Inledning

Presentation av ämnet

Den svenska Pingströrelsen (P) har sin upprinnelse i den stora Andeutgjutelsen i Los Angeles åren 1906–07. Med termen P i avhandlingen avses den enhetliga rörelse av pingstförsamlingar som, efter Filadelfias uteslutning ur BS 1913, slöt upp kring Filadelfia som deras ledare. Med termen pv (pingstväckelsen) eller "den nya rörelsen" menas här den andliga väckelse, som började i Los Angeles 1906–07 och vars utbredning inte är begränsad till några särskilda församlingar eller samfund. I övrigt används här p (med litet p) i uttryck som den internationella pingströrelsen o dyl.

Pv nådde Sverige över Norge med pastor T B Barratt. Andra personer som J Ongman i Örebro och A Ek i Skövde var också med och förde pv till Sverige. Men det blev Lewi Pethrus (LP) som kom att bli den stora ledargestalten för pv i Sverige.

Organisatoriskt utformade sig pv olika i Norge och Sverige. I Norge var pv från början en överkonfessionell rörelse. Den ledande personen där, T B Barratt, bildade ingen församling förrän 1913. År 1915 organiserade han Norges Frie Evangeliske Missionsförbund, som blev det missionsorgan som de norska pingstvännerna använde sig av i sin yttre mission. Det upplöstes senare.

I Sverige blev utvecklingen helt motsatt. Pv levde inom BS. I Filadelfia, som var Stockholms Sjunde Baptistförsamling, hade pv tagits emot redan vid församlingsbildandet 1911. När LP blev föreståndare där 1912 skärptes motsättningarna mellan Filadelfia och samfundets ledning. Filadelfia uteslöts ur den baptistiska distriktsföreningen i Stockholm med motiveringen, att den praktiserade en mot samfundet avvikande nattvardspraxis. Uteslutningen blev signalen till att andra grupper ute i landet lämnade sina församlingar och bildade egna. Därmed övergick tyngdpunkten av pv till Filadelfia och de grupper som slöt upp kring Filadelfia. LP hade inte någon tanke på att bilda något nytt samfund, vilket Filadelfias brev till samfundets allmänna konferens visade. Där frågade församlingen om uteslutningen ur distriktsföreningen var detsamma som uteslutning ur själva BS.

Några år senare var bilden annorlunda. När J Ongman 1916 uppmanade LP att försöka få en uppgörelse med samfundet vägrade LP med motiveringen, att samfundsorganisationen stod i vägen. Samma

var förhållandet 1919 när det återigen gjordes aktuellt att P skulle återvända till samfundet. Den samfundsfria församlingssynen hade redan tagit sådan form, att det ansågs omöjligt att återvända till ett organiserat samfund.

År 1919 utfärdade den samlade konferens av pingstpredikanter ett uttalande mot allt slags organisation i den andliga verksamheten. Men redan följande år höjdes röster för en fastare organisation för den yttre missionen. Debatten om denna sak var under den följande tioårsperioden mycket intensiv och slutade med öppen strid kring de personer som företrädde de två huvudriktningarna. Dessa var A P Franklin, som arbetade för organisationen, och LP som inte ville ha någon sådan.

Under en tioårsperiod, räknat från 1919, utvecklades den samfundsfria församlingssynen till en fast lärofråga i P.

Den period av drygt tio år som sedan följde på striden karaktäriserades av stor inre konsolidering och yttre expansion. De stora konferenserna i Nyhem och predikantkonferenserna i Stockholm blev i högre grad än förut fora för gemensamma åtaganden. Den samfundsfria församlingssynen tonades ner till förmån för kollektivt samarbete. P var nu summan av pingstförsamlingarna med anspråk på att också vara pv i Sverige.

De ekumeniska kontakter som mer eller mindre regelbundet pågått från 1937 upphörde helt 1947 med undantag för lokala ekumeniska kontakter mellan pingstförsamlingar och andra samfunds församlingar.

Tidigare forskning

En omfattande litteratur finns för den internationella pv och p. Standardverk är här Nils Bloch-Hoell, The Pentecostal Movement. Its Origin, Development and Distinctive Character, 1964, Walter J Hollenweger, The Pentecostals, 2 Uppl. 1976, John Thomas Nichol, Pentecostalism. The Story of the Growth and Development of a vital New Force in American Protestantism, samt vidare Walter J Hollenweger, Die Pfingstkirchen. Selbstdarstellung, Dokumente, Kommentare, 1976. Samtliga dessa arbeten har utförliga bibliografier. Charles E Jones, Guide to the Study of the Holiness Movement, 1974, utgör en omfattande bibliografi.

Inom nordiskt område finns det också en rätt omfattande litteratur. För utvecklingen i Norge kan främst hänvisas till Nils Bloch-Hoell, Pinsebevegelsen, 1956. För Finlands del är de viktigaste arbetena Wolfgang A Schmid, Die Pingstbewegeung in Finland, 1935, samt ett senare arbete av Ritva Salmi, Dopet inom pingströrelsen i Finland, 1973. Andra arbeten som behandlar den finlands-svenska pingströrelsen är Nils G Holm, Tungotal och Andedop, 1976, samt Pingströrelsen, 1978.

Beträffande den svenska P finns en alltmer expanderande litteratur, men ännu har ingen satt frågan om den samfundsfria församlingssynen i centrum för en sammanhängande större monografisk undersökning. Bland de äldre arbetena märks E Linderholms, Pingströrelsen, 1924, samt E Briem, Den moderna pingströrelsen, 1924. G E Söderholms arbete, Den svenska pingstväckelsens historia 1907–1927, 1-2, samt den omarbetade del 2 1907–1933 är en skildring av P i ofta apologetiskt hållna ordalag. Till dessa arbeten finns även ett supplement som behandlar pvs spridning inom och utom Sverige. A Sundstedts, Pingstväckelsens historia i fem band omfattar tiden till 1950. Dess stora värde ligger i att den är rikligt illustrerad och dokumenterad med utförliga noter. Även historiska översiktsarbeten som t ex G Westin, Svenska Baptistsamfundet 1887–1914, 1965, är av betydelse för undersökningen. Det senaste arbetet som behandlar P är C-E Sahlbergs, Pingströrelsen och Tidningen Dagen – från sekt till kristet samhälle 1907–1963, 1977. Ps organisationsproblem har belysts av B Carlsson i studien, Organisationer och Beslutsprocesser inom Pingströrelsen, 1974. Det senare arbetet har betydelse främst för kap IV. Curt Dahlgrens religionssociologiska undersökning, Maranata. En sociologisk studie av en sektrörelses uppkomst och utveckling, 1982, behandlar endast mer översiktligt P under den period som är aktuell för denna avhandling.

Forskningsuppgiften

Syftet med den föreliggande avhandlingen är att undersöka hur den samfundsfria församlingssynen har utvecklats och förverkligats. Det var ingen färdig församlingssyn som Filadelfia och de grupper som sammanslöt sig kring Filadelfia kunde anta. I Sverige växte denna församlingssyn fram under konflikter och debatter med samfunden men också under inre, ofta hårda strider, jämsides med olika slag av

impulser från utländska p:er. Hörnstenen i den samfundsfria församlingssynen var redan från början de karismatiska gåvorna och tjänsterna. Den samfundsfria församlingssynen och de karismatiska gåvorna och tjänsterna var helt avhängiga av varandra. Ingendera kunde, enligt Ps uppfattning, helt förverkligas var för sig utan bara tillsammans. Det vid denna tid gängse uttrycket att "gå ut i härlig frihet" betydde att lämna ett organiserat samfund för att utöva sin karismatiska frihet med tungotal, profetia o dyl.

De grupper och församlingar som avsiktligt eller oavsiktligt lämnade sina samfund sammanslöt sig i en fast enhet, där det förutsattes, att de karismatiska gåvorna och tjänsterna höll församlingen och de enskilda samman. Skrivna stadgar och vald organisation för dessa församlingar avvisades. Filadelfia med LP i spetsen blev snabbt den ledande församlingen i denna nya gemenskap.

Avhandlingens huvudproblem är just detta att visa hur den samfundsfria församlingssynen utvecklats av krafter inom rörelsen och utifrån. Inte minst har det internationella inflytandet påverkat svenska P. Ps församlingssyn är därför inte någon unik svensk företeelse.

Spänningen kring organisationsfrågan började redan 1916, då J Ongman önskade att Filadelfia och hela P skulle återvända till BS.

Inom P kan denna spänning följas från 1920 och fram till ca 1935. Under denna tid var det ständiga kravet att antingen acceptera organisationen för det växande arbetet eller att kringgå den genom att bara anta funktionerna. Starka krav restes på att hålla de karismatiska gåvorna och tjänsterna vid liv för att slippa all organisation och för att bevara den individuella, den lokala och den kollektiva friheten i sitt handlande. Först kring 1935 eller något tidigare var den samfundsfria församlingssynen så färdigutbildad, att den kunde accepteras av alla inom P.

På ett eller annat sätt har organisation ansetts nödvändig för gemensamma åtaganden samtidigt som det ansetts som hinder för Andens verk. För att undvika kollision här har samarbetsfrågorna lösts på olika sätt från fall till fall. Någon given modell för samarbete har aldrig funnits. Att eftersträva en sådan skulle innebära ett avsteg från den samfundsfria församlingssynen.

Avhandlingen försöker följa och belysa de olika problem som följt i spåren av kampen för denna församlingssyn samt hur den har utvecklats utan någon direkt samordnande och övergripande styrelse.

Avhandlingens disposition

Eftersom avhandlingen avser att belysa den samfundsfria församlingssynens utveckling inom den svenska P, har särskild uppmärksamhet ägnats åt de perioder då organisationsfrågorna varit särskilt aktuella. Helt naturligt har därför den stora schismen på 30-talet fått ett relativt stort utrymme. Som ett resultat av denna strid upplevde P en mycket stark konsolidering. Men som en direkt följd av striden och konsolideringen följde också en isolering som i högre grad än förut ställde P utanför samfundets gemenskap.

Det var också nu som de stora gemensamma företagen började med rikskonferenserna i Nyhem och predikantkonferenserna i Stockholm. Dessa konferenser blev alltmer tongivande för ett kollektivt handlingsmönster.

Slutet av denna period kännetecknades av ekumeniska kontakter då P försökte bryta sin isolering. Även det politiska intresset som förut varit ointressant och även motarbetats i P lyftes plötsligt fram på rikskonferensen i Nyhem 1944. Tidningen Dagen började ges ut följande år och den yttre missionen expanderade som aldrig tidigare. Den lokala församlingen kom alltmer i bakgrunden och P som kollektiv rörelse spelade nu en framträdande roll, även om lokalförsamlingens suveränitet ofta hävdades med skärpa.

Denna period får en naturlig avslutning med 1947. Den sista ekumeniska konferensen hölls året förut med ÖM. Följande år, d v s 1947, vägrade LP att delta i det allmänna kyrkliga mötet i Stockholm. Inre stridigheter i Filadelfia utmynnade i öppen schism med författaren S Lidman i feb 1948. En ny konsolidering och delvis isolering mot yttervärlden kunde nu återigen förmärkas.

Källmaterialet

Avhandlingen bygger på skilda typer av källmaterial. Det otryckta materialet har hämtats från olika samfundsarkiv, där protokoll och brevsamlingar genomgåtts. Den största materialgruppen är här Filadelfiaförsamlingens styrelse- och församlingsprotokoll samt LPs brevsamling på Kaggeholms folkhögskola i Ekerö. Det därnäst största arkivmaterialet i ÖMs arkiv i Folkrörelsens arkiv, Örebro. Det tryckta källmaterialet utgörs främst av samfundsbundna tidningar och tidskrifter samt material ur andra presspublikationer samt LPs tryckta arbeten.

Speciella källkritiska problem är förknippade med de uppgifter som hämtats från de samfundsbundna tidningarna. Detta gäller särskilt EH som använts mycket och vars referat från viktiga konferenser, såsom rikskonferenserna och predikantkonferenserna i Stockholm, skrivits och signerats av tidningens eget folk, som G E Söderholm och W Axelsson. Redaktionen bestod under hela den period som avhandlingen omspänner av främst LP tillsammans med A Gustafsson under tidningens första år och sedan tillsammans med S Lidman fram till 1948. Det var därför naturligt för referenten att i en sådan tidning ge en bild med klar anslutning till P, dess lära och åsikter. Det torde därför vara uppenbart att referaten varit ämnade i första hand för pingstvännerna, som genom dessa kunnat ta del av de lärobildande samtalen från konferenserna.

Vissa referat har utan tvivel varit tillrättalagda, antingen genom att utelämna alltför störande inlägg eller händelser, eller genom att ge en mer glättad bild av ett förhållande. Som exempel kan nämnas uttalandet i bil VII, som sägs ha varit "enhälligt". Med tanke på föregående års stridigheter kring organisationsfrågan samt vidare att en mindre del av pingstvännerna med Södermalms Fria Församling i spetsen gick sin egen väg strax därpå, så måste uttalandet snarare betecknas som ett majoritetsbeslut.

Att exakt veta var gränsen går för ett tillrättalagt referat är omöjligt. Strävan har varit att i varje enskilt fall göra en så omsorgsfull källkritisk bedömning som möjligt.

De bearbetningar som kommit till användning är också av skiftande karaktär. Dels finns vetenskapliga undersökningar, där de viktigaste redovisats ovan, dels finns artiklar och böcker av personer som författat dem i apologetiskt syfte, antingen som ett försvar "inifrån" P eller som ett angrepp "utifrån". De uppgifter som hämtats ur denna typ av bearbetningar har bedömts med sedvanlig källkritisk metod. Forskningsläget redovisas vanligen i noterna.

I de fall en period har ansetts särskilt viktig har betydelsefulla dokument medtagits som bilagor. Citat har inte normaliserats. För bibelcitat har 1917 års översättning använts.

När en komplettering till texten förelegat har detta i noten markerats med Jfr äv. Avvikande uppfattning har markerats med Jfr dock.