1.5 Analyserande sammanfattning

jag ut till ljuset och livet, som hade varit där hela tiden …«31 Enligt ljussymbolen fungerar Gud på ett enda sätt, det är människan som antingen drar sig undan eller närmar sig ljuset. Gud är ljus. I denna ljusets funktion inordnas Jesus, funktionen förstärks helt enkelt. Ljussymbolens utformning gör det omöjligt för LP att tolka mörkret i sitt inre som om det skulle ha med Gud att göra. Mörkret tillhör människan instängd i »den mänskliga spekulationens jordkulor«. 32 Det finns enligt ljussymbolen såsom LP använder den helt enkelt inget mörker i Guds liv, ingen natt hos honom. Av det skälet är LP oförmögen att ge något som helst perspektiv på material som framlyser i satser enligt vilka han menar, att han »ville tro till varje pris, men jag kunde inte. Det var omöjligt«. 33 Detta motspänstiga material bortser han från och hävdar att det för människan gäller att med sin viljestyrka styra sitt liv mot ljuset, mot Gud. Gud är en ständig närvaro. Frånvaron av Gud tillskrivs människans eget förvållande.

Syftet med presentationen av dessa beskrivningar har varit att visa på hur LP i sin förkunnelse förutsätter och praktiserar en naturlig teologi samt uppvisa hur dominerande föreställningen om Guds närvaro som en allmän närvaro är. Gud är knappast ett subjekt som i frihet väljer att göra sig känd för människan. I stället kommer LP tankegången nära att Gud är ett objekt, en företeelse i tillvaron, som kan fastställas och beläggas. »När jag kan peka på något och ta på det och säga: här är det! – då är det bevisat att det finns. Min gudsupplevelse är så påtaglig, att den nästan närmar sig det materiella.«34

Stjärnor, sol och blommor förmedlar Gud. Och i denna förmedling anar LP ingen avgud.35 Jag har ovan gjort mig till talesman för tanken att erfarenheten primärt är en tolkning som sker inom en kulturhistorisk

31 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 70. 32 ibid., s. 69. 33 Lundgren, 1973, s. 11. 34 ibid., s. 3. LPs tolkning av Jesu förhållande till Fadern påminner om hans egen relation till Gud: »För Jesus var Fadern en i den mänskliga tillvaron närvarande realitet.« Timmermannen från Nasaret, del 3, 1972, s. 62. »Han [dvs. Jesus] talade om

Gud som sin Fader. Det var detta som var själva kärnan i Jesu gudsgemenskap.« ibid., del 2, 1971, s. 62. 35 Jfr Lindberg, 1986, s. 101.

kontext, dvs. man har inte erfarenheter av Gud som är »independent of the particular cultural and religious tradition in which one already stands«. 36 Det förefaller därför vara relevant att fråga om det finns någon förklaring till varför LP stannar upp inför vissa naturfenomen och inte andra. Är det typiskt för en svensk vid sekelskiftet? Går det att relatera det som LP menar vara gudsupplevelser till någon bestämd natursyn?

Ett samtal med etnologer visar sig vara fruktbart när en sådan fråga ställs. De påstår nämligen att en ny natursyn växer sig stark i Sverige på 1890-talet, nationalromantikens stora decennium. Jag skall ta fasta på några av dessa inslag och tentativt visa att dessa inslag återspeglar sig i LPs beskrivningar av sina upplevelser. Självfallet ingår dessa utvalda och specifika upplevelser i ett bredare förhållande till naturen. Upplevelsematerialet utgör endast fragment i ett större helt. I det följande sker med andra ord en viss kontextvidgning.

Först bör man lägga märke till att det sker en ändring av vad som står i förgrunden i 1890-talets natursyn. »Nu är det inte längre bergstopparna eller det stormpiskade havet som står i förgrunden utan det känslosamma och svårmodiga svenska, den susande granskogen, den stjärnklara vinternatten, björkdungen och vitsippebacken.« 37 Kommentarer kring detta är överflödiga. Presenterat material i detta delavsnitt och annorstädes i avhandlingen är till fyllest för att antyda likheter. Låt mig dock påminna om att det inte är vitsippor som LP uppmärksammar, utan blåsippor. Den blå färgen är sommarnattens, längtans och ensamhetens färg.38

Ett annat inslag i denna natursyn är ensamheten.39 Inslaget har en längre historia. »… fortfarande är det ensamheten, det av människan obesmittade landskapet som står i fokus.«40 Jag har ovan i avsnittet om människosynen framhållit vilket betydelsebärande tema ensamheten är i LPs liv och tanke. Gud och ensamheten hör samman. Ensamheten

36 Wiles, 1974, s. 27. 37 Frykman & Löfgren, 1979, s. 57. Jfr Den anständiga sanningen, 1953, s. 11ff., 175ff., 183ff. 38 Ambjörnsson, 1987, s. 46ff. 39 »Några av de vackraste scenerier jag mött och fört med mig från mina resor i olika länder och bevarar som verkliga dyrgripar i mitt minnes galleri är från öknar, urskogar och vildmarker.« Den anständiga sanningen, 1953, s. 12. 40 Frykman & Löfgren, 1979, s. 57. Notera LPs uttryck »den folktomma ödemarken« och beskrivningen: »Vi bodde som i en liten värld för oss själva. Det var en avskildhet, ensamhet och stillhet, som gick mig i blodet.« Den anständiga sanningen, 1953, s. 11.

och naturen likaså. Och känslan. Modern som LP är mycket fäst vid har just på detta fält spelat en avgörande roll. »Min kärlek till ensamheten har jag säkerligen också ärvt från båda mina föräldrar, men särskilt från mor.«41 Det var modern som »visste … vilken välsignelse ensamheten och naturen var för mig«, skriver han.42 I den världsbild och morallära som växer fram i den borgerliga kulturen, skriver Orvar Löfgren, passar också kärleken till fjällen väl in. 43 I det inpasset är dock av vikt att notera, att fjällandskapet inte bara står för »det vilda och exotiska, utan även för det ensamma upphöjda, det friska och rena«. 44 Memoarserien som LP skriver på 1950-talet inleds med Den anständiga sanningen vars första kapitel givits rubriken »Ödemarken lockar«. Det är stillheten som LP söker i den folktomma lappmarken kring Vilhelmina. Jag vet, säger han, att »inte alla är förtjusta i ensamheten. Men jag är det.«45 Likaväl som tystnaden har ett språk, är ensamheten en gemenskap: naturens, som i sin tur framstår som livets gemenskap.

Vidgas synfältet, är det slående hur många gemensamma drag som återfinns i bilden av naturen, hemmet och kvinnligheten.46 Inte endast naturen fungerar som en tillflykt för LP.47 Så gör också hemmet, som är en motpol till mycket som sker i samhället, en viloplats. »Då jag understundom haft att fylla ganska nervpåfrestande uppgifter inom verksamheten och det offentliga livet, har hemmet varit för mig som den tryggaste borg. När jag kommit hem, har jag mött ett lugn och en gudsförtröstan, som varit lik balsam för mitt sinne.«48 Hemmets kvaliteter är kvinnans kvaliteter. Mor och hem är oupplösligen förenade. Begreppen hem och kvinnlighet, privatisering och känsla vävs samman:

Mer än en gång, då jag varit i spänning inför kritiska situationer, har hennes väsen och hennes ord varit som olja på vågorna. Då jag varit trött och färdig att ge upp, har hon alltid uppmuntrat och stärkt mig, och mer än

41 Den anständiga sanningen, 1953, s. 171. 42 ibid. 43 Frykman & Löfgren, 1979, s. 54. 44 ibid. 45 Den anständiga sanningen, 1953, s. 11f. 46 Frykman & Löfgren, 1979, s. 66. 47 Se formuleringen: »… få försjunka i den stora stillhet, som endast den folktomma ödemarken kan skänka mig.« Den anständiga sanningen, 1953, s. 11. 48 Hos Herren är makten, 1955, s. 294.

en gång har hennes inflytande i detta avseende kommit mig att på nytt fatta mod och fortsätta. Då verkliga vågor av kritik, förtal och offentliga angrepp förvandlat min tillvaro till ett polarlandskap, har jag vid inträdet i hemmet, där jag mött hennes soliga och varma väsen, haft en känsla av att jag kommit in i en annan värld.49 Kvinnan är hemmets hjärta och vårdare, mannens stöttepelare och behagare. »Min hustru har varit en arbetsmyra.«50 Och hon »har absolut inte varit någon konkurrent till mig …«. 51 Ingen kan tvivla på för vem hemmet är en viloplats! »Jag tror«, skriver LP, »att vi genom hennes sätt att vara och ordna fått uppleva det skönaste och bästa som ligger i det varma och vackra ordet hem.«52 1 dessa citat ligger en hel ideologi om naturlighet och äkthet, ro och sinnesfrid, trevnad och känslovärme som flyter in i kristendomsuppfattningen.

Slutligen skall några aspekter på hembygdskänslan redovisas. Det är mera den än nationalkänslan som ges utrymme i LPs texter. Och den hör intimt samman med naturen, inte med historien i stil med stormaktsminnen och krigarkungar. Bundenheten till hembygden blir en bundenhet till dess jord. Bakgrunden till detta är evolutionismen.53 LP skriver: »En människas karaktär danas inte bara av arvsanlag och föräldrars fostran. Den bygd och miljö, i vilken hon växer upp, utövar också sitt inflytande på henne. … Jag tror, att det hade sin karaktärsdanande betydelse för mitt vidkommande, att jag växte upp i Rånnum, Storgården.« 54 Hembygdskänslan och nationalkänslan eller fosterlandskärleken tangerar varandra. Låt mig för att underbygga detta påstående hänvisa till LPs sång »Svenska folk, du borde tacka«. 55 Den

49 Hos Herren är makten, 1955, s. 294. 50 ibid., s. 296. 51 ibid., s. 297. 52 ibid., s. 295. 53 Ambjörnsson, 1987, s. 49. 54 Den anständiga sanningen, 1953, s. 183. Jfr framställningen i Timmermannen från

Nasaret, 1970, s. 109. Bundenheten till föräldrar, hem, och bygd »väljer man inte. Där bara befinner man sig«. 55 Texten i sin helhet, se Hos Herren är makten, 1955, försättsblad. Dottern, Miriam

Pethrus-Peterson, berättar, att faderns »fosterländska sång ’Svenska folk’ föddes inom honom, när han sommaren 1949 reste vägen fram genom Sveriges fagra bygder. Jag undrar, om det inte rent av var på den sällsynt vackra vägen utefter Ångermanälven, han inspirerades och hans inre stämdes till tacksägelse och lovsång för allt det goda vi som svenskar mottagit.« Lewi Pethrus: Mina Sånger, 1954, förordet, s. 5f.

samlar upp flera av inslagen vi här har studerat: hemmet, modern, naturen och landet.

LPs idé om den naturliga gudskunskapen har delvis gestaltats utifrån några religiösa upplevelser som han beskrivit. Dessa kan sägas uttrycka en åskådning, enligt vilken Gud är möjlig att uppvisa för varje människa.56 Det dominerande inslaget i dessa beskrivningar är tanken på Guds närvaro. Gud tänkes vara inom räckhåll för människan, men närvaron innebär inte att Gud i alla lägen och begivenheter är manifest. Uppenbarelsen förstås närmast i varats kategorier. LPs »gudsupplevelser« konvergerar med en bestämd svensk syn på naturen och flyter samman med en större ideologi till vilken framförallt synen på hemmet och kvinnan hör. Skapelsen är ett hem i vilket Gud är närvarande med sin värmande närvaro såsom modern i ett hem.57 Gud bekräftar i dessa erfarenheter vad LP tror på och uppmärksammar honom, ifrågasätter honom inte. Kvinnan agerar på ett likartat sätt. Inga befallningar eller uppdrag ges. Gud är, Gud inte endast kommer.

56 Moltmann, 1967, s. 282. 57 I Timmermannen från Nasaret (1970, s. 137) säger Jesus syftande på naturen kring

Nasaret: »Här är min Faders hus, det som han själv har danat. Här möter mig livet, friheten och skönheten i en helig samverkan. Här kan jag andas ut.«

2 »Hos Herren är makten« 1

Accentueringen av viljans roll i synen på människan är den primära anledningen att vi ställer frågan om Guds makt. Blir Gud maktlös inför den mänskliga friheten, vilken kan sägas ha sin grund i den gudomliga allmakten? Skapad av Guds vilja allena kan människan inte bli varken ett redskap i Guds hand eller »frälst« av den ensam. Till detta krävs två viljor: Guds och människans. I den överlåtelseteologi som exponeras har vi dels funnit föreställningen om »maktöverlämnandet«, dels tanken på »maktövertagandet«, rörelser som mynnar ut i ett kraftbeklädande av människan och sätter henne i stånd att vara Guds instrument i världen. Kraft i denna mening innebär en förmåga att utföra det som människans Herre vill ha utfört. Ställd inför uppgifterna blir människan medveten om att hon i sig själv saknar de nödvändiga resurserna. Genom den helige Ande utrustas och skickliggörs hon för sitt uppdrag. Gud är rättens Gud, men också maktens och kraftens Gud. Teologiskt fokus i denna diskussion utgör förkunnelsen om Andens dop, där samtliga led kan iakttagas: maktöverlämnandet, maktövertagandet och kraftutrustningen. Kraftterminologin gjorde vi oss bekanta med i avsnittet »Människan är Guds redskap«. Maktfrågan kräver några förtydliganden. Den makt som människan överlämnar till Gud är självbestämmanderätten som LP menar motsvarar det bibliska talet om korsfästelse. Vad innebär då maktspråket relaterat till Gud?

Till maktkomplexet i gudsbilden kan olika komponenter inräknas. Maktbegreppet är ett familjebegrepp. Den följande framställningen bärs i stort sett upp av de ingredienser som LP själv använder när han behandlar makten: auktoritet, herravälde och inflytande.2

1 Titeln på en av memoarböckerna Hos Herren är makten, 1955. 2 Hos Benktson, 1976, s. 91, räknas inslagen allmakt, allvetande och allestädesnärvaro som komponenter i maktkomplexet i gudabilden.