II. Vårt närmaste arbetsmål. Vårt närmaste arbetsmål är intet annat än det, som av apostlarne framlagts för de olika tjänarne i församlingen. Ef. 4: 11-13 giver oss klart besked därom. »Han har ock satt somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister och somliga till herdar och lärare.» På detta sätt skulle de heliga utrustas för sin särskilda tjänst, nämligen
att uppbygga Kristi kropp, »till dess vi alla hinna till enheten i tron och i Guds Sons kunskap.» Naturligtvis har församlingen alltjämt den uppgiften utåt att på allt sätt söka de förlorade, att bringa hela skapelsen, barn så väl som vuxna, namnkristna, judar, muhammedaner och hedningar det goda budskapet om Jesus. Denna uppgift får hon icke försumma under någon omständighet eller några som helst förevändningar. Till denna hela Kristi församling förelagda missionsuppgift ha även vi för vår del slutit oss och komma även framdeles att göra så. Men dessutom har församlingen, såsom det anförda stället ur Efeserbrevet visar, även att fylla en hög uppgift inom det egna lägret: de heliga hava att uppbygga sig själva såsom levande stenar till ett andligt tempel. I detta hänseende är vårt närmaste arbetsmål enligt apostlarnes förebild (Kol. 1: 28, 29) riktat på att framställa
varje troende fullkommen i Kristus. Med denna fullkomlighet mena vi icke en absolut syndfrihet, som utesluter möjligheten att synda, icke heller ett upplyftande över de mångahanda ofrivilliga fel och svagheter, som äro förbundna med vår vistelse i den dödliga kroppen, till dess vi vid Herrens ankomst få vårt fulla barnaarv genom vår kropps förlossning. Men skriften vittnar oemotsägligt om en nuvarande
12
