V. Ämbetena inom församlingen. Vi utgå från Ef. 4: 11: »Han har ock satt somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.» På detta sätt skulle de heliga utrustas till sin särskilda tjänst, nämligen att uppbygga Kristi kropp o. s. v. Därtill hör 1 Kor. 12: 28–30: »Gud har satt i församlingen: först apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare; sedan verkande krafter, gåvorna att bota sjuka, att undsätta behövande och att styra, att på åtskilliga sätt tala med tungor.» Det är lätt förklarligt att Paulus i Korinterbrevet, där det uteslutande rör sig om kroppens inre uppbyggande, icke uttryckligt nämner evangelistämbetet. Vidare framgår det ur en jämförelse mellan dessa båda ställen, att de mångfaldiga gåvor och krafter, som genom Andens inneboende blivit nedlagda i församlingen, och som hava till ändamål att genom Kristi fullhet avhjälpa församlingens olika och talrika behov, först i underordnandet under det av Gud insatta ämbetet komme att rätt utveckla sig och verka. Och detta är förvisso en sak av oerhörd betydelse. Ty andegåvor, som icke underordnas under ämbetet (1 Kor. 12: 4–6), urspåra och nå icke fram till den kraftverkan, som
30
