Tidningen Pingst nr 2 2024

Omtag för Pingst efter Rådslaget

LP och Jesus blev Johannes räddning

En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan

Nr 2 2024

Pelle leder Pingst FFS framåt REPORTAGE Ny föreståndare valdes

Han vill ge de dömda hopp

Fokus på framtiden

Tio motioner behandlades under Rådslaget, där Pingströrelsen och framtiden var temat.

REPORTAGE 6-8

Johannes Andersson: ”LP är för mig liv, kärlek och en andra chans PORTRÄTTET 10-13

Vi behöver ta tillvara på den här vågen av människor som Gud sänder till vårt land.

KRÖNIKA 26

Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan

Tidningen Pingst Box 15144

Så ser vi på vår rörelse. Äldre och yngre pingstvänner berättar. TEMA 20-25

Teologen Cheryl B Johns om varför Bibeln är helig, farlig och gåtfull

INTERVJU 28-30

Annonsförsäljning

Ola Tallbom

Adress Ansvarig utgivare Redaktör Omslagsbild

Telefon E-post Frågor om adressändring

167 15 Bromma 08 – 608 96 00 noomi.lind@pingst.se adresser@pingst.se

Tryckeri

Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se

090-711512

Stibo Complete, Vimmerby

Layout och grafik

Richard Svensson

Noomi Lind

Julia Carlsson, Josef

Maxson

Noomi Lind och

Elin Garcia

NYHETER FRÅN PINGST

Fler seminarier under Nyhem

KRÖNIKA

Victoria Öhrvall: ”Man får nya perspetiv när man läser hur Lewi Pethrus istället för att ge upp startar en tidning”

NYHETER FRÅN PINGST

Glädjen i centrum på Lappis

NYHETER FRÅN PINGST

Konferens om fred i Etiopien

NYHETER FRÅN PINGST

Kreativa rustades i Citykyrkan

UPPFATTAT

Ny bibelkurs för gamers på Mariannelunds folkhögskola

Övriga medverkande i detta nummer

Pelle Hörnmark

Victoria Öhrvall

Christian Mölk

Martin Thörewik

Ulrika Ramstrand

Lars Fridestig

Julia Carlsson

Linus Linbro

Foto: Julia Carlsson

Foto: Privat

För att vi ska lyckas tror jag att vi behöver överlåta oss till Någon och något som är större än oss själva och hitta vår egen del i den stora berättelsen.

Vi lyckas genom att vara tjänare

PINGSTRÖRELSEN i Sverige har nu haft sitt rådslag. En plats att göra sin röst hörd på, att ge förtroende till varandra på. En plats för ansvarsutkrävande, för samling och gemenskap. En plats för visioner och en plats där vi tror att Anden talar.

Det var med en skön känsla inombords man lämnade Rådslaget. Efter månader av stora utmaningar, svåra beslut, debatt och ifrågasättande så möttes vi. Och vi bestod provet som rörelse. Personligen är jag övertygad om att det mest beror på Guds nåd och Hans verk i våra liv. Så all ära till Jesus.

Men tack också till alla som på olika sätt, lokalt, regionalt och nationellt valt att tjäna församlingen. I styrelser, i ledarskap, i praktiskt arbete, i barnverksamhet, bland ungdomar, i musik och kreativitet, i snöskottning och i kökskommittéer. I allt det som gör oss till det vi är; Kristi kropp för att sprida evangelium i ord och handling.

JAG TROR ATT vi kan få se städer, samhällen och byar förvandlade i Guds kraft. Jag tror att människors frälsning förvandlar deras egna liv men också skapar nya förutsättningar för livet runt omkring dem. Att få finnas i detta och kasta sig handlöst in i en vision om väckelse, gör tillvaron spännande och fylld av liv. Väckelse är ett slitet men, för mig, vackert ord. Det säger något om uppvaknande, angelägenhet och frihet.

PELLE HÖRNMARK

Föreståndare Pingst FFS

Efter att vi mött församlingar och tittar tillbaka på vårt gemensamma anslag så känner vi just nu att det är tre grupper av människor som får prioritet. Unga människor, nya människor och utsatta människor som allt mer är utan röst i vårt samhälle. Vi tror att Jesus och vi kan skapa bättre och livsförvandlande förutsättningar i vanliga människors vardag. Hur den än ser ut.

MEN JAG TROR att just tjänandet är en förutsättning för detta. Att det vi gör inte handlar om oss själva, vår egen framgång eller ens våra egna behov i centrum. För att vi ska lyckas tror jag att vi behöver överlåta oss till Någon och något som är större än oss själva och hitta vår egen del i den stora berättelsen.

Detta tyckte jag mig se på vårt rådslag. Vår vilja att tillhöra något större var starkare än önskan att få vår egen vilja igenom. Vår ömhet för varandra i det som är svårt, var starkare än behovet att ropa ut våra egna slagord och rättigheter.

Till sist, tack för förtroendet att på nytt bli föreståndare för Fria Församlingar i Samverkan. Pingst. Alla fina ord av uppmuntran, ryggdunkningar och applåder var värmande. Inom ett dygn har dock olika mejl och samtal hjälpt mig att inte bli högmodig. :)

Men, vi hjälps väl åt, eller hur?

TACKA GUD!

8600

barn och ungdomar, minst, har regelbundet fått höra om Jesus via Pingst ungs och lokala församlingars insatser 2023. Dessutom har 150 anställda barnoch ungdomsledare stöttats och uppmuntrats via Pingst ungs nätverk och resurser.

77,6

miljoner kronor kom in till PMU och församlingarnas eget arbete via second hand-butikerna förra året. Arbetet bidrar till ett hållbart samhälle och till insatser för att fylla människors behov.

540

miljoner kronor omsattes av Fullt utbyggt Pingst under 2023 i olika typer av verksamhet för att förmedla och gestalta det krisna budskapet.

”

I allt tänkande är det en utgångspunkt som är viktigare än alla andra och det är att vara ordentligt förankrad i Bibeln.

PETER LINDSKOG går

i pension efter 46 års arbete hos Pingst FFS, där han ansvarat för Pensionsstiftelsen, försäkringsfrågor och Hjälpkassan.

PASCAL ANDRÉASSON

är ny föreståndare i Bottnaryd Pingstkyrka. Han fortsätter också som föreståndare i Sandhem Pingstkyrka på 25 %.

ALFRED NYGREN

är ny föreståndare och pastor i Citykyrkan Stockholm.

MATTIAS GUSTAVSSON

är ny pastor och föreståndare i Lorensbergskyrkan Kalmar.

SVEN-OLLE SPÅNG är ny pastor i Pingstkyrkan Smålandsstenar.

SANDRA PETERSSON har nyligen gått in i en tjänstsom pastor i Smyrna Brålanda.

EMMA ANHAGE blir ny barn- coh familjepastor i Pingstkyrkan Norrköping. Hon har tidigare varit pastor med inriktning barn och familj i Betelkyrkan Hönö.

MAGNUS FRITZON är numera sjukhuspastor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Han är anställd av Smyrna och fortsätter även jobba deltid på församlingens enhet Dream Center Church.

GERT-OVE LIW slutar som pastor och föreståndare i Vallhovskyrkan Sandviken för en ny pastorstjänst i Pingstkyrkan Norrtälje.

SIMON BLOMQVIST blir efter sommaren ny pastor i Centrumkurkan i Mariannelund.

PEDHER SKOOG har gått in som pastor i Pingst Strängnäs. Han är också butikschef i PMU Second Hand Eskilstuna.

FRIDA PERSSON börjar som barn- och ungdomsledare i Korskyrkan Götene i augusti.

AGNES FRICK är ny pastor i Betania Norra Fågelås

KARIN DAVIDSSON har gått in i en ny tjänst som diakon och verksamhetsledare i Pingstkyrkan Bredäng.

ANDREAS CUCCA har slutat som föreståndare i Bottnaryd Pingstkyrka för ett heltidsengagemang inom organisationen Gå ut mission samt resor på fria kallelser.

Ulrik Josefsson rektor för ALT under missionskonferensen Sänd i Botkyrka.

Foto: Betelkyrkan

Hönö

Rachel Turner talare på Nyhem

Nyhemsveckan gästas av Rachel Turner, grundare av Parenting for Faith. Det blir fler seminarier i år och som en röd tråd genom dagarna går temat Brinnande hjärtan.

DEN 14 JUNI är det åter dags att samlas under tallarna i Nyhem till storkonferens. – Nyhemsveckan är ett ypperligt tillfälle att träffa gamla och nya vänner, att bryta lite med sin vardag vilket ofta också blir en bra tid för ett möte med Jesus, säger Peter Lewin, ordförande för Nyhemsveckan och föreståndare i Pingstkyrkan Alingsås. I år valdes temat Brinnande hjärtan. – Vi ville på något sätt försöka fånga elden som Bibeln talar om. Anden. Värmande, livsviktig, svårkontrollerad och spännade. Utifrån detta landade vi den formulering som Emmausvandrarna använder om brinnande hjärtan.

Till gästtalarna hör Rachel Turner, Storbritannien, som genom sin undervisning och organisation utrustar föräldrar

och församlingsledare i hur de hjälper den unga generationen att möta och lära känna Gud.

– Vi är glada att ha Rachel Turner med oss. Hon gjorde succé när hon talade till alla olika åldrar i samband med ”Jesus till barnen”. Och förutom många duktiga svenska predikanter har vi också besök av Dumitrita, missionär från Moldavien. Hon gjorde ett djupt intryck på många i samband med Pingst Pastor, säger Lewin. Till ungdomshelgen kommer Elijah Lamb, influencer från Los Angeles USA. En nyhet i år är att antalet seminarier utökats och samlats ihop till efter lunch. Varje eftermiddag erbjuds det åtta olika seminarier. Fyra med start 14.00 och ytterligare fyra med start 15.30.

• Nyhemsveckan hålls den 14-23 juni utanför Mullsjö. Läs mer: nyhemsveckan.se

• Till seminarierna hör: Att våga gå mot strömmen, Ett brinnande hjärta för nästa generation, Handlingskraft, omställningsglädje och hopp i klimatförändringarnas tid och Pingströrelsen och framtiden.

• Förutom alla talare hålls bland annat Midsommarfestival med Nyhems egen talangjakt och Worship Night med Pingst Kreativ.

Avskildes för tjänst

Pingst tar ett omtag för framtiden med fokus på att främja gott ledarskap och större delaktighet. Beslutet fattades under Rådslaget där också Pelle Hörnmark valdes till ny föreståndare.

SMYRNAS FÖRESTÅNDARE Mats Särnholm hälsade den 24 maj välkommen till den nybyggda Frihamnskyrkan i Göteborg och Rådslaget för Pingst FFS.

Temat var Pingströrelsen och framtiden, utifrån Uppenbarelseboken 2:7. ”Hör vad Anden säger till församlingen.”

– Vi lever i en tid när så många människor är trasiga, då det är så stor hopplöshet och därför måste vi använda våra möjligheter och resurser på bästa sätt. Jag ber att Anden ska påminna oss om det stora i att vara med i ett uppdrag som är livgivande, sa Pelle Hörnmark.

Det gångna verksamhetsåret summerades av Lennart Edström, ordförande för Pingst FFS styrelse. Till de glädjeämnen som lyftes hör att LP-verksamheten startat Exodus, som ger hjälp att hoppa av den kriminella banan samt att IBRA når in med evangelium på Arabiska halvön. Edstrand uppmanade också till stöd och förbön för PMU i ett läge då framtida Sida-finansiering är osäker.

PÅ DAGORDNINGEN stod även val av ny föreståndare för Pingst. Under valberedningens arbete har ett breddat föreståndarskap med en eller flera vice föreståndare efterfrågats, men denna möjlighet finns inte med nuvarande stadgar. Förslaget blev att välja Pelle Hörnmark under två år, med ett tydligt uppdrag att skapa möjligheter för andra att ta plats i ledingen och att bredda delaktigheten. Tanken är att det sedan ska finnas flera nya kandidater att välja mellan, liksom en ny struktur för Pingst på plats. – Vi tror att Pelle med sin erfarenhet, sitt sätt att vara, att leda, är rätt person att hålla ihop rörelsen i en turbulent tid. Att han har förmågan att skapa förutsättningar för förändring och samtidigt hjälpa våra församlingar att hålla fast vid uppdraget att vinna människor för Jesus, sa Samuel Rönnbrink, ordförande i valberedningen.

Med en skog av gröna röstkort gavs bifall till förslaget som klubbades igenom under jubel och applåder. Hörnmark har tidigare varit föreståndare för Pingst FFS mellan 2008-2016 och tillförordnad på posten sedan i oktober 2023 då Daniel Alm avgick. Han fortsätter även som pastor och föreståndare i Ulriksbergskyrkan i Växjö. Mats Särnholm avskilde Pelle Hörnmark för uppdraget och de församlade omslöt sin nye föreståndare i förböner. – Kära vänner, tack för förtroendet. Tack för alla vackra ord och all uppmuntran, alla löften om förböner, alla mejl om vad jag borde göra nu, sa Hörnmark och avslutade med frågan: Vi hjälps väl åt?

EFTER EN FRÅGESTUND om de olika verksamhetsplanerna övergick årsmötet i en gudstjänst, där Max Barroso, ordförande för World Missions Kommission i Pentecostal World Fellowships, gav en hälsning: – Ni länder i norr har berört hela världen med evangeliet men ni är inte färdiga med missionsuppdraget, Herren är inte färdig med er.

Predikan av Pelle Hörnmark handlade om tjänande. – Jag älskar det apostoliska drag som finns i pingströrelsen, entreprenörskapet. Men detta placerar inte dig själv utan andra människors behov i centrum. Vi är först tjänare, sa Hörnmark.

Rådslagets andra dag inleddes med samtal om processen kring förre föreståndaren Daniel Alms avgång. Lennart Edström klargjorde att styrelsen varit helt enig i det beslut som togs. Han påtalade att en extern utredning av det slag som gjordes varken friar eller dömer någon men att förtroendet för Alm efter det som hänt gått sönder.

Edström gav svar på ett antal frågor som kommit in under vintern och våren, bland annat om styrelsens arbete, kommunikationen i media och omsorgen om alla inblan-

Text: Noomi Lind • Foto: Julia Carlsson

Styrelsen för Pingst FFS består efter Rådslaget av: Lennart Edström, ordförande, Christina Hellström, vice ordförande, Pelle Hörnmark, Stefan Claar, Stefan Beimark, Camilla Moberg, Dan Kihlström, Frida Igefjord, Mikael Samuelson, Anna-Sara Bergwall och Mattias Sennehed.

dade. Man kunde även göra sin röst hörd på plats.

På frågan om det finns en väg tillbaka för ledare som fallit, svarade Pelle Hörnmark att ett fullt evangelium även innehåller upprättelse, men att ”röken kan behöva lägga sig” innan något konstruktivt kan byggas. Han framhöll vikten av att dra lärdom, att jobba med frågor om ansvarighet och förtroende men också med förlåtelse.

Det uttrycktes avslutningsvis en tacksamhet över en god ton i ett svårt samtal och man bad för alla parter i situationen.

DÄREFTER RIKTADES fokus framåt i årsmötet. Styrelsen för Pingst FFS initierade i slutet av förra året en utvärdering av de drygt 20 år som samfundet funnits. Syftet är skapa bästa förutsättningar för framtida organisation, sätt att leda och inriktning för arbetet de kommande åren. Ett förslag till omtag i fyra spår utifrån slutsatserna av enkäter och rundabordssamtal, presenterades av Pelle Hörnmark och antogs under Rådslaget. Det första spåret innefattar hur Pingst FFS kan ge stöd till församlingarna bland annat genom gemensamma resurser, utbildningar, en tydligare uttalad gemensam teologi och lärjungaträning. Det andra spåret har fokus på ledarskap och organisation, med plats för samtal om hur ledarskapet ska vara uppbyggt framåt, hur det kan breddas och bli mer transparent. Det tredje spåret handlar om Pingst FFS och dess olika nätverk, hur kopplingen ska se ut mellan dem och församlingarna. Det fjärde spåret täcker in missionen, med samtal om resurser, inriktning, samordning och utveckling av det internationella arbetet.

Att möjligheten att tänka om och tänka nytt har väckt

• Pingsts undersökning visar att församlingar vill ha hjälp med konferenser och event, utbildning och träning, stöd och rådgivning till mindre församlingar samt nätverk och samverkan.

• För personlig utveckling i tro, liv och ledarskap önskar man även kurser, inspiration och verktyg för lärjungaträning, dokument för policys, teologisk riktning och rådgivning.

• Ett breddat och delat ledarskap efterfrågas liksom tydligare samverkan och mer fokus på rörelsen än det centrala.

• Som viktiga områden framåt ses miljö och klimat, mission, evangelisation, församlingstillväxt, plantering och återväxt, nästa generation och socialt arbete.

engagemang är tydligt. Hela 10 motioner kom in till årets rådslag, där mindre församlingar stod för hälften. I flera av motionerna gick tankarna i linje med vad som kommit fram i den undersökning som gjorts. Bland annat önskades en extern referensgrupp som ska arbeta med att lyfta frågor om transparens och ansvarighet, samt granska och vårda ledare och ledarfunktioner.

Man enades under Rådslaget om att skicka med tankarna från motionerna in i arbetet med ett omtag. Processen ägs av styrelsen men det ska finnas en stor representation från församlingarna, inte minst de som ställt motionerna. I de arbetsgrupper som nu bildas vill styrelsen se en öppen process med konkreta förslag och en bred förankring med många delaktiga, där de ungas röster säkerställs. Arbetet ska vara klart i god tid inför Rådslaget 2025, som hålls den 23-24 maj i Stockholm.

UNDER RÅDSLAGET välkomnades även Timmersdala Frikyrka och Filadelfiaförsamlingen Junsele in i Pingst FFS.

Två punkter från förra året följdes upp, att stärka kvinnors ledarskap i rörelsen samt satsa på församlingsplantering. Det konstaterades att några steg tagits i ett arbete som behöver fortsatt prioritet.

Slutligen presenterade Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling, inriktningen för den närmsta tiden, med fokus på nya, unga och utsatta: ”Vi vill vara en rörelse av varma, inkluderande församlingar vars högsta prioritet är att nå nya människor med evangeliet om Jesus. Församlingar som satsar tid, kraft och resurser på den unga generationen och som står på de utsattas och nödlidandes sida.”

... OCH VI FINNS ALLTID HÄR FÖR DIG.

Vi på Arbetsgivaralliansen är glada över att Pingst valt oss som arbetsgivarorganisation. Vi gör allt för att du som medlem ska bli starkare i din roll som arbetsgivare. Vi är experter på din bransch och tar hand om allt det jobbiga, så att du kan fokusera på din verksamhet. Är det något du undrar över är du alltid välkommen att kontakta oss på 08-545 912 00.

Vi på Lövsta Trähus vill skapa hus med genuin hemkänsla, med design som sträcker sig från det traditionellt eleganta till det djärvt moderna. Materialet till husen är valda med omsorg och känsla för kvalité. exempelvis använder vi råspont (massivt trä) i alla inner- och ytterväggar samt yttertak. Huset blir genuint och rustikt, en investering för flera generationer.

Välkomna till oss med dina husplaner!

”Jag hade inte levt idag utan

Mobbing, våld och droger präglade hans vardag, men LP-verksamheten fanns kvar som ett stadigt ankare. Idag vill Johannes Andersson, 23 år, ge unga i misär en ny chans, precis som han själv flera gånger fått det.

Text: Noomi Lind • Foto: Privata bilder

I SOMMAR SKA Johannes Andersson gifta sig med sin fästmö Caroline. Framtiden ser ljus ut. När vi pratar en eftermiddag i april verkar han både trött och glad när han berättar att större delen av hans tid just nu går åt till att jobba på Max, sova och äta.

För några år sedan såg tillvaron helt annorlunda ut. – Jag vägde 46 kilo och stod med båda fötterna i graven.

Johannes föddes i Skåne, växte upp med en missbrukande far och en medberoende mor. I hemmet rådde misär. Till sist tvingades hans mamma fly från sin man och för Johannes och hans lillebror följde en tid på institution och i familjehem. – Det jag minns är att jag längtade hem till min mamma.

Så småningom fick de återförenas i Helsingborg och familjen bodde i ett område där de flesta hade invandrarbakgrund. Då var Johannes 9 år.

– Jag var liten och tanig och enkel att bråka med. Jag gav aldrig igen utan tog allt. Men en gång hade mamma köpt en helt ny outfit till mig och jag var så glad. I skolan tog sedan en mobbare min nya keps ifrån mig och det var nog då jag själv började bli våldsam.

Johannes var högljudd i skolan och fick ofta problem med lärarna trots att det var

han som blev mobbad. Hans långa ljusa hår drog också till sig tjejernas uppmärksamhet, vilket väckte ont blod hos killarna.

– Det var väldigt ofta jag kom hem med blåmärken. De två första skolåren gick bara ut på att försöka överleva.

Föräldrarna hade kommit i kontakt med LP-verksamheten redan på 1990-talet. Därför kände Johannes till den kristna tron, men hade inte upplevt Jesus personligen. För att byta miljö fick han börja i en kristen skola.

– Men jag hade skapat mig en mask som var väldigt svår att ta av.

I REDAN I 12-ÅRSÅLDERN började han röka cannabis och hjälpte till att hämta och leverera droger. Framgången inom breakdance och streetdance fick ett slut när missbruket tog över.

Hösten 2015 följde Johannes ändå med till en kristen ungdomskonferens i Uppsala. En predikant berättade där om en missionsresa i Indien, där han mött en blind man som satt och tiggde pengar. Han bad för mannen som utropade att han kunde se och kastade sig ner vid hans fötter i tacksamhet. Men predikanten sa: ”Det är inte jag som har kraften utan vår Herre.” Mannen tog direkt emot Jesus i sitt liv. – Under lovsången efteråt var atmosfä-

utan LP”

Jag vill ge tillbaka allt det som LP har gett till mig, till ungdomar som lider av missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet.

RÖSTER OM

Johannes Andersson

Marielle Larsson

Verksamhetsansvarig för LP Grow

– Johannes möter en alltid med ett leende och utstrålar så mycket av Jesus ljus. Jag är otroligt tacksam att han finns med i LP Grow och delar all sin kunskap, erfarenhet och hjärta för andra människor.

Johannes är ett levande bevis för att det alltid finns en väg framåt, även när allt känns kört.

Robert Persson

Regionledare, LP-verksamheten

– Jag brukar ofta ha med Johannes på LP-möten där han är suverän på att connecta med den unga generationen.

ren överväldigande, minns Johannes. – Jag gick ner på knä och räckte upp mina händer. Den här värmen ville jag ha under resten av mitt liv.

Ungdomsledaren bad frälsningsbönen med honom och att hans skulle bli döpt i den helige Ande.

– Plötsligt satt jag och rabblade ord som jag själv inte ens förstod. Mina vänner sa senare att jag hade hamnat i en Jesuspsykos. Jag hade mött en kärlek så ren och kunde inte sluta prata om honom.

MEN ATT BRYTA med det gamla livet visade sig var svårt. Vardagen fortsatte att präglas av våld, missbruk och drogförsäljning. Genom ett missförstånd hamnade han i onåd hos en tidigare vän, som misshandlade och förföljde honom.

För att komma bort flyttade Johannes till sin pappa i Trelleborg, 15 år gammal. Där följde en vardag präglad av missbruk, där även vapen var inblandade emellanåt.

– Vi köpte aldrig mat, bara droger och alkohol.

När det gick utför väldigt hårt för hans pappa, bestämde sig Johannes för att återvända till sin mamma i slutet av 2017. I samma veva tog han en överdos och förlorade medvetandet.

– Jag minns svagt hur jag vaknade upp i badkaret där de stod och sköljde mig i kallvatten.

I kontakter med socialen sa Johannes att han ville ha hjälp att komma till Torpahemmet, som LP-verksamheten drev. Han blev flera gånger nekad detta med motiveringen att det inte var tillräckligt illa ställt.

– Jag hade inte varit högljudd i mitt missbruk, aldrig blivit tagen av polis. Så det fanns inga bevis för att jag var en så pass hård knarkare som jag var.

En dag när han satt på balkongen hemma såg han hur den grabb som förföljt honom tidigare stod där nedanför.

– Då blev jag trött på det hela. Jag var på väg in på rummet för att hämta min pistol och gå ner och döda honom.

I panik ringde Johannes mamma till Torpahemmets föreståndare Daniel Berger.

– Jag fick telefonen och Daniel sa till mig ”Johannes, vill du verkligen ändra på ditt liv?” Det tog mig någon sekund, sen

svarade jag ”Ja det vill jag. Jag orkar inte leva så här längre.”

Han fick en biljett till första tåget till Nässjö nästa morgon.

PÅ BEHANDLINGSHEMMET blev Johannes ren, möttes av kärlek, fick närmare kontakt med Jesus och mådde bra. Han fick så småningom komma till ett stödboende och började tänka på framtiden. Han ville bli kock och fick en lärlingsplats på den catering som Torpahemmet får sin mat från, där han trivdes väldigt bra. Men han saknade vännerna och kanske undermedvetet drogerna.

– På jobbet råkade jag skära av mig fingertoppen och kunde inte arbeta på två veckor. Jag blev deprimerad.

Trots avrådan valde han efter en tid tillbaka på Torpa att åka hem. Johannes höll sig ren i tre månader, men sjönk sedan ner i missbruket igen. Han fick också en ny kompis som hade farliga kontakter.

– Jag glömde ofta bort det han drog med sig, för vi hade också så roligt tillsammans. Men jag vet inte hur många gånger jag hamnade under pistolhot och tvingades gå med skottsäker väst. De satte oss också i bilar och körde ut oss i skogen. Jag blev livrädd.

JOHANNES PACKADE sina väskor igen och åkte denna gång till Stockholm, där han fick bo hos en vän från behandlingshemmet.

– Efter två dagar ringde Nina Eriksson på LP och sa: ”Johannes vill du verkligen ändra på ditt liv?”

Hon erbjöd honom att få flytta upp till Skellefteå.

– Det första jag tänkte var att hon skickade mig till Nordpolen där jag skulle möta pingviner och isbjörnar. Det har jag inte gjort ännu, men däremot en vit hare, ler Johannes.

Nu togs han emot på LP:s stödboende i Ursviken och läste så småningom upp sina grundskolebetyg på folkhögskola. Han beskriver det som en underbar tid där allt gick bra fram till sommaren 2022.

– Jag träffade en kille som rullade upp en joint framför mig och då valde jag att börja röka lite igen. Det hade varit lite jobbigt och jag ville väl fly.

Känslan av att göra människor besvikna ännu en gång var tung att bära, men Johannes flickvän stod kvar vid hans sida.

– Caroline och hennes mamma lyfte upp mig ur mörkret. Det var bara för mig att bli ren igen och ta mig i kragen.

Johannes trivs med sin tillvaro idag. Han är medlem i Brukskyrkan i Ursviken och engagerad i LP Grow, ett arbete som han verkligen brinner för.

– Jag vill ge tillbaka allt det som LP har gett till mig, till ungdomar som lider av missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet. Jag vill att de ska få en chans så som jag fick en massa chanser.

HAN FÅR BERÄTTA om sitt liv och vägen ut ur missbruk, i olika sammanhang. Han använder också sociala medier och har livesändningar på instagram.

– Vi har bland annat pratat om vad vänskap är, om vad återfall innebär för en själv och andra människor och att det är viktigt att förlåta, inte bara för motpartens skull utan för sin egen.

• LP- verksamheten har 2024 i 65 år bedrivit vård och social omsorg utan vinstsyfte, riktad till människor i utsatta livsförhållanden. Verksamheten är rikstäckande och finns på ett 80-tal platser runtom i landet.

• Du kan swisha en gåva till detta arbete via: 9004896

Johannes tänker efter för att hitta ord som kan beskriva vad LP-verksamheten betyder för honom. Det märks att han blir rörd. – LP är för mig liv, kärlek och en andra chans. LP har räddat mig mer än en gång och har gjort det i kraft från Jesus. Jag hade inte varit i livet idag om det inte hade varit för LP.

SEDAN DEN DÄR dagen i tonåren då han tog emot Jesus så har också tron funnits där, trots allt.

– Utan min tro så hade jag nog inte tagit mig till Torpahemmet, inte haft modet att förändra mitt liv. Så min tro betyder allt för mig.

En lärdom i Johannes liv är hur viktig den egna inställningen är.

– Du måste ha en egen vilja att förändra ditt liv. Allt är möjligt om viljan finns där. Det behöver inte ens vara en stark vilja, utan räcker med en gnutta hopp om att livet kan bli bättre. Ta kontakt, var inte rädd för att be om hjälp. Vi finns här!

LP 65 ÅR

KÄNNER GLÄDJE IGEN. Trots en svår uppväxt ser Johannes idag ljust på framtiden.

Bana väg där du kan för människor att möta Jesus

”VI BEHÖVER HA Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra” är ett citat jag hört flera gånger genom åren. Jag håller verkligen med. Problemet är bara att det inte är speciellt upplyftande att läsa nyheterna just nu.

Vi lever i en tid av utbredd hopplöshet bland våra unga. Vi har krig närmre oss än vi är vana vid. Det är höga elpriser, en osäker ekonomi och gängkriminaliteten sprider sig som en löpeld över hela vårt land.

Ibland luras jag att tänka att det var så mycket enklare eller bättre i andra tider. Ibland luras jag av tanken att det är så synd om just mig. Och ibland, luras jag av tanken att jag har såå mycket att göra – så det där, det får någon annan lösa. Sen läser man om pionjärerna från början av 1900-talet. Om dem som har egna bönemöten i hemmen fast man inte får, eftersom man egentligen måste ha en präst där.

Eller om alla missionärer som kände sin kallelse så starkt, att de köpte en enkelbiljett till det land de fått på sitt hjärta - utan något hopp om att de någonsin skulle få se Sverige igen.

SEN LÄSER MAN om alla hembiträden som skippade att ta bussen till kyrkan, så de skulle kunna ge några kronor mer till församlingskassan, i hopp om att bygga den nya lokalen man bad och drömde om.

Vissa gick till och med barfota för att inte slita på sina finskor, så att de kunde ge även de pengarna till kyrkan.

Man får nya perspektiv när man läser

VICTORIA

ÖHRVALL

är verksamhetsledare för Ung vuxen inom Pingst.

hur Lewi Pethrus istället för att ge upp, startar en tidning, radiostation, en behandlingsverksamhet OCH ett politiskt parti fast det egentligen inte var möjligt.

Vi låtsas ibland att allt som startades innan vår vetskap startades utan problem. I en tid där allt var frid och fröjd.

Då kan det var bra att läsa Korset och Stiletten och se hur David Wilkerson kände sig kallad till att lösa gängkriminaliteten i New York. Hur han startar med att samla ihop bensinpengar från sin församling för att ha råd med resan. Hur han flera gånger bor i sin bil för att kunna hjälpa till och om hur han känner sig modfälld men väljer att ställa sig upp igen.

JAG TROR ATT det finns en anledning till att just du lever och verkar i den tid vi står i nu. Gud har utrustat dig och han vill använda dig med de erfarenheter du har, och med det du har i dina händer.

Vissa gick till och med barfota för att inte slita på sina finskor, så att de kunde ge även de pengarna till kyrkan.

Vi har olika förutsättningar. Vi har olika människor som vi når fram till. Men se till att bana väg där du kan - för att människor som ännu inte hört eller förstått vem Jesus är ska få möta honom.

Och påminn dig om att ibland kostar det på att försöka leda människor till Jesus, men det är ingen anledning till att ge upp. 2 Kor 4:8-10:

”Viärständigtträngdameninteinstängda,rådvillameninterådlösa,förföljda meninteövergivna,nerslagnameninte utslagna.AlltidbärviJesudödivårkropp, förattocksåJesulivskablisynligtivår kropp.”

Nina Månstråle lämnade ett långt drogmissbruk bakom sig. Med sin bakgrund och sina livserfarenheter – som hon frikostigt delar med sig av i sin debutbok – har hon blivit en inspiration för många.

Nina nominerades 2023 till Årets medmänniska av Dagen: ”Påminner om en frikyrkans Pippi Långstrump – stark, energisk och livfull. En överlevare och idéspruta som brinner för att hjälpa andra.”

KG Larsson söker svaren i Somalia på vad som händer i Sverige nu. En närmast osannolik verklighet öppnas upp där islamister, klanrebeller och moderna sjörövare hänsynslöst utnyttjar västvärlden.

Ny roman från en av våra mest efterfrågade kristna författare. Över 50 000 sålda böcker bara i Sverige! Spänning, kärlek och dramatik – nya sidor av Kingsburys författarskap!

Känner du dig maktlös inför livets kaos, och inte kan finna friden? Upplev hur den helige Ande ger ny styrka och inspiration. Lär känna vem Anden är och hur Han kan hjälpa dig. Upplev verklig vila och frid när du låter Anden bära dina bördor.

Alltid inspirerande kristna böcker

Ännu fler böcker hittar du på www.semnos.com

Nära till ett gudsmöte

När de får chans att lämna sina böneämnen och ta emot nattvarden tvekar inte internerna på Österåkersanstalten. Kyrkorna behöver vara beredda att sända sina bästa själavårdare till landets fängelser för att möta ett stort andligt behov, säger Gustav Sjöqvist, NAV-konsulent på Sveriges Kristna Råd.

Text: Noomi Lind • Foto: Pexels och Julia Carlsson

VÄGEN TILL Österåkersanstalten slingrar sig fram genom villaområden och jordbruksfält. Slutligen dyker fängelset upp och skingrar med sitt höga stängsel idyllen.

Legitimationen lämnas i utbyte mot nycklar till ett skåp där allt utom anteckningsblock och penna förvaras under besöket. Sedan passerar vi genom en metalldetektor.

En vandring genom långa korridorer slutar utanför ett rum där Nämnden för andlig vård (NAV) håller till. Det visar sig vara varmt och inbjudande.

Gustav Sjöqvist och hans två kolleger från Svenska Kyrkan och Equmenia, förbereder nattvardsgudstjänsten och efterföljande fika under småprat. Kaffebryggaren sänder ut sin välbekanta doft i en i övrigt främmande miljö.

Sedan kommer de in på led tillsammans med två vakter, åtta män i gröna kläder varav flera är väldigt unga. Alla tar artigt i hand och säger att det är trevligt att ses innan de plockar upp sångböcker och programblad och sätter sig på stolar i en cirkel.

Vi sjunger psalm 112, ”Möt mig nu som den jag är”. När de sedan erbjuds att komma fram och skriva ner sina böneämnen, reser sig männen genast upp. De tar god tid på sig, viker noga ihop lapparna, lägger dem i en korg och tänder sedan varsitt ljus.

Gustav läser ur Johannes 21, om hur Jesus möter lärjungarna efter påsken.

– Trots att Petrus förnekat Jesus så får han förtroendet att bli ledare. Vi är som Petrus, vi misslyckas men det är inte över utan framtiden reser sig ur askan, säger han. Vi blir lagade och är älskade och förlåtna.

Under nattvarden råder inte heller någon tvekan. En efter en tar de emot brödet och doppar det i bägaren. Andakten avsluts med Sinnesrobönen och sedan är det dags för kaffe. En ung man går genast fram till böckerna,

tar upp Sebastian Staksets biografi Bara ljuset kan besegra mörkret och ber om att få låna med sig den.

Runt fikabordet kretsar samtalet en stund kring längtan efter att komma ut till en sjö och fiska. En man berättar att hans favoritpsalm är Blott en dag som de sjöng på hans mormors begravning. Gitarren åker fram igen och efter sången applåderar killarna. Sedan meddelar vakten att det är dags att avrunda.

Vi stannar till vid NAV-personalens kontor. På väggen hänger en multireligiös kalender till hjälp för att pricka in så många högtider som möjligt. Därefter återvänder vi till Åkersberga centrum, där Gustav på ett kafé berättar sin egen historia. Hur han växte upp i Horda i Småland, där det hölls tältmöten om somrarna.

– Jag brukade gå fram till botbänken ganska flitigt och tjatade mig redan som 7-8-åring till att få bli döpt. Senare landade jag i vissheten om att Gud hade tagit emot mig, att jag inte ständigt behövde göra bot.

GUSTAVS PAPPA jobbade inom Hela Människan och bjöd även hem personer med en bakgrund av missbruk och fängelsestraff.

– Jag lärde tidigt känna dessa människor och hade lätt för att prata med dem.

Gustav ville fördjupa sig, gick bibelskola och förstod att han var kallad. I fortsatta teologiska studier var det särskilt den sociala förståelsen av Bibeln han fäste sig vid. Efter ett antal år som ungdomspastor och senare föreståndare i Aspnäskyrkan Järfälla började han 2019 jobba heltid som fängelsepastor.

– Jag kände att allt jag varit med om hade förberett mig för detta, hur min personlighet kom till sitt naturligaste uttryck i denna miljö.

på anstalten

När man hamnar i häktet blir man av med gänget, drogerna, vapnen och statusprylarna. Det som blir kvar är en människa.

En fängelsepastor lägger mycket av sin tid på gudstjänster och enskilda samtal. Säkerhetsapparaten sätter tydliga ramar för hur upplägget ser ut.

– Jag skulle beskriva detta arbete som väldigt fyrkantigt, komplext, oförutsägbart och samtidigt underbart. Genom att jobbet är så inboxat så får jag en paus och distans när jag går ut genom murarna, vilket jag tror är viktigt för att överleva som själavårdare här på sikt.

ÖSTERÅKER ÄR EN anstalt i säkerhetsklass två, vars interner kan ha dömts för allt från narkotikabrott till misshandel eller mord. Kanske upplever de sig ha blivit orättvist behandlade i livet. Kanske har de utsatts för brott som barn och fått en dålig start. Att de själva vållat stor skada, får många att känna starka skuldkänslor.

– Tiden på anstalten kan bli en nystart i livet. Frågor ställs om vem man egentligen är, vad man vill med framtiden och hur man ska förhålla sig till sin medmänniska. Här kan vi bli ett bollplank.

– Gudstjänsterna är omedelbara på ett helt annat sätt än i en vanlig kyrka. När internerna får chansen att skriva ner sitt böneämne eller tända ett ljus, så sitter de inte och väntar på att någon annan ska ta steget först. De gör det direkt.

Han beskriver hur livet på något sätt blir naket och ärligt.

– Jag brukar säga att när man hamnar i häktet blir man av med gänget, drogerna, vapnen och statusprylarna. Det som blir kvar är en människa.

Gustav har nyligen påbörjat en ny tjänst på Sveriges

Kristna Råd där han är en av tre konsulenter inom NAV.

Arbetet innebär bland annat att utbilda och rekrytera nya pastorer till tjänst inom kriminalvården.

– Vi finns ju på alla anstalter och häkten i hela landet och jag tror att vi gör stor skillnad.

Enligt prognosen kan kriminalvården framöver bli tre gånger större än den är idag vilket innebär att dagens 180 själavårdare kan utökas till uppåt 600.

– Min bön är att oavsett hur stor kriminalvården blir, ska kyrkorna vara redo. Det är oerhört viktigt att vi kan fortsätta att ge den själavård som människor behöver.

Han trivs med sin nya tjänst, men saknar att varje vecka åka ut till en anstalt.

– Arbetet som fängelsepastor har gett mig ovärderliga insikter om vad det innebär att vara människa. Dagarna har varit fyllda av möten som ofta kommit väldigt nära.

ÄVEN OM DETTA inte är ett uppdrag som passar alla, så tror han att det finns stereotypa bilder som blir till onödiga hinder.

– Kanske tror man att det krävs en matchopastor som kan gå in och mäta musklerna med killarna på kåken. Det är en helt felaktig bild. Jag tror snarare att det behövs själavårdare som klarar av att lyssna, som stannar kar i lyssnandet.

Fastän mycket sker i det fördolda och man kanske inte får se frukten i den egna församlingen, så är detta arbete oerhört viktigt framhåller Gustav.

– För den som kan tänka sig att vattna i grannarnas trädgårdar och kan glädjas åt att det blomstrar där, tror jag att detta är en väg att gå.

VILL SE KYRKORNA REDO. Det behövs inte matchopastorer i fängelserna utan själavårdare som lyssnar, menar Gustav Sjöqvist.

22/8 Luther och Bach

3/10 Berlin, Bonhoeffer

3/10 Armenien fr Helsingfors

8/10 Assisi, klosterboende

21/10 Grekland - Paulus

28/10 Luther, reformationsdagen

5/11 Vandring i Det heliga landet

9/11 Rom - pilgrimsstaden

Pilgrimsvandringar till Santiago de Compostela

Ett Andens folk

Hur ser äldre och yngre pingstvänner på sin rörelse?

Intervjuer visar på en önskan om att idag se mer av den frimodighet som präglade pionjärtiden.

VAD STOD EGENTLIGEN pingströrelsen för när den bröt fram för över 100 år sedan?

Vad var det som gjorde att den växte så snabbt och hur har den sedan förändrats under åren? Är det så att vi behöver hitta tillbaka till den drivkraft som fanns, i mötet med dagens och framtidens utmaningar?

För att få en inblick i pingstvänners tankar om sin rörelse förr, idag och i framtiden, gjorde tidningen Pingst intervjuer med två äldre och två yngre personer. Trots deras olika perspektiv så är de överens om mycket, inte minst att det behövs mer av bön, frimodighet och Andens gåvor i funktion. Något de ser som tydliga kännetecken historiskt.

MARIANNE HENRIKSSON HOLMSTRÖM, 90 ÅR, tillhör Frihamnskyrkan i Göteborg. Hon är Kongomissionären som blev barnevangelist och aktiv i insamlingskampanjen Världens barn för PMU.

– Det är viktigt att tänka till om sitt liv och vad vi varit med om som rörelse. Jag

tror att vi står inför en övergång där vi behöver fråga oss vad vi ska prioritera. Framför allt ska vi leva i nuet.

Marianne framhåller att Jesus Kristus är kärnan i pingströrelsen och att den fick sin framgång genom att stå för något nytt i en tid präglad av social misär.

– Det bröt fram en väckelse på min barndoms ö, där mormor blev frälst. När morfar kom hem så sa hon: ”Nu har du druckit nog Gustav, nu böjer du dina knän vid soffan och tar emot Jesus.”

Ett tydligt kännetecken för rörelsen var att man fick ett annat språk.

– Min mamma berättade om ovanliga saker som hände i rummet när Anden föll över de församlade. Jag längtade efter detta andedop och efter bönemötena, efter att bli mer lik Jesus.

Som tonåring läste Marianne boken Med bibel och skurborste. Hon ville ta skidorna på och åka runt till stugorna i Norrland som evangelist.

– Istället hamnade jag i Kongo, men tack vare det blev jag bekant med ett nätverk

Text: Noomi Lind • Foto: Pingst arkiv

Vi har en allemansrätt som vi inte använder fullt ut.

som har varit mig till otrolig hjälp –Pingstmissionen, Pingst Ung och PMU. Med åren har talet om den helige Ande minskat, liksom frimodigheten, menar Marianne. Sekulariseringen i samhället har inverkat. Själv har hon fortsatt sitt arbete i skolorna och betonar att vi inte behöver vara rädda.

– Det är klart att jag får ha rätt tofflor på fötterna i skolorna, det går inte att säga att jag är pingstevangelist. Men bara ett enda ord om Jesus behövs, hans namn går igenom märg och ben.

Hennes arbete hade inte varit möjligt utan den samverkan som finns inom pingst, betonar hon.

– När jag började jobba med Världens Barn var det en fantastisk förmån att alla församlingar genast visste att vi hade en sådan insamling. Genom det fick jag representanter i 49 församlingar i Västra Götaland där jag var ansvarig.

I framtiden vill hon se ett ännu starkare fokus på Jesus.

– Sista kvällen innan Jesus dör och uppstår, säger han något viktigt till lärjungarna: ”Älska varandra.” Sedan säger han: ”Följ mig.” Jag tror att de unga skulle stärkas i sitt självförtroende om vi talar mer om Jesus, att det är honom vi tjänar. Han är vårt stora föredöme i allt.

Att finnas där för de unga och mötas som generationer ser hon som viktigt.

– Ibland talar man till barnen som om de vore en grupp i gruppen. Vi är en enhet! Våra barn är kloka och har ett budskap till oss äldre människor också. När jag var barn var föreståndarna Allan Törnberg och Harald Gustavsson med på våra samlingar och lyssnade till oss. Vi växte som människor och visionen blev starkare därför att vi fick förebilder.

Helt avgörande är att den helige Ande får leda oss, menar Marianne.

Marianne Henriksson Holmström

– Vi har en allemansrätt här som vi inte använder fullt ut. Jag upplever att det är för lite utrymme för profetian i våra möten. Hon tror att det finns en osäkerhet inför det spontana tilltalet, att det ska bli fel, men betonar att vi får prova allt som sägs mot Bibeln.

– Vi behöver träna både kroppen och den andliga människan. Det första gör du genom att sätta dig sakta i en stol och resa dig fort, det andra genom bibelstudier.

ANDERS EKSTEDT, 76 ÅR, är medlem i Sionförsamlingen i Linköping, dit han kom som medarbetare till Samuel Halldorf för 40 år sedan. Han var missionsansvarig i sju år och föreståndare i 21 år fram till pensionen. Som 21-åring gick han på bibelskola i Frankrike och har sedan varit anställd i fem olika pingstförsamlingar under hela sitt yrkesliv.

Kärnan i pingströrelsen är för Anders omvändelsen, dopet, andedopet, bibeltroheten och den fria församlingen. Han ser lekmannaskapet och spontaniteten som ett tydligt kännetecken historiskt.

– Någon kunde komma fram mitt i gudstjänsten och ge en profetisk hälsning. Människor talade i tungomål och fick olika nådegåvor som användes i församlingarna. Man vågade mer och det blev ett överraskningsmoment i gudstjänsterna. Numera är det ofta väldigt uppstyrt, det har också stelnat till och blivit mer passivitet i bänkarna. Hans intryck är att bönemötena med tiden blivit färre, men gläds åt en nytändning i den egna kyrkan.

– Jag tror att en bedjande församling får se människor komma till tro och vi har just nu en fantastisk tid när vi har dop nästan varje söndag. Under våra väckelsemöten varje torsdag med LP-verksamheten, blir människor frälsta hela tiden. De mötena är också mer folkliga och spontana.

Generellt upplever Anders att vi inte vågar lika mycket som förr i mötet med andra människor.

– Jag tror att frimodigheten hos pingstvännerna har minskat, sedan finns det alltid undantag.

Han framhåller betydelsen av goda ledare och andliga förebilder.

– Jag frågar mig själv, hur har jag lämnat

över stafettpinnen? Även om man gått en akademisk utbildning så tror jag att det är viktigt att få gå bredvid någon med erfarenhet, som kan föra pingstväckelsens dna vidare.

Anders var med i den process då samverkan mellan församlingarna formaliserades mer.

– Tanken var att samordna de gemensamma verksamheterna för att få synergieffekter, vilket vi har fått. Ett toppstyrt samfund ville vi inte ha. Nu tror jag att det är bra att vi ser över processen, där jag själv gärna ser en mer lokal delaktighet.

Hans önskan är en varm församlingsgemenskap med fyra generationer som drar åt samma håll.

– Vi behöver återvända till det viktigaste, vilket är att nå nya människor. Då behöver det också finnas andliga fäder och mödrar som undervisar och hjälper dem som kommer till tro.

Insikten om att varje ledare som avskiljs bör vara andedöpt och ha en andlig utrustning, behöver stärkas, menar Anders. Att bevara troheten till bibelordet ser han också som livsviktigt.

– Pingströrelsen ska inte anpassa förkunnelsen och omtolka bibeltexterna av risk för att bli av med statliga bidrag. Vi behöver stå frimodigt fast vid Guds ord. Han tror att församlingarnas framgång hänger på att inte stelna i en samfundsform och bli indragna i kyrkopolitik.

– När jönköpingspastorn Norris Leffler låg för döden sa han till mig: ”Anders, jag är rädd att pingströrelsen förlorar enkelheten”. Det har funnits i mitt hjärta sedan dess, att vi måste bevara enkelheten.

MATHILDA NORDENVALL, 30 ÅR, är föreståndare i Pingst Överhörnäs sedan augusti 2023. Tidigare läste hon vid ALT. Som barn till en ensamstående mamma fick hon en tuff start i livet. Pingstförsamlingen i Boden blev hennes andra hem, där man visade omsorg och kärlek.

– Jag var en trasig person och när jag blev gravid redan i skolan och familjen stängde dörren, så välkomnade församlingen.

Detta säger mycket om var vi är idag som pingströrelse, betonar hon.

Man vågade mer och det blev ett överraskningsmoment i gudstjänsterna.

Anders Ekstedt

– Jag mötte människor som öppnade famnen när livet krisade, vars ord blev till handling. För mig är kärnan i vår rörelse att det alltid finns en väg tillbaka, sårbarhetens väg som håller igenom. Det finns förlåtelse och försoning. Vi får hjälp att resa oss upp igen för att sedan ta stafettpinnen och våga springa igen, frimodigt.

Hon värdesätter både att pingstförsamlingarna är fria och att det finns en gemenskap och samverkan.

– Det är en styrka att vi får uttrycka vår tro på olika sätt, men att våra blickar alltid är fästa på Jesus och att vi står grundade i samma teologi. Vi är inte beroende av någon enskild person utan håller fast vid Guds ord och går tillsammans på vägen. Skulle något hända så stöttar vi varandra. Detta är för mig samverkan på ett väldigt vackert sätt.

För mig är kärnan i vår rörelse att det alltid finns en väg tillbaka, sårbarhetens väg som håller igenom.

Mathilda Nordenvall

Attraktionskraften under pionjärtiden tror hon låg i betoningen på att livet med Jesus var något konkret - Andens gåvor i funktion.

– Det fanns en frimodighet hos ett folk som fick uppleva Andens kraft. De sprang med sina stafettpinnar och rörelsen backade upp. De insåg att det skulle bli fel ibland, men vågade ändå.

I takt med att rörelsen blev etablerad så fanns en tendens att försöka återupprepa en formel för framgång, vilket inte fungerar menar Mathilda.

– Gud gör alltid något nytt och därför får vi stanna upp, släppa det vi gör i egen kraft och fråga vad han vill för den här tiden. Samtidigt har vi mycket att lära av histo-

rien, framhåller hon.

– De människor som gått före påminner oss om att när allt skakar är det viktigare än någonsin att vi håller fast vid Guds ord och bönen och står tillsammans. Det pågår en andlig kamp där den onde vill splittra oss genom influenser från olika håll.

Mathilda tror på att våga bygga församling på ett annorlunda sätt. Hon ser behovet av en gemenskap som är avskalad och enkel, mötesplatser där relationer kan byggas. – I vår församling ser vi hur väldigt trötta människor kommer till kyrkan. De orkar inte med fler aktiviteter men längtar mer än någonsin efter att få uppleva Gud. Jag tror på det spontana, att inte ha all kontroll utan att bara våga gå. Jesus skapade inte verksamhet, han mötte människor och deras behov.

Hon önskar också att Andens gåvor ska återupptäckas och användas.

– Det är inte en slump att Gud har gett Andens gåvor till sin församling. De finns till kraft att tjäna andra människor, där Gud får bevisa sig själv.

LUKAS OLSSON, 23 ÅR, är ungdomspastor i Karlstad Pingst sedan två och ett halvt år och läste tidigare vid ALT. Han är själv pastorsson och uppväxt inom pingströrelsen. – Jag har så länge jag kan minnas haft en längtan efter att jobba i kyrkan. Efter ett tydligt tilltal från Gud valde jag att lämna Göteborg för att testa en ny stad och ny församling. Jag ville gå ut i tjänst och pröva kallelsen.

I centrum för den egna rörelsen ser han den helige Ande och karismatiken. – Andens frihet att göra vad han vill har alltid kännetecknat pingst för mig. Men jag tänker också mycket på Nyhem och på gemenskapen, att vara en stor familj. För de lite mindre församlingarna runtom i vårt land ger detta ofta hopp i det egna arbetet. Även om han själv är ung så tycker han sig kunna se en viss förändring i vad som prioriteras idag, jämfört med när han själv var liten. Då åkte man ofta iväg och hade utåtriktade kampanjer. Han minns också hur han som sex-sjuåring fick vara kvar och sova på någon bänkrad när det var bönemöte, fastän han kanske längtade hem ibland.

– Jag är uppväxt med bönemöten. När vi numera möts på konferenser eller har träffar för ungdomspastorer, så kan jag känna att vi ber för lite. Det pratas mycket om hur man ska gå framåt organisatoriskt och orka och så, men jag tycker att den andliga dimensionen har försvunnit lite de senaste åren. Här behöver vi steppa upp.

När han ser framåt, lyfter han fram betydelsen av ett inkluderande förhållningssätt.

– För mig är det viktigt att pingströrelsen står för en varm gemenskap med öppna armar utåt. Att vi inte dömer ut människor som kanske är nya i tron och fortfarande på en resa. Jag tänker att ingen av oss är perfekt, vi kämpar alla med olika saker.

Lukas tänker mycket på hur man på bästa sätt ska nå unga människor.

– Jag ser att det faktiskt växer upp en generation i vårt land nu som hungrar efter Gud och efter Bibeln. Ibland pratar vi mycket om nästa generations ledare, men jag tror att vi behöver fokusera på att redan nu utmana och inspirera unga människor att ta ansvar.

Vi behöver fokusera på att redan nu utmana och inspirera unga människor att ta ansvar.

– Min erfarenhet är att när vi ger unga människor ansvar och unga ledare utrymme, så inspireras hela församlingen av deras tro. Det är viktigt att vi satsar på våra ungdomar, att vi vågar lämna stafettpinnen vidare.

Detta är något som ibland kan vara svårt, men att låta unga testa sina vingar och ibland också misslyckas, är något som kommer att löna sig, menar Lukas.

– Jag tror att det är de unga människornas tro som kommer att föra oss framåt som rörelse och leda oss till det som vi alla vill se.

Lukas Olsson

Vår uppgift att tala för dem som ingen vill lyssna på

VI KÄNNER ALLA TILL historien om St. Patrick, den unge engelsmannen som kidnappas av pirater och tvingas leva som slav på Irland. Trots, eller kanske på grund av, dessa personliga motgångar och olyckliga omständigheter växer Patricks tro och efter att han lyckats fly återvänder han så småningom till Irland som missionär. Patrick lever som främling bland de irländska hedningarna men lyckas med framgång etablera kristendomen i landet och är idag känd som Irlands apostel.

Jag träffar ofta Patrick i min kyrka, eller när jag reser runt i vårt långa land. Nästan varje gång jag pratar med en migrant eller nyanländ möter jag samma historia. Först personliga motgångar och olyckliga omständigheter, sedan ett andligt uppvaknande och en nöd för det nya landet och sedan aktiv tjänst för Gud som missionär i Sverige.

VI BEHÖVER TA till vara på den här vågen av människor som Gud sänder till vårt land. Vi kanske inte har så mycket gemensamt om man bara tittar på ytan, men när vi tänker efter så har vi också en nöd för vårt land, vi vill nå Sverige med evangeliet. Vi som är födda och uppvuxna i det här landet behöver välkomna dessa nya människor med öppna armar, vara varandras medvandrare på livets resa och stå tillsammans i församlingsarbetet.

Ända sedan den första Pingstdagen är vi en rörelse som springer ur Andens bemyndigande av marginaliserade och utsatta människor. I en kontext av slaveri föddes den moderna Pingströrelsen i en blandning

CHRISTIAN MÖLK

Pastor och föreståndare i Pingst Härnösand

av svarta och vita. Med tiden har Andens upprättelse lett till att marginaliserade och utsatta människor kommit på fötter igen, etablerat sig och fått ordning på sina liv. Men vi får aldrig glömma våra rötter, utan vara en rörelse där utsatta människor ständigt kan möta Jesus och få sina liv förvandlade.

MEN VI BEFINNER oss just nu i en tid av mycken politisk orättfärdighet. Stängda gränser, utvisningar, familjer som splittras, angiverilagar, visitationszoner, återvändandecenter och allmänt hårdare tag mot redan utsatta människor på flykt.

Om vi som står bredvid är tysta när vi ser våra bröder och systrar bli orättvist behandlade

sviker vi inte bara våra andliga syskon, vi sviker också vår Herre.

Om vi som står bredvid är tysta när vi ser våra bröder och systrar bli orättvist behandlade, då sviker vi inte bara våra andliga syskon, vi sviker också vår Herre. Jesus identifierade sig nämligen med främlingar och sa till sina lärjungar: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” (Matt 25:40)

En viktig uppgift för oss med svenskt medborgarskap är att ge röst åt utsatta grupper som inte har någon röst, både i samhället och i församlingen. Att tala för dem som ingen vill lyssna på. Att uppmärksamma dem som samhället blundar för. Detta är inget som bara aktivister och anhöriga ska göra.

ATT HÖJA SIN röst för de svaga i samhället är en uppgift som Bibeln tilldelar ledarna: “Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa. Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.” (Ords 31:8–9)

På plats under Lappis för att ge extra mycket glädje till barnen är PMU:s lejon Bruno.

Glädjeboost på årets Lappis

Glädje går i år som en röd tråd genom Lappis. Varje dag lyfts ett tema fram utifrån denna rubrik, till utmaning och tröst.

DEN 30 JUNI fylls Husbondliden av människor i alla åldrar som vill möta Gud och varandra under Lapplandsveckan. – Man missar alltid något om man inte är på Lappis! I år tror jag att det valda temat, Glädje, kan få bli en särskild boost in i enskilda liv men också i våra olika sammanhang och i vår gemensamma rörelse. Lappis är ett tillfälle både att få träffas för gemenskap och att få lyfta blicken och fästa den på Jesus, säger Alfrida Stenström, pastor och föreståndare i Centrumkyrkan Bjästa och med i planeringen av Lappis.

Ett tema som detta är särskilt viktigt just nu, menar hon.

– I en tid när det finns mycket tungt runtom i världen och i människors vardag vill vi lyfta den glädje och det hopp som finns i Gud. Vi behöver få påminna varandra om och hålla fast vid den glädje som

inte beror på omständigheter eller känslor, utan som har sin källa i Gud. En glädje och tacksamhet som håller hela vägen.

– I år kommer vi varje dag att lyfta fram ett särskilt tema utifrån rubriken glädje, det kommer att finnas både utmaning och tröst.

UNDER SEMINARIETIDEN hålls i år först ett gemensamt storseminarium med ett bredare tema och därefter ett par seminarium att välja mellan som är mer nischade och lyfter aktuella ämnen.

– Vi fortsätter även att utveckla Barnens Lappis och Ung på Lappis. Som ungdom har man till exempel möjlighet att boka ett konferenspass med tältplats och matpass för hela eller halva veckan, berättar Alfrida Stenström.

• Lappis hålls den 30 juni till 7 juli i Husbondliden. Läs mer: lappis.se.

• Till de medverkande i år hör Mikael Hallenius, Jeanette Alfredsson, Christine Viklund, Richard Svensson, Josefina Gniste, Filip Gepertz och Ruth Hasselgren.

Det finns en kraft i den som är mycket större, mycket djupare och mer mystisk än vi kanske förstår.

Cheryl vill se Bibeln återupptäckt

Bibeln är inte en platt historietext utan en levande och förunderlig värld där den helige Ande talar. I en tid när intresset för att läsa Guds Ord svalnat, vill Cheryl B Johns att det ska återupptäckas i hela sin kraft.

PINGSTVÄNNEN OCH teologen Cheryl B Johns från Cleveland i Tennessee USA, kom under våren till Sverige för att berätta om sin nya bok ”Helig, farlig och gåtfull” som kommit ut på förlaget Spricka.

Hon är gästprofessor och direktor för Pentecostal House of Studies vid United Theological Seminary och har undervisat i den akademiska världen i över 40 år. En viktig del i besöket här var att föreläsa hos Akademi för Ledarskap och Teologi (ALT).

– ALT har blivit ett andra hem för mig. Jag älskar skolan och dess rika och fina historia, missionen som föddes ur den, kvinnorna som tidigt erkändes och sändes ut härifrån. Jag är också väldigt glad för det ekumeniska samarbetet som innebär att den idag kan betjäna hela kristenheten.

I skolans välfyllda aula talade Cheryl B Johns om hur även Bibeln föll offer för upplysningstidens strävan att avförtrolla världen. För såväl liberalister som fundamentalister har bibelforskningen kommit att handla om att med vetenskapen som modell finna bevis som stödjer deras tro. Ordet har skilts från Anden och istället för att vara en källa till övernaturligt liv, har Bibeln blivit en platt historisk text. Detta har i sin tur resulterat i ”en epidemi av biblisk analfabetism,” menar Johns. – För majoriteten av kristenheten i Västvärlden kan inte bristen på engagemang skyllas på religiös förföljelse eller att det inte finns biblar. Den främsta orsaken är att intresset saknas, sa hon.

Genom sin bok vill hon att Bibeln ska återupptäckas som det levande, heliga och verksamma Ord det är.

För att förstå hennes egen passion för att studera Bibeln behöver vi gå tillbaka till Cheryl B Johns rötter. Hennes mormors mor Sally var den första personen som blev döpt i den helige Ande i hemtrakten i South Carolina. Året var 1907 och man tror att det var genom predikan av Baston B Cashwell, som kom dit från Azusa Street.

– På grund av detta tvingades hon lämna den metodistförsamling som hon tillhörde och byggde tillsammans med sin man en ny kyrka, berättar Johns.

Som grundare av församlingen blev Sally en ikon vars porträtt hängdes upp i kyrkans vestibul och i denna gemenskap växte även Cheryl B Johns upp. Kyrkan var också ansluten till en bibelhögskola där pastorn var rektor.

– Jag fick med mig två bra saker hemifrån, bekräftelse av kvinnor under en tid då de i många sammanhang blev begränsade och bekräftelse av utbildning i en rörelse där många ansåg att den motverkade Andens närvaro. För mina föräldrar var det självklart att jag skulle studera.

CHERYL B JOHNS kände tidigt en längtan efter att fördjupa sig i Bibeln och när hon läste vidare på högre nivå fick hon en passion för att lära andra att studera den. Tillsammans med sin man grundade hon också en församling 1989, där de verkade som pastorer i 27 år.

– Den modell vi arbetade utifrån var baserad på små-

Text och foto: Noomi Lind

LÅNGT SAMARBETE. Cheryl B Johns känner sig hemma hos ALT och föreläste om sin bok i en välfylld aula.

gruppsgemenskap och bibelstudier, något som inte var så vanligt i det sammanhanget då.

Ett liv med många åtaganden har inneburit att den nya boken tagit många år att skriva. Samtidigt har hon insett allt mer hur viktigt dess budskap är i en tid då Bibeln börjar ses som allt mindre relevant.

Johns beskriver Bibeln som en förunderlig plats. När hon studerad den induktivt framträder en sorts multidimensionell sfär med mönster och strukturer som återupprepar sig.

– När jag öppnar mig själv för Anden så är det som att jag går in i en annan värld. Det finns en verklig närvaro som hjälper mig att fokusera på ett visst ställe och plötsligt så har tiden bara gått.

– I en predikan kan det finnas ett gemensamt ord för hela församlingen, men ordet kan samtidigt bli djupt personligt för en enskild person.

TILL EN OVAN bibelläsare som längtar efter att komma in i denna värld vill hon ge rådet att börja i Markus evangelium, som hon beskriver som både grundläggande, rakt och enkelt och samtidigt väldigt kraftfullt.

– Läs först hela evangeliet med ett öppet sinne där du lyssnar in vad det vill säga till dig, hur Jesus beskrivs. Återvänd sedan till texten under bön. Det handlar mer om en attityd av förväntan än om en metodologi. Be Anden att komma och ge dig ögon att se, öron att höra, ett hjärta som är öppet. Jag tror inte att du blir besviken då.

I en tid då många väljer ljudböcker, menar hon att det går bra att även lyssna till Bibeln.

– Men jag tror att vi kan missa något om vi bara lyssnar. Det finns detaljer och samband som inte är så enkla att upptäcka, som våra ögon kan fånga upp när vi har texten framför oss.

MEN VAD MENAR hon egentligen med att Bibeln är farlig?

– Det finns en kraft i den som är mycket större, mycket djupare och mer mystisk än vi kanske förstår och som vi behöver känna ett mått av fruktan inför. Det finns en kraft som drar oss ut ur vår bekvämlighetszon.

Denna kraft behövs också för att ingjuta mod i en tid av motstånd och förföljelse, framhåller Cheryl B Johns. Hon berättar att hon nyligen läst boken A hidden life, om den österrikiske bonden Franz Jägerstätter, som vägrade att strida för Hitler.

– Till och med hans präst sa att han borde ansluta sig till armén, annars skulle han bli arresterad. Men han hade alltid ett bibelord till stöd för att säga nej. Att försjunka i Ordet ingav honom mod men också en förmåga att se klart och urskilja gott från ont. Människor omkring honom var aldrig där i Ordet, därför blev de indragna i denna värld och lurade av den.

– Jag hoppas att jag genom boken kan väcka en hunger efter Bibeln och efter en djupare relation med Gud, för genom detta blir du ett modigt vittne.

Fred och försoning stod på agendan under tre dagar i Addis Abeba.

Fredskonferens hölls i Etiopien

I april möttes ett 30-tal delegater från 10 länder för en fredskonferens i Etiopien, arrangerad av PMU och ALT.

PÅ PLATS I ADDIS Abeba fanns akademiker, kyrkoledare och praktiker.

– Detta var en unik konferens där vi som svensk pingströrelse tar ett globalt initiativ i en oerhört viktig fråga. I en tid när världen eskalerar av konflikter behöver vi tillsammans stärka vår kunskap och våra redskap i arbetet för fred, säger Pascal Andréasson, föreståndare i Pingstkyrkan Bottnaryd som sitter med i styrgruppen för initiativet.

I Östafrika där konferensen hölls, ärpingströrelserna stora och arbetar aktivt med fredsfrågor och har mycket kompetens och erfarenhet att bidra med. Exempelvis deltog Emmanuella Mahoro från pingstsamfundet ADEPR i Rwanda. Hon beskrev hur kyrkan bedriver traumabearbetning efter folkmordet i landet. Festus Mukoya talade om konfliktprevention i

Kenya och Isaiah Dau, från pingstsamfundet SPC i Sydsudan, pekade på både teologi och praktik. En vägledande tanke kom från David Nkone från Tanzania som sa: ”Det finns ingen utveckling utan fred, ingen fred utan förlåtelse och försoning, och ingen försoning utan helande.”

Under dagarna delades praktiska erfarenheter av arbetet med fred och försoning. Forskning presenterades kring vad kyrkor och andra fredsaktörer gör och teologiska reflektioner över fred och fredsbygge diskuterades.

– Vi är en mycket stark kraft som global, växande rörelse av andefyllda kristna men det finns ett stort behov av att mötas i dessa frågor och skapa utrymme för Guds holistiska fredsvision, säger Andréasson. Det nätverk som nu har bildats är ett viktigt led i att kunna jobba vidare effektivt.

• På fredskonferensen fanns deltagare från 10 länder, varav sju afrikanska och tre nordiska.

• I styrgruppen ingick Niclas Lindgren och Sara Jacobsson från PMU, Ulrik Josefsson från ALT och Pascal Andréasson.

”450 som lovsjöng var som 4000”

Citykyrkan i Stockholm fylldes den 19-20 april av kreativa människor för undervisning, inspiration och lovsång.

TEMAT FÖR ÅRETS Kreativ Konferens var Närmare Gud och närmare varandra. Till talarna hörde Eric Andersson, pastor i Kirken i Kulturcentret, Köpenhamn och Cornelia Forsberg, en av ledarna inom den ekumeniska rörelsen Hope For This Nation i Göteborg.

– Vi var 450 deltagare men i lovsången så upplevde vi det som att vi var 4000, säger Josefina Gniste, verksamhetsansvarig för Pingst Kreativ. Det är något som händer i ett rum där man längtar efter mer av Gud.

– Eric Andersson förmedlade ett budskap om att Gud vill komma med sin kraft, men också att han vill göra det i vår svaghet. Det var väldigt uppmuntrande. Vi fick se hur Gud rörde vid människor.

Kreativ Konferens är till för den som

vill utrustas för att leda sin församling i lovsång, som vill ta tekniken till nästa nivå eller som vill nå ut med evangeliet via kommunikation.

– Jag ser de personer som kommer som hjältar. De investerar väldigt mycket av sin tid, oftast ideellt, i sina församlingar och vi vill som rörelse hjälpa dem att lyckas i sitt uppdrag. Jag tror på att gå tillsammans, att inte varje församling behöver uppfinna hjulet själv, säger Gniste.

På kontot @pingst.kreativ ställdes efteråt frågan: Vilken av lovsångerna ger dig ett litet extra hjärtslag när du tänker på helgen som varit? Benjamin Lönnqvist

svarade:

”Den sång jag inte kunnat sluta sjunga , nynna eller tänka på under hela helgen, natt som dag, är Ära vare Gud i höjden!”

• Kreativ är en konferens som arrangeras av nätverket Pingst Kreativ. Det är en plats för den som har gåvor i det kreativa området som musik, teknik, bild, form och estetik.

• Nästa år hålls konferensen den 21-22 mars.

Foto: Pingst

Kreativ

Otillräcklig

Christian Hjortkjaer

Libris förlag

Under vandringen

Simon Ådahl

Sjöberg förlag

Från krav till påbud

Undertiteln på den här boken är ”Varför vår tids moral skapar psykisk ohälsa hos unga”. Författaren menar att det handlar om att ha gått från en ”förbudsmoral” till en ”påbudsmoral”, det vill säga från regelstyrning till ideal som ingen kan uppnå. Målgruppen är framför allt ungdomar, men jag tycker att den har en hel del att ge också för oss som hunnit bli äldre. Liten plump i marginalen dock för att exemplen på betygs- och meritsystem utgår från danskt skolväsende. Men så är ju också författaren från Danmark.

Om möten längs vägen

Simon Ådahls bok handlar om hans livsvandring, om möten med människor längs med vägen och om Guds omsorg, trofasthet och nåd och om profetiska tilltal han både fått ge och ta emot. I boken finns även andra medvandrares berättelser av olika slag och olika längd.

Simon är ju sångare och låtförfattare, men har också en brinnande iver att som evangelist dela med sig av vad en tro på Jesus innebär och på olika sätt undervisa om och inspirera för detta. Boken har undertiteln ”Tankar vid rastplatserna”.

Därför väljer jag Kristus

Jan Erixon

Libris förlag

Kristen tro i rysk kontext

Att Jan Erixon läst sin Dostojevskij råder det ingen tvekan om. Här sätter han in den världsberömde ryske författaren i ett historiskt och andligt sammanhang. Han visar på hur kristen tro kan uppstå och förstås i rysk kontext och hur inflytandet från väst påverkat sekulariseringen i Ryssland. Allra bäst utbyte av denna bok får förstås den som redan är bekant med Dostojevskij och läst verk av honom, men för alla är det oavsett en gedigen skildring av hur avgörande Kristusvalet var för Dostojevskij.

Ärligt i rockig förpackning

House On A Hill

Förlorar mitt liv utan Dig (Adora Records)

Andra releasen från lovsångskollektivet House On A Hill med paret Johannes & Johanna Karlsson i spetsen. Här finns ärliga lovsångstexter signerat Johannes i en rockig musikalisk förpackning, stundtals med akustiska inslag. Plattan har främst sånger på svenska plus ett par på engelska. Jag tilltalas starkt av Släpper tageten rockig modern lovsång om överlåtelse. Min favorit är Just a word from You som bjuder på glädjefyllt ös kombinerat med innerliga ord.

Skön röst och spännande arr

A Treehouse Wait

Kaleidoscope (Volkoren)

A Treehouse Wait är namnet på duon som består av sångerskan Jenny Gajicki (Wahlström) och musikern Emil Sydhage. Låt dig träda in i en musikalisk värld där melodisk akustisk singer/songwriter och atmosfärisk melankolisk pop möts som en korsning mellan Sixpence None The Richer och Loney Dear. Jennys säregna och sköna röst tillsammans med spännande melodier och arrangemang gör detta till en fantastisk lyssning. Jag fastnar allra mest för den 80-talsflirtande låten ICCY.

Tung rock med glatt budskap

All For The King Darkest Before Dawn (Roxx Records)

Bandet All For The King med bland annat Erik Tilling (elgitarr) och Ricard Hulteke (sång) levererar deras signum - melankoliska gitarriff i tung hård rock fyllda av starka melodier med det glada budskapet och bibelinspirerade texter. Den extremt headbangsvänliga The Seventh Seal som gästas av Ulf Christiansson (Jerusalem), Stay Awake med min favoritrefräng och dess snygga gitarrsolo liksom den pampiga lovsångsrockballaden Surrender är mina tre topplåtar.

Idag är hela Biben översatt till 743 språk och delar av den till 3686 av världens 7 396 språk, visar ny statistik från Svenska bibelsällskapet. I höst kommer för första gången en översättning till sydsamiska Den dagliga bibelläsningen ökade med 20 procent i världen förra året jämfört med 2022. Det visar statistik från en av de största bibelapparna, Youversion. Jesaja 41:10 var det mest lästa bibelordet för tredje året i rad.

mars möttes kyrkorna vid Cafébussen under Motormässan på Elmia, Jönköping, för satsningen LGF - Ljuset Ger Frihet. ”Det kom så många ungdomar som ville fika, få vattenflaskor och samtala om livet och tron på Jesus,” berättar Ove Jonsson, Bussmissionen.

12

Jag tycker att det är intressant att mer än hälften av de svarande identifierar sig med kristendom i någon form.

Marie Demker, professor i statsvetenskap, som gjort en ny studie för SOMinstitutet i Göteborg om hur svenskarna ser på sin egen tro och på andra religioner. Hon intervjuades av Dagen.

april samlades människor som brinner för mission till konferensen Sänd hos Botkyka Pingst. I fokus stod att bryta ny mark och expandera.

NY KURS FÖR GAMERS

I höst startar den nya kursen BibelGaming på Mariannelunds folkhögskolad i samarbete med Sport for Life Som en röd tråd genom kursen löper hur vi kan vara lärjungar och missionär i gamingvärlden.

– Genom kursen vill vi nå en ny målgrupp av unga, där vi kombinerar de vanliga bibelskoleämnena med gaming, berättar Samuel Klintefelt, rektor.

I kursen ingår att planera och genomföra LAN och att projektleda digitala event, turneringar och olika typer av livesändningar.

Tillsammans jobbar man med spelanalys och hur teman som skapelse, ondska och hjältar skildras i spelvärlden och i Bibeln. Det blir också samtal om digital etik och respekt och reflektioner över moraliska frågeställningar kopplade till gamingkulturen.

oktober hålls den ekumeniska konferensen Guds rike i orten i Västra Frölunda, med sikte på att nå nya, unga och utsatta människor.

Deltagaren får tillgång till Sport for Lifes E-sportnätverk där de kan möta fler likasinnade. Det kommer också gäster som visar på möjligheter att utvecklas vidare inom sitt intresse.

Antagning sker löpande fram till kursstart den 26 augusti. Läs mer på: mariannelund.nu

Lösningen på korsordet i nr 1 2024

Förra numrets vinnare

Daniel Åström, Svalöv

Lisbeth Lundgren, Vilshult

Anette Söderkvist, Fors Ragnvald Alvesund, Jönköping

Thomas och Gudrun Wilhelmsson, Vrigstad

Jag vill helst ha: Guldtråden, av Anders-Petter

Sjödin

Den lilla boken om sårbarhet, av Nina Månstråle

Skicka rätt svar till:

Tidningen Pingst

Box 15144

167 15 Bromma

Senast den 26 augusti behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner en bok.

NAMN:

ADRESS: ORT:

Anders-Petter Sjödins liv är fyllt av spännande möten och hisnande äventyr. Guldtråden är den inspirerande och fascinerande berättelsen om farmarpojken som ville upptäcka världen och fann Gud.

Peter Halldorf visar hur det bibliska Israel, den moderna staten Israel och vad Nya testamentet kallar ”Guds Israel” förhåller sig till varandra.

Många lever som om livet är självklart och döden oklar. Egentligen är det tvärtom! I Himlen – när var hur tar Dan Salomonsson upp frågorna om himlen och evigheten på ett positivt och lättillgängligt sätt.

Libris bokförlag libris.se

Lausannekongressen 1974 blev en vitamininjektion för hela det globala missionsarbetet. Detta är både en historisk överblick av hur visionen växte fram och ett uppmuntrande tilltal in i vår tid.

Varför känner sig så många unga otillräckliga? Detta är en högst aktuell debattbok om den tidsanda som råder idag och som gör att den unga generationen drabbas av psykisk ohälsa.