1.3 Naturens ordning

drag hon har erhållit. I stället för att nyttja naturen ägnar sig människan åt att utnyttja den med risk att äventyra sitt eget liv. För det andra aktualiserar naturen som ideal ordningskategorin. Det är inte bara grekernas universum som var ett kosmos och därmed gott, vackert och skönt. I hög grad gäller det LPs universum.

Lagbundenheten uttrycker från en sida sett naturens förhållande till Gud. Ställer vi frågan vari det gudomliga framträder, blir vi varse lagbundenheten på en annan punkt. Enligt LP förhåller det sig nämligen på det viset, att det gudomliga manifesterar sig i en ordning enligt vilken varje överträdelse utan undantag möter sitt straff. Tillvarons ordning befästes med hjälp av naturlagarna. »Bryter man mot de givna lagarna drabbar straffet obönhörligt. Det går igenom hela naturen.«39 Delavsnittet inriktar sig på dessa komponenter och det grekiska rotsystemet aktualiseras på nytt. I grekisk filosofi finns ett nära samband mellan föreställningar som förbands med »nemesis« och »hybris« och synen på naturen som ideal och ordning. Nemesis straffade dem som gjort sig skyldiga till hybris, dvs. gjort något otillbörligt och rubbat naturens ordning och jämvikt. Hybris innebar följaktligen hos grekerna förhävelse mot naturordningen snarare än mot gudarna. 40 Hos LP måste man troligen se konstellationerna av idéerna så, att denna grekiska tankeström flyter samman med en kristet inspirerad tanke om nemesis divina. Nemesis i denna mening är den Gud som vedergäller den som bryter hans bud och förordningar.41

Tre aspekter skall läggas på det som vi kallar naturens ordning. Ordning har med lag att göra. Därför frågar vi efter lagbegreppets innehåll, lagarnas grund samt slutligen deras funktion.

1.3.1 Lagbegrepp En vanlig distinktion när lagbegreppet anförs är att skilja mellan naturlagar och normativa lagar. Använder vi denna distinktion vid läsning av LPs texter, finner vi naturlagarna under beteckningar som »lagen

39 Lundgren, 1973, s. 14. 40 von Wright, 1980, s. 89. 41 En enligt von Wright »mycket ogrekisk tanke«. ibid., s. 90.

om sådd och skörd«, 42 »vedergällningens lag«43 samt »pendelsväng-

ningarnas lag«.

44 De båda första representerar troligen samma innehåll. I viss mån gäller detta förhållande även det mer obekanta talet om »pendelsvängningarnas lag«. LP använder begreppet både när han tolkar naturens skeende45 och historiska händelser. Han skriver: »Folkväldet är också underkastat pendelsvängningens lag«. 46 Med hjälp av denna lagidé betraktar han kristendomens historia och utveckling.47 De normativa lagarna som uppräknas i LPs skrifter är: »Mose lag«, »Tio Guds bud«, »Bergspredikan«, men också »Sveriges rikes lag«.

Hur förhåller sig i LP föreställningsvärld naturlagarna till de normativa lagarna? I ett försök att besvara denna fråga, bör framhållas, att LP själv inte arbetar med denna distinktion utan normer och regelbundenheter, naturligt och normativt, flyter samman. Med mycket enkla innehållsbestämningar kan man säga, att medan en naturlag är orubblig och inte tillåter några undantag, gäller om de normativa lagarna att de är föränderliga. Den ena lagkategorin faller utanför människans kontrollförmåga medan den andra faller inom densamma. Förenar man naturliga och normativa lagar på ett sätt, som inte sällan sker i vårt material, används av Karl Popper termen naiv monism med den ytterligare bestämningen naiv konventionalism, ett stadium där både naturliga och normativa regelbundenheter upplevs som beslut av t.ex. Gud. Å andra sidan föreligger i LPs texter ansatser till en kritisk dualism, om man med detta menar ståndpunkten att normativa lagar kan ändras av människan. LPs kritiska dualism kommer därvidlag till synliga uttryck i hans deciderade kamp mot – vad han kallar – normlösheten i samhället.48 »Normlösheten« problematiseras

42 »Lewi Pethrus svarar på frågor«, i Dagen Extra nr 60, 1973. 43 Band 9, s. 261; Lundgren 1973, s. 4. 44 Brytningstider – Segertider, 1969, s. 86f. Begreppet torde vara bestämt av Briems framställning i Den moderna pingströrelsen. Briem (1924, s. 9f.) skriver: »Ofta framträda de nya riktningarna såsom reaktioner mot ett ensidigt färgat andeliv, varvid då dessa rörelser enligt lagen för pendelsvängningen [kursiv] tendera att slå över till motsatt överdrift och för skarpt markera de sidor, som under den föregående utvecklingen blivit för starkt tillbakasatta …« 45 Pendelsvängningens lag är en naturlag. Brytningstider – Segertider, 1969, s. 86. 46 ibid., s. 87. 47 ibid., s. 88. LP gjorde en klar skillnad mellan vad kristendomen hade blivit och vad den ursprungligen var. 48 Till terminologin, Popper, 1980, s. 66f.

emellertid i den meningen att den av LP överhuvudtaget inte hänförs till normativitet och lag. Vad som håller på att ske i Sverige under 1900talet är nämligen att lagstiftningen är på väg bort från det naturliga, det förnuftiga, från normerna och naturen. Bästa sättet att illustrera tankegången framkommer i en ledare i Dagen, som LP givit rubriken »Får riksdagen kränka lagens mening?«49 Året är 1959, och i riksdagen har framkastats ett förslag att ur domareden borttaga de två orden »Guds lag«. För LP står väsentligheter på spel vid en sådan ändring. I dessa ord – »Guds lag« – »ligger strängt taget ursprunget till all positiv lagstiftning och huvudinnehållet i alla goda lagar. Det är naturligtvis detta, som våra gamla lagstiftare menat då de velat betona att även domaren, som har att tillämpa landets lagar, skall räkna med den gudomliga lag, som ligger till grund även för vår lagstiftning.«50 Ledarartikeln gör gällande, att den »lag efter vilken domaren dömer är inte endast produkten av några juristers och statsmakters påfund och beslut. Den är i första hand ett utryck för det universella rättsmedvetande som … genom ’den naturliga kännedomen om Gud och Hans heliga vilja är så djupt inskrivna i alla människors hjärtan’ .« I och med förslaget om ett utmönstrande av »Guds lag« får man kvar »en lagproduktion som man anser sig kunna ändra och stöpa om efter behag«. Det är till denna »produktion« man har att hänföra »normlösheten«, som således ingår i en plan att »lösgöra den [dvs. Sveriges rikes lag] från det allmänna rättsmedvetandet …«. Vad LP i detta sammanhang djupast sett diskuterar är frågan om vad som är gällande rätt. Naturrättsläran är den äldsta uppfattningen om begreppet gällande rätt och förespråkare för läran skiljer mellan den »positiva« rätten, som är given av den styrande makten, och den »verkligen gällande« eller »bindande« rätt som stämmer överens med naturrätten.51

En kommentar av von Wright till de antika grekernas syn på naturen som en lagbunden ordning passar som hand i handske till de idéer som vi finner hos LP. von Wright skriver nämligen: »… grekerna gjorde helt enkelt inte den åtskillnad, som för oss ter sig naturlig, mellan lagar som normer och lagar som beskrivningar …« »Därför kan deras syn på naturen som en lagbunden ordning helt enkelt inte adekvat uttryckas

49 Dagenledaren 23.5.1959, LP. 50 ibid. 51 Peczenik, 1988, s. 176ff.; Anners, 1980, s. 20ff.

inom en begreppsram, som gör nämnda distinktioner.«52 Påståendet fungerar som ett memento i vårt arbete med att utlägga idén om naturens ordning enligt LPs texter, ty också här finner vi som synes förväxlingen eller sammanblandningen mellan att föreskriva och att beskriva, mellan böra och vara. Men för att förväxla saker med varandra måste man redan ha skilt dem åt. Tydligen gör LP aldrig detta. Förhållandet kan kanske uttryckas så, att sättet att angripa problemet som LP förespråkar är att ge naturen prioritet. Ett kontrasterande tillvägagångssätt vore att ge historien och människans värld prioritet. Tolkningarna av naturen vore då att uppfatta som mänskliga konstruktioner.53

Hur sambandet mellan »Guds lag« och den positiva lagstiftningen bör se ut är således klar hos LP. Guds lag utgör ursprunget till de positiva och goda lagarna. Klippes detta samband av är det inte längre fråga om lag utan normlöshet. Vidare framstår »Guds lag« som synonymt med begreppet »det allmänna – eller det naturliga – rättsmedvetandet«, vilket är – som formuleringen lyder – inskrivet i människornas hjärtan. Denna tanke har som alternativ artikulation: »Det är så med alla lagar. De är nedlagda i skapelsen.« På så sätt kommer det naturliga nära vad som uppfattas som förnuftigt. Att döma eller handla efter »Guds lag« innebär enligt denna uppfattning inte att domaren utger sig för att vara fullkomlig, utan han »dömer efter sitt yttersta förstånd«. 54 De normativa lagarna är »naturliga«, eftersom de har sin grund i förnuftet.55 Med en sådan uppfattning om förnuftet föreligger i egentlig mening inga klara gränser mellan »förnuft« och »samvete«.

56 Och enär i samvetet något anas av Guds omedelbarhet blir samvetet som kategori av intresse inte bara när »det naturliga« fokuseras, utan också i det att det blir en hävstång för människans sedliga utveckling. Att natur och förnuft hör ihop framgår tydligare i LPs tal om lagarnas grund. Det som naturen gör är både »naturligt« och »förnuftigt«. Analysen i sin helhet visar på ett icke helt ovanligt tillvägagångssätt i idéuppsättningen, nämligen att sammanblanda »naturlig lag« och »naturlag«, dvs. ett givet innehåll och noterade regelbundenheter.57

52 von Wright, 1986, s. 27. 53 Se McCarthy, 1985, s. 112. 54 Dagenledaren 23.5.1959, LP. 55 Timmermannen från Nasaret, del 2, 1971, s. 153. 56 Jfr Glebe-Møller, 1982, s. 82f. 57 Golding, 1975, s. 32f.

1.3.2 Lagarnas grund Lagarna i LPs mening vilar inte ensidigt på idén om Guds bud som en befallning utifrån eller uppifrån. Ursprunget är att söka i människans förnuft. I principiella utsagor om lagens förankring i förnuftet, skriver han: »Jesus bryter inte ner Mose lag. Den har sin utgångspunkt i människans natur, hennes moraliska behov och hennes förnuft. Det är den mänskliga utgångspunkten för all sann etik.«58 Människan är utgångspunkten när LP söker komma till klarhet över lagens roll i människans liv. Till grund för Mose lag och all lagstiftning i världen »ligger människans medfödda rättsmedvetande. All verklig etik har sin grund i människans förnuft«. 59 Tankegången genomsyrar LPs sätt att reflektera över den situation som människor levde i före Mose lag. Vilken lag följde de? Svaret är den i förnuftet inskrivna lagen, ett svar som i huvudsak baseras på iakttagelsen, att den tidens människor inte utmärkte sig för laglöshet i större utsträckning än människorna efter det att Mose lag hade givits.60 Budet gavs icke i inskränkt mening vid laggivningen utan i skapelsen. Inte heller Bergspredikan avviker enligt LP från denna tolkningslinje. Den kan inte ses som en instans contra en naturlig, i alla folk gällande lag. Den lag som hävdas av Jesus »är inskriven i varje människas hjärta«. Med gillande citerar LP de första satserna i företalet till Sveriges Rikes lag: »Den allsvåldige Gudens och hans heliga viljas naturliga kännedom är alla människor i hjärtat så djupt inskriven, att intet folk ännu är funnet, som sig utan Gud och lag bekänna gittat; fastmera hava alla sin sammanlevnad och trevnad på Gudstjänst och lag enhälligt grundat.«61 Den lag som således är inskriven hos varje människa är en lag om rättfärdighet, sanning och renhet. Det sägs både indirekt och direkt. Synden och orättfärdigheten är »en rubbning av naturens lag«. Jesu gärning kan därför relateras till lagen på så sätt, att det är denna han vill »blotta« och »få stärkt«. I sin gärning bygger Jesus »på den grund som Skaparen från begynnelsen nedlagt i människans sinne«.

62

Människan gör motstånd mot de naturliga buden, dvs. buden efterföljes inte i frihet och med glädje. Olydnadsfenomen, som naturen i

58 Timmermannen från Nasaret, del 2, 1971, s. 53. 59 ibid., s. 103. 60 ibid. 61 ibid., s. 104. 62 ibid., s. 105.

övrigt inte uppvisar, hindrar inte talet om de naturliga lagarna, talar tydligen inte mot tesen om lagarna. Det faktum att lagen är skriven i människans inre tycks i sig inte utgöra någon moralisk kvalitet hos människan.

1.3.3 Lagarnas funktion Lagen finns för ordningens skull och är till för att hindra överträdelsen, sätta en gräns för det onda. Ordningen är i sin tur till för livets skull, i både fysisk, andlig och moralisk mening. Varför – frågar LP – är den äktenskapliga samlevnaden omgärdad »med så höga och starka stängsel«? Skälet är att söka i att samlevnaden mellan man och kvinna utgör »det mänskliga livets källa«. 63 Lagen är till för att skydda livet, den är rättfärdighetens klädnad. Just på detta område visar LP för övrigt att han påfallande ofta och utan betänkligheter går från natur till mänskligt beteende. Den äktenskapliga samlevnaden är bestämd av lagar, som är lika övriga gudomliga lagar. »De har samma omutliga giltighet som de lagar för sådd och skörd, vilka råder i naturens värld.«64 För att bekräfta tesens validitet framhämtas relativt tragiska skeenden ur det mänskliga livet.65

Det gudomliga inslaget i lagarnas funktion relateras till att lagen framstår som en strafflag. Där lagar »överträds vet man med visshet vad följden blir«. 66 Att lagarna tillskrivs denna spärrgivande funktion grundar sig i stor utsträckning på att människan tänkes fungera rationellt, att hon överväger sina handlingar. »Det kan bevisas att straff verkligen avhåller människor från att begå brottsliga handlingar.«67 En enligt LP förnuftig människa kalkylerar och väger för- och nackdelar mot varandra samt drar slutsatser. Det moderna talesättet, att det goda skall göras för dess egen skull, inte för att människan vill undslippa straff, inte heller för löns skull, låter vackert och ädelt. LP anför emellertid andra realiteter: »Bör det icke vara så, att tanken på straffet sporrar mig att avhålla mig från det onda?«68 LP vänder sig mot dem som påstår motsatsen, och ställer sig kritisk till humanise-

63 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 191. 64 Band 9, s. 221. 65 ibid., s. 226. 66 Dagenledaren 19.6.1952, LP. 67 Band 9, s. 253. 68 ibid., s. 258.

ringen av strafflagstänkandet i Sverige. Man kan påstå att LP befinner sig på kollisionskurs med samhällsutvecklingen på detta område från 1930-talet och under resten av sin levnad.69 LPs syn på straffåtgärden innebär, att brottslingen avstänges möjligheten att fortsätta förbrytelsekedjan, vilket dessutom har effekten att andra icke förledes att följa personens exempel. Uppnås det fulla syftet med bestraffningen, kommer brottslingen till insikt om sin belägenhet, vilket skapar förutsättning för en ny livshållning. I och med att samhället har fallit offer för en alltför långtgående humanitet, 70 har Gud och hans sanning utmönstrats. Tillståndet i landet betraktas mot denna bakgrund som »groteskt.«71

På överhetens repressiva funktion ser LP i princip positivt, överheten »har makt att straffa«. Straffhotet uppfattas som ett både nödvändigt och lämpligt social-politiskt instrument. Utan detta skulle helt enkelt samhället hamna i anarki. »Det är straffet, som gör att lagen kan upprätthållas.«72 Man kan fråga sig om det endast är avskräckningens moral som framdriver rätta gärningar och får människan att låta bli att göra »vad ont är«. Såsom avsnittet »Naturen som ideal« visade, finns helt andra tankegångar enligt vilka spontaniteten ges stora ytor och framstår som det önskvärda. Det är när spontaniteten sviktar, som normerna blir avgörande. Den sviktande spontaniteten är genomgående i människans värld, vilket får till följd att den positiva lagstiftningen blir en uppgift av rang. Sambandet mellan lag och beteende är entydigt för pingstledaren.73

Innehållet i den rationalistiska människosynen, sådan jag tecknat den ovan, visar att människan uppfattas som subjekt i handlandet. Avvisandet av Guds direkthet i detta avseende har inte med tanken att göra att gärningar så framkomna vore att betrakta som onda, skadliga och värdelösa. I stället är det så att vad lagarna kräver, har människan att utföra om än med Guds bistånd. Det finns en falsk uppfatt-

69 ibid., s. 256. »Man har i det moderna samhället ofta hävdat, att det är barbari att straffa det onda. Men barbarisk är naturligtvis den samhällsordning, som tillåter människor att begå brott utan att de bestraffas därför.« Och ytterligare citat i samma riktning: »Den verkliga barmhärtigheten bevisas, där man straffar det onda.« ibid., s. 257. 70 ibid., s. 263. 71 ibid., s. 277. 72 ibid., s. 263. 73 Ny mark, 1966, s. 46f.

ning om Gud, som går ut på att han »själv skall göra det Han har givit oss i uppdrag att utföra«. 74 Gud framtvingar inte gärningarna direkt, utan sätter gränser, vilka när de överträds renderar olycka och lidande, inte bara för överträdaren själv, utan även för andra. Det är det ohyggliga.75 Tvingar Gud, så tvingar han indirekt kan tanken formuleras.

Av vikt för profilens klarläggande har varit att vi för det första har mött en betoning lagd på en ordning i skapelsen, som drar upp gränser för människans beteende. Det har vi tolkat som inslag i sättet att uppfatta hur Gud styr världen. Inslaget kan ses som ett uttryck för den gubernatio-tanke som ingår i traditionell försynstro. För det andra har människans subjekt-position kommit till klart uttryck i och med att framställningen om lagens roll och funktion förutsätter en rationalistisk eller förnuftsbestämd människosyn. Det är människan som agerar utifrån den kunskapsuppsättning som hon har, men detta betyder inte att handlingsfältet är totalt fritt. Världen är Guds värld. Ett spörsmål som i anslutning till denna problematik legat under ytan i framställningen är om »vedergällningen« eller lagen om sådd och skörd är att betrakta som en opersonligt och mekaniskt verkande nödvändighet. Frågan blir, om detta är fallet, hur det hänger samman med föreställningen om en levande Gud. Är Gud garanten för ordningen, står han över den eller är han innesluten i den? Utifrån de undersökta texterna går det inte att påstå att vedergällningen teoretiskt övervinns, men att själva principen genombrytes gång efter annan. Vedergällningen och lagarna överhuvudtaget måste uppfattas såsom uppträdande inom ramen för Guds handlande, men de utgör inte högsta princip och kan sålunda inte sägas göra anspråk på att vara självtillräckliga utan finns där tjänande högre syften, vilka rör människans liv och frälsning. Det allvarliga i det moderna samhället är att sambandet mellan Guds lag och de positiva lagarna enligt LPs sätt att tolka sammanhangen är på väg att upplösas. När detta sker har »den stora grupp av medborgare, som har kristna intressen« inte bara »rätt att samla sig för att påverka samhället i kristen riktning«, utan »den har skyldighet att så göra när de befintliga partierna inte gör det«. Skyldigheten leder till slutsatsen: »Vi kristna har inte rätt att stillatigande åse den avkristning med åtföljande moralisk upplösning, som pågår här i landet«. 76 Är det män-

74 Dagenledaren 28.2.1962, LP. 75 Lundgren, 1973, s. 7f. 76 Dagenledaren 28.5.1956, LP.