IV. Det andliga livets mångfald i församlingen. Alla den Helige Andes livsyttringar bära stämpeln av underbar mångfald. Gud är aldrig långtrådig eller enformig. Såsom den gudomliga naturanden i den materiella skapelsen uppenbarar sig i ständigt nya former, så skapar även den Helige Ande i nådens nya skapelse oändligt mångfaldiga bevis på sin livsfullhet. Överallt, där mänskliga andar rycka till sig styret inom Jesu Kristi församling, inträder ofelbart
schablonen. Där härskar ju icke längre en skapande utan en skapad ande, som icke förmår höja sig över schablonen, efterapningen. Och ju mera livet försvinner, desto mera söker man ersättning i kvarblivna former och skal. Därför lägga de mest stelnade kyrkosamfunden den största vikt på en så mycket som möjligt rikhaltig utgestaltning av sina gudstjänstliga kultformer. Med orätt åberopar man sig på det gamla förbundets utomordentligt rika gudstjänstordning, ty icke skulle denna i bokstavlig form överföras till den nyatestamentliga församlingens gudstjänstliga liv. De gamla skuggorna (Ebr. 10: 1) skulle icke avlösas genom nya bilder. Fastmera skulle genom den Helige Ande den verkliga uppfyllelsen av dessa profetiska sinnebilder bryta fram i mångfaldiga andliga förmåner och gåvor i församlingen. Så var i verkligheten fallet i den apostoliska tiden. Icke som en hemlighetsfull, i det inre djupt förborgad, tyst verkande kraft, utan
hörbart och synbart kom den Helige Ande över de församlade männen och kvinnorna och förvandlade plötsligt den väntande, ropande lilla skaran till »en i många nya
24
