Ett pingstbidrag till agenda 2030 – mål 16

på de utmaningar som samhället ställer församlingen inför lär man sig att lyssna på andra, inkludera dem som är annorlunda och ta gemensamma beslut om vägen framåt. Församlingen får försöka hantera idéer i samhället på ett sätt som gör att man både är trogen sin kristna identitet likväl som lär sig älska dem som är helt annorlunda.

Församlingen har alltså dubbla syften: dels formande av de enskilda individerna, dels att ta upp de omförhandlingar som annars sker i det fördolda. Det handlar om att pröva de förändringar som hela tiden sker både med kognitiva föreställningar och med gemensamma upplevelser. Det är i och genom dessa processer vi tillsammans kan urskilja Guds vilja och samtidigt formas till människor som avspeglar Guds karaktär. Det är i och genom dessa gemensamma praktiker vi har möjlighet att formas till inkluderande människor. Men hur är ett sådant formande möjligt och vad spelar det för roll för formandet av inkluderande och hållbara samhällen? Det är frågan för avslutningen och det tredje steget i kapitlet.

Ett pingstbidrag till agenda 2030 – mål 16

Den pentekostala teologen Stephen Land menar att styrkan i en pentekostal teologi är att den sätter fokus på affektionerna. Han gör skillnad på affektioner och känslor. Känslor är lättstyrda och flyktiga medan affektioner är stabila och styr hur en människa uppfattar världen.121 För att kristna affektioner skall formas behövs en ständig relation mellan tre olika delar: Gud, kyrkan och världen.122 De två första relaterar till varandra på ett självklart sätt. Kyrkan är enligt Land platsen där Gud genom ”the Spirit inspires, preserves and illumines that Word within the communion of those who are formed corrected, nurtured and equipped by the word.”123 Det är alltså i en viss gemenskap som relaterar sin förståelse av världen till Skriften i den helige Ande som affektionerna formas på ett kristet sätt. Det är vad jag tidigare med Mats Larsson har kallat för ”trogna samtal”. Det är genom dopet som man överlåter sig till en gemenskap av människor som över tid formas av varandra i samtal utifrån Bibeln i relation till frågor som möter i samhället. Det är alltså inte enbart överlåtelsen till en viss social konsensus (gemensamma upplevelser) som är det centrala utan att de gemensamma upplevelserna sker inom ramen för en kulturell konsensus.

121. Land 1993, s. 132. 122. Land 1993, s. 131. 123. Land 1993, s. 28.

65

Land menar att affektionerna också relaterar till ”världen”. Den kristna kyrkan lever inte i ett vakuum utan interagerar med det omgivande samhället. De frågor som uppstår i samhället behöver den kristna kyrkan förhålla sig till inom ramen för sin egen sociala och kulturella konsensus. Idag är en brännande fråga, och som den här artikeln adresserar, om hållbara relationer och integrerande samhällen. Mål 16 i Agenda 2030 vill främja fredliga samhällen genom en inkluderande hållning. Problemet som jag pekade på i början är att FNs agenda är ett bra och angeläget mål, men det finns brister i att det är alltför kognitivt. Frågan är hur skall människor bli inkluderande?

I sin bok Thinking in Tongues frågar James K.A. Smith varför en pentekostal gudstjänst är så övertygande. Han menar att det handlar om att den främst talar till känslorna och inte till förnuftet.124 Det vill säga den övertygar inte genom rationella argument utan genom att inbjuda människor till ett annat hängivenhetssystem. Betyder det att det kognitiva är oviktigt enligt Smith? Nej inte alls, snarare att det är underordnat. Det vill säga det kognitiva styrs av våra känslor. För att den kristna tron skall bli integrerad behöver människan erfara det som tron handlar om. För att anknyta till social och kulturell konsensus: den sociala attraherar människors känslor som kan formas om det sker inom ramen för specifika riter. Det är dock viktigt att det sker i förhållande till grundläggande övertygelser (kulturell konsensus). De två kan inte separeras utan fungerar tillsammans.

Smith uttrycker det som att vi känner som vi känner för att vi har lärt oss att känna så vilket i sin tur styr hur vi tänker.125 Om det är så att vi först och främst känner oss fram i tillvaron, så handlar den kristna tron om att forma våra känslor så att vi förstår världen kristet.

[I]f our emotions construe the world before and more often than our intellectual, cognitive perceptions, then the shape of our emotions makes our world most of the time — in which case, discipleship would be more a matter of training our emotions than of changing our minds.126

Den sociala konsensus gör alltså de övertygelser som den kulturella konsensus relaterar till övertygande och verkliga. De blir helt enkelt internaliserade i den enskilda människan.

124. Smith 2010, s. 72. 125. Han har utvecklat detta mer ingående i boken Smith 2009. 126. Smith 2010, s. 79.

66

Avslutning

I början av artikeln påstod jag att två problem är förknippade med de storslagna mål som Agenda 2030 slår fast. För det första att de tenderar att bestämmas långt ifrån vanliga människor och för det andra att de bortser från att värderingar kräver att de internaliseras i människor. Det räcker helt enkelt inte med att ha en väl formulerad värdegrund om det inte finns människor som bär upp den genom sitt sätt att vara och leva. Här är pentekostal teologi en viktig resurs och ett teologiskt bidrag eftersom det har potentialen att upprätthålla miljöer där den kristna tron genom erfarenheter och trogna samtal formar människor i relation till den vardag de lever i.

Jag började det här kapitlet med att ställa frågan vem det är som formar människor som är inkluderande. Det räcker helt enkelt inte med dokument som säger och strävar efter att vi blir inkluderande - vi måste själva vara inkluderande. I kontrast till mångas uppfattning av väckelserörelserna som ointresserade av frågor som rör sig i samhället har jag försökt visa att dessa rörelser alltid varit intresserade av människor runt omkring. Men intresset har inte varit riktat mot strukturer utan mot enskilda individer och då främst deras personliga omvändelse. Omvändelsen har ofta fått konsekvenser för hur pingstvänner levt sina liv i samhället och därmed påverkat sin omgivning.

Jag har föreslagit en pentekostal teologi där centrum ligger på gemensamma upplevelser men kombinerat med en baptistisk ecklesiologi. Den pentekostala teologin bidrar med betoningen av formandet av människors affektioner. Problemet jag har försökt belysa är att affektionerna behöver en ram så att erfarenheterna tolkas på ett kristet sätt. Det är här jag menar att en återupptäckt av den baptistiska ecklesiologin kan vara en viktig väg framåt. Baptistisk ecklesiologi lägger nämligen vikt vid den troende gemenskapen som den viktigaste platsen för formandet av kristen tro. Det handlar inte främst om ett visst innehåll av kunskap utan om en viss gemenskap. Formandet kan då ske utan beroende av stöd från det omgivande samhället, men i relation till det gemensamma livet med andra i samhället. I och genom dessa samtal formas människor som har lärt sig lyssna och som därför själva kan vara människor som lyssnar och inkluderar andra människor i samhället.

67