Pentekostal soteriologi som potentiellt holistisk

Pentekostal soteriologi som potentiellt holistisk

I en väckelsekristen miljö, och så även i de församlingar som sprungit ur den svenska pingstväckelsen, är frälsningen ytterst central, och då särskilt den personliga erfarenheten av densamma. Frälsningssynen, soteriologin,45 omfattar ”både synen på försoningen, hur människan tillägnar sig försoningen och vilka konsekvenser detta tillägnande får för den enskilda människan”.46

Den pentekostala soteriologin kan kortfattat tecknas så här: På korset vann Jesus en evig seger som gäller alla människor i alla tider. Han besegrade Synden och Döden47 och därmed öppnades vägen till frälsning och försoning med Gud. Varje människa som är medveten om sin egen synd, är också i behov av pånyttfödelse och erbjuds frälsning genom Jesu död och uppståndelse. Denna frälsning förstås som något man kan ta emot genom omvändelse och tro och den leder för individen till en personlig erfarenhet av förvandling, ett ”nytt liv”. Ofta har frälsningsögonblicket – pånyttfödelsen - betonats i en väckelsekristen miljö så att den punkt när man ”blir frälst” ibland kommit att dominera på bekostnad av trons vandring, den process som tar en människa till Jesus och vidare med honom. Samtidigt har med det nya livet ofta följt en förväntan om helgelse, att växa in i ett moraliskt och rättfärdigt liv, och om andlig kraft, att få se Gud verka mirakulöst i vardagen. Detta nya liv är en försmak av det som ska komma och som är långt bättre; himlen och det eviga livet. Frälsningen har alltså flera tidsaspekter; den har sin grund i Kristi kors, den kan tas emot här och nu, den kan levas i det här livet och den kommer att ges i framtiden. Idag används gärna ett gudsrikesperspektiv, i likhet med det NT-exegeten G.E. Ladd lyfter fram, för att beskriva erfarenheten av att leva redan här i Guds frälsning och att ännu inte fullt ut ha erfarit densamma.48

45. Soteriologi är den formella teologins ord för frälsningslära. 46. Josefsson 2005, s. 70. 47. Jag har valt att behålla stor bokstav på ”Synden”, ”Döden”, ”Liv” och några ord till i den här texten, för att markera att de betecknar mer än den vardagliga betydelsen. Synden och Döden betraktas från pentekostal utgångspunkt som andliga makter i likhet med hur Paulus använder dessa begrepp i sina brev, jmf. Rom 5:12, 6:9, 1 Kor 15:55, m.fl. 48. För ett mer utförligt systematisk-teologiskt resonemang kring frälsningens innebörd och erfarenhet, se Prosén 2012, ”Barnet och frälsningen” i Alvarsson, red. Pentekostal Barn- och familjeteologi. Där lyfts perspektivet ”skapelse – syndafall – försoning”, samt en diskussion kring arvsynd/arvskuld, som jag inte kommer att behandla här. Kring gudsrikes-tanken och frälsningen se även Prosén 2010, ”Fridsriket som börjat” och ”Guds rike och mänskliga relationer” i Alvarsson & Boström, red. I Ljuset av Återkomsten. För

27

När kyrkohistorikern Douglas Jacobsen ska beskriva den pentekostal/ karismatiska soteriologin lyfter han fram dess likheter med den ortodoxa traditionen där frälsningen uppfattas som ett framtida gudomliggörande. Även om pingstvänner använder andra ord så är något av riktningen densamma, att frälsningen är något allomfattande och framtida. Ett växande in i Guds fullhet och in i det liv han lovat: “moving ever deeper and higher into the fullness of God and into the fullness of life that God intends for all people“.49 Istället för att som i protestantisk och katolsk tradition fokusera på synd, skuld och förlåtelse – även om detta också finns med – så ligger betoningen på det nya livet, på den härliga frälsning som väntar dem som tror. Och på de sätt som detta nya liv kan upplevas redan här, till exempel genom fysiskt helande, materiell välfärd och upprättade relationer.50 Man kan säga att betoningen ligger på vad människan räddas till snarare än vad hon räddas från. Denna beskrivning stämmer väl med hur Ulrik Josefsson beskrivit hur tron hos de svenska pingstvännerna på femtiotalet sågs som en helhet, ett liv. Han skriver ”Detta liv var inte vilket som helst, utan ett liv i relation till Gud genom Jesus i den Helige Ande, ett överflödande liv.”51 Frälsningen var för dem både grunden för det kristna livet och det sätt som livet skulle levas på. Varje detalj i livet kunde göras till en frälsningsfråga. Så nära kopplad var frälsningen till tron och till livet att ordet frälst blev liktydigt med att vara ”verkligt kristen”.52 Det finns alltså goda skäl att se den pentekostala soteriologin som åtminstone i någon mån holistisk, i betydelsen allomfattande och integrerad.53 Jag har i rubriken kallat den för ”potentiellt holistisk” eftersom jag tycker att det finns mycket stoff i den pentekostala teologin som gör att vi kan tala om en frälsning som omfattar hela det mänskliga livet, här och nu och i framtiden, samtidigt som de aspekter av det mänskliga livet som har med samhället att göra ofta glömts bort.

en pentekostal-teologisk diskussion kring försoningen se Roland Eckerby 2010, ”Korsets betydelse” i samma volym. Ett resonemang kring gudsrikestanken i relation till hållbarhet finns i Oscar Svenssons kapitel i denna rapport. 49. Jacobsen 2011, s. 55. 50. Jacobsen 2011. 51. Josefsson 2005, s. 13-14. 52. Josefsson 2005, s. 87. 53. Däremot är klassisk pentekostal teologi sällan universialistisk (att alla människor en gång kommer att bli frälsta) eftersom frälsningen alltid kopplas nära samman med personlig tro och individens frihet i frågor relaterade till tro.

28