Strömmar av levande vatten

Kapitel 3. Stefan Green: Helige Anden i världen och hållbarhet; En djupgrön analys av Anden och skapelseteologi

Strömmar av levande vatten

Ett möte ger något nytt, och så blev det för mig när jag ett par år efter min frälsningsupplevelse sensommaren 1979 kom i kontakt med Pingströrelsen, och senare döptes i Hässleholms Pingstkyrka den 31 januari 1982. I den gemenskapen, som blev min första andliga hemvist, mötte jag en begreppsvärld som åtminstone delvis var både ny och revolutionerande för mig. Efter dopet och ett sommarjobb åkte jag samma år iväg till USA och Seattle Bible College för att studera Bibeln och satsa på min kallelse. Dessa första år som kristen gav mig viktiga insikter om livet, och teologisk kunskap, som sedan har fortsatt att växa, utvecklats och följt mig sedan dess, genom nya erfarenheter och mer studier. De nya begreppen jag mötte blev en del av min tankevärld, som både välsignade och konfunderade mig. Inte minst blev den helige Ande en verklighet, som Gud och Hjälparen, och inte något som spelade andra fiolen i treenighetens relation till människan och församlingen.

Ett av dessa nya begrepp eller fraser, som jag mötte tidigt inom Pingst, var ”den dubbla strömmen” och som hermeneutiskt associerades med den helige Andes aktivitet och väckelse. Frasen var kanske redan då mer vanlig bland den äldre generationen pingstvänner än hos den yngre, men uttalades med en speciell känsla av upprymdhet och längtan. Övertygelsen var att Anden skulle komma på nytt som strömmar av levande vatten i överflöd från Guds tron i himlen, innan Jesus återvände, det vill säga en ny andeutgjutelse som i forna väckelsetider. Metaforen ”den dubbla strömmen” är hämtad från Hes 47:9 (se 1917 Bibel), och syftar på Hesekiels vision om floden från helgedomen som flyter österut och helar landet och dess ekonomi där

71

den rinner fram och slutligen vitaliserar Döda havet (vv 1–12). Längs med denna livets flod växer alla slags fruktträd vars löv aldrig vissnar och vars mat aldrig tar slut (v. 12). Frukten ger föda och löven läkedom till hungriga och sjuka. Denna vision om en livgivande ström från templet i Jerusalem hämtar bland annat inspiration från 1 Mos 2, där en flod från Eden rinner ut och bevattnar trädgården och alla dess fruktträd, innan den förgrenar sig och flyter ut i resten av världen (vv. 9–14). 1 Mos 2:9–14 och Hes 47:12 har i sin tur influerat Upp 22:1–2 om floden från ”Guds och lammets tron” och livets träd vars ”blad är läkemedel för folken”.

Fascinationen över ”den dubbla strömmen” har traditionellt varit stor bland pingstvänner, vilket exempelvis en rapport ”Från Skördefälten” i ett tidigt nummer av Evangelii Härold tyder på: ”Längtan efter att följa Lammet, vart det går, växer till hos många, och alla, som vilja följa med ut på de grönskande betesmarkerna och till de friska vattnen, ja, ned i den ’dubbla strömmen’, få erfara, att ’Guds rike icke består i mat och dryck’ utan i frid och fröjd i den helige Ande.”127 Pingstvänner är inte de enda som har inspirerats av Hesekiels vision, att följa med i strömmen, utan går vi tillbaka till andra templets tid eller den tidiga kyrkan har vi anspelning på Hes 47 i Dödahavsrullarna och rabbinsk midrash, och allegoriska tolkningar i kyrkofädernas skrifter.128 Och som vi har sett ovan har kristna tolkningar i vår tid fortsatt att allegorisera Hes 47:1–12 genom att kontextualisera utan att tänka på textens egen genre och sammanhang.129 Oavsett hur vi tillämpar ”den dubbla strömmen” idag, är det frågan om en vision med ett teologiskt budskap präglad av ideologi. Den riktar sig till ett folk i babylonisk exil, bortförda från sitt land och som har bevittnat eller hört hur Jerusalem och templet blev förstört. Visionen proklamerar med hjälp av surrealistiska detaljer vad folket behöver höra i sin situation – ett löfte om biologisk och materialistisk förnyelse av allt som har med helgedomen och landet att göra.130

Vad som är positivt är att pingstvänner har kunnat hämta inspiration från Hes 47:1–12 för att beskriva sin frälsningsgläjde och ett dynamiskt liv i

127. Evangelii Härold nr 14/6 april 1916, s. 59 (”Från Skördefälten: Gränsfors”). 128. Block 1998, s. 698–699. Andra templets tid i Israels historia är från ca 530 f.Kr. till förstörelsen av Herodes tempel i Jerusalem 70 e.Kr. Antiken, som inkluderar den tidiga kyrkan, sträcker sig fram till 500- talet e.Kr. 129. Ett annat exempel är Mark Stibbes tolkningsmetod i Halldorf 1997, s. 33–34 (”An Example of a Proposal for a Pentecostal Hermeneutic”). 130. Se även Block 1998, s. 700–701.

72

Anden.131 Däremot är en breddning av pentekostal pneumatologi nödvändig för att ge full rättvisa åt texter med teologiska och profetiska budskap om Guds kraft och skapelsen. Visionen i Hes 47:1–12 illustrerar Guds vilja att ekologiskt förnya naturen efter den babyloniska förstörelsen av landet, och borde inspirera oss till globala perspektiv på förvandling av skapelsen. Andra bibelställen berättar att Guds rike redan nu kommer till oss genom den helige Andes närvaro till befrielse och förnyelse (Matt 12:28; Rom 14:17),132 och att det ska resultera i att hela skapelsen blir frälst (Rom 8:21). Därför är det av stor vikt att en pingstteologi, som alltid har bejakat erfarenheten av Guds aktiva kraft och levande närvaro för att vittna om evangeliet, visar på Guds kärlek till sin skapelse. Då kan den inte bara orientera sin syn på den helige Ande till gudstjänsten, människan och eskatologi, utan bör omfamna hela treenighetens relation till skapelsen.133 Vi kan inte överföra bilden av strömmar med levande vatten på våra Gudsupplevelser eller längtan och samtidigt bortse från textens mer materiella sida. Därför är Paulus råd i Gal 5:25 viktigt på mer än ett sätt: ”Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden”,134 vilket är en uppmuntran till ständig fördjupad kärleksrelation med Gud, men som även manar kristna och församlingen att känna samma ansvar för livet i skapelsen som den helige Ande gör.

Det som nu följer kan beskrivas som en djupgrön analys av den helige Andes roll i världen,135 och hur det kan leda till en ökad medvetenheten om och intresse för en hållbar kristen livsstil för miljöns och de fattigas skull på vår jord. Mitt intresse i frågan är grönt, eftersom den helige Ande

131. Ett fint vittnesbörd om befrielse från droger finns i Pingst.se, nr 2/juni 2017, ss. 16–18, som avslutas med orden: ”I LP-verksamheten möter vi tusentals av levnadsglada förvandlade medmänniskor som gått från mörker till ljus. Inte minst under sommarkonferenserna flödar en äkta frälsningsglädje som en äkta norrländsk älv.” Detta illustrerar hur smidigt pentekostal teologi gör kopplingar mellan det andliga livet och skapelsen, speciellt flödande vatten. Trots det reflekterar vi inte alltid som troende pingstvänner från ett teologiskt perspektiv hur våra älvar ska få fortsätta flöda fritt med rent vatten, så att de även i framtiden kan fungera som bilder på frälsningsglädje och livet i Anden. 132. Se även Macchia 2006, s. 129–140, för en diskussion om rättfärdiggörelse och andedopet i relation till Guds rikets närvaro.

133. Macchia 2006, s. 113. Se även ex. Josefsson 2005 om vad som är identitetsbärande för pingstspiritualitet. Tydligen ingick inte skapelseteologi och hållbarhet i ”ett fulltonigt evangelium” (Josefsson 2007, ss. 15–22). 134. Alla bibelcitat i denna artikel är hämtade från Svenska Folkbibeln 2015, om inget annat anges. 135. Termen ”djupgrön” som epitet på Treenigheten har jag lånat från Wallace 2005, kindleutgåvan.

73