Den historiska bakgrunden
Den historiska bakgrunden Den svenska P är en del av den internationella p. Men den har också djupa rötter i svenskt fromhetsliv. För att förstå P och dess utveckling måste den sättas in i både sitt internationella och nationella sammanhang. Dess utveckling till en egen rörelse har således skett mot bakgrunden av andra kristna grupper både beträffande lära och organisation. Särskilt den samfundsfria församlingssynen har genom gått sin utveckling med de organiserade samfunden som motpol och ofta i konfrontation med dessa. Detta gäller även det grundläggande karismatiska inslaget, som framtvingade krav på "härlig frihet" i motsättning till alla organisationsband. För att därför få en bättre uppfattning om vad kravet på karismatisk frihet och organisationsfrihet betydde för pingstvännerna och hur dessa krav accentuerades, är det nödvändigt att kort teckna den bakomliggande utvecklingen. P föregicks av stora religiösa väckelser både inom och utom landet. Den metodistiska väckelsen i England under 1700-talet kom med starka krav på helgelse. Den fick en snabb spridning i USA, där den senare fick anknytning till andra helgelserörelser.1 En förnyad betoning av helgelsen kom med de stora väckelserna som bröt fram i USA vid mitten av 1800-talet. Ledande personer var Charles Finney, Asa Mahan och T C Upman.2 De hade det gemensamt att de hävdade helgelsen i samband med Andens dop.3 I slutet av 1800-talet framträdde D L Moody och R A Torrey som ledare för väckelserna. R A Torrey gjorde vidsträckta resor i USA, Europa och Australien, vilket bidrog till att sprida väckelsen. Han var rektor för Moodys bibelinstitut i Chicago. Därifrån spred sig ropet om en världsvid väckelse. Varje lördagskväll samlades man till bönemöte. Bönecirklar upprättades även i andra delar av världen med det gemensamma mottot: "O Herre, sänd en väckelse och börja med mig för Jesu skull!"4
_________________ 1
Hollenweger 1976 s 21, jfr äv Hollenweger 1971 s 29ff
2
Ibm
3
Ibm
4
Linderholm 1924 s 229f
17
