2.1 »Jag tror på Gud som den högsta auktoriteten«

2.1 »Jag tror på Gud som den högsta auktoriteten«3

LPs texter understryker vad som brukar framhållas av företrädare för ortodox teologi, nämligen att i kristenhetens historia tycks auktoritetsproblemet vara »a Western problem«. 4 Att Gud för LP är någon för vilken man böjer sig är en självklar uppfattning som aldrig diskuteras.5 »Att böja sig« är metaforen för att överlämna självbestämmanderätten till Gud. Auktoriteten är legitim i det att den härrör från övertygelsen att den är normal och riktig. Tron på auktoriteter blir ett akut problem i det moderna samhället när gamla auktoriteter förlorar sina positioner. »Jag tror på auktoriteter. Jag tror på Gud som den högsta auktoriteten. Jag tror på samhällets system av auktoriteter – föräldrar, samhällets myndigheter, överheten, som inte bär svärdet förgäves, som Paulus säger. Människans olycka är att hon inte böjer sig för den högsta auktoriteten, för Gud.«6 På det hela taget ger väl LP endast sitt bifall till traditionen med denna deklaration, som försvaras utifrån Gud som den absoluta grunden. I det svenska samhället finns enligt LP inget som tyder på att de gamla auktoriteterna är ersättningsbara. Auktoritetsbegreppet har nyttobetonade inslag.

Auktoritetsuppfattningen är av konservativt märke7 och rymmer hierarkiska aspekter. »Gud som den högsta auktoriteten« tillkommer den egentliga rättigheten att kontrollera, styra och använda människan. Till denna rättighet svarar på människans sida en korresponderande skyldighet att lyda. Auktoritetsbegreppet innesluter med andra ord i sig tron på rätten »of those in superior positions to give orders to those below them, a right which is inherent in the very fact of the social hierarchy, although it may be justified in addition by appeal to tradition, religion or the order of the universe«. 8 Men auktoritetsbegreppet im-

3 Lundgren, 1973, s. 7. 4 Zizioulas, 1969, s. 166; Meyendorff, 1978, s. 63–79. 5 Band 10, s. 26f.; Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 103. Jfr Fromms (1952, s. 46ff.) diskussion av den auktoritära religionen. 6 Lundgren, 1973, s. 7. 7 Se Carter, 1979, s. 2, 6. Konservativa teoretiker tenderar »to uphold existing forms of authority and to maintain the necessity of authority for social stability and the preservation of a civilized mode of life.« Vidare menar hon, att »conservatives naturally stress the element of voluntary respect«. 8 ibid., s. 6.

plicerar inte våldsaspekten. Auktoriteten med hänsyftning på Gud vilar på ett frivilligt samtycke från människans sida och auktoriteten kan därför ses som kontrast till ett rent maktbegrepp. Med auktoritet kan vi därför förstå åtminstone två olika typer av relationer: dels en »ren« auktoritet som kan väcka ett frivilligt samtycke, dels en makt som kan befalla och med våld se till att befallningarna åtlyds. Gud har framför allt den egentliga och legitima rätten till människan och hennes liv som härleds ur det faktum att Gud har skapat människan och dessutom vidtagit de nödvändiga betingelserna för hennes frälsning. Auktoriteten och rätten står i ett nära samband med varandra.

Samman med denna rätt hör att auktoritetsbehovet svarar mot människans behov av trygghet. Det är således inte främmande för hennes väsen och upplevs inte nödvändigtvis som en förtryckande faktor i den mänskliga existensen. Om människan har ett genuint behov av något kan hon utgå från att Gud både vill och kan tillfredsställa detta. Det må sedan gälla behov som glädje, lycka, kraft eller auktoritet. Människans naturliga behov av att »böja sig«, visar sig däri att det sker en felutveckling i hennes liv om hon inte »böjer sig« för Gud. Om bildspråket närmast får läsaren att reflektera i tankegångar med ödmjukheten som huvudinnehåll är för LP det centrala i denna rörelse – »böjandet« – förbundet med trygghet.9 Psykologiskt sett förlorar människan i överlämnandet sitt oberoende men vinner känslan av att vara skyddad av en makt som är större än henne själv, vilken hon blir en del av. Med Erich Fromm kan man därför tala om Gud som en rationell auktoritet.10

Till auktoritetstänkandet fogar LP dessutom frihetsinslaget, ett inslag som kan tyckas gå förlorat med en hierarkisk auktoritetsuppfattning.11 Men auktoritet och frihet ses inte som varandras motsatser, snarare är uppfattningen den, att de betingar varandra. »Det är en svår sak att icke ha någon auktoritet, inför vilken man frivilligt [kursiv] kan böja sig.«12 Gud som den högsta auktoriteten betyder »trygghet« och »frihet« för människan, alldeles nödvändiga ingredienser enligt LP om män-

9 Band 10, s. 168, 246. Jfr Fromm, 1952, s. 47f. 10 Fromm, 1978, s. 50f. 11 Jfr Zizioulas, 1969, s. 161. 12 Band 7, s. 235.