1.3 Den etiskt innehållsbestämda människan

Vad LP uppmärksammar är religionen som erfarenhet, något enligt hans mening universellt och permanent som han uppfattar vara rotat i den mänskliga naturen och framsprunget ur den.94 Religionen härleds inte enbart ur yttre orsaker som t.ex. skapelsens storhet, skönhet och majestät. I det närmaste blir religionen ett mänskligt anlag, en outrotlig förnuftsinstinkt. »Religion har man naturligtvis, ty även där man inte känner den levande Guden, följer människan sitt medfödda gudsbehov och skapar sig en religion.«95 Men det religiösa elementet omfattar inte endast människans förstånd. »Dit hör hela hennes sinnevärld med förstånd, vilja och känsla och alla dess underordnade förgreningar. Religionen gäller hela människan med ande, själ och kropp.«96

Till transcendensperspektivet hör samvetet. Om betonandet av viljan – som vi skall se – tenderar att ge människan en skaparroll, visar samvetsteologin på människans roll som skapad. Samvetet är ett fenomen som överskrider, transcenderar människans egen existens och visar på att samtalet med detsamma icke är en monolog utan en dialog. Samvetet är mer än människans jag, det är ett språk för Gud.

Om »odödligheten« fungerade som markör i avvisandet av den reduktionistiska materialismen, har tanken på det medfödda medvetandeinnehållet motsvarande funktion i LPs kritik av nihilism och relativism. Försöket att bestämma vad vi skall göra som människor sker inte i första hand utifrån vad människan skulle kunna bli, utan utifrån vad hon i grunden är. Odödlighetstanken vänder människans blick bakåt, till hennes ursprung, även om också dess roll för eskatologin har framskymtat. Det medfödda medvetandeinnehållet utsäger att människan är Guds, medvetandeinnehållet binder henne till Gud.

Människans identitet är bestämd av att hennes etiska och moraliska vara i grunden är något givet. »Alla har evigheten nedlagd i sitt väsen, man har sitt samvete, sitt rättsmedvetande, sitt renhetsbehov och den ofrånkomliga förgängelsetanken.«97 Människan är inte sin egen mora-

94 Ny mark, 1966, s. 48; Dagenledaren 19.10.1963, LP. 95 ibid., s. 59. 96 Brytningstider – Segertider, 1969, s. 121. 97 ibid., 1969, s. 93.

liska lagstiftare utan bakom »det givna« står Gud. Mot bakgrund av dessa aspekter talar jag om den etiskt innehållsbestämda människan och gör bruk av begreppet etisk idealism och knyter an både till idealism som idealbildning och samvetsteologin.

Bland olika tolkningar av samvetet är en idealistisk tolkning den som bäst korresponderar med texterna. Samvetet ses som ett medfött medvetande om gott och ont. Det representerar en moralisk insikt i människan, som hon har att lyssna till och vägledas av.98 Lyssnar människan till samvetet lyssnar hon både till Gud och till sedelagen. Dessa båda hör samman. Utgångspunkten för »all sann etik« är människans natur. LP åsyftar därmed både människans moraliska behov och hennes förnuft. Det betyder, att till grund för Mose lag och all annan lagstiftning i världen ligger »människans medfödda rättsmedvetande«. Vad som skulle kunna kallas den »naturliga lagen« åsyftar således ett bestämt innehåll som ontologiskt föregår varje positiv lagstiftning. När den positiva lagstiftningen därför avviker från denna grund talar LP om »normlöshet«. Skarpare profil på LPs uppfattning synliggörs om man tar spjärn mot annan teologi, där »de naturliga buden« spelar stor roll som verktyg vilka Gud använder för sina syften. Skillnaden mellan en dylik uppfattning och LPs ligger i synen på handlingssubjektet. Medvetandeinnehållet har hos LP inte karaktären av redskap eller verktyg Gud använder utan ses snarare som ett kunskapsmeddelande som syftar till att göra människan medveten om Guds vilja och få henne att göra den. Primärt är det människan som är ett redskap i Guds hand. Tyngdpunkten vad gäller gärningarna ligger på människan, det är hon som har att göra dem. Men det är ogörligt att spela ut autonomi och heteronomi mot varandra på detta fält. Aktiveringen är ju som framhållits inte enbart av motorisk art, den är också etisk till sin natur. »All verklig etik har sin grund i människans förnuft.«99

98 Till systematiseringarna av tolkningarna av samvetet, se Austad, 1980, s. 225–238;

Prenter, 1967, s. 204–220. Fyra tolkningar presenteras: Idealistisk, empirisk, formal samt teologisk tolkning av samvetet. 99 Timmermannen från Nasaret del 2, 1971, s. 103. Belysande är LPs förnuftsresonemang när han tillstyrker fru Sherri Finkbines önskan om abort eftersom hon ätit neurosedyn. Dagenledaren 11.8.1962, LP. »Men i ett fall som detta, då läkare ordinerat det omtalade preparatet utan att veta om dess biverkningar och patienten och hennes man är fullständigt fria från biavsikter vid användandet av tabletterna ifråga bör abort beviljas.«

Med sitt hävdande av den etiska idealismen levererar LP indirekt kritik av nihilistiska tankegångar och direkt kritik av relativismen, framför allt som den enligt hans mening framträder i Uppsalaskolan från 1930-talet och framåt. LP anklagar den för att ligga bakom ungdomsbrottsligheten och förvillelsen i samhället. Attacken mot de absoluta normerna i tillvaron är förödande för den mänskliga samlevnaden. Polemiken avslöjar med full tydlighet att i LPs föreställningsvärld finns en tanke om ett objektivt gott, som bör vara rättesnöre för människans liv och leverne. LPs etiska idealism har tre huvudfunktioner.

För det första kan vi notera en pedagogisk funktion. Den förklarar varför människan frågar efter Gud och bekräftar samtidigt som den förstärker vad som sagts om »odödligheten«. Ur den grundläggande transcendensfrågan om Gud kan människan aldrig lyfta sig.

För det andra gör den tron fattbar i någon mening, funktionen är hermeneutisk. Gud ges referens. Människans ontologiska disposition för evangeliets förkunnelse understrykes av LP när han påstår att evangeliets »innehåll … behandlar frågan om Gud, efter vilken alla människor har ett ofrånkomligt behov. Även hedningen sysslar med gudsbegreppet, och gudsbehovet finns hos honom lika levande som hos den mest upplyste kristne. Evangeliet knyter an till människans evighetslängtan, till hennes samvete och hennes överträdelser av samvetets lag. Hon har behov av renhet, av kärlek, av en övernaturlig makt som kan hjälpa henne med de problem som överstiger hennes mänskliga förmåga.«100 Ramen för människosynen framträder successivt, en ram inom vilken Kristi gärning kan inordnas. »Den etiska sidan är när allt kommer omkring det centrala i Kristi verk.«101 I åtanke är dels en förstärkning på kunskapssidan, dels en föreställning om det etiska innehållets ökade realiserbarhet. Evangeliet hjälper människan att uppfylla den etiska fordringen, inte bara att höra den.

En tredje aspekt som ges stort utrymme nedan i avsnittet om samhällsuppfattningen är idealismens politiska funktion. »Det gudsbehov som av Skaparen nedlagts hos varje människa måste finna någon anknytning för detta andliga krav i samhällslivet om hon skall utvecklas på ett naturligt sätt och finna trygghet och harmoni i sin tillvaro.«102 I den etiska idealismen ligger en politisk filosofi in nuce. Kampen mot

100 Kring Afrikas pärla, 1948, s. 285f. 101 Brytningstider – Segertider, 1969, s. 137. 102 Ny mark, 1966, s. 50.

reduktionistiska, nihilistiska och relativistiska människosyner får politiska konsekvenser. Människosynen avsätter normer som betraktas som politiskt bindande.

Jag har här endast angivit konturerna eller ramarna till den etiska idealismen. I avsnittet om samhällsuppfattningen framgår på ett konkret sätt vilken grundläggande roll detta inslag i människosynen spelar. Avslutningsvis kan antydas, att i LPs egen reflexion sammanbindes idealismen med offertanken samt kravet på personliga insatser. Den etiska människan är den modiga människan. Den fega människan, som viker undan eller följer minsta motståndets lag, värderas negativt. I en av de fyra böcker om Jesus som LP skrev på 1970-talet skriver han, att Johannes Döparen och Jesus var »de ädlaste, renaste och mest välbalanserade karaktärer som någonsin stått vid varandras sida« och anledningen till att de blivit sådana var, att de »hade beflitat sig om att under ungdomsåren säga nej till det ensidigt materiella, låtit den andliga människan inom sig komma till sin rätt och givit tillbörlig plats åt den gudomliga världens realiteter«. 103 Människor som åtar sig de stora och svåra uppgifterna beundras.104 Det svåraste av alla uppdrag tog Jesus på sig. Samman med ett stort uppdrag hör ofta ensamheten. Av det skälet möts människor som vågar stå ensamma med massorna emot sig av beundran.105 Varför? Är det människan som behöver något som tar hennes krafter i anspråk eller är det Gud som behöver människan? LP skulle svara både och. Denna omständighet kräver en helt annan människa än nutidsmänniskan, som i LPs ögon är en slapp människotyp, motsatsen till den etiska människotyp han hyllar.106

103 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 169. Citatet visar på inslag från svensk platonsk tradition. Jfr Krook, 1947, s. 30. 104 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 138. 105 LP beundrade t.ex. president Nixon, som erhöll LPs lovord för sitt agerande i Vietnamkriget. LP skrev brev 19.2.1973 till statsminister Lars Korvald i Norge och bad denne göra vad som stod i hans makt för att Nixon skulle få fredspriset 1973. Jfr brev till f.d. generalsekr. Olof Bryn samma dag om samma sak. Se LPs arkiv, RAA. 106 Lewi Pethrus som ledarskribent, 1954, s. 350; Dagenledaren 31.10.1950, LP.