till ett församlingsbildande. Mest påtagligt var detta i relation till Helgelseförbundet, eftersom de fram till 1920-talet inte bildade egna församlingar. Här kunde Pingströrelsen erbjuda församlingsstruktur till löst sammansatta grupper, och på så sätt skörda vad helgelseevangelisterna sått.66

Församlingar signalerade tillhörighet till Pingströrelsen genom knyta an till den rörelsestruktur som började ta form genom Filadelfiaförsamlingens verksamheter, exempelvis sångbok, bokförlag och evangelistutbildning. Ett sätt att som ny pingstförsamling markera pingstidentiteten var att rapportera till Filadelfiaförsamlingens tidning Evangelii Härold, som betraktades som Pingströrelsens tidning. Sålunda skrev Axel B. Lindgren i en rapport från Karlsborg:

64 Se Struble 2009 (1982) för läran om den samfundsfria församlingen inom Pingströrelsen. Se vidare Fahlgren 2006 och Davidsson 2012 för Pethrus ecklesiologi. För en analys som tar fasta på betydelsen av Pethrus romantiskt färgade idealism för hans tidiga ecklesiologi, se Halldorf 2015b. För skepsisen mot ”yttre former” i väckelsen generellt, se Halldorf 2014. 65 Se t.ex. Struble 2009 (1982), s. 14. 66 Se Samuelsson 1983, särskilt s. 128f för Helgelseförbundet som “vägröjare” till Pingströrelsen.

42

På påskdagen ordnade vi oss till församling och hade dopförrättning och brödsbrytelse. Fyra själar följde Jesus i dopets grav. Tjänstemän blev tillsatta efter ordet. Tre andedöpta bröder blevo diakoner.67

Det begrepp som användes för församlingsbildande var som synes “ordna”. Ordet var inte slumpmässigt valt. En artikel i Evangelii Härold förklarade att man motsatte sig uttrycket “bilda församlingar” eftersom det gav intryck av att det var människan som skapade församlingarna. Så är det inte, menade författaren, utan församlingen är Guds verk och uppstår genom att Gud frälser människor. Människans uppgift är att ordna – ge yttre struktur åt – det som Gud skapat. Församlingen finns alltså innan den ordnas; ordnandet innebär att den blir en formell, strukturerad gemenskap.68 Ordet har också med organisationen att göra, det vill säga: den lokala församlingen bör ha en viss ordning. Denna ordning hämtade man från Bibeln, som ansågs ge en mönsterbild som församlingen skulle följa i fråga om organisation och uppbyggnad.69 Pethrus skriver exempelvis: “Och Herrens Jesu ord i Matt 18:17 förutsätter, att han, församlingens huvud, menade att församlingen skulle vara en ordnad, beslutsmässig skara av hans efterföljare.”70 Utöver beslutsmässiga och organisatoriska frågor ansågs det höra till denna bibliska ordning att alla i församlingen var frälsta och troendedöpta.71

Om allt som behövde ordnas inte fanns på plats var man tvungen att avvakta – så hade varit fallet i ovan nämnda Karlsborg, enligt en tidigare rapport från Lindgren: “De kunde dock ej ordna sig som en biblisk församling utan måste fortfara att vara endast en liten bönering, tills Gud annorlunda ledde det.”72 Men detta var i januari, och i april tycks luckorna ha fyllts. Pethrus rapporterade själv från församlingsbildandet: “Vid brödsbrytelsen på söndag beslöts att alla som önskade vara med och ordna det, som fattades i fråga om en biblisk församling på platsen, skulle

67 Evangelii Härold 3 (1917), s. 67. 68 Evangelii Härold 7 (1921), s. 181. Jfr Josefsson 2005, s. 101: “Lokalförsamlingen uppstod inte när den ordnades; den var en del av en storhet som redan fanns.” 69 Jfr Josefsson 2005, s. 98–102. 70 Evangelii Härold 2 (1916), s. 93. Jfr rapporten från Luleå i Evangelii Härold 3 (1917), s. 88: ”Det är underbart att se, huru Guds församling växer i styrka både inåt och utåt, när den blir ordnad efter bibelns mönster.”

71 Evangelii Härold 2 (1916), s. 94; Evangelii Härold 3 (1917), s. 41. 72 Evangelii Härold 3 (1917), s. 11.

43