1.2 Naturen som ideal

Gud.23 I ett av citaten som vi har undersökt betonades att den människa som känner Gud har att göra anspråk för Gud i världen, ordna en plats för honom »vid samhällets rådsbord«. Tanken möter oss på flera nivåer och i skilda sammanhang. Människans roll i världen är att på olika sätt skapa utrymme för Gud.

Sammantaget lägges i skapelsetron tonvikten vid människans och samhällets beroende av Gud för livets uppehälle och fortbestånd. Utan Gud inget liv. Människan försöker alltför ofta leva livet utan Gud och besinnar inte sitt beroende. Profilen på LPs sätt att föreställa sig Guds regerande av världen även när människan gestaltar sitt liv på tvärs mot hans djupaste intentioner, framträder successivt i framställningen och kommer att diskuteras utförligare i avsnittet »Gudsbild«. I närmast följande avsnitt skall jag visa på LPs uttryckssätt när han uppmärksammar naturens lydnad inför Skaparen.

I predikosamlingen Gud med oss, 1931, finns formuleringen »Tänk på skapelsen i dess helhet, hur den ärar sin Skapare«. 24 Talhandlingen säger något om naturen, men syftar till att påverka åhöraren. Meningen med utsagan är att människan skall deltaga i den i skapelsen pågående lovsången.25

Lika naturligt som det är för blomman att dofta, för skogen att susa, för bäcken att brusa och för fågeln att slå sin drill, lika naturligt borde det vara för människan att lovsjunga sin Skapare. Enligt denna tolkning kan lovsången uppfattas vara en spontan livsyttring, som framspringer direkt ur det givna livsunderlaget. Emellertid är människan inte spontan i denna mening i sitt förhållande till Skaparen, det mänskliga livet fungerar inte i enlighet med sin skapelsegivna beskaffenhet.26 Människan fullföljer inte sin bestämmelse och hennes läge beskrives så: antingen är hon tyst eller förbannar hon sin Skapare. Det är därför knappast förvånande att det i LPs uppfattning om frälsningen ligger föreställningar om ett återvändande till det skapelsegivna, till det naturliga, inte en flykt från det. Återvändandet är relaterat till en förvand-

23 Hos Herren är makten, 1955, s. 220f. Jfr uttalandet: »Men där man tror på Gud visar det sig att Gud lever«. Dagenledaren 2.1.1970, LP. 24 Band 1, s. 6. 25 ibid., s. 10 26 ibid., s. 10, 25, 27.

ling av det »av synden tillfrusna människohjärtat, så att det kan ära och prisa sin Skapare«. 27 Spontaniteten återvinnes i det kristna livet. Människan blir naturlig och fungerar som den övriga naturen.28

När tanken på naturen som ideal framkastas såsom har skett ovan, kan man inte komma undan kosmos-tanken. Flera av de antika filosofskolorna hyllade principen naturam sequi, dvs. att följa efter naturen. Motsatsen till tanken att naturen bör följas, är tanken, att människan kan eller skall härska över naturen. Den senare tanken är – enligt von Wright – »främmande för grekiskt tänkesätt«. 29 Om detta är riktigt, skulle det innebära att den grekiska attityden är oförenlig med en teknologisk attityd.30 Iakttagelsen stör intagna positioner åtminstone på det teologiska fältet, där det icke sällan påstås, att de grekiska filosofernas betoning av förnuftet fått till följd att materien, kroppen och naturen undertryckts. Det är tydligen inte undertryckandet av naturen, som bör tillskrivas grekerna, utan efterföljandet. Om denna analys stämmer kan LP tillräknas en god portion grekiskt tankestoff. I ett idéhistoriskt svep kan man upptäcka krafter för en naturens rehabilitering från renässansen och framåt som av idéhistoriker ses som en grundläggande förutsättning för den moderna vetenskapens uppkomst. Med Francis Bacon lanserades en teologisk omtolkning av syndafallet enligt vilken dess effekter begränsades till den moraliska ordningen.31 De texter av LP om naturen vilka vi undersökt har saknat inslag om att »fallet« skulle ha inverkat menligt på densamma.32 Naturen tycks i den västerländska idéhistorien helt enkelt ha återfått sin pristina fullkomlighet »in which it issued from the Creator’s hand at the beginning«. 33 Draget kommer för övrigt klart till uttryck inom

27 Hos Herren är makten, 1955, s. 6. 28 »Lika naturligt som det är för en överflödande källa att sända ut sina strömmar, lika naturligt är det för en kristen att bli till välsignelse och bära frukt åt Gud. De kristnas goda gärningar är icke produkter av ansträngning och mänsklig möda utan frukter, som helt naturligt växer fram genom det nya livets kraft.« ibid., s. 27. Jfr Band 2, s. 123ff. 29 von Wright, 1980, s. 71. 30 ibid., s. 71f. Orden »teknik« och »teknologi« har visserligen grekiska rötter, men det är att besinna, att enligt grekisk terminologi var det läkaren och konstnären, som var tekniker. 31 Hendry, 1980, s. 55f. 32 Tanken om den menliga inverkan antyds i försiktiga ordalag i Jesus kommer, 1912 (Band 4, s. 66ff.), men samtidigt tycks LP vara av uppfattningen att Kristi död och uppståndelse fungerat renande visavi naturen och skapelsen. 33 Hendry, 1980, s. 56.

romantiken,

34 en strömning som LP är influerad av. I stil med den romantiska generationen söker pingstledaren en syntes mellan subjektivitet – eller ande – och natur. Han sympatiserar i grunden med Schellings tes som av LP uttrycks på följande sätt: »naturens system är på samma gång andens.«35 Vidare kan LPs ordande om att det andliga skall genomtränga eller genomsyra det materiella tas som intäkt för rörelsen i riktning mot syntesen samt också talet om att det materiella är lika gudomligt som det andliga. Göres försöket att utifrån dessa noteringar placera LPs natursyn idéhistoriskt, måste man beakta, att den rehabilitering som naturen erfar från renässansen och framåt, inte sammanfaller med antikens ideal-natur, utan är ett nytt naturbegrepp som snarare uppfattar naturen som ett experimentfält.36 Rehabiliteringen fullbordades i och med de följande århundradenas vetenskapliga upptäckter och i synnerhet bidrog till detta de rön som kastade ljus över ordningen och regulariteten i de naturliga objektens rörelser. Newtons vetenskap demonstrerade – enkelt uttryckt – att naturens värld – i motsats till människans agerande – i detalj följde Guds lag.37 Vi kan i ljuset av denna orientering konstatera, att flera rottrådar förenar sig med varandra i LPs konception och det tycks som om naturen som ideal smälter samman med naturens ordning och regularitet. LP tänker ingalunda i ett lufttomt rum; från olika håll når honom idéer på vilka han reagerar.

Eftersom vi har förelagt oss att fånga föreställningen om naturen som ideal i detta avsnitt och inte söka redogöra för hela LPs natursyn, skall blott två aspekter avslutningsvis summeras. För det första uppfattas naturen inte bara som ett objekt, utan den ses också som ett subjekt, dvs. den är inte död, inte stum. Både till människan och till Gud talar den. Människan kallas tillbaka till sin plats, till beroendet av Gud och därmed in i lovsången, till vilken hon är danad. Mellan Gud och naturen är förhållandet idealt, det intygar lovsången. Människan däremot har missförstått förhållandet mellan sitt behov och sin kapacitet när hon inte deltar i lovsången till Gud.38 När människan förgäter sin Skapare förloras samtidigt förmågan att se vilket mål skapelsen ytterst har. Människan blir oförmögen att handlägga det mandat eller det upp-

34 Sörlin, 1981/1982, s. 95. 35 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 47, 51. 36 von Wright, 1980, s. 78f. 37 Hendry, 1980, s. 56. 38 Dagenledaren 3.1.1962, LP.