Att plantera sitt träd

redan finns, inte om att helt förinta och förkasta den tidigare skapelsen. I Rom 8:20-21 talar Paulus om att ”skapelsen ännu ropar som i födslovåndor” men att det finns ett hopp om att: ”också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas”. Guds räddningsplan gäller alltså inte bara människan, även om det är stort i sig, nej Guds räddningsplan innefattar hela skapelsen som slutligen en dag ska upprättas, befrias och förvandlas till den nya himmel och den nya jord som Gud har förberett. 600-talsmunken Andreas skrev, utifrån en kommentar av 2 Pet 3, att det inte bara är vi, utan hela skapelsen runtomkring oss som ska förvandlas till det bättre: ”För skapelsen kommer att dela vår härlighet, precis som den har blivit utsatt för förstörelse och korruption på grund av oss.”252

I Upp 21-22 ser vi sedan beskrivningen av den nya himlen och den nya jorden (21:1). Det sker en förening av det himmelska och jorden, när det nya Jerusalem kommer ner ur himlen från Gud, och Gud själv skall åter fullt ut vara med människorna (v 2-3). En av de viktigaste skillnaderna mot tidigare är nu att döden inte mer skall finnas, och inte heller någon förbannelse, sorg, klagan eller smärta, och Gud själv ska ”torka alla tårar” (v 3-4). Liksom i Eden så rinner en flod med klart vatten, och den utgår från Guds och lammets tron (v 2).253 Liksom i Eden står även här livets träd planterat och bringar läkedom åt folken (v 2, 1 Mos 2:9). I staden står också Guds och lammets tron i konungsligt majestät och hans tjänare skall där regera med honom som kungar ”i evigheters evighet” (v 3, 5). Liksom i skapelsens början där människan tillsammans med Gud, som guds representanter skulle ”råda” över den övriga skapelsen (1 Mos 1:26), och så som det ska bli under tusenårsriket, där de som är med i den första uppståndelsen regerar som ”kungar med Kristus i tusen år” (Upp 20:4, 6). Återigen blir gudsrikestemat tydligt, och människans roll som medregent till Gud själv understryks.

Amos Yong skriver att Jesu återkomst före tusenårsriket bör förstås som att det möjliggör för de troende att delta i Guds kommande styre. Han understryker dock att ett sådant deltagande inte bara är en del av det framtida ”ännu inte”, utan att det också är centralt för det ”redan nu” närvarande, och

252. Andreas 1840, s. 101. 253. 1 Mos 2:10. Se också Hes 47:1 och Sak 14:8-9.

111

att Jesu utgjutande av sin Ande över allt kött bemyndigar människor att delta i detta Guds arbete att försona hela skapelsen med sig själv.254 Paulus är inne på samma tankegångar och skriver i det andra brevet till församlingen i Korint att Gud ställt den troende ”i försoningens tjänst” och att den troende i detta är ”Guds medhjälpare” (2 Kor 5:18, 6:1). Genom hela Bibeln kan vi se Gudsrikestanken, med Guds suveräna rådande, som en röd tråd från Bibelns första kapitel till det sista. Gud är den suveräne som både har skapat världen och genom Kristus försonat den med sig själv. Och även om vi nu, så att säga, lever i glappet mellan det gamla Eden och det himmelska Eden så kan vi genom att studera dessa beskrivningar, och genom att studera Jesu verksamhet, förstå Guds vilja och Guds tanke med skapelsen.

Men det är också tydligt, från Bibelns första till sista kapitel, att de troende människorna har en viktig och avgörande roll som Guds medarbetare och medregenter, som hans kungar och präster, för att tillsammans med honom fullborda planen för skapelsen. Det handlar om att be och arbeta för att Guds rike ska komma och hans vilja ske, på jorden så som i himlen. I detta är Jesus själv vårt tydligaste exempel och vår bästa förebild. Likt honom ska vi predika de goda nyheterna om Guds frälsning, som innefattar syndernas förlåtelse, upprättelse, befrielse och helande i både den här tidsåldern och den kommande. Men som Paulus skriver, så har vi även hoppet att också: ”skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas” (Rom 8:21). Vi förstår att Gud en dag ska ta itu med all ondska och att också skapelsen ska bli förnyad och förvandlad, kanske på ett liknande sätt som våra kroppar en dag ska förvandlas vid uppståndelsen. Men när vi nu har detta hopp om en kosmisk frälsning och förvandling255 kan vi också ”redan nu”, som Guds medarbetare verka för att också skapelsen ska upprättas och förnyas till det bättre. Vi ser i bibeltexterna att det primärt är jorden som är människans ”naturliga boplats” även efter Jesu återkomst,256 och därför har vi ännu större anledning att också ta hand om och förvalta den på bästa sätt.

Jag tänkte nu avslutningsvis bli konkret och även ge exempel på hur man som troende kan tänka och agera i detta. Som jag skrev tidigare finns det ett stort miljöproblem som människan tidigt gjorde sig skyldig till, nämligen skövling av skog. Detta har både fått lokala och globala effekter, med allt

254. Yong 2014, s 51. Se också 2 Kor 5:17-19. 255. Moltmann 1997, s 352. 256. Ladd 1980, s 44.

112

ifrån jorderosion och ökad ökenspridning till ökade halter växthusgaser i atmosfären och lokala klimatförändringar på flera platser. Martin Luther tillskrivs ofta citatet: ”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag.”257 Troende har i alla tider på olika sätt försökt förhålla sig till att Jesus en dag skall komma tillbaka till jorden. Ibland med en viss ängslan och ibland med hopp och tillförsikt. Varma troende har också i alla tider tänkt att just de är den generation som faktiskt ska få vara med om denna händelse. Ovan nämnda citat brukar ibland användas för att man inte ska förhasta sig och heller inte sluta med att göra upp långsiktiga planer, utan fortsätta ungefär som vanligt. Men jag skulle också vilja låta det bli en uppmuntran för alla troende, ja alla människor för den delen, att också engagera sig i att ”redan nu”, som Guds medarbetare, förvalta och vårda den jord Gud har anförtrott oss. Det finns otroligt mycket man kan göra för att verka för en bättre miljö och en mer rättvis värld, och att plantera nya träd är faktiskt en av de bättre insatserna i detta avseende.258

I både Edens lustgård och det nya himmelska Jerusalem står det om ”livets träd” (1 Mos 2:9, Upp 22:2). Vi förstår att detta syftar på det eviga livet som Gud ger den troende och som han också hade tänkt för de första människorna (1 Mos 3:22). Vi kan också se det som en symbol för Guds upprättelse av skapelsen.259 Men i överförd bemärkelse kan också varje nyplanterat träd ha potential att bli ett livets träd. Att plantera sitt äppelträd behöver alltså inte vara en passiv handling som visar att vi som troende inte har en förväntan på Jesu snara tillkommelse. Det kan snarare bli ett uttryck för att vi ”redan nu”, tillsammans med Gud som hans medarbetare, bidrar till skapelsens befrielse och upprättelse. Bibeltexterna ger ju oss vid handen att vi som troende även framöver kommer att befinna oss på jorden för att samregerar med Gud och Kristus. Jag gissar att en del av detta samregerande även då kommer att handla om att förvalta jordens resurser på ett tillfredställande sätt, bevara den biologiska mångfalden och ta hand om de djur och varelser som då kommer att leva här. Den förste Adam misslyckades i detta uppdrag men genom den andre Adam, Jesus Kristus, kan vi som mottar hans nåd: ”regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus”

257. Tellbe 2013, s. 253. Ifrågasatt huruvida verkligen Luther ska ha sagt detta, men det är ett ofta använt citat som brukar tillskrivas honom. 258. Bergh 2013, s 14. Se även Kumm 2013, s 1-9; Nyström 2016; Ölander 2010, s 28-30. 259. Tellbe 2013, s 232.

113