redan finns, inte om att helt förinta och förkasta den tidigare skapelsen. I Rom 8:20-21 talar Paulus om att ”skapelsen ännu ropar som i födslovåndor” men att det finns ett hopp om att: ”också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas”. Guds räddningsplan gäller alltså inte bara människan, även om det är stort i sig, nej Guds räddningsplan innefattar hela skapelsen som slutligen en dag ska upprättas, befrias och förvandlas till den nya himmel och den nya jord som Gud har förberett. 600-talsmunken Andreas skrev, utifrån en kommentar av 2 Pet 3, att det inte bara är vi, utan hela skapelsen runtomkring oss som ska förvandlas till det bättre: ”För skapelsen kommer att dela vår härlighet, precis som den har blivit utsatt för förstörelse och korruption på grund av oss.”252 I Upp 21-22 ser vi sedan beskrivningen av den nya himlen och den nya jorden (21:1). Det sker en förening av det himmelska och jorden, när det nya Jerusalem kommer ner ur himlen från Gud, och Gud själv skall åter fullt ut vara med människorna (v 2-3). En av de viktigaste skillnaderna mot tidigare är nu att döden inte mer skall finnas, och inte heller någon förbannelse, sorg, klagan eller smärta, och Gud själv ska ”torka alla tårar” (v 3-4). Liksom i Eden så rinner en flod med klart vatten, och den utgår från Guds och lammets tron (v 2).253 Liksom i Eden står även här livets träd planterat och bringar läkedom åt folken (v 2, 1 Mos 2:9). I staden står också Guds och lammets tron i konungsligt majestät och hans tjänare skall där regera med honom som kungar ”i evigheters evighet” (v 3, 5). Liksom i skapelsens början där människan tillsammans med Gud, som guds representanter skulle ”råda” över den övriga skapelsen (1 Mos 1:26), och så som det ska bli under tusenårsriket, där de som är med i den första uppståndelsen regerar som ”kungar med Kristus i tusen år” (Upp 20:4, 6). Återigen blir gudsrikestemat tydligt, och människans roll som medregent till Gud själv understryks.
Att plantera sitt träd Amos Yong skriver att Jesu återkomst före tusenårsriket bör förstås som att det möjliggör för de troende att delta i Guds kommande styre. Han understryker dock att ett sådant deltagande inte bara är en del av det framtida ”ännu inte”, utan att det också är centralt för det ”redan nu” närvarande, och 252. Andreas 1840, s. 101. 253. 1 Mos 2:10. Se också Hes 47:1 och Sak 14:8-9.
111
