4 »Varken syndare eller svärmare«
1
Pentekostalismens syndbegrepp är oklart. Bloch-Hoell t.ex. har ställt frågan om människans medfödda syndighet är en främmande kropp i trosåskådningen eller om det opereras med andra begrepp om synd och skuld än sådana som en luthersk teolog räknar med.2 LP ger besked om att han i dessa frågor intar en position med ett klart avvisande av luthersk teologi. Det centrala i människan är enligt LP viljan, men han har »aldrig trott på den ’trälbundna viljan’«, inte heller har han »trott på syndfullheten till den grad, att människan i sitt fallna tillstånd är en träl, som är dömd till ett liv i synd«.3 LP hävdar människans frihet att välja den väg hon vill gå. Hollenweger har fäst uppmärksamheten på spänningen mellan medveten och omedveten synd och dess konsekvenser.4 Distinktionen spelar en stor roll i LPs material. Själv har jag tagit fasta på att synden ofta framställs som involverande relationer och intentioner och uppfattas som en perverterad relation till Gud och människans förhållande till den kunskap hon har om sig själv. I detta perspektiv dyker tanken på människans skuld upp. När människan handlar fel vet hon med sig att hon handlar mot bättre vetande. Men synden framstår också som en makt, som människan inte kan rå på om inte Gud har herraväldet över henne. Med den infallsvinkeln talar LP om det segrande livet. För att teckna profilen i hamartologin analyserar vi först synden som skuld och makt. På olika sätt diskuterar jag de inledande perspektiven och problem dessa ger upphov till. Därefter undersöks den möjlighetsteologi som texterna signalerar. Med termen möjlighetsteologi avser jag LPs ambition att övervinna klyftan mellan ideal och verklighet.
4.1 Synden som skuld och makt Den problematik vi nu skall utreda tangerades när vi behandlade LPs uppfattning om människan som Guds avbild. Vi försökte hålla samman substans- respektive relationstänkandet i en enda modell sam1 Titeln på en predikan hållen vid en radiogudstjänst i Filadelfiakyrkan i Stockholm
24.10.1943, se Band 9, s. 277ff. 2 Bloch-Hoell, 1956, s. 322. 3 Den anständiga sanningen, 1953, s. 228. 4 Hollenweger, 1972, s. 324f.
II Människosyn. 4 »Varken syndare eller svärmare«
123
