Pentekostal soteriologi som potentiellt holistisk I en väckelsekristen miljö, och så även i de församlingar som sprungit ur den svenska pingstväckelsen, är frälsningen ytterst central, och då särskilt den personliga erfarenheten av densamma. Frälsningssynen, soteriologin,45 omfattar ”både synen på försoningen, hur människan tillägnar sig försoningen och vilka konsekvenser detta tillägnande får för den enskilda människan”.46 Den pentekostala soteriologin kan kortfattat tecknas så här: På korset vann Jesus en evig seger som gäller alla människor i alla tider. Han besegrade Synden och Döden47 och därmed öppnades vägen till frälsning och försoning med Gud. Varje människa som är medveten om sin egen synd, är också i behov av pånyttfödelse och erbjuds frälsning genom Jesu död och uppståndelse. Denna frälsning förstås som något man kan ta emot genom omvändelse och tro och den leder för individen till en personlig erfarenhet av förvandling, ett ”nytt liv”. Ofta har frälsningsögonblicket – pånyttfödelsen - betonats i en väckelsekristen miljö så att den punkt när man ”blir frälst” ibland kommit att dominera på bekostnad av trons vandring, den process som tar en människa till Jesus och vidare med honom. Samtidigt har med det nya livet ofta följt en förväntan om helgelse, att växa in i ett moraliskt och rättfärdigt liv, och om andlig kraft, att få se Gud verka mirakulöst i vardagen. Detta nya liv är en försmak av det som ska komma och som är långt bättre; himlen och det eviga livet. Frälsningen har alltså flera tidsaspekter; den har sin grund i Kristi kors, den kan tas emot här och nu, den kan levas i det här livet och den kommer att ges i framtiden. Idag används gärna ett gudsrikesperspektiv, i likhet med det NT-exegeten G.E. Ladd lyfter fram, för att beskriva erfarenheten av att leva redan här i Guds frälsning och att ännu inte fullt ut ha erfarit densamma.48 45. Soteriologi är den formella teologins ord för frälsningslära. 46. Josefsson 2005, s. 70. 47. Jag har valt att behålla stor bokstav på ”Synden”, ”Döden”, ”Liv” och några ord till i den här texten, för att markera att de betecknar mer än den vardagliga betydelsen. Synden och Döden betraktas från pentekostal utgångspunkt som andliga makter i likhet med hur Paulus använder dessa begrepp i sina brev, jmf. Rom 5:12, 6:9, 1 Kor 15:55, m.fl. 48. För ett mer utförligt systematisk-teologiskt resonemang kring frälsningens innebörd och erfarenhet, se Prosén 2012, ”Barnet och frälsningen” i Alvarsson, red. Pentekostal Barn- och familjeteologi. Där lyfts perspektivet ”skapelse – syndafall – försoning”, samt en diskussion kring arvsynd/arvskuld, som jag inte kommer att behandla här. Kring gudsrikes-tanken och frälsningen se även Prosén 2010, ”Fridsriket som börjat” och ”Guds rike och mänskliga relationer” i Alvarsson & Boström, red. I Ljuset av Återkomsten. För
27
