Den historiska bakgrunden

Den svenska P är en del av den internationella p. Men den har också djupa rötter i svenskt fromhetsliv. För att förstå P och dess utveckling måste den sättas in i både sitt internationella och nationella sammanhang. Dess utveckling till en egen rörelse har således skett mot bakgrunden av andra kristna grupper både beträffande lära och organisation. Särskilt den samfundsfria församlingssynen har genom gått sin utveckling med de organiserade samfunden som motpol och ofta i konfrontation med dessa. Detta gäller även det grundläggande karismatiska inslaget, som framtvingade krav på "härlig frihet" i motsättning till alla organisationsband. För att därför få en bättre uppfattning om vad kravet på karismatisk frihet och organisationsfrihet betydde för pingstvännerna och hur dessa krav accentuerades, är det nödvändigt att kort teckna den bakomliggande utvecklingen.

P föregicks av stora religiösa väckelser både inom och utom landet. Den metodistiska väckelsen i England under 1700-talet kom med starka krav på helgelse. Den fick en snabb spridning i USA, där den senare fick anknytning till andra helgelserörelser.1 En förnyad betoning av helgelsen kom med de stora väckelserna som bröt fram i USA vid mitten av 1800-talet. Ledande personer var Charles Finney, Asa Mahan och T C Upman.2 De hade det gemensamt att de hävdade helgelsen i samband med Andens dop.3

I slutet av 1800-talet framträdde D L Moody och R A Torrey som ledare för väckelserna. R A Torrey gjorde vidsträckta resor i USA, Europa och Australien, vilket bidrog till att sprida väckelsen. Han var rektor för Moodys bibelinstitut i Chicago. Därifrån spred sig ropet om en världsvid väckelse. Varje lördagskväll samlades man till bönemöte. Bönecirklar upprättades även i andra delar av världen med det gemensamma mottot: "O Herre, sänd en väckelse och börja med mig för Jesu skull!"4

_________________ 1 Hollenweger 1976 s 21, jfr äv Hollenweger 1971 s 29ff 2 Ibm 3 Ibm 4 Linderholm 1924 s 229f

På bibelskolan i Topeka, Kansas, utbröt 1901 en väckelse med Andedop och tungotal. Även här liksom på bibelinstitutet i Chicago hade eleverna ägnat sig åt bön en längre tid.5

Väckelsen i Wales 1904–05 kan som vägröjare och föregångare till pv inte förbigås.6 E Roberts, en ung kolgruvearbetare, blev väckelsens synliga redskap utåt.7

Året därpå utbröt en ny väckelse, pv, denna gång i USA. Den hade direkt anknytning till den väckelse som börjat i Topeka, Kansas.8 Den började i en gammal förfallen metodistkyrka på Azuza Street i Los Angeles. W Seymour, en amerikansk neger, som var lärjunge till C Parham i Topeka, var nu pastor där.9 Den 9 april var församlingen, som ännu inte fått denna kyrka, samlad i ett privathus. Vid det tillfället upplevde en 8-årig negerpojke Andens dop med åtföljande tungotal.10 Denna gamla metodistkyrka blev centrum för pv. Hit kom folk från olika delar av landet och av världen för att ta del av det nya som skedde.11

Vad som hände på Azuza Street var i och för sig inget nytt. Tungotal i modern tid hade redan förekommit på flera platser. Armeniska immigranter som besökte Azuza Street talade om att en väckelse med tungotal hade gått fram bland presbyterianerna i Armenien för tjugo år sedan.12 Uppgifter om tungotal ingick under denna tid från många delar av världen. Från USA kom det meddelande om att folk hade talat verkliga språk i tungor. Det kunde vara arabiska, turkiska eller afrikanska språk.13 Från Azuza Street berättades det att en 14-årig flicka talade hebreiska vid något tillfälle. Detta förstods av en närvarande men inte troende jude.14 Vid samma tid kom det meddelande från Indien att en 16-årig flicka använde sig av ett främmande språk varje gång hon bad. Varken hon själv eller någon

_________________ 5 Nichol 1966 s 27ff, Hollenweger 1972 s 30f 6 Hollenweger 1976 s 22, 176-187 7 Ibm 8 Ibm 9 Ibm 10 Ibm 11 Ibm, Nichol 1966 s 36f 12 Sherrill 1967 s 54f 13 Westin 1965 s 213, se äv Nichol 1966 s 37 14 Briem 1924 s 39

annan förstod hennes språk. Efter en del sökande efter någon som kunde språket, fann man en person som identifierade språket som arabiska. De böner hon bad gällde den libyska kyrkans trygghet. Denna händelse inträffade 1906 på en anglikansk missionsstation.15 Andra rapporter från Indien berättade hur böner förrättats i tungor på grekiska, hebreiska och sanskrit samt även på engelska av personer som normalt inte talade dessa språk.16 WP återgav också en del märkliga händelser från Indien under rubriken: "Den märkliga rörelsen i Indien". Syner, hänryckningar och tungotal var vanliga företeelser. Fenomen med eldstungor hade också observerats. Vid ett tillfälle hade någon träffat på en flicka, som såg ut att ha fattat eld. "Hon fann henne omgifven af eldslågor och fattade en filt för att svepa den omkring henne men greps med samma af en känsla af att elden var något övernaturligt", skrev WP.17 Det råder inget tvivel om att dessa olika slags rapporter togs på djupaste allvar av väckelsens företrädare, och att de starkt bidrog till att sprida och förstärka tron på Andens dop, dess gåvor och tjänster.

I alla de fall av Andens dop med tungotal som förekom före åren 1906–07 var det fråga om sporadiska och lokala företeelser. Andeutgjutelsen i Los Angeles fick däremot omedelbart och samtidigt följder i form av att nya församlingar bildades i stora delar av världen. Vid slutet av 1906 fanns det nio pingstförsamlingar i Los Angeles.18 Prof E Linderholm säger att rörelsens första år hade varit "högeligen framgångsrikt" i Sverige, Norge och i många delar av Europa. Med hänvisning till dess snabba spridning säger han vidare: "Jag känner för min del intet motstycke ur kyrkans historia i modern tid".19

Det var ingen artskillnad mellan väckelsen i Wales och i Topeka å ena sidan och den stora väckelsen i Los Angeles å andra sidan. Det gällde här en gradskillnad. Väckelsen som började i Los Angeles fick kvarblivande och internationella följder.20 Det var hit folk kom från

_________________ 15 Sherrill 1967 s 55 16 Briem 1924 s 270, Hollenweger 1976 s 3f hänvisar till Sherrills rapport om en rabbin som hörde hebreiska talas i tungor 17 WP 17/1 1907 18 Hollenweger 1976 s 23, se äv Nichol s 36f ang pvs internationella spridning 19 Linderholm 1925 s 230 20 Jfr äv Bloch-Hoell 1956 s 267

olika platser i USA och från Europa för att studera och ta del av "den nya rörelsen".

De amerikanska och engelska väckelserna påverkade starkt det svenska fromhetslivet. Kravet på helgelse under 1800-talet slog i Sverige över i syndfrihetsläran med A Sjödin och H Åkesson.21 R A Torreys bok om Andens dop fick stor betydelse för pv i både Norge och Sverige.22

Svensk-amerikanen F Fransson greps av väckelsen under sin vistelse i USA och anslöt sig till Moodys församling i Chicago. Vid sin ankomst till Sverige började han att bedriva ett omfattande väckelsearbete.23 Han hade en stark ekumenisk syn på det evangeliska arbetet.24 I Sverige är han mest känd som grundare av Skandinaviska Alliansmissionen,25 som senare ändrade sitt namn till Svenska Alliansmissionen.26 F Fransson betonade Jesu snara tillkommelse och praktiserade även troshelbrägdagörelse.27 Båda dessa läror fick stor betydelse i P.

J Ongman i Örebro hade aktiv kontakt med väckelserna i både USA och Wales.28 1889 hade han besökt Sverige medan han ännu var kvar i USA, och då hade han deltagit i flera möten i flera baptistförsamlingar, bl a i Örebro, Göteborg och Stockholm. Hans besök resulterade i både väckelse och kris. Salemförsamlingen i Stockholm var ett exempel på detta. Den öppnade för väckelsen, vilket i sin tur fick anknytning till den opposition mot "prästväldet" , 29 som centraliseringen inomsamfundet kallades. Pastor J Stadling i Stockholm och pastor Th Truvé i Göteborg var ledare för denna opposition. Detta slutade med kris och Salem lämnade samfundet för några år.30 Även i Örebro hade en väckelse efter ett tidigare besök av J Ongman gett upphov till att en grupp hade lämnat baptistförsamlingen där. Salem

_________________ 21 Westin 1965 s 14, Linderholm 1924 s 211, Westin 1963 s 219-226 22 Ibm s 105, Bloch-Hoell s 153 23 Åberg 1980 s 127f 24 Ibm s 128 25 Åberg 1972 s 147ff 26 Åberg 1980 s 22, 181-205 27 Ibm s 120, 132f 28 Westin 1965 s 52 29 Ibm s 46 30 Ibm s 56ff

och den nya gruppen i Örebro fann snart varandra. Deras kontakter fortsatte med varandra även sedan Salem hade återinträtt i samfundet.31

När J Ongman kallades att efterträda A E Backman i baptistförsamlingen i Örebro,32 blev det naturligt för honom att från sin nya plattform fortsätta att företräda den väckelse han kommit i kontakt med i USA.33 I likhet med F Fransson arbetade J Ongman för väckelse och mission. ÖM blev hans skapelse. Namnet hade tillhört en äldre missionsförening som hade upphört. J Ongman bildade sin missionsförening 1892 för att sprida evangeliet till de yttre fälten.34

Några år senare gick det mot en kris. Den slutade med att J Ongman sade upp sin tjänst i baptistförsamlingen och bildade en ny tillsammans med de 92 medlemmar som följde honom. Den nya församlingen antog namnet Filadelfiaförsamlingen och anslöt sig till distriktsföreningen av baptistförsamlingen i Närke.35 Filadelfia i Örebro blev efter hand den ledande församlingen bland dem som öppnade för pv när den kom. Som redan nämnts hade J Ongman goda förbindelser även med väckelsen i Wales.

36

Genom väckelserna sattes gamla kristna uppfattningar under debatt. I en del fall ledde det till splittring som i fallet med helgelsen, som i sin förlängning i Sverige inte bara splittrade flera baptistförsamlingar37 utan även gav upphov till ett nytt samfund, Fribaptisterna,38 som bildades 1872. J Ongmans besök i Sverige vid slutet av 1800-talet orsakade också splittring som slutligen resulterade i att ÖM bildades som eget samfund 1937.39 Men ingen av dessa väckelser från 1800-talet medförde något speciellt nytt. Man ville snarare förnya de gamla formerna. Det var först med pv som ett radikalt nytt tänkande och handlande kom in i den religiösa världen. Andedop med tungotal blev en fast och central lära i pv. När pv nådde Sverige

_________________ 31 Ibm s 56, 59 32 Ibm s 54 33 Ibm s 208, 210 34 Ibm s 65 35 Ibm 36 Ibm s 105 37 Westin 1958 s 61f, 184ff 38 Westin 1963 s 243, 226-231, 1958 s 62f 39 Ibm s 183, se äv KAP III 2 A

dög inte längre de gamla formerna. Med de karismatiska upplevelserna som grund krävde pv helt nya former för att kunna leva vidare. Det var den samfundsfria församlingssynen. Denna församlingssyn sågs inte som ett alternativ till de organiserade samfunden. Den gjorde anspråk på att vara den ursprungliga formen för kristet liv och enligt Bibeln den enda legitima från vilken alla andra kristna hade avvikit.

Pv nådde Sverige över Norge. Till Norden fördes den av den engelskfödde metodistpastorn T B Barratt, som var verksam i Norge. Han har kallats för Europas pingstapostel.40 1905 for T B Barratt över till USA för att samla in pengar till en lokal i Kristiania. Han kom där i kontakt med pv i Los Angeles.41 Sedan han själv mottagit Andens dop med tungotal, återvände han till Kristiania där han genast började att verka för pv.42 Någon särskild pingstförsamling var ännu inte bildad. Verksamheten var helt ekumenisk med deltagare från olika samfund.43

Pv som nu kommit till Kristiania väckte inte bara uppmärksamhet i Norge utan även i Sverige. Det var särskilt tungotalet som tilldrog sig uppmärksamhet. Den presentation som DN gav pv i Kristiania den 7 jan 1907 hade som överskrift: "En ny 'väckelse' öfver Kristiania. Hysteri, öfverspändhet och tal med tungomål". Tidningen kunde också berätta att alla rörelser som den nu pågående åtföljdes "af mycken hysteri och öfverspändhet", som det hette vidare i artikeln.44 Även WP, som var BSs ledande organ hade rapporter från platsen. I en artikel av den 17 jan 1907 gavs "den nya rörelsen" en rätt positiv bild. Rörelsen som sådan var av tillfällig art, menade tidningen. Redaktören ansåg den vara "en länk i en kedja af egendomliga andliga företeelser som framträda under vissa tider, och hvilka vanligen äro af tillfällig art".45 Han ville dock inte betvivla "möjligheten af att en person kan tala ett eller flere främmande språk utan att förut hafva

_________________ 40 Bloch-Hoell 1956 s 267 41 Barratt 1942 s 112, Bloch-Hoell 1956 s [..] 42 Ibm 43 Ibm s 166f 44 7/1 1907, se äv Sahlberg 2009 (1977) s 16ff som ger en utförlig redogörelse över svenska tidningars rapporter från pv i Kristiania 45 WP 17/1 1907

inlärt dem".46 Slutomdömet blev "att här säkerligen försiggår ett betydande Guds verk".47 Som helhet var de svenska tidningarna negativa mot väckelsen i Kristiania.48

Om pressens avsikt var att förringa pvs betydelse som religiös rörelse, så misslyckades den totalt i både Norge49 och Sverige. De kritiska skriverierna hade istället en motsatt verkan och pv fick en oväntad reklam som gjorde att folk for till Kristiania för att där få både se och uppleva det nya som skedde där.50

Teologiskt stod pv ännu 1907 på en obestämd dogmatisk grund. Andens dop med tungotal och åtföljande manifestationer var det viktigaste. T B Barratt arbetade helt på ekumenisk basis. Dop och nattvard var ganska odogmatiskt utformat inom Bymissionen, som T B Barratts verksamhet hette, även om detta förekom inom pv i Norge.51 Någon församling i vanlig mening hade T B Barratt ännu inte bildat. Liksom i USA, 52 var p i Norge ännu ingen självständig rörelse utan en väckelse inom olika församlingar.

_________________ 46 Ibm 47 Ibm 48 Sahlberg 2009 (1977) s 16f 49 Bloch-Hoell 1956 s 145-148 50 Ibm s 148 51 Ibm s 114, 176f 52 Hollenweger 1976 s 29ff