Lärjungar tränas i farligt land
Tomas Sjödin om att hålla rätt kurs
En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan
Nr 4 2024
”En helt ny värld öppnade sig” TEMA Tuva har upptäckt Bibeln
Äntligen vill Simon leva
Tomas Sjödin om kallelse, identitet och att hålla kurs mot framtiden
INTERVJUN 28-31
Vi har unga över hela vårt land som är redo att ta över stafettpinnen och börja springa med oss. KRÖNIKA 14
Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan
Adress
Tidningen Pingst Box 15144
167 15 Bromma
Annonsförsäljning
Telefon E-post Frågor om adressändring
08 – 608 96 00 noomi.lind@pingst.se adresser@pingst.se
Det är så kraftfullt att
Omkring 2000 personer totalt möttes under Pingst Ledare-dagarna i november. Först ut var Umeå där 400 ledare var på plats för att rustas för tjänst.
NYHETER 16-17
Simon visste inget om Jesus men mötte honom i ett ljus på natten.
PORTRÄTTET 10-13
Så förvandlades deras liv när de började läsa Bibeln. Fyra unga pingstvänner berättar.
Ola Tallbom
Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se 090-711512
Tryckeri
Stibo Complete, Vimmerby
TEMA 20-25
Ansvarig utgivare Redaktör Omslagsbild
Layout och grafik
Richard Svensson
Noomi Lind
Björn Tufvesson
Noomi Lind och Elin Garcia
NYHETER FRÅN PINGST
Pingst Pastor i Filadelfiakyrkan
REPORTAGE
De upptäcker Bibeln i hemlighet
KRÖNIKA
Ivar Lundgren om hur vi får kraft i en tid av ondska.
SJU FRÅGOR
Så kan kyrkan stötta polisen
NYHETER FRÅN PINGST
Libris gör bibelsatsning
NYHETER FRÅN PINGST
Allt fler vill gå Alphakurs
TRE FRÅGOR
Anden föll i Uruguay
Övriga medverkande i detta nummer
Pelle Hörnmark
Victoria Öhrvall
Ivar Lundgren
Martin Thörewik
Ulrika Ramstrand
Lars Burman
Julia Carlsson
Filip Gepertz
Gabriella Mellrgårdh
Victoria Öhrvall
Linn Holmberg
Josef Maxson
Foto: Filip Gepertz
Foto: Gabriella Mellergårdh
Den kvällen somnade jag lyckligare än på länge och min glädje över kraften i evangeliet visste inga gränser.
Det finns kraft
JAG HAR PÅ ETT tydligt sätt sett kraften i Guds rike, ute i världen och i vårt eget land, de senaste två veckorna.
Först mötte jag församlingsledare i Etiopien. De kom från regioner som befunnit sig i vad som liknar inbördeskrig de senaste åren och där antalet dödsoffer uppges röra sig runt en miljon. I tre dagar läste vi Bibeln, bad, lovsjöng, åt tillsammans och hade djupa samtal.
Under den sista kvällen öppnade sig en av ledarna från Tigray, ett område som varit särskilt utsatt för stridigheter, med stora flyktingströmmar som följd. Han berättade om sin besvikelse och bitterhet över att känna sig övergiven av trossyskon i det övriga landet. Smärtan när han talade om prövningarna var olidlig. Efteråt böjde sig några av de andra ledarna ner på knä och bad om förlåtelse för att de inte hållit kontakt och visat sitt stöd på olika sätt. Kvällen slutade i tårar, skratt, omfamningar och framför allt hade bördorna lyfts av.
Den kvällen somnade jag lyckligare än på länge och min glädje över kraften i evangeliet visste inga gränser. Att förlåta varandra är ett signum för Jesu rike.
PELLE HÖRNMARK
Föreståndare Pingst FFS
SEDAN FORTSATTE resan till Uganda för möten med 70 nationella kyrkoledare från östra Afrika. Vid ett tillfälle lyssnade jag till ledaren för pingströrelsen i Rwanda, där tre av landets 14 miljoner invånare är pingstvänner. Nu har myndigheterna stängt 70 procent av kyrkorna av olika anledningar, men det hindrar inte rörelsen från att hitta vägar att mötas till gudstjänst. Ledaren delade deras vision om att inom 25 år vara sju miljoner medlemmar, alltså hälften av landets befolkning. Vilken vision för en kyrka! Jag blev påmind om kraften hos ledare som väljer att sätta fokus på visionen och möjligheterna.
Därefter reste jag direkt till Pingst Ledare i Umeå, efter en natt på ett fullsatt flygplan och med en somalisk man sovande med huvudet på min axel. Över 400 ledare samlades till lovsång, gemenskap och undervisning. Jag är lika imponerad varje gång jag möter alla dessa ledare som hängivet tjänar, som ger av sin tid i en lokal församling. De skapar de bästa förutsättningarna för att invånarna i deras städer och byar ska möta Jesus. Vi fortsätter till Jönköping och Örebro för att möta ytterligare 1600 ledare från olika pingstförsamlingar.
JUST NU förbereder vi också för att kunna erbjuda alla församlingsledningar i Pingströrelsen ett efterfrågat program som ska ge bättre förutsättningar att leda. Processen pågår under ett år med fysiska samlingar kombinerat med samlingar online. Vi tror att denna insats kommer att bli till hjälp i att utrusta, lärjungeträna och utveckla våra församlingar. (Om ni är intresserade av mer information så följ QR-koden här intill.)
I detta nummer kan du också läsa om unga människors intresse för Bibeln. Missa heller inte Simons fantastiska berättelse.
Vi fortsätter att hjälpas åt!
TACKA GUD!
unga vuxna möttes den 12 oktober till Jesus Conference i Örebro. Detta är en dubblering i antalet sedan förra året. Visionen är mer av Jesus och mindre av oss och målsättningen att vända trenden och få se fler unga människor bevaras i sin tro och stanna kvar i kyrkan.
personer döptes till Kristus i pingstförsamlingarna under förra året, visar den nya Årsboken. Det är den högsta siffran sedan före pandemin. Flest dop, 276, ägde rum inom Hillsong Church.
kvinnor är nu föreståndare i pingstförsamlngar, vilket är en ökning med fyra sedan året före. Totalt utgör kvinnor 19,5 procent av det totala antalet föreståndare, visar Årsboken.
”
Jag tror att de unga behöver trygga äldre människor som älskar Jesus och håller Bibeln högt
ANNAMARIA BERGQVIST
har gått in i en tjänst som föreståndare i Pingst Mölndal. Hon har tidigare varit musikpastor i sex år och även tillförordnad föreståndare.
FELICIA SVEDSTAM är ny ungdomsledare i Smyrna, Mölnlycke.
FRIDA PERSSON är ny barn- och ungdomsledare i Korskyrkan Götene.
ORAL HATAVA börjar vid årsskiftet som föreståndare i Finska Filadelfia, Stockholm.
GITTEN ÖHOLM har börjat som ny verksamhetsledare för Nya Slottet, Bjärka-Säby. Hon efterträder Monica Söderqvist.
SOFIA SVENSSON är ny ungdomsledare i Pingst Habo.
JOHAN OCH VICTORIA ÖHRVALL har gått in som nya föreståndare för Karlskoga Pingst. De delar på tjänsten och började i september. Victoria Öhrvall är också anställd som verksamhetsansvarig för Ung Vuxen i Pingst.
ANN-SOFIE WESSBERG är numera pastor med inriktning på Lifegrupper och själavård hos Kristet Center Väst, Stenungsund.
JEPPZON KUUSINIEMI har anställts som församlingskonsulent och bidragshandläggare på Pingst FFS.
THOMAS WIKBERG har tillträtt som ny föreståndare i Filadelfiaförsamlingen Ljung.
BENJAMIN NORDVALL är numera pastor och föreståndare i Strandakyrkan, Mönsterås.
SIGRID EIDENSKOG är ny ungdomsledare i Pingst Varberg.
KRISTINA GUSTAFSSON är ny pastor i Pingst Mullsjö-Nyhem.
JESPER BENGTSSON har gått in i en tjänst som ungdomsledare i Pingstkyrkan Eksjö.
SANNA JOHANNESSON är ny ungdomspastor i Pingstkyrkan Renströmmen, Norrköping.
LINNEA LJUNG har inlett sin tjänst som ny pastor i Pingstkyrkan Hörby.
Lena Pommer direktor för bibelskolan EQUIP och talare på Pingst Pastor, i artikel på sid 22.
Foto:
Privat
Bilden är från
Pingst Pastor 2024, som hölls på Scandic i Upplands Väsby.
Kallelsen ledordet på Pingst Pastor
Pingst Pastor hålls den 7-9 januari i Filadelfiakyrkan, Stockholm. Gästtalare är William M Wilson och kallelsen i fokus.
ÅRETS TEMA ÄR Kallad och utsänd av Kristus, utifrån Galaterbrevet 1:1.
– Som pastorer behöver vi ha vår identitet i Jesus, att det är han som har kallat oss att följa honom och förkunna Ordet, säger Camilla Brolin, samordnare för Pingst Pastors planeringsgrupp och föreståndare i Norrtullkyrkan, Söderhamn.
Dagsteman utifrån kallelsen, relationen och uppdraget planeras. Förutom storsamlingar hålls valbara seminarier utifrån spåren teologi, ledarskap och vårt liv, samt två extra seminarier om Israel och Palestina och om Lewi Pethrus.
Ett panelsamtal om vad Gud gör och vilka utmaningar man kan stöta på i arbetet för honom, står också på programmet.
– Vi kommer även att erbjuda själavård under dagarna vilket var ett mycket uppskattat inslag förra året, berättar Brolin.
Internationell talare blir Dr William M Wilson, som leder Oral Roberts University i Oklahoma, USA och är ordförande för Pentacostal World Fellowship.
– Vi tror att han har mycket att lära oss om att leda människor in i ett liv med den helige Ande, säger Camilla Brolin.
ÖVRIGA TALARE är Pelle Hörnmark, Lena Pommer, Robert Wirehag, Lennart Hambre och Simon Holst.
– Jag hoppas att vi kommer hem uppfyllda av helig Ande och kraft, att vi har fått fördjupade relationer med Jesus och med varandra. Framför allt är vår bön att 2025 ska bli ett år då många människor kommer till tro på Jesus i Sverige och då behövs varje pastor, församling och nyplantering för att ta hand om dem alla, konstaterar Camilla Brolin.
• Konferensen Pingst Pastor riktar sig till alla medlemmar i nätverket Pingst Pastor.
• Till rubrikerna för seminarierna hör: Kallad och förankrad i berättelsen, Ledarskap och konflikter, From the secret place of prayer came out the flaming fire of revival that shook the world och En mindre stressad pastor.
• Läs mer och anmäl dig på: pingst.se/pingstpastor2025.
Trots faror händer något
Under hösten har IBRA:s kommunikationsteam varit och besökt arbetet i Sahel, Västafrika. Här finns några av de minst nådda folkgrupperna i världen. Trots oroliga omständigheter bryter evangeliet fram över regionen! Människor vittnar om fantastiska saker som händer i längtan efter Jesus.
Det är så kraftfullt att läsa Bibeln att jag aldrig vill sluta.
SAHEL ÄR ETT stort område av länder i Västafrika.
Människor här lever i farliga och politiskt instabila länder, och de få kristna som finns riskerar förföljelse för sin tro. Dödliga attacker avlöser varandra och oroligheterna sprider sig allt mer i regionen.
Men hopp finns och Gud verkar. Genom IBRA:s lokala partners på plats bildas fler och fler bibelupptäckargrupper. Drömmen om att få se lärjungar som gör lärjungar förverkligas!
I EN BY FINNS det ett litet lerhus. Det ser precis ut som de andra små husen i byn. Väggarna har samma gråa färg och taket har samma röda plåt, men det är inte som alla andra. I det här huset händer det något fantastiskt. Här ska snart sju personer träffas och i hemlighet läsa Bibeln ihop.
Allt började med ett helande som gav ringar på vattnet. En troende kvinna var frimodig nog att be för en vän. Vännen blev helad och nyfiken på Jesus. Genom modiga röster och öppna hjärtan bildades en grupp av människor. I det lilla lerhuset lär de sig just nu om Jesus tillsammans.
EN UNG MAN sitter på det hårda golvet. Han berättar om sitt helande som lett honom till gruppen, och så småningom Jesus. Han är döpt nu och har vågat berättat om tron för sina föräldrar som stöttar honom. I det lilla lerhuset delas hans glädje.
En kvinna som sitter på samma golv berättar hur hennes kristna son lever i förföljelse och rädsla. Människorna i hans närhet hade inte haft samma förståelse. I det lilla lerhuset delas hennes sorg. Både hopp och förtvivlan får
Text: Linn Holmberg • Foto: Julia Carlsson
fantastiskt i Sahel
rum, och det tunga omvandlas till böner. En annan kvinna kommer lite sent till samlingen. Hon smyger in i huset för att inte dra uppmärksamhet till sig. Ingen utifrån vet vad hon gör där, och så måste det vara nu. Hennes omständigheter tillåter inte något annat. I framtiden kanske hon vågar säga det högt, som andra i gruppen, men just nu är det för riskabelt.
I DET LILLA lerhuset sitter det människor med olika förutsättningar för att leva ut sin tro, men tillsammans närmar de sig Jesus, och genom vissa sprids ordet vidare.
Kanske är det nästa vecka en till person som sitter på golvet i det lilla lerhuset och läser Bibeln för första gången.
Hon smyger in i huset för att inte dra uppmärksamhet till sig. Ingen utifrån vet vad hon gör där, och så måste det vara nu.
Ska vi lovsjunga i en tid av våld?
SÅ SOM VÄRLDEN ser ut, med alla hot och allt våld – kan man då med gott samvete sjunga lovsånger och ägna sig åt sin egen privata gudsrelation?
Visst finns det en djup kontrast mellan den ”härliga” känslan i ett ”välsignat” möte och den verklighet som strömmar mot oss från tv-skärmar och nyhetsartiklar. Blundar vi för verkligheten, flyr vi från den när vi står i våra gudstjänster med slutna ögon och lyfta händer och sjunger om Guds härlighet och kärlek medan bomberna faller någon annanstans och kulsprutorna sliter sönder hjälplösa soldater på slagfälten?
Frågan är långt ifrån ny. Troende människor har brottats med den i sekler. Orättvisor och våld har följt mänskligheten sedan syndafallets dagar. Men lika länge har ett löfte om en förändring, om ett rättfärdighetens rike, lyst genom mörkret.
I PSALTAREN blandas lovsånger med klagorop över våldet och orättvisorna. Psalmförfattarna klagar sin nöd inför Gud och ofta ber de honom straffa deras fiender. Men de vänder sig till Gud, de längtar efter hans rättvisa dom över ondskan. De ser att det är hos Gud som svaret på människornas olycka finns.
Vi läser i Markus evangelium att Jesus led med de människor som varit utan mat ett par tre dagar. Hur stort ska inte hans lidande vara när han ser på miljoner män-
IVAR LUNDGREN
Har varit journalist på DN och på Dagen, samt direktor för Läkarmissionen. Han är även författare
niskors situation i dag? Det var i det läget som han gav lärjungarna uppdraget att göra något åt saken.
Därför är det också vår uppgift att engagera oss för människor som lider. För att orka detta behöver vi den kraft som vår tillbedjan och lovsång skänker oss.
FÖR MER ÄN tvåtusenfemhundra år sedan skrev Jesaja den bevingade texten ”Natt ska inte förbli där nu ångest råder…” Den profetian fick sin första uppfyllelse när Jesus trädde fram och förklarade att Guds rike fanns mitt bland fattiga och föraktade människor i Galileens byar och städer. Där tände han det ljus som lyste upp deras, och vårt, mörker. Och Johannes kommenterar: ”Mörkret har inte fått makt därmed”.
För att orka detta behöver vi den kraft som vår tillbedjan och lovsång skänker oss.
Men Jesaja gick längre i sina förutsägelser. Han talar i märkliga bilder om en tid då fiendskapen ska vara utrotad till och med bland djuren. Det är den dröm om fridsriket som vi människor bär med oss som en liten glimmande skärva från Edens lustgård.
Tills detta går i uppfyllelse lever vi i tron på Guds orubbliga löften och i hoppet om rättfärdighetens seger över ondskan.
Det är därför vi lovsjunger mitt under det härskande våldet. Det är inte för att vi blundar för verkligheten. Utan för att vi ser den.
God Jul!
... OCH VI FINNS ALLTID HÄR FÖR DIG.
Vi på Arbetsgivaralliansen är glada över att Pingst valt oss som arbetsgivarorganisation. Vi gör allt för att du som medlem ska bli starkare i din roll som arbetsgivare. Vi är experter på din bransch och tar hand om allt det jobbiga, så att du kan fokusera på din verksamhet. Är det något du undrar över är du alltid välkommen att kontakta oss på 08-545 912 00.
Köp ditt festivalpass!
Aldrig mer ensam
När hans ångest var som djupast fylldes hans rum av ett starkt ljus. Ingen hade berättat för Simon Tufvesson om Jesus, men nu var han där och visade sin kärlek. Sedan dess har mörket och ensamheten försvunnit och livet har fått färg.
Text: Noomi Lind • Foto: Björn Tufvesson
DET ÄR SVÅRT att tro, när jag ser Simon Tufvesson, att han för knappt två år sedan saknade viljan att leva. Framför mig har jag en 25-årig kille vars blick utstrålar trygghet och glädje. Han har precis kommit hem från sitt arbete som statistiker, men i stället för att tillbringa fritiden i ensamhet handlar hans tillvaro numera till stor del om att fler ska få uppleva den livsförvandling som han själv gjort. Snart ska han åka med Testa Mission till Sydafrika, något han ser fram emot.
Simon bor i Ystad och beskriver uppväxten i sin hemstad som oerhört ensam. Ångest och depressionen ledde till många besök hos BUP, men varken mediciner eller terapi hjälpte riktigt.
– Jag var mobbad i skolan vilket bidrog till det hela. Jag vågade inte vara mig själv bland människor. Sedan kände jag att det inte fanns någon mening med livet alls.
Simon hade ingen som han verkligen vågade prata med om mobbingen och att han mådde så dåligt. Och allt detta ökade ensamheten ännu mer.
– Jag kunde inte se någon färg i livet, allt var mörkt. Det var en ny plåga att leva ett nytt år. Jag längtade bara efter att det skulle försvinna. Jag längtade efter döden.
Första gången han försökte ta sitt liv var
han bara 12 år gammal, sedan blev det många fler försök. Under en tid av studier i matematik på Stockholms Universitet var det särskilt svårt.
– Jag blev ständigt inlagd på psyket. Jag klarade inte av att ta hand om mig och var en stor fara för mig själv.
I det hem där Simon växte upp fanns ingen tro på Gud och i skolan var man korkad och man trodde att det fanns något övernaturligt.
– Eftersom jag verkligen ville passa in bland alla andra så stängde jag mig själv helt för sådana tankar.
MEN NÅGOT HÄNDE som förändrade allt. Det började med att Simons attacker av panikångest förvärrades för varje dag under en vecka.
– Den sjunde dagen låg jag i sängen och skrek, grät, krampade och skakade. Det var som om hela rummet bara snurrade runt mig och i den stunden så kände jag att det är nu jag kommer att dö.
– När det var som allra värst upplevde jag hur ett ljus kom in och fyllde hela rummet. Jag hörde en röst i mitt huvud, men den var inte som de skrikande, hatande röster som jag tidigare hört. Det var en kärleksfull röst som sa; ”Simon, du är
I den stunden förstod jag att det finns en gud. Jag visste inget om den här guden, bara att han är mäktigare än något annat som jag mött och vill vara min vän
Sedan jag själv kom till tro har jag ofta undrat varför ingen berättade för mig om Jesus på ett tydligt sätt förut. Jag
önskar att fler ska våga göra det och inte
stänga inne sin tro.
älskad, du behöver inte må så här. Det finns en utvägväg ur detta och det enda du behöver göra är att tro.”
Efter detta fick Simon se minnen framför sig, men från ett tredjepersonsperspektiv.
– Jag såg de absolut värsta stunderna i mitt liv och hur Gud kommit in och sett till att det inte blev ännu värre. Och så rösten igen: ”Jag har alltid varit där och hjälpt dig och kommer alltid att finnas där och hjälpa dig i framtiden.”
NÄR SEDAN RÖSTEN och bilden försvann, då upphörde även ångesten direkt.
– I den stunden förstod jag att det finns en gud. Jag visste ingenting om den här guden, bara att han är mäktigare än något annat som jag mött och vill vara min vän.
Simon började googla för att hitta mer information om gudar och religioner.
– Men så fort jag läste om Jesus så var det som att det lyste väldigt starkt och jag förstod att det var ingen annan än Jesus som kommit till mig.
För att få veta mer började han lyssna på kristna poddar och särskilt en som hette Jesussnack. Han tyckte att dessa personer verkade ha koll så han skrev ett mail till dem, berättade vad som hänt och frågade vad han skulle göra. De gav honom rådet att prova att läsa Bibeln och rekommenderade också en pingstförsamling som fanns i närheten av honom.
– Jag gick till denna kyrka men var livrädd för att gå in. Jag visste inte vad som skulle hända, hade aldrig varit i en kyrka förutom på någon skolavslutning. Men jag tog ändå steget in där och blev varmt välkomnad.
I HÄLSOBACKSKYRKAN i Ystad träffade han en äldre man, Ingemar Jarlsbonde, som bjöd hem honom till sig torsdagen efter för att prata om tron och läsa Bibeln tillsammans. Hemma hos Ingemar samtalade de om frälsningen och dopet och ungefär en månad senare så lät Simon döpa sig.
– Sedan dess har jag fortsatt att träffa Ingemar varje vecka. Han är själv bibellärare och vi läser Bibeln ihop och diskuterar tron och olika teologier.
För Simons föräldrar var det tydligt att något nytt hade hänt deras son. Under en
promenad längs stranden vände han sig ut mot horisonten och uttryckte sin hänförelse över havet. De tittade förundrat på honom.
– Jag hade aldrig tidigare sagt att något var vackert.
När han berättade att han hade börjat gå till pingstkyrkan så blev föräldrarna först oroliga. De undrade om det var en sekt. Men ju mer Simon berättade, desto mer insåg de att detta var bra för honom.
– De kom på mitt dop och fick träffa Ingmar och prata med honom och andra i församlingen. Nu är de otroligt tacksamma att jag har fått möta Jesus. De har berättat om hur de förr var vakna på nätterna, ständigt rädda att polisen skulle ringa och säga ”er som har tagit livet av sig.” De såg det som att jag redan var död, men nu har jag kommit till liv.
Den tydligaste skillnaden i hans liv är just viljan att leva.
– Jag känner glädje över att jag lever och över omgivningen och hela skapelsen.
Från att tidigare ha varit upptagen av sin egen smärta kan han också se människorna omkring sig med nya ögon, känna med dem både i deras glädje och lidande.
PINGSTFÖRSAMLINGEN har blivit Simons hem, där han idag är ungdomsledare, engagerar sig i gudstjänster och bygger upp kyrkans hemsida. Tillsammans med sina nya kristna vänner runtom i Skåne, gör han också olika utåtriktade satsningar.
– Sedan jag själv kom till tro har jag ofta undrat varför ingen berättade för mig om Jesus på ett tydligt sätt förut. Jag önskar att fler ska våga göra det och inte stänga inne sin tro. Vi är ett gäng som satsar väldigt mycket på att nå ut med evangeliet.
Förutom att prata om sin tro med dem som de möter, bjuder de också in till upptäckargrupper där människor får veta vad Bibeln säger om olika saker.
– Många har en åsikt om Bibeln trots att faktiskt aldrig har läst något i den. Nu kan de ta med sina kompisar eller sin familj för att läsa Bibeln tillsammans med andra. Jag brukar förbereda ett stycke som vi går igenom och tar reda på vad texten säger om Gud och om människan, om det finns något vi kan göra utifrån detta.
Nyligen var Simon i Sjöbo och träffade
epa-ungdomar, som han bjöd på fika.
– Vi försöker inte trycka på människor något, utan det handlar om att vara oss själva och våga dela även vår tro. Det finns en stor längtan, ett mörker. Så fort man tar upp något så brukar de flesta ställa frågor.
Han vill visa andra unga att det finns ett hopp, att livet inte är meningslöst och att de är så mycket mer värda än de tror.
När Simon tänker på sin egen framtid så är det längtan efter att sprida det goda budskap som han själv fått del av, som överskuggar allt. Där står Bibeln i fokus.
– Jag tror att det här kan skapa en sorts rörelse bland unga. Att de börjar läsa Bibeln mer och tar emot det som förmedlas.
Det är vad jag ser i framtiden, någon sorts bibelläsarrörelse.
Han ser redan detta hända i många kyrkor – hur man i ungdomsgrupperna
FAKTA
• Simon Tufvesson är 25 år och jobbar som statistiker.
• Han är medlem i Hälsobackskyrkan i Ystad.
• Fritiden ägnar Simon gärna åt att berätta för andra om Jesus.
börjar läsa Bibeln tillsammans.
Att gå in i ordet har förvandlat honom själv på djupet.
– Mina tankar och mitt psykiska mående har förändrats. Dagen blir så mycket bättre när jag har tagit tid för Bibeln. Det finns helt klart en kraft i att läsa den.
Till andra som lider av psykisk ohälsa vill Simon ge rådet att be till Gud, men också att prata med någon människa som de känner förtroende för.
– Min erfarenhet är att det är när vi vågar öppna upp oss och visa vår svaghet som det vi kämpar med kan lösas upp och vi kan bli starka.
Relationen med Jesus har bara fördjupats.
– Jesus är ju min allra bästa vän, som jag kan prata med om allt som är bra och dåligt. Jag behöver aldrig någonsin känna mig ensam igen.
VILL SE BIBELLÄSARRÖRELSE. Simon Tufvesson fick upptäcka Bibeln hemma hos Ingemar Jarlsbonde och vill nu se fler läsa den.
Jag möter unga som hakar i tantens bön om väckelse
”SKA DU MED på bönen?” När jag var tonåring frågade pappa alltid mig och mina syskon om vi ville hänga med på tisdagskvällens bönemöte. Detta gjorde att vi då och då faktiskt valde att följa med.
En kväll satt jag där, utrustad med min bibel utifall det skulle bli tråkigt, och hörde en tant be högt ”Gud vi ber om väckelse.”
Jag minns att jag inte riktigt visste var det var för någonting, så jag blev tvungen att kolla upp det. Flera tisdagskvällar i rad hörde jag bönen om och om igen, så mycket att jag till slut tröttnade på den. Jag satt där bak och tänkte för mig själv: ”Men det där tillhör det som var förr, släpp det.”
SPOLA FRAM TILL nutid, och mig i min roll som verksamhetsansvarig för Ung Vuxen för Pingst. Jag har förmånen att jobba för att våra församlingar inte ska missa den unga generationen som alltför lätt lämnar våra församlingar. I några år nu har jag åkt runt och undervisat om innehållet i rapporten Kristen tro på glid. Att vi tappar 60% av de unga från våra församlingar.
Det är sorgliga siffror, och jag önskar att vi i större utsträckning hade byggt annorlunda och jobbat aktivt för att det ska ändra sig, men under det senaste året har jag sett med nya ögon på dem som har stannat kvar. De längtar verkligen efter mer av Jesus.
Jag har sett hur de samlas på olika konferenser anordnade av lokala församlingar. Jag möter unga vuxna som är redo att ta modiga kliv för Herren för att försöka
VICTORIA ÖHRVALL
är verksamhetsledare för Ung vuxen inom Pingst.
rädda sin generation. Unga människor som anordnar en utlandsresa för att visa folk i deras ålder hur Gud verkar där. Jag hör om unga människor som har tagit sig an en liten stad därför att folk statistiskt sett mår så dåligt där. De kände att det var dags för detta lilla ställe någonstans i Sverige att få möta Jesus!
I SOMRAS VAR Ung Vuxen med och anordnade en 12-timmarsbön på Nyhem. Jag var lite osäker på hur det skulle gå. Tänk dig att ordna en orimligt lång bönestund riktad mot unga människor. Mitt team hade rätt, folk kom.
När kvällen kom strömmade folk in efter en lovsångskväll. Vi fyllde rummet, och stod och bad i flera timmar tillsammans. Jag var så chockad och glatt överraskad.
Jag möter unga vuxna som är redo att ta modiga kliv för Herren för att försöka rädda sin generation.
Efter det här året har jag blivit fylld med sån tro. Det finns verkligen unga människor som är redo att springa! Vi har unga över hela vårt land som är redo att ta över stafettpinnen och börja springa med oss. Hur ser vi till som lokala församlingar att stötta dem? Hur ser vi till att fortsätta leda dem till en livslång relation med Jesus?
JAG HAR MÖTT en ung generation med stor hunger och längtan. En generation som med självklarhet klämmer in i tantens bön. Jag vill också se en väckelse i Sverige, och jag möter människor återkommande och hör berättelser som gör att jag tror att kanske, kanske är någonting på gång.
Hjärtan
• Värdförsamlingar för Pingst Ledare i Umeå var Pingst Umeå, Church of hope och Christ church.
• Under november samlades totalt omkring 2000 ledare i Umeå, Jönköping och Örebro till Pingst Ledare.
• Huvudtalare under eventen var Nicklas Mörling, Pelle Hörnmark, Marina Anderssonoch Robert Wirehag. FAKTA
slog för Sverige
Hjärta för Sverige var temat när 400 personer möttes till Pingst Ledare i Umeå. Under hösten har man också samlats i Jönköping och Örebro.
DEN 9 NOVEMBER möttes ledare från hela Norrland på Noliamässan i Umeå. I årets tema för Pingst Ledare, ”Hjärta för Sverige,” låg fokus på den unga generationen, på nya människor och på de utsatta. Olika aspekter av av hur vi når dessa individer gick som en röd tråd genom dagen.
En av deltagarna var Paula Jakobsson från Pingst Boden, som har ett stort engagemang inom sin församlings barnverksamhet.
– Det var en intensiv och väldigt bra dag. Atmosfären var god och det var härligt att få lovsjunga tillsammans. Nicklas Mörlings predikan under första samlingen satte tonen för hela dagen, när han talade om att det inte är vi utan Guds ord som ska ha framgång, säger Paul Jakobsson.
Hon berättar att det betyder mycket för henne att få träffa deltagare från andra församlingar, att få höra hur de tänker och jobbar. Pingst Ledare är ett bra forum för att hitta varandra och kunna samarbeta mer och hon ser gärna ännu mer tid för att umgås och samtala framöver.
De seminarier hon gick på handlade om att nå unga och nya människor, vilket inspirerade för att satsa ännu mer i den egna församlingen:
– Vi uppmärksammades på att vi alla möter nya människor hela dagarna. Vi finns bland människorna och det gäller att vi öppnar våra ögon och använder de tillfällen som ges där vi är. Redan nu ser vi att det kommer ganska många nya till våra gudstjänster.
Lovsång och tillbedjan är ett viktigt inslag under Pingst Ledare.
Foto: Filip Gepertz
Det finns ett stort behov av polispastorer.
STURE KUHLIN är representant i det samarbete mellan kyrka och polis som Pingst nyligen gått med i.
Vad jobbar du med Sture?
– Jag är sjukhuspastor på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och medlem i Frihamnskyrkan. Jag är också med i arbetsgruppen för samverkan mellan kyrka och polis, där vi förbereder och genomför kurser för präster, pastorer och diakoner som ska bli en resurs för polisen. Förutom jag själv ingår en representant från Katolska kyrkan, två från Svenska kyrkan samt en från Equmeniakyrkan och kurserna hålls tillsammans med två poliser.
– Pingst skrev på ett avtal med polisen i juni, så detta är helt nytt för oss. De andra tre kyrkorna har funnits med i samarbetet i många år.
– Sedan tidigare finns representanter från kyrkan på 60 polisstationer i Sverige. Nu har vi avslutat en kurs där ytterligare 17 personer har gått färdigt sin utbildning, blivit godkända och fått sitt diplom. Nästa kurs börjar hösten 2025 eller våren 2026.
Varför behövs denna samverkan mellan kyrka och polis?
– För att ge stöd och hjälp till polisen
i den utsatta situation som deras vardag ofta innebär.
När det exempelvis inträffar en skjutning så har de någon att samtala med. Förutom att finnas till hands på polisstationen kan de även få åka med radiopolisen eller piketen när det görs en utryckning.
Sedan får kursdeltagarna följa med under fem dagar på den polisstation där de ska jobba, så att de får se praktiskt hur det går till inom alla sektioner. På hösten följer ännu en kurs i tre dagar och därefter är de färdiga.
Hur ser polisen på kyrkan som resurs i sitt arbete?
– Den representant från polisen som ledde den senaste kursen tillsammans med oss, sa att han aldrig hört något negativt från någon polisstation om att vi från kyrkan jobbar hos dem, utan bara positiva ord.
– Jag läste också i polisernas rapport att de ser detta som ett stort stöd i sitt arbete. De tycker att det är skönt att ha någon som lyssnar till dem och samtidigt har tystnadsplikt.
Vad tycker du själv om att jobba med detta?
–Det var en intressant upplevelse att få vara med och lyssna till föreläsarna från polisen. Jag fick en helt annan syn på polisens arbete. Jag tycker att de gör en fantastisk insats, som media inte alltid framhåller. De lägger ner hela sin själ i att försöka vara så goda poliser som möjligt under den väldigt hårda press som finns på dem idag. De som har varit ute på praktik är också väldigt imponerade av polisers arbete.
Hur blir man polispastor?
–Första steget är att tala med sin församlingsledning och få ett godkännande därifrån. Sedan fylls ett formulär i och skickas till polisen som också ska godkänna personen i fråga. De ansökande granskas noga innan de kan få börja på kursen. Helst ska man ha en gedigen utbildning även inom själavård i botten.
Vad händer under kurserna?
–Först hålls en kurs på våren där poliser föreläser om sitt arbete, vilken problematik de ställs inför i vardagen.
Hur stora är behoven av polispastorer från Pingst?
– Tanken är ju att alla polisstationer som vill, ska ha möjlighet att ha en präst, diakon eller pastor hos sig, men många har det ännu inte. Det finns alltså ett stort behov av att jobba vidare på detta. Här hoppas jag verkligen att Pingst skulle kunna tillföra något. – Jag kommer att finnas med på Pingst Pastor i januari för att berätta om möjligheten att jobba som polispastor och för att svara på frågor.
Owe Lindeskärs memoarer
I sina memoarer väljer Owe Lindeskär nu att öppet och ärligt dela med sig av sina dagar, händelser och relationer från en drygt sextioårig livsgärning.
Han låter läsaren följa med till såväl dynamiska missionsfält runt om i världen som till kontroversiella styrelsemöten i svenska pingstförsamlingar.
I boken finns bara med det som försonats, men vars starka minnesbilder fortfarande kan smärta.
Owes livsberättelse utgår från en position av att vara omfamnad och innesluten av en allsmäktig Gud och av människor med hjärtan som värmer.
Beställ hem bästa läsningen i jul
KG Larsson tar djärva steg när han granskar en av vår tids största utmaningar: islams inflytande. Det är viktigt att vi känner till vad Koranen säger och kräver, samt jämför detta med såväl våra grundlagar som med Bibeln.
Lättläst och inspirerande bok som kan förändra ditt liv och samtidigt förebygga psykisk ohälsa. Psykologen Alf B Svensson tar upp enkla steg för att må bättre, även om livet inte blev som vi tänkt.
Alltid
Bordskalender med en vacker design skapad av Emma-Lena Liljenberg. Varje vecka kan du bläddra fram ett utvalt visdomsord att ta fasta på. Bygger på den bästsäljande boken 52 visdomsord för att må bra i själen av Pernilla Eklund.
inspirerande!
Nya utgåvor
Julens egentliga budskap
Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln i flera färger
Bibeln - en bok upptäcka tillsammans
Att unga börjar läsa Bibeln är livsviktigt, annars kommer en hel generation att falla bort från kyrkan. Nyckeln är att de får upptäcka den tillsammans med andra, menar Lena Pommer, direktor för EQUIP som i höst startar även i Sverige.
UNDER DE SJU ÅR som bibelskolan EQUIP funnits på Cypern, har cirka 250 unga från över 100 pingstförsamlingar gått där. Men bara omkring 10 procent av de elever som börjar där har en vana av att läsa Bibeln.
– De allra flesta har växt upp i kyrkan och varit med på ungdomssamlingar och gudstjänster. Ändå är de som analfabeter när det kommer till bibelläsning, säger Lena Pommer, direktor.
Bibeln är den enda lärobok som används under läsåret, berättar hon:
– Bibeln är vägen till att lära känna Gud. Det är genom den vi förstår vem han är, hur han uppenbarat sig genom historien och fortsätter att göra det idag. Genom Bibeln inser vi också vilka vi själva är och får en grund för livet.
– Om vi verkligen tror att Bibeln är Guds ord och har kraft att förvandla våra liv så är den en attraktiv bok att läsa, men om vi tänker att den är en plusmeny till vårt
kristna liv, så finns risk för att den väljs bort, säger Pommer.
Hennes önskan är att man i församlingarna ska börja reflektera över orsakerna till ett minskat bibelläsande och hon nämner själv flera anledningar.
– Något som vi ser väldigt tydligt är att där föräldrar läser Bibeln i hemmet så att barnen ser att de värdesätter den, ökar sannolikheten för att barnen också får den vanan. Barnen gör inte det vi säger, utan det vi lever. Men jag tror att många föräldrar själva inte har fått tag i Bibeln, därför vet de inte hur de ska förmedla den vidare till sina barn utan lämnar över den biten till församlingen, som inte heller lyckats i uppdraget.
Det mesta i livet lär vi oss tillsammans med andra, framhåller Lena Pommer och den främsta orsaken hon ser till ett minskat bibelläsande, är att det istället blivit individualiserat.
Text: Noomi Lind • Foto: Lightstock
att tillsammans
– Vi lägger hela tyngden på individen att gå hem och läsa sin bibel. När det sedan blir för tungt och man inte klarar att läsa och ge den vidare, så känner man sig misslyckad.
Många tänker att de borde förstå det som står i Bibeln, därför skäms de för att ställa frågor, tror Pommer. Kanske får de aldrig chans att bearbeta de riktigt svåra frågorna tillsammans med andra och därför lämnar de kyrkan. Hon ser vikten av en gemenskap där det känns tryggt att prata om både tro och tvivel.
På EQUIP tränas man i att läsa Bibeln och att samtala om den, men börjar alltid med bön.
– Vi kan lära oss metodiken men det är bara Gud som kan ge oss hunger efter sitt ord. Därför ber vi honom att öppna våra ögon och skapa en längtan.
Efter morgonbönen följer en halvtimmes bibelläsning, följt av samtal två och två.
Fakta och resurser
• I Augusti 2025 startar EQUIP även i norra Sverige. Läs mer om EQUIP och hur du ansöker till skolan: equipbibleschool.com
• Waha.app är en gratis resurs för upptäckande bibelläsning. I januari 2025 kommer den även på svenska.
• En resurs för att fördjupa sin bibelläsning är bibleproject.com, även den gratis.
• Youth Alpha är en resurs för ungdomar och unga vuxna. Snart kommer en helt ny serie riktad till denna målgrupp.
Tips för bibelläsning
1.
Be Gud att skapa hunger efter att läsa Bibeln.
2.
Läs den tillsammans med andra.
3. Läs upptäckande: Vad upptäcker du om Gud och om människan? Vad kan du applicera i din vardag veckan som kommer?
4.
Dela med varandra hur ni levt ut det ni lärt er, hur det gick att dela det med någon annan och vad responsen blev.
4. Uppmuntra varandra och be tillsammans.
– Detta är ett av de mest uppskattade momenten, för plötsligt börjar de höra Gud tala, inte genom någon predikant där framme utan direkt till dem själva genom Bibeln.
I ett samhälle där unga generellt läser allt mindre har förväntningarna sänkts även i kyrkan, tror Lena Pommer.
– Kanske har de tidigare fått en vers eller två att memorera, men jag tror att vi behöver sätta ribban högre. Hos oss får de utmaningen att läsa hela Bibeln på 60 dagar efter skoltid. Vi ser att det fungerar att läsa Bibeln oavsett dyslexi eller andra utmaningar. När man läser tillsammans så kan man också stötta varandra.
UNGA HAR VITTNAT om hur bibelskoleåret har fört dem från mörker till ljus, från depression till hopp. Några såg det som den sista chans de gav till själva livet.
– Guds ord har makt att bryta igenom det extrema mörker som många unga lever under idag, säger Pommer.
Majoriteten av dem som gått på EQUIP fortsätter att engagera sig på olika sätt i sina församlingar och många av dem samlar grupper till bibelläsning.
Lena Pommer framhåller att det inte beror på bibelskolan i sig. Alla församlingar kan skapa trygga rum för att upptäcka
Bibeln och man kan mötas över generationsgränserna, menar hon.
– Jag tror att de unga behöver trygga, äldre människor som älskar Jesus och håller Bibeln högt. Det handlar inte om att de lever perfekta liv, utan att de ärligt och öppet delar med sig av sin egen resa.
MÅLET MED bibelläsandet är inte att kunna allt utan att leva ut det vi förstår i vardagen och även dela det med andra när vi ser deras behov. Då skapas ett flöde där vi ger ut och sedan hungrar efter mer, menar Pommer.
Hennes önskan är att se församlingar ta fram strategier för att tränar unga i att läsa Bibeln.
– Jag kan ibland uppfatta det som att man i kyrkorna tror att det här ska komma av sig självt, men många unga tror inte ens att folk läser Bibeln längre. De ser inte människor runtom sig göra det.
Detta kräver ett engagemang i hela pingströrelsen, menar Lena Pommer. – Vi behöver inse att vi förlorar en hel generation om vi inte hjälper unga att förstå vikten av att läsa Bibeln.
– Guds ord är levande och verksamt. Varje år förundras vi över den förvandling vi ser i elevernas liv när de upptäcker Bibeln tillsammans.
”Jag förstod inte att Bibeln är så viktig”
De växte upp i kristna familjer inom pingströrelsen men läste aldrig Bibeln. Tidningen Pingst har pratat med fyra före detta bibelskoleelever på EQUIP om hur deras syn på Bibeln har förändrats.
Text: Noomi Lind • Foton: Privat
TUVA HOLMGREN är 20 år och läser på Teamträningsskolan i Jönköping. I hemmet i Boden, där hon växte upp, läste hennes föräldrar Bibeln och hon fick själv en barnbibel. Vid högtider som jul och påsk läste man Guds ord tillsammans.
– Men jag satt aldrig i mitt rum och läst Bibeln själv. Jag förstod inte att den är så viktig och trodde att bara äldre kristna läste den. Jag tänkte att jag själv var alldeles för okunnig och hade ingen aning om var jag skulle börja läsa. Jag var också lite rädd för att läsa eftersom jag visste att jag gjorde saker som kanske var fel. Jag ville inte bli påmind om det.
I kyrkans ungdomssamlingar citerades olika bibelversar i andakter och predikan.
– Jag förstod inte att man kan läsa Bibeln som en bok utan tänkte att man plockade lite här och där.
Under högstadiet lämnade Tuva sin församling på grund av besvikelse.
– Jag var väldigt sårad av kyrkan och hade under fem-sex år inget alls med den att göra.
När Tuva senare bestämde sig för att gå på bibelskola var hon orolig att Bibeln skulle vara alldeles för komplicerad för att förstå. Men att hon fick vägledning och inte behövde läsa ensam förändrade allt.
– Det var väldigt skönt att få bolla med personen bredvid eftersom jag inte litade helt på mina egna tankar.
Att bibelläsningen var schemalagd varje morgon var viktigt eftersom det skapade en rutin, men efter hand började Tuva längta efter att utforska mer av Bibeln själv.
Tidigare hade hon tänkt att det var andras predikningar som man byggde sin tro på.
– Nu förstod jag att det är i Bibeln vi lär känna Gud och får vår egen relation med honom. Det var som om en helt ny värld öppnade sig för mig. Jag vet att jag kan lita på Guds eget ord genom allt.
Numera är det viktigt för Tuva att läsa Bibeln varje dag.
– För några dagar sedan raderade jag TikTok och Instagram för att detta tog för mycket av min uppmärksamhet. Jag vill att det ska vara Bibeln som påverkar och vägleder mig.
Idag känner hon tydligt att något saknas om hon inte har hunnit läsa den.
– Det är så kraftfullt att läsa Bibeln att jag aldrig vill sluta.
Det är så kraftfullt att läsa Bibeln att jag aldrig vill sluta.
JOHAN PIENSOHO är 24 år och ungdomsledare i Brunnsparkskyrkan, Tranås. Han växte upp i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
När Johan var liten frågade han sin pappa om hur man läser Bibeln. Han hade fått en egen som hans pappa fick öppna och visa, men när Johan senare ville försöka läsa själv blev det för svårt. Bibeln blev för honom det som man pratade om i kyrkan.
– Varför skulle jag själv behöva läsa Bibeln, jag hade ju hört det mesta som fanns att säga om den redan tyckte jag. Jag var lite arrogant.
Även om han var troende och gick på ungdomssamlingarna så var han en ”helgskristen.”
– Min tro påverkade inte hela mitt liv. Jag läste aldrig Bibeln och bad aldrig.
Jag insåg att Gud kunde använda Bibeln för att tala till mig oavsett mina svårigheter med böcker och läsande.
bok kändes omöjligt.
Men under bibelskoleåret upptäckte han något nytt.
– Jag insåg att Gud kunde använda Bibeln för att tala till mig oavsett mina svårigheter med böcker och läsande. Det spelade ingen roll att jag hade F i svenska i hela grundskolan.
Bibeln är idag viktig i hans undervisning i kyrkan, men också i det personliga livet. – Jag tror att man kan söka Gud på så många sätt, i lovsång, i bön och i livet med människor. Men Bibeln är en stabil och trygg punkt, en karta som vägleder mig åt rätt håll. Framför allt har Bibeln varit ett redskap för att lära känna Jesus och bygga en relation med honom. Och detta har förvandlat mitt liv.
FRIDA LERPARD är 24 år, läser till sjuksköterska och har bott i Malmö i hela sitt liv. Hon fick en barnbibel som liten, men minns inte att de brukade läsa Bibeln tillsammans som familj.
Vändpunkten kom under året på bibelskola, där de först läste Markusevangeliet. – Den där morgonläsningen själv i tystnad var väldigt förvirrande, svår och ganska tråkig till en början. Min första tanke var att det nämndes väldigt mycket om demoner, vilka jag inte trodde på och att Jesus framstod som ganska hård och bestämd. I kyrkan hade man mest pratat om att han var god och kärleksfull.
Nya dimensioner började öppna sig som gjorde honom intresserad av att läsa mer, samtidigt som det var en utmaning.
– Jag har aldrig sett mig själv som särskilt intelligent och jag har aldrig tagit mig igenom en bok under hela skoltiden. Så att min tro skulle vara fokuserad på att läsa en
De bibelverser som hon har burit med sig, förmedlades under predikan eller via skärmen i kyrkan.
– Jag tror att jag kan ha fått en bibelläsningsplan på något läger, men jag kände aldrig riktigt någon hunger efter att läsa Bibeln. Hennes önskan att gå på bibelskola bottnade bland annat i att hon ville se om det fanns historiska bevis för Bibeln som Guds ord.
– I skolan hade vi en lärare som ställde frågor tillbaka till oss när vi frågade honom saker. Han ville få oss att själva ta reda på vad texten säger. Vi fick läsa Bibeln tillsammans i grupp vilket också var väldigt bra. Bland annat insåg hon hur Gamla och Nya testamentet hänger ihop.
– Det var väldigt skönt att få sitta och brottas med texten tillsammans, att få berätta var man själv såg, höra de andras tankar och uppleva hur den helige Ande visade
Då klickade det i mig att samma Gud som vi läser om i Bibeln är verksam nu.
saker. Genom apologetiken insåg jag att Bibeln är tillförlitlig och de mentala murarna började rivas ner. När vi sedan fick be för människor och Gud gjorde mirakler, då klickade det i mig att samma Gud som jag läser om i Bibeln är verksam nu.
Genom bibelläsandet lär hon känna Gud och har fått nytt fokus i livet.
– Jag känner en längtan efter att läsa Bibeln, att lära mig mer. Jag har börjat inse att Gud har en plan för alla, även för mig, vilket gör mig taggad. Jag inser också att även om vi behöver varandra som människor så är det ingen annan än Gud som kan bekräfta och förvandla oss på djupet.
Frida beskriver hur evangeliet har gått upp mer och mer för henne, insikten om att Jesus dog för vår skull.
– Jag har fått en större hunger efter att nå ut till människor, att andra ska få läsa Bibeln och få tag på Gud. Det är en stor kontrast mot förr.
KNUT KLINGBERG är 21 år och bor i Borås, där han jobbar på fabrik. I hemmet bad man mycket ihop när han var liten, men läste inte Bibeln tillsammans som familj.
– I kyrkan utmanades jag inte riktigt att läsa Bibeln själv. När jag väl öppnade den och inte förstod det som stod, så tänkte jag att det får räcka med att gå till kyrkan.
I ett samhälle där unga generellt läser mindre, tror Knut att tröskeln till Bibeln blir ännu högre.
– Vi kollar mycket på mobilerna och allt ska gå så snabbt. När man läser Bibeln så vill man ha svar direkt på vad Gud menar, men det tar ofta tid och kräver tålamod när Gud uppenbarar saker.
Knut såg hur allt fler unga föll bort från kyrkan.
– Jag visste att om inget hände så skulle förmodligen jag också göra det. Men jag såg
hur vänner blivit förvandlade av Gud efter ett år på bibelskola. De var starka i sin tro och brinnande för Jesus på riktigt. Det där ville jag ha.
Genom studierna fick han verktyg för att läsa Bibeln och har lärt sig att pröva det människor säger mot grundtexten.
– Alla de delar i tron som jag hört bitvis om i kyrkan, har jag fått fördjupa mig i och fått en egen relation till. Gud har uppenbarat så mycket mer om vem han är. Jag har också upplevt mer hur han talar till oss personligen genom den helige Ande.
– Men det finns kluriga passager i Bibeln och jag tror på en kom bination av att diskutera med vänner, att få vägledning av kunniga pastorer och bibellärare och att läsa själv.
Knut beskriver hur han blivit mer passionerad i sin tro.
Genom bibelläsningen har evangeliet gått från huvudet till hjärtat och jag har blivit så mycket tryggare i min tro.
– Genom bibelläsningen har evangeliet gått från huvudet till hjärtat och jag har blivit så mycket tryggare i min tro. Förr kände jag att jag borde berätta om Jesus för att vara en god kristen. Nu känner jag att jag vill evangelisera för att jag verkligen har förstått vad Gud gjorde för mig och alla genom korset och det är det bästa budskap som finns.
Under hösten åker Knut till Papua, Nya Guinea, med missionsorganisationen YWAM, men det är framför allt Sverige som han brinner för.
– Jag känner starkt både för de unga som lämnat kyrkan och för dem som aldrig hört talas om Jesus.
Så ska fler läsa den fysiska Bibeln
Genom kampanjen Me and my Bible vill Libris se mer fysisk bibelläsning i vardagen och har nu Folkbibeln i sitt sortiment.
- VI ÄR JÄTTEGLADA för förtroendet att få ge ut även Svenska Folkbibeln. Jag tror att många uppskattar att vi nu har det alternativet, just för att Folkbibeln är mångas förstahandsval för den dagliga bibelläsningen, säger Johan Ericson, vd för Libris.
I en digitaliserad tid vill man också främja läsning av den fysiska Bibeln.
– Vi tror att även en yngre generation har behov att koppla ner sig och lägga bort telefon och dator för att skapa ett lugn och en återhämtning. Och då blir ju läsningen i just en fysisk bibel något som verkligen bidrar till detta, säger Ericson.
Kampanjen Me and my Bible ska både uppmuntra till och ge verktyg för detta.
– Vi ser också att förföljelsen av kristna i världen ökar och vi vill därför betona att det är ett privilegium att få äga och att fritt kunna läsa i en fysisk bibel. För dem som
vill läsa Bibeln offentligt är det också ett statement för tron, framhåller Dagmawit Alemayehu, förlagskoordinator.
Särskilt riktar sig kampanjen till pastorer och ledare i kyrkor.
– Vi tror att de har en avgörande roll i människors liv, inte minst i att skapa hälsosamma trender, säger Alemayehu. Vårt mål är att nå dessa, bland andra, med vårt budskap: ”Håll Bibeln helig genom att ge den den värdefulla platsen den förtjänar i vardagen.”
Ett sätt för församlingar att haka på är att uppmuntra medlemmar att skapa vanan att ta med en fysisk bibel till kyrkan.
– Vi vill gärna höra från församlingar om vilka möjligheter de ser att kunna vara kanaler för Me and my Bible, säger Dagmawit Alemayehu.
• Förutom Svenska Folkbibeln finns även The Message och Bibel 2000 i Libris sortiment.
• Läs mer om Libris biblar och andra böcker på libris.se.
Foto:
Johan
Ericson
Mer än tomtar och glögg
Daniel Röjås
Libris bokförlag
Aldrig mer våldets väg
Brian Zahnd
Evangelie Narinförlag
Drömmar är segel -- minnen är roder
Tomas Sjödin
Libris bokförlag
Levande om julmiraklet
Julen med alla dess förväntningar utgör utgångspunkten för den här boken som påpassligt nog kommit ut nu i höst.
Daniel Röjås skriver om det mirakel som julen djupast sett handlar om och vars innebörd håller att leva på året om. Han skriver levande och tillgängligt utifrån Bibelns berättelse om Jesu födelse och vad denna händelse fört med sig för mänskligheten.
Att boken avslutas med ett förslag om att sökande läsare ska leta upp en Alpha-kurs känns helt självklart efter denna introduktion till kristen tro.
Fredsbudskap i krigstider
I tider som denna då krigsnyheter möter oss varje dag känns det extra aktuellt att läsa den här boken, som i baksidestexten presenteras som en krutdurk. Författaren, pastor i Missouri, berättar om sin upptäckt av Bibelns fredsbudskap och hur det lett bort från den nationalistiska och partipolitiska ståndpunkt han tidigare intagit. Boken ger läsaren otaliga anledningar att ställa sig många, och ibland svåra, frågor. Då boken kom ut på engelska redan för tio år sedan innehåller den dock inga kopplingar till dagsaktuella oroshärdar.
Krönikor som andas tro
Att ta del av Tomas Sjödins krönikor är som balsam för själen, tänker jag. Boken innehåller 80 krönikor som varit publicerade i Göteborgsposten mellan hösten 2019 och våren 2024 och rymmer bland annat erfarenheter från pandemiåren och det tilltagande spända säkerhetsläget. Texternas blandning av vardagliga iakttagelser, träffsäkra formuleringar, förundran, mänsklighet, klokhet och kopplingar till annan litteratur får mig emellanåt att häpna, och en trygg förtröstan och tro andas på varje blad. Läs, säger jag bara!
Michael Jeff
Johnson
Öppna Din himmel (David Media)
Hoppfulla och innerliga alster
Michael Jeff Johnson med en helt fantastisk musikrelease som innehåller fem starka, berörande, hoppfulla och innerliga alster, alla skrivna av Michael allena. Musikaliskt är det singer/songwriterpop med en något modernare touch i sound och produktion än tidigare vilket jag ger två stora tummar upp till. Jag har många personliga favoriter på denna EP men jag vill främst lyfta fram den vackra och avskalade sången Andra stranden där Evelina Gard gästar.
Leviticus tillbaka efter 35 år
Leviticus MMXXIV (Talking Music)
Efter 35 års väntan är det svenska hårdrocksbandet Leviticus tillbaka med ny musik i och med EP:n MMXXIV (2024 i romerska siffror). De ställer upp med originaluppsättningen från 1981: Björn Stigsson (gitarr), Håkan Andersson (bas och sång) och Kjell Andersson (trummor). Här är fyra låtar på svenska i ösig 80-tals hårdrockstil med synthinlag fyllda av lovsjungande texter. Sången Fyll dina tankar med sitt musikaliska driv är jag allra svagast för.
Välskrivet om kärlek till Jesus
Mac Powell I Love Jesus (Sparrow Records)
Frontmannen från rockbandet Third Day med sitt fjärde studioalbum som soloartist. Albumet är fyllt av härlig countrypop som blandas med southern rock, lovsång och välskrivna melodier i texter där Mac proklamerar sin kärlek till Jesus. Mina favoritspår är Like It’s Nothing med sitt göttiga countrygitarriff, den glädjegungiga Keep On Keepin’ On och den svängigt gospeldoftande Nothing But Good. Till sist: Gillar du Zach Williams? Då rekommenderas detta starkt!
”Jag finns inte utan evangeliet”
Han har smakat på det nya livet i knappt ett halvår men vill ogärna kalla sig pensionär. Möt Tomas Sjödin i ett samtal om kallelse, identitet och vikten av att vårda sina minnen för att hålla rätt kurs mot framtiden.
HÖSTSOLEN STRÅLAR över centrala Jönköping. Tomas har just avslutat ett föredrag på RPG:S distriktsmöte i Pingstkyrkan där han delat tankar från sin nya bok, den femtonde i ordningen. I SMS-växlingen inför vårt möte hade jag, något opåläst, föreslagit att vi kunde träffas den 6 augusti. Svaret blev kort och koncist: ”Min födelsedag… Pensionär…” Och så en skräckslagen smiley på det.
Anar jag en viss ambivalens inför själva ordet pensionär? Tomas lägger huvudet på sned. – Egentligen inte. Möjligen upplever jag att det är något syltburkartat över titeln. En etikett som är alldeles för enkel över ett så stort skifte i livet. Anledningen att jag hållit fast vid att jag inte blir pensionär utan volontär är att jag finns kvar i en församling där jag drivit så mycket av volontärarbete. Nu är det lite upp till bevis, säger Tomas.
BÅDE HAN OCH hustrun Lotta är födda 1959. Hon gick i pension ett halvår före Tomas. Själv avtackades han i Frihamnskyrkan Göteborg den 2 juni efter 40 år i församlingens tjänst. Deras gemensamma beslut att gå in i en ny fas i livet var noga genomtänkt med en tydlig plan.
– Vi bestämde oss för att ta en termin helt off i församlingen. Vi går på gudstjänster men är inte engagerade i någon verksamhet, och det har varit en väldigt bra lösning. Annars hade det inte blivit någon skillnad alls utan bara rullat på som vanligt.
Tomas kallar det för en ”sabbatical”, en paus för att sedan komma tillbaka till ett arbete men då volontärt. Något man längtat efter att göra mer av. Efter nyår ska han och Lotta försiktigt plocka på saker en efter en. Det
enda Tomas vet just nu att han med säkerhet kommer att engagera sig i är Smyrna Senior.
– När vårt sociala arbete exploderade för mer än tio år sedan så riktades allt fokus helt och hållet utåt. Våra äldre kom lite i skymundan. Därför startade vi Smyrna Senior där vi inbjuder 55-plussare till ett bra föredrag, kaffe och nattvardsfirande varannan onsdag. Det vill jag fortsätta med. Det känns så meningsfullt och roligt, säger Tomas.
Att inte längre vara anställd ser Tomas som en ny början.
– Det är inte ett avslut, det är bara en ny tid som kanske blir min viktigaste tid. Vad vet jag?
VISSA SMÅ, SYMBOLISKA handlingar har förstärkt känslan av att vända blad och påbörja ett nytt kapitel. Som när han första gången gick på gudstjänst utan att vara anställd.
– Jag har alltid haft en tydlig roll, jag har suttit tillsammans med teamet därframme på varje gudstjänst. Så, för första gången på alla år, sitter jag tillsammans med Lotta nere i kyrksalen. Det var en jättekonstig känsla, väldigt kluvet. Vem är jag nu? Jag älskar ju att vara med och forma en gudstjänst. Har jag verkligen frivilligt klivit av det här, som är så underbart?
Tankarna kring den egna identiteten har funnits där: Hur presenterar man sig när man inte längre är pastor i Frihamnskyrkan? Tomas ringde redaktören på GP och sa att de måste ändra titeln i hans byline. ”Ja, vad vill du ha då?” blev svaret. Efter viss vånda föll valet på ”författare”,
Text och foto: Gabriella Mellergårdh
Det är ett arbete, att inte gå den kortaste vägen utan hitta det bästa uttrycket för vad jag vill säga.
PASTOR BLIR VOLONTÄR. Tomas Sjödin fortsätter som volontär i sin församling, Frihamnskyrkan i Göteborg.”Jag är priviligierad. Många pastorer har svårt att hitta en plats där man får fortsätta att tjäna som pensionär utifrån sin kallelse.”
trots att Tomas aldrig velat identifiera sig som det.
– Jag är bara en som skriver böcker. Säger jag att jag är författare så missar man hela kyrkans värld med förkunnelsen. Så frågan är, vilken titel täcker in min kallelse?
Många gånger formar vi vår identitet utifrån vad vi gör. Vad du gör förklarar vem du är. Men det är inte riktigt så enkelt, menar Tomas.
NEJ, IDENTITETEN hänger snarare ihop med kallelsen. Livet som pensionär har inte på något sätt förändrat Tomas kallelse. Han har alltid sett sig själv just som evangelist i bemärkelsen att han vill nå människor som inte annars blir nådda med evangeliet.
Tomas beskriver sin egen ton som nedväxlad, ett försök till varsam kommunikation utan att tumma på evangeliet. Hans roll som evangelist och kommunikatör har varit tydlig både i församlingsarbetet och i hans skrivande. Vinterprat och sommarprat i P1 liksom krönikor i Göteborgs-Posten har gett honom en fantastisk plattform att sprida hopp, kärlek, tröst och tro.
– Jag är besjälad av att berätta för människor om Jesus och vad mötet med honom kan ge, säger Tomas.
Genom åren har det blivit tydligt att han särskilt når fram till två grupper av människor. Dels de som är intresserade av tron men har svårt för ett religiöst språk, dels de som är uppvuxna i kyrkan men som av olika skäl valt att lämna.
Hur känns det att ha en så stor publik? Att bli efterfrågad gång på gång för nya radioprat, sälja böcker och fylla samlingslokaler med åhörare?
– På ett sätt blir det svårare och svårare, men samtidigt, med åren, tillåter man sig att sänka axlarna litegrann. Det är ett pund att förvalta. Men om man tänker att allt man har, inklusive kvalitéer och förmågor, är gåvor, så slipper man brösta sig och ursäkta sig. Jag ger bara det jag har fått och är min kallelse trogen.
Samtidigt har Tomas svårt att ta in uppmärksamheten som ofta riktas mot honom. Nyligen skulle han tala i Domkyrkan Visby och tänkte liksom många gånger förr: – Ikväll blir det nog inget folk… Varför valde de en så stor lokal… Och så bara smäller det till och blir nästan fullsatt, en tisdagskväll. Jag blir lika chockad varje gång. Och tacksam. Det är en del av min evangelistkallelse. Jag finns inte utan evangeliet.
HAR DU KÄNT behov av att summera ditt liv, nu när du gått in i en ny fas?
– Ja, på ett sätt, men inte som ett bokslut utan mer som jag pratade om idag, säger Tomas.
Han visar boken ”Drömmar är segel – minnen är roder” (Libris 2024), hans fjärde bok baserad på ett urval av GP-krönikor.
– För att gå vidare framåt blir det allt viktigare att komma ihåg. Jag tänker väldigt mycket mer på det för-
FÖR BARNBARNET. 2024 blev året när både Tomas och Lotta vände blad. Helt plötsligt är alla helger ”lugna helger”. Och guldkanten stavas Malva: ”Vi har fått ett barnbarn och det är fantastiskt. Det är det största av allt, att vi har tid för henne.”
flutna än jag gjort någonsin tidigare och jag tror att det är viktigt att leva mer i sina minnen för att hålla rätt kurs framåt.
I september gjorde Tomas och Lotta en resa till Grekland just för att minnas. De luffade mellan öarna enligt samma rutt som Tomas gjorde för 45 år sedan.
– Den här resan har jag längtat efter att få göra. Jag fick hälsa på den unge gänglige Tomas Sjödin igen, fundera över vem jag var då och vem jag är nu. En stor del av mitt liv med glädje, sorger och förluster har förflutit däremellan. Allt har gjort något med mig, och jag tror att de här minnena är jätteviktiga. Våga drömma, men var rädd om dina minnen, för utan roder blåser du bort.
TOMAS UTTRYCKER en djup tacksamhet över åren som anställd i Smyrnaförsamlingen.
– Det kan vara väldigt jobbigt med en sådan person som jag som tar så mycket plats, men inställningen har alltid varit ”känn dig fri och kör”. Jag har i princip kunnat skapa min egen arbetsbeskrivning vilket är oerhört generöst. Smyrna har varit den totala friheten, som en egen atoll, och det har gjort det här livet möjligt med allt mitt skrivande.
Och skrivandet fortsätter alltjämt, med krönikor i GP liksom en holländsk och en tysk tidning. Ofta skriver han från tidig morgon till lunch med enorm respekt för språket.
– Det är ett arbete, att inte gå den kortaste vägen utan hitta det bästa uttrycket för vad jag vill säga. Det kräver tid. Någon skulle kunna säga att jag ägnar mig åt ordsnickeri, säger Tomas.
Men det handlar inte bara om valet av rätt ord.
– I vilken inbördes ordning du sätter orden kan göra skillnaden som öppnar en människas liv. Det är fantastiskt. Det är en gåva.
HAR LIVET SOM pensionär – och snart volontär – fått en ny guldkant? Tomas funderar.
– Ja, det skulle väl vara vårt barnbarn Malva. Att han och Lotta skulle bli farföräldrar var ingen självklarhet men en stor glädje.
– Annars pysslar vi med hus och hem som vanligt, jag snickrar och målar och vårt intresse av trädgård kommer vi säkert att utveckla. Sen är jag ju en skogsfanatiker som tillbringar jättemycket tid i skogen av många skäl. Där finns mycket att hämta, just nu har det varit svamp, men jag går även dit bara för att hämta ro.
Läs mer
Boken Drömmar är segel - minnen är roder finns på libris.se. Läs mer om den på sidan 27.
TID
Alphakonceptet kan enkelt användas hemma i det egna vardagsrummet.
(Bilden har inget med just Alpha att göra)
Uppsving märks för Alphakurser
Önskan att lära sig mer om den kristna tron märks genom att allt fler människor väljer att gå Alphakurs i församlingar.
I PINGST KARLSTAD har närmare 150 personer gått de fem Alphakurser som hållits de senaste två åren. Två hölls i Molkom, den ena i samarbete med en skola och den andra med Equmeniakyrkan.
– Läsåret 2023-2024 blev rekord. Vi hade över 100 deltagare i våra tre kurser, säger Sam Wohlin, föreståndare. Det är tre kategorier vi särskilt lyckats nå; människor med nyandlig bakgrund, ungdomar och arbetskamrater till medlemmar.
Wohlin berättar att ungdomsledare i församlingen fått med sig många unga och att såväl nya i tron som andra medlemmar bjudit in sina bekanta.
I Pingstkyrkan Avesta har 35-40 personer gått kurser de senaste terminerna.
– Församlingsmedlemmar har tagit med vänner, andra har bjudits in via LP-
kontakten och några enstaka har hittat hit genom vår annonsering, berättar Samuel Folke, pastor och föreståndare.
Nu ligger fokus på att försöka erbjuda uppföljande smågrupper för dem som gått Alphakurser. Idag finns två grupper som tagit med tidigare alphadeltagare.
– Alphakonceptet är till stor hjälp för oss i att nå nya människor. Det är också ett bra sätt för våra medlemmar att tränas i att prata om sin tro och att själva utvecklas i tron, framhåller Folke.
Han ser de filmer som finns textade till olika språk, som värdefulla.
– Även en liten församling med små resurser kan genom dem erbjuda bra föredrag med berättelser som ger igenkänning. Det krävs inget stort arrangemang, man kan enkelt bjuda in även till sitt eget hem.
• Alpha är kurs på 8-11 veckor, online eller fysiskt, där människor möts för att samtala kring de stora frågorna.
• För att få veta mer som församling kan man boka in ett besök där medarbetare från Alpha inspirerar, predikar, håller seminarium eller ledarträning med mera. Läs mer: alphasverige.se
Foto: Lightstock
Det vi ser är början på en väckelse.
ANDREAS
SVEDMAN
missionsinspiratör på Pingst.
Du besökte Uruguay under hösten. Vad hände där?
– Under en pastorskonferens i Toledo upplevde vi ett oerhört starkt utgjutande av den helige Ande. Varje gång vi tillbad Gud blev människor befriade, frälsta och helade. Barn, ungdomar och vuxna blev andedöpta. Den helige Ande började verka redan dagarna före konferensen och intensiteten ökade sedan för varje gudstjänst. Vi fick betjäna hundratals människor i förbön. Det var länge sedan jag var med om något liknande. – Jag tror att det vi ser bara är början på en väckelse lik den när pingströrelsen bröt ut i vårt eget land. Vi ser alla tecken på det. Och detta är något som vi mer än någonsin behöver få uppleva även i Sverige igen.
Vad är bakgrunden till att ni möttes?
– Missionärer från Sverige var med och startade en församlingsrörelse i Uruguay under 1960-talet,
är
som sedan dess har förgrenat sig till Argentina och Florida, USA. Konferensen är ett led i att återupprätta relationerna rörelserna emellan och under dagarna samlades pastorer från tre länder.
Vad har en konferens som denna för betydelse?
– Förutom ett starkt andligt skeende så var det värdefullt att få möta alla människor vars längtan är så stark att få möta Gud. Att dela livet med pastorerna och även få utmana till församlingsplantering och mission. Det finns en stor önskan om samarbete med oss i Sverige och vi behöver varandra. I framtidens mission går vi tillsammans med våra systerkyrkor.
– Före jag åkte hem lade vännerna i Uruguay händerna på mig i förbön, vilket var ett av de finaste, starkaste och käraste ögonblicken för mig personligen.
14
Andelen svenskar som ser livet som meningslöst har flerdubblats de senaste 20 åren och är nu uppe i 24 procent, visar Kairos Futures mätningar. Att religionen mist sin roll som meningsskapare i samhället hör till det som lyfts fram i deras rapport.
till 15 mars hålls konferensen
Sänd i Linköping - ett tillfälle att få kunskap, erfarenhertsutbyte och verktyg för mission.
Årets tema är Går människor verkligen förlorade? Läs mer och anmäl dig på: pingst.se/ mission/sand.
27
NYA SÅNGER
FRÅN
PINGST
Nya sånger spelades in live i Citykyrkan Stockholm i höst, skrivna och framförda av lovsångare från Pingst Kreativs nätverk. Utvalda singlar kommer att släppas först och i februari 2025 släpps hela skivan.
50 år
Vi ska inte göra det svårare att skiljas utan göra det lättare att hålla ihop.
Alf B Svensson, leg psykolog i tidningen Dagen om vikten av att förebygga psykisk ohälsa, där en del är att lära unga hur de får relationer som håller.
mars till 7 april 2025 görs en ledarresa till Sydostasien, i samarbete mellan Pingst, Pingst ung, IBRA och PMU. Resan riktar sig till den som är ungdomspastor, barnpastor eller ideell ungdomsledare och som vill få en egen erfarenhet av mission med alla dess utmaningar och möjligheter. Läs mer och anmäl inresse på: pingstung.se/ ledarresan.
är det sedan Lewi Pethrus dog. När Expressen inför millennieskiftet listade de 100 personer som haft störst inverkan under 1900-talet, var Pethrus bland de fem första namnen. För att hedra pingstledaren hölls en minneskväll i Pingstkyrkan Solna den 15 november. Lars Adaktusson samtalade med Alf Svensson och Ivar Lundgren och Sång och musik av Pethrus framfördes.
På grund av problem i förra numrets korsord kunde vi tyvärr inte dra några vinnare denna gång. Vi beklagar detta och välkomnar istället lösningar på detta korsord.
Jag vill helst ha:
Boken Drömmar är segel, minnen är roder av Tomas Sjödin
Skivan Öppna din himmel av Michael Jeff Johnson. NAMN:
ADRESS: ORT:
Skicka rätt svar till:
Tidningen Pingst
Box 15144
167 15 Bromma
Eller: noomi.lind@pingst.se
Senast den 21 februari behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner en bok eller CD-skiva.
Avs: Tidningen Pingst, Box 151 44 167 15 Bromma, adresser@pingst.se
som liten är” ”Se till mig
BARN DRABBAS ALLTID HÅRDAST I VUXNAS KRIG OCH KONFLIKTER.
Just nu påverkas över 450 miljoner barn i världen på olika sätt av väpnade konflikter. Du kan vara med och skapa hopp om en ljusare framtid. Tack för din julgåva!
Bli månadsgivare här!