Kapitel 3. Stefan Green: Helige Anden i världen och hållbarhet; En djupgrön analys av Anden och skapelseteologi Strömmar av levande vatten Ett möte ger något nytt, och så blev det för mig när jag ett par år efter min frälsningsupplevelse sensommaren 1979 kom i kontakt med Pingströrelsen, och senare döptes i Hässleholms Pingstkyrka den 31 januari 1982. I den gemenskapen, som blev min första andliga hemvist, mötte jag en begreppsvärld som åtminstone delvis var både ny och revolutionerande för mig. Efter dopet och ett sommarjobb åkte jag samma år iväg till USA och Seattle Bible College för att studera Bibeln och satsa på min kallelse. Dessa första år som kristen gav mig viktiga insikter om livet, och teologisk kunskap, som sedan har fortsatt att växa, utvecklats och följt mig sedan dess, genom nya erfarenheter och mer studier. De nya begreppen jag mötte blev en del av min tankevärld, som både välsignade och konfunderade mig. Inte minst blev den helige Ande en verklighet, som Gud och Hjälparen, och inte något som spelade andra fiolen i treenighetens relation till människan och församlingen. Ett av dessa nya begrepp eller fraser, som jag mötte tidigt inom Pingst, var ”den dubbla strömmen” och som hermeneutiskt associerades med den helige Andes aktivitet och väckelse. Frasen var kanske redan då mer vanlig bland den äldre generationen pingstvänner än hos den yngre, men uttalades med en speciell känsla av upprymdhet och längtan. Övertygelsen var att Anden skulle komma på nytt som strömmar av levande vatten i överflöd från Guds tron i himlen, innan Jesus återvände, det vill säga en ny andeutgjutelse som i forna väckelsetider. Metaforen ”den dubbla strömmen” är hämtad från Hes 47:9 (se 1917 Bibel), och syftar på Hesekiels vision om floden från helgedomen som flyter österut och helar landet och dess ekonomi där
71
