på de utmaningar som samhället ställer församlingen inför lär man sig att lyssna på andra, inkludera dem som är annorlunda och ta gemensamma beslut om vägen framåt. Församlingen får försöka hantera idéer i samhället på ett sätt som gör att man både är trogen sin kristna identitet likväl som lär sig älska dem som är helt annorlunda. Församlingen har alltså dubbla syften: dels formande av de enskilda individerna, dels att ta upp de omförhandlingar som annars sker i det fördolda. Det handlar om att pröva de förändringar som hela tiden sker både med kognitiva föreställningar och med gemensamma upplevelser. Det är i och genom dessa processer vi tillsammans kan urskilja Guds vilja och samtidigt formas till människor som avspeglar Guds karaktär. Det är i och genom dessa gemensamma praktiker vi har möjlighet att formas till inkluderande människor. Men hur är ett sådant formande möjligt och vad spelar det för roll för formandet av inkluderande och hållbara samhällen? Det är frågan för avslutningen och det tredje steget i kapitlet.
Ett pingstbidrag till agenda 2030 – mål 16 Den pentekostala teologen Stephen Land menar att styrkan i en pentekostal teologi är att den sätter fokus på affektionerna. Han gör skillnad på affektioner och känslor. Känslor är lättstyrda och flyktiga medan affektioner är stabila och styr hur en människa uppfattar världen.121 För att kristna affektioner skall formas behövs en ständig relation mellan tre olika delar: Gud, kyrkan och världen.122 De två första relaterar till varandra på ett självklart sätt. Kyrkan är enligt Land platsen där Gud genom ”the Spirit inspires, preserves and illumines that Word within the communion of those who are formed corrected, nurtured and equipped by the word.”123 Det är alltså i en viss gemenskap som relaterar sin förståelse av världen till Skriften i den helige Ande som affektionerna formas på ett kristet sätt. Det är vad jag tidigare med Mats Larsson har kallat för ”trogna samtal”. Det är genom dopet som man överlåter sig till en gemenskap av människor som över tid formas av varandra i samtal utifrån Bibeln i relation till frågor som möter i samhället. Det är alltså inte enbart överlåtelsen till en viss social konsensus (gemensamma upplevelser) som är det centrala utan att de gemensamma upplevelserna sker inom ramen för en kulturell konsensus. 121. Land 1993, s. 132. 122. Land 1993, s. 131. 123. Land 1993, s. 28.
65
