III. Församlingens uppbyggande. Med en viss rätt har man betecknat vår tidsålder såsom organisationernas tidevarv. Detta allmänna behov av att organisera, som går igenom folkvärlden, hör utan tvivel med till de betydelsefulla drag, som känneteckna vår tid såsom ändens tid. Naturligtvis får man erfara dessa strävanden även på det religiösa området. Fordringar i den riktningen göra sig redan starkt förnimbara. Men om Herrens församling skall bliva fullkomnad, måste hon även slutgiltigt övervinna den frestelsen att skaffa sig organisationsformer efter mänskliga hugskott och världsliga principer. För denna anfäktning har kyrkan städse givit efter. Babylonisk förbistring och sönderslitning har varit den oundvikliga, djupt sorgliga följden av dessa urspåringar. Vi måste ledas av det medvetandet, att de gudomliga, oföränderliga grundsatser, efter vilka nya förbundets tempelbyggnad skall uppföras, för alla tider och förhållanden blivit nedlagda i Guds ord. Grundritningen till denna byggnad ha vi redan in i minsta detaljer i det gamla testamentet. Men huru det i själva verket skall och måste arbetas efter denna byggnadsplan, detta se vi i apostlarnas ursprungliga, grundläggande verksamhet vid detta underbara byggande, såsom det omtalas för oss i nya testamentet. Ned i detta gudomliga, dubbla vittnesbörd måste vi städse åter fördjupa oss, rannsakande och begrundande, med bön om upplysning ovanifrån. På denna väg avslöjas allt mera för församlingen den ännu till stor del dunkla hemligheten av den kristna församlingens uppbyggande i det yttre. Blott så kunna vi bliva »visa byggmästare», på vilka det ordet kan gå i fullbordan: »Du skall upprätta grundvalar, som legat blottade från släkte till släkte, och du skall kallas ’han, som igenmurar revor’, ’han, som återställer stigar, så att man kan bo i landet’» (Es. 58: 12).
16
