4.1 Synden som skuld och makt

4 »Varken syndare eller svärmare« 1

Pentekostalismens syndbegrepp är oklart. Bloch-Hoell t.ex. har ställt frågan om människans medfödda syndighet är en främmande kropp i trosåskådningen eller om det opereras med andra begrepp om synd och skuld än sådana som en luthersk teolog räknar med.2 LP ger besked om att han i dessa frågor intar en position med ett klart avvisande av luthersk teologi. Det centrala i människan är enligt LP viljan, men han har »aldrig trott på den ’trälbundna viljan’ «, inte heller har han »trott på syndfullheten till den grad, att människan i sitt fallna tillstånd är en träl, som är dömd till ett liv i synd«. 3 LP hävdar människans frihet att välja den väg hon vill gå. Hollenweger har fäst uppmärksamheten på spänningen mellan medveten och omedveten synd och dess konsekvenser.4 Distinktionen spelar en stor roll i LPs material. Själv har jag tagit fasta på att synden ofta framställs som involverande relationer och intentioner och uppfattas som en perverterad relation till Gud och människans förhållande till den kunskap hon har om sig själv. I detta perspektiv dyker tanken på människans skuld upp. När människan handlar fel vet hon med sig att hon handlar mot bättre vetande. Men synden framstår också som en makt, som människan inte kan rå på om inte Gud har herraväldet över henne. Med den infallsvinkeln talar LP om det segrande livet.

För att teckna profilen i hamartologin analyserar vi först synden som skuld och makt. På olika sätt diskuterar jag de inledande perspektiven och problem dessa ger upphov till. Därefter undersöks den möjlighetsteologi som texterna signalerar. Med termen möjlighetsteologi avser jag LPs ambition att övervinna klyftan mellan ideal och verklighet.

4.1 Synden som skuld och makt

Den problematik vi nu skall utreda tangerades när vi behandlade LPs uppfattning om människan som Guds avbild. Vi försökte hålla samman substans- respektive relationstänkandet i en enda modell sam-

1 Titeln på en predikan hållen vid en radiogudstjänst i Filadelfiakyrkan i Stockholm 24.10.1943, se Band 9, s. 277ff. 2 Bloch-Hoell, 1956, s. 322. 3 Den anständiga sanningen, 1953, s. 228. 4 Hollenweger, 1972, s. 324f.

tidigt som vi hävdade att synden var att relatera till den materiala gudslikheten, similitudo.

En av pentekostalismens stora kontroversfrågor har varit helgelseteologin. »Fäderna« 5 förkunnade en trappstegspentecostalism med omvändelse, helgelse och Andens dop som tre skilda steg.6 Så lärde Seymour, liksom Parham, att »sanctification was ’a second work of grace’ prior to their Pentecostal experiences, they simply added the baptism of the Holy Spirit with glossolalia as a ’third blessing’ «. 7 Via Barratt kom LP att formas av denna helgelseuppfattning.8 Helgelseförståelsen bygger på iden att den helige Ande endast kan »enter purified hearts«. 9 Tankegången är tydlig hos LP, som menar, att Barratts förkunnelse hade just denna betoning. »Trogen sin metodistiska teologi talade han klart och tydligt om behovet av ett rent hjärta för att bli fylld med den helige Ande.«10 Frederick Bruner menar, att den betoning som läggs på hjärtats rening får »its fullest expression, as might be expected, in the holiness wing of the Pentecostal movement and its most detailed literary development in the writings of the two major Scandinavian Pentecostal leaders, T.B. Barratt of Norway and Lewi Pethrus of Sweden«. 11 Närmast skall jag därför söka utveckla tankeinnehållet enligt dessa linjer med särskild hänsyn tagen till hamartologin. Först utreder vi vad som avses med det rena hjärtat. Därefter undersöker vi innehållet i föreställningen om ett segrande liv. I ett tredje parti kommer djupet av människans fördärv att granskas.

5 Man kan rikta invändningar mot termen. Parham t.ex. formulerade pentekostalismen på centrala punkter, men »none call him the ’father’ of the movement«. Synan, 1971, s. 99 not 12. 6 Parham och Seymour, som var de ledande pionjärfigurerna, »converted most of the early Pentecostal preachers to the Pentecostal movement. In spite of this, their doctrinal views did not become the characteristic doctrines of the Pentecostal movement«.

Se Hollenweger, 1972, s. 338, 13, 25. 7 Evangelical Dictionary of Theology, 1984, s. 837. 8 I brev från Per Helin till LP den 27.9.1970 får vi ta del av LPs uppfattning om influenserna. Helin arbetade med ett radioprogram om Barratt i vilket LP skulle medverka. Till LP hade Helin översänt ett ark med frågor vilka skulle diskuteras i programmet. En av dessa frågor löd: Barratt var metodist. Anser Du att metodismens helgelselära har haft någon betydelse för Pingströrelsen? LP har på samma ark i anslutning till frågan skrivit: »Ja, den [kan stå: det] influerade oss alla.« LPs arkiv,

RAA. 9 Hollenweger, 1972, s. 25. 10 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 91. 11 Bruner, 1971, s. 97f.

4.1.1 »Det rena hjärtat« Det rena hjärtats teologi med rötter i Nya testamentet får olika utformningar i olika traditioner. LP förkunnar det rena hjärtat som en förutsättning för Andens dop. I ett orent hjärta kan den helige Ande icke taga sin boning.12 Det rena hjärtat är det skuldfria hjärtat, vilket innebär att skuldmedvetandet är borta13 »När vår synd utplånas, då födes vi på nytt och då blir vi Guds barn genom tron på Kristus Jesus.«14 Synd är skuld och att skulden är »utplånad«15 betyder att människan kan förtrösta på Gud och sitt eget inre. Perspektivet är tillbakablickande. Vad människan förvållat i det flydda är uppgjort och anklagelserna undanröjda.16

Distinktionen mellan medveten och omedveten synd måste här beaktas.17 I gemenskapen med Gud tvingas människan till en uppgörelse med sig själv och sina intentioner. Renhetsaspekten är bunden vid människans medvetenhet, vilket framgår av uttryck som »rening från all medveten synd«, »icke vet med sig något«, »full visshet i sitt hjärta« och »så långt man vet«. 18 Bestämmande faktor är självkännedomen. Den omedvetna synden tillhör på något sätt Guds ansvarsområde under förutsättning att människan visat prov på att hon är beredd att ta ansvar för det medvetna livet, det som hon känner till. Det rena hjärtat är i detta avseende det hela hjärtat, dvs. renheten rör människans uppsåt, ärlighet, villighet och uppriktighet inför sig själv och Gud. Uppfattningen utesluter därmed inte, utan förutsätter att det kan finnas synd som är okänd och omedveten. Om den också är oförlåten är svårare att bestämma. Att människan t.ex. kan synda på grund av »okunnighet« görs icke till ett teologiskt problem.19 Diskussionen berör frågan om samvetets funktionsduglighet.20 Med Bruner är vi

12 Band 5, s. 50. 13 Band 1, s. 218f. 14 Band 3, s. 22. 15 Band 1, s. 218f. 16 Band 5, s. 90. 17 Band 2, s. 142f. 18 ibid., s. 37, 39, 38, 44. 19 Band 5, s. 75. Ignoransen är människan inte själv ansvarig för. Okunnigheten tycks därmed fungera som en fullgod ursäkt och förseelser orsakade av densamma renderar inte skuld. 20 Band 8, s. 37.

ense att med synd förstås inte så mycket »actual sin as known sin«,

21 och likaså med Hollenweger att när synden reduceras till vad som kan erfaras psykologiskt är det inte omöjligt att den omedvetna synden sker med gott samvete.22

LPs emfas vid hjärtats renhet tycks vara förorsakad av att han är ute efter att rädda Guds ära. Lät Gud »sin Ande komma in i ett orent hjärta … skulle Gud vara i maskopi med djävulen och synden«.

23 Snarare är det så att LP inte uthärdar tanken att Gud inte håller »gränsen« klar. Grunderna för hans egen verksamhet skulle komma att vackla: »Var hamnade då Guds verk, och var hamnade vi?«24 När den helige Ande »faller över« en människa betyder det att »allt är fullkomligt klart mellan henne och Gud«. 25 Synden är med andra ord tänkt som en perverterad relation utifrån människans medvetande om sig själv och sina handlingar. Det rena hjärtat är syndens motsats, dvs. kärnpunkten i skulden är att med berått mod göra Gud emot.26 Det rena hjärtat uttrycker att människan är hel i förhållandet till Gud och hel i sitt förhållande till sig själv.

Emellertid har LP inte relaterat helgelseteologin och teologin i strikt mening till andra inslag i konceptionen. Dels säger han att varje pånyttfödd människa har den helige Ande, 27 dels hävdar han, att Gud inte sänder sin Ande i ett orent hjärta. »När vår synd utplånas, då födes vi på nytt och då blir vi Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Och när vi blir klart medvetna härom och vi fått rena hjärtan, då beseglar Gud barnaskapet genom dopet i den helige Ande.«28 En fråga som mig veterligen inte ställts är frågan hur pass vederhäftig LPs reception av Barratt är. Att Barratt förespråkar en trestegs-pentekos-

21 Bruner, 1971, s. 95. Se Band 1, s. 224. 22 Hollenweger (1972, s. 328) diskuterar inte synpunkten utförligare, men man kan möjligen knyta an till Jungs (1960, s. 38f) teori om människans skuggsida. »Det ligger något skrämmande i att människan har en skuggsida som inte bara består av små svagheter och skavanker utan har en rentav demonisk dynamik. Den enskilde är sällan medveten om detta, ty det förefaller honom osannolikt att han i något avseende eller någonsin skulle överträda sina egna gränser.« 23 Band 8, s. 37f. 24 ibid., s. 37. Se t.ex. hans utläggning om Maria, Jesu moder, där han särskilt observerar och fängslas av hennes »renhet«. ibid., s. 285ff. 25 ibid., s. 38. 26 Band 5, s. 75. 27 Band 3, s. 213. 28 ibid., s. 22.

talism är ställt utom allt tvivel, men frågan är om han ser »det rena hjärtat« som en nödvändig betingelse för Andens dop, vilket LP gör. Hollenweger citerar i ett avsnitt Barratts avvisande av Durhams teori om att alla i det ögonblick de föds på nytt därmed skulle vara heliggjorda. Om denna erfarenhet, som i den engelska texten karakteriseras som »purification«, säger Barratt, att den »has been called the second blessing. But the name is an unsuitable one …«29 Vad som är uppseendeväckande är, att Barratt i det citat som Hollenweger ger sin läsare, menar att många erfar denna renhet efter det att de erfarit Andens dop.30 Reningen är därmed inte en nödvändig betingelse för undfåendet av Andens dop utan för vidmakthållandet av den helige Andes kraft, som den troende mottagit. Barratts argument är inte som hos LP teologiskt, utan etiskt. Utan »reningen« faller den troende »into pride, party spirit, worldliness and sensuality …«. 31 På denna »ort« ljuder hos LP i stället förkunnelsen om överlåtelsen och Guds grepp om människans vilja. Både LP och Barratt tycks dock hysa tveksamhet eller vara oklara inför beteckningen »ett andra nådeverk«. I Västerut berättar LP om Barratts eget tvekande svar på fru Seymours fråga om han trodde på »det andra nådeverket« vid ett besök i den aktuella kyrkan i Los Angeles.32 När LP berättar att pingströrelsen »hade inte pågått i Amerika i många år, förrän det uppstod skiljomeningar i läran« redogör han inte för skillnaderna i kontroversen mellan trestegs- och tvåstegs-pentekostalism.33 Av hans framställning om reningen gives intrycket att den är människans uppgift, dvs. den kan knappast beskrivas som nådens andra verk, men bekräftas av Gud genom Andens dop. Överlåtelsespråket är bättre koordinerat med LPs språkbruk i

29 Hollenweger, 1972, s. 324. Jfr Bloch-Hoell, 1956, s. 227, som framhåller att Barratt tog »avstand fra den Durhamske teori at alle, det øieblik de er gjenfødte er helt helliggjorte«. Se vidare Sundstedt, 1971, del 3, s. 222. Om terminologins oklarhet, Bloch-

Hoell, 1956, s. 338. 30 Hollenweger, 1972, s. 324. 31 ibid. 32 Västerut, 1937, s. 66f. I Verklig väckelse, 1951 (Band 10, s. 234f) säger LP dock att tron på »det andra nådeverket« för hans del får en alltmer ökande betydelse ju äldre han blir. 33 Västerut, 1937, s. 65f. »Vi ha, Gud ske lov, varit skonade från denna strid i Sverige.« I

Finland däremot fanns skiljaktigheter, se Hollenweger, 1972, s. 323f. Barratt utövade stort inflytande där medan en av grundarna av pingströrelsen – W. Smidt – »had been won over to the ’two-stage’ Pentecostal movement by William H. Durham, while he was in America …«.

övrigt.34 Överlåtelsen är tveklöst människans verk, den kan Gud icke verkställa.

4.1.2 Ett segrande liv Mötte vi tanken ovan att synden kan utplånas, ligger betoningen i detta avsnitt på att den kan övervinnas. Synden är nämligen inte endast en skuldfråga, den är också en makt som kan härledas externt, dvs. beror på en frestelse utifrån. Människan är inte själv personifieringen av det onda. Skall människan segra över synden, måste hon ständigt vara överlåten till Gud. »Om du lever ett rikt och härligt liv med Jesus, så skall det gamla livet hållas nere, förbli underkuvat och vanmäktigt, medan gudslivet har makten över dig [kursiv]«. 35 Om hjärtats renhet visar på metodistisk influens, möter här den reformerta traditionens tankespår. Skillnaden framkommer dessutom att i det första fallet är erfarenheten ögonblicklig medan tanken på det segrande livet framställs som en livslång process.36

När temat om synden som makt dyker upp i texterna bygger LP sitt resonemang på föreställningen om att den troende människan är »död från synden«. »Död« betyder inte »tillintetgörelse«, utan »skilsmässa«. Bakom uttrycket ligger tanken på en uppgörelse dels mellan Gud och människan, dels inom människan: »Vi har kommit överens med Gud och oss själva att vara skilda från världen.«37 Språket formas av maktens och segerns kategorier. När Gud har makten över människan segrar hon över synden och det onda. Bruner uppfattar en spänning i LPs material i detta sammanhang. Blockera vägen för människan till upplevelsen av Andens dop kan enligt LP synden allena. »Men lever vi för Gud, uppgivna för honom, i renhet och helighet, skall vi finna, att upplevelsen, erfarenheten av Andens dop, kommer.«38 Bruner undrar hur det är möjligt att leva detta liv före erfarenheten av Andens dop.39 LP är dock närmast ute efter hållningen i livet och att denna är

34 I ett samtal med Bloch-Hoell (1956, s. 356) har LP givit uttryck för preferenserna för överlåtelsespråket. 35 Band 1, s. 157. 36 Jfr LPs formulering: »Så länge vi lever ett överflödande liv i Gud, har de gamla frestelserna ingen makt över oss.« Band 1, s. 159. 37 ibid., s. 148ff. 38 Band 8, s. 47. 39 Bruner, 1971, s. 96.

förbunden med ett intellektuellt moment – »så långt människan förstår«. Tilltron till medvetandet och samvetet är stor. Citatet hör hemma i talet om det rena hjärtat, inte i förkunnelsen om det segrande livet. I avsnittet vari citatet som Bruner refererar ingår talas inte primärt om seger över synden utan om den nödvändiga förutsättningen för erfarenheten av Andens dop. Renhet är en sak medan kraft är en annan, men mellan dem råder ett intimt samband.

4.1.3 En oförstörd mänsklig natur? Det är inte möjligt att belägga att LP förespråkar ett utraderande av människans syndiga natur. »Vi skall räkna med realiteteter och verkligheter, och verkligheten är den, att frestelser till synd, anknytningspunkter och möjligheter till fall finns, så länge vi är på denna jord.«40 Det är den som är starkast som segrar.41

Men vad säger texterna om synden och människans natur? Jag skall utreda spörsmålet genom att först diskutera material som avvisar en luthersk position. Därefter skall jag ta fasta på sjukdomen som metafor för synden. I ett tredje parti skall jag ställa frågan om syndfriheten.

Anti-luthersk teologi Är det innerst inne ett förfall när människan höjer sig till helgonlika dygder och lever ett liv i renhet och kärlek och är all karaktärssträvan och idealitet egentligen bara högmod? Kan människan annat än att besegras?42 Liknande frågor diskuteras i Dagen med anledning av ett »massmord« i Hurva i Skåne 1952. LP bygger i artikeln på Sven Stolpe, som bl.a. skriver om Lars Ahlin att denne på dylika frågor svarar att mitt i människans idealitet råder förfallet. Stolpe betraktar denna uppfattning som »en egendomlig luthersk tankegång«, och menar att värdeskalan i samhället håller på att slås omkull eller vändas upp och ner.43 Övergivandet av idealismen ser LP som en delförklaring till moralupplösningen i samhället. Människan är inte i grunden fördärvad, hon är inte incurvatus in se utan hennes djupaste idealitet och strävan är något gott och kan inte betraktas som utslag av högmod. I avvisan-

40 Band 1, s. 154. 41 ibid., s. 158. 42 Dagenledaren 28.8.1952, LP. 43 ibid.

det av vad LP uppfattar som en luthersk position ingår dessutom avvisandet av resignationen. Ur de första lärjungarnas strävan att nå ministerposterna avläser han något positivt:

Det var personer som ville något. Frågan var endast målsättningen för detta framåtsträvande. Om endast målsättningen blev riktig, så var det en god sak att de hade denna framåtanda. Det var inga slöa varelser han hade samlat omkring sig. De mänskliga egenskaperna hos dem var de rätta.

Det var bara det att dessa egenskaper skulle renas från egoismens slagg.44 Bloch-Hoell45 har, som vi har redovisat, ställt frågan om tanken på människans medfödda syndighet är en främmande kropp i pentekostalismen. Utifrån en studie om pingströrelsen i Svenskfinland visar Holm å sin sida på ambivalensen i den teologiska uppfattningen. I studien hävdas att människan enligt materialet »anses vara ond av naturen«, vilket betyder »att hon oförskyllt har del i människosläktets fall«. Samtidigt gör Holm gällande, att »någon arvsynd i traditionell mening räknar man inte med inom rörelsen: Barnen anses höra Gud till. Först sedan de vuxit till sig och medvetet kan skilja mellan gott och ont ställs de till ansvar för sina gärningar«. 46 För LPs del gäller att han talar om att människan vid en viss ålder skall »ta sitt eget personliga ansvar inför Gud«. 47 För de människor som aldrig har hört det kristna evangeliet gäller, att om de är uppriktiga och ärliga samt lever enligt de normer som deras inre bär vittnesbörd om är de »säkerligen delaktiga i frälsningen. Kristi försoning omfattar hela världen«. 48 Ansvarstanken är klart viktigare än tanken på människans eventuellt depraverade natur. Sammanfattande torde uttrycket »alla blir syndare«49 snarare än »alla är syndare« kunna sättas som huvudrubriken över LPs hamartologi. Människan syndar de facto och en uppfattning som denna tycks inte behöva skilja mellan personlig och ursprunglig synd.

44 Timmermannen från Nasaret, del 3, 1972, s. 36. Bloch-Hoell, 1956, s. 322. 45 Bloch-Hoell, 1956, s. 322. 46 Holm, 1978, s. 32. 47 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 72. 48 Brev till studerande Ingrid Lund 18.3.1966, LPs arkiv, RAA. LPs svar grundar sig på en tolkning av Rom. 2:14–16. 49 Under den högstes beskärm, 1966, s. 270. Andra formuleringar i samma riktning: »Inför

Jesus blir vi alla syndare.« ibid., s. 271. Uttrycket kan förstås så, att människan känner synden delvis från den mänskliga erfarenheten, men framför allt utifrån vad

Jesus Kristus har gjort för henne.

Synden som sjukdom I en predikan Den store läkaren möter det kända metaforklustret: läkaren, sjukdomen och den sjuke. Bildmaterialet är hämtat ur evangelietexten Matteus 9:10–12. LP kommenterar: »Bland alla belysande bilder, som Jesus i så rikt mått använde sig av i sina tal, finns väl ingen, som är mera gripande än denna.«50 Jesus är läkaren, synden är sjukdomen och syndaren är »en sjukling«. 51 Hur pass allvarlig är sjukdomen, vilka effekter har den på den sjuka människan? Fokuserar vi människans vilja, känsla och förstånd menar LP, att sjukdomen – synden – »förlamar människan, då det gäller att göra det rätta. Hennes vilja förtvinar och hennes handlingskraft försvagas, så att hon ej kan gå Guds väg, även om hon klart och tydligt ser den. … Synden är … en makt, som binder människans vilja, förvillar hennes förstånd och förgiftar hennes känsla.«52 Syndens sjukdom är »fruktansvärd«, men »är icke obotlig«. Läkaren – Jesus Kristus- »har aldrig stått maktlös inför något fall, som överlämnats åt honom«. 53 Situationen är därför utsiktslös endast om den sjuke vägrar samarbeta med läkaren och vänder sig till hemmagjorda läkemedel. Självfallet är det primära syftet med betraktelsen att framhålla läkarens förmåga, inte att diagnosticera den sjuke eller klargöra sjukdomens väsen. Men metaforklustret rullar upp en föreställningsvärld som mycket sparsamt svarar mot det traditionella talet om människans syndiga natur, även om metaforerna signalerar att människans situation i sin förlängning kan leda till det totala fördärvet, dvs. på vägen bort från Gud inträder ett alltmer tilltagande tvång att synda.

På ett liknande sätt som sjukdom innebär en rubbning av naturens ordning. är synden »något för människan onaturligt«. Synden är »en rubbning av naturens lag«. I varje människas innersta finns nämligen en »lag om rättfärdighet, sanning och renhet« inskriven.54 Det är till denna människans innersida Jesus Kristus vill nå. Med andra ord: han vill göra henne frisk, naturlig.

50 Band 9, s. 8. Daly (1987, s. 730f) framhåller, att en »significant contribution to any theologian’s understanding of sin will be his or her predominant models for treating it«. Daly fortsätter: »Characteristically Eastern models have been: the immature child, the sick person, the disease, the doctor, the medical treatment, and the cure.« 51 Band 9, s. 8. 52 ibid., 10f. 53 ibid., 11f. 54 Timmermannen från Nasaret, del 2, 1971, s. 104.

I tolkningen av synden dominerar relationskategorin. Det är människans förhållande till läkaren som är det allt överskuggande perspektivet. Synden är en sjukdom för vars kurerande människan behöver hjälp. Behöver hon hjälp, finns den. Metaforbruket förklarar delvis optimismen.

Syndfriheten? LP började som bekant sin bana som baptistpredikant och inom baptismen utkämpades strider om synd och syndfrihet, där framför allt striden kring Helge Åkesson fortsatte inom samfundet in på 1870- och 80-talen.55 LP framhåller, att striden »sträckte sina verkningar ända in på det årtionde, då jag kom med i samfundet«. Resultatet av dessa stridigheter blev – menar han – »en försiktighet på detta område, som blev hart när komplexartad«. »Man var inom dessa kretsar på den tiden faktiskt mera rädd för syndfriheten än för synden. Förkunnelsen gick också ofta ut på att framhålla människans benägenhet till synd och huru svag hon är och hennes ständiga möjligheter till fall. Hur mycket baptist och frikyrklig man än var, höll man sig kvar vid katekesens doktrin om att ’vi synda i mångahanda måtto dagligen och förtjäna intet annat än straff’ «. 56 Föreställningen om syndfriheten låg med andra ord i traditionen och det är otvivelaktigt så att LP behärskas av en annan syn än »de gamla baptistpredikanterna«. Om H. Åkesson t.ex. predikade en syndfrihetslära, så predikade de gamla baptistledarna »en veritabel syndalära. De drog till det yttersta ut konsekvenserna av den lutherska uppfattningen om rättfärdiggörelsen genom tron. Rättfärdiggörelsen tillräknades de troende, men det var därför inte sagt, att den åstadkom rättfärdighet i livet«. 57 LP kännetecknas inte av denna försiktighet, denna rädsla inför syndfriheten, utan lägger betoningen just på rättfärdighet i livet.

I postillan Gud med oss undrar LP vad Jesus-ordet »synda icke härefter« djupast sett kan betyda och ställer frågan: Predikade Jesus syndfrihet? Hur svårt han har att behandla frågan visar väl svaret: »Ja, det gjorde han i viss mening, om vi bara förstår saken rätt«. 58 Tre aspekter lyftes fram i tolkningen. Först används distinktionen mellan »att falla i

55 Hallgren, 1963, s. 132. 56 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 60. 57 ibid. 58 Band 2, s. 138.

synd« och »att leva i synd«. Det första är möjligt och ges ett utvecklingsperspektiv. Barnet snavar och faller, men av en vuxen väntar man något annat.59 Syndaren är ett barn, en omogen människa. Tankegången accentueras med hjälp av en annan bild som brukas i polemik mot lutherska tankegångar. En människa befinner sig i en nödsituation, hon har hamnat i vattnet. Enligt LP lyfts människan ur vattnet vid omvändelsen. En motstridig tolkning drev tanken, att människan fortfarande är kvar i vattnet, dvs. i synden. Först »när vi kommer till himlen, menade han, har vi kommit upp ur vattnet«. 60 En dylik uppfattning får enligt LP frälsningen att framstå som meningslös.61 Risken för människan att falla i vattnet även efter räddningen är dock reell. Primärt gäller detta den nyomvände, som saknar kunskap och disciplin. För det andra är LPs argument att förstå utifrån distinktionen medveen/omedveten synd.62 Att som kristen synda med berått mod, medvetet, är otänkbart. Syndar den troende sker det på grund av »okunnighet« eller »i ett obevakat ögonblick«. 63 För det tredje finner vi en möjlighetsteologisk ansats som avgörande nyckel till förståelsen av Jesus-ordet. »När Jesus säger: ’Synda icke härefter’ , så ligger det i själva orden, att det finns möjlighet att leva i seger över synden. Jesus hade icke sagt så, om det icke varit möjligt.«64

Efter en upplevelse – året måste ha varit 1907 – berättar LP att han var »mycket nära att predika en alltför överdriven helgelselära«.

65 Efter »denna mäktiga upplevelse blev jag bokstavligen befriad från alla frestelser, som jag förut haft att kämpa mot«. En enstaka erfarenhet höll på att bli lärans norm. Efter ett par månader visade det sig, att »upplevelsen var tillfällig. Då frestelserna åter satte in med en ovanlig styrka, var jag nära att komma ner i mitt gamla andliga mörker«. Ett par slutsatser drar han av detta. Det är skillnad mellan synd och frestelse. Synden är en makt som attackerar den omvända och troende människan, också den som erfarit Andens dop. Vidare: människan kommer aldrig ifrån frestelser, men hon behöver inte lida nederlag.66

59 Se även framställningen i Band 5, s. 75. 60 Band 2, s. 141. 61 ibid., s. 140f. 62 Band 2, s. 142f. 63 Band 5, s. 75. 64 Band 2, s. 144. 65 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 121. 66 ibid., s. 121f.