VI. De andliga gåvorna. Det första framträdandet av de s. k. »övernaturliga» andliga gåvorna bland Guds folk över hela jorden är en maning till församlingen att återigen taga i besittning detta område, som hon genom fiendens list förlorat. I stället för att göra så, har en stor del av församlingen bestämt avvisat denna maning. Och detta har man begrundat med de mest olika försök till förklaring. Blott därom har man varit ense, att företeelserna icke haft någonting gemensamt med vad som visade sig under den första kristna tiden. Blott den moderna teologien har kommit till den slutsatsen, att det rör sig om väsentligen samma sak som under den apostoliska tiden, men i enlighet med hela sin ståndpunkt vägrar den att erkänna däruti ett verk av den Helige Ande. För den moderna teologien är det nu såväl som då och då så väl som nu blott fråga om rent naturliga själsföreteelser, vilkas väsen man ännu icke tillräckligt utforskat. Enligt vår övertygelse höra dessa gåvor med till den andliga utrustning, som församlingen obetingat är i behov av i och för sin sista stora kamp med världen och mörkrets makter. Säkerligen har här upplåtit sig ett nytt område för oss, där man först måste finna sig till rätta. I vår Mästares skola tro vi oss under loppet av dessa år hava fått inhämta några viktiga lärdomar ur Guds ord och ur brödernas kritik samt icke minst ur de missgrepp och fel, som här och där förekommit bland oss. Vi hoppas därmed kunna till en del avlägsna de hinder, som stå i vägen för den Helige Andes mäktiga verkande i de med oss förbundna kretsarne så väl som ock hos de från oss avvikande bröderna. Först och främst ett ord om den förebråelsen, att »pingstväckelsens ande» skulle vara orsak till de mångahanda underliga och förargelseväckande företeelser, som visa sig tillsammans med de övernaturliga andeverkningarna. Redan Luther
56
