Gud.23 I ett av citaten som vi har undersökt betonades att den människa som känner Gud har att göra anspråk för Gud i världen, ordna en plats för honom »vid samhällets rådsbord«. Tanken möter oss på flera nivåer och i skilda sammanhang. Människans roll i världen är att på olika sätt skapa utrymme för Gud. Sammantaget lägges i skapelsetron tonvikten vid människans och samhällets beroende av Gud för livets uppehälle och fortbestånd. Utan Gud inget liv. Människan försöker alltför ofta leva livet utan Gud och besinnar inte sitt beroende. Profilen på LPs sätt att föreställa sig Guds regerande av världen även när människan gestaltar sitt liv på tvärs mot hans djupaste intentioner, framträder successivt i framställningen och kommer att diskuteras utförligare i avsnittet »Gudsbild«. I närmast följande avsnitt skall jag visa på LPs uttryckssätt när han uppmärksammar naturens lydnad inför Skaparen.
1.2 Naturen som ideal I predikosamlingen Gud med oss, 1931, finns formuleringen »Tänk på skapelsen i dess helhet, hur den ärar sin Skapare«.24 Talhandlingen säger något om naturen, men syftar till att påverka åhöraren. Meningen med utsagan är att människan skall deltaga i den i skapelsen pågående lovsången.25 Lika naturligt som det är för blomman att dofta, för skogen att susa, för bäcken att brusa och för fågeln att slå sin drill, lika naturligt borde det vara för människan att lovsjunga sin Skapare. Enligt denna tolkning kan lovsången uppfattas vara en spontan livsyttring, som framspringer direkt ur det givna livsunderlaget. Emellertid är människan inte spontan i denna mening i sitt förhållande till Skaparen, det mänskliga livet fungerar inte i enlighet med sin skapelsegivna beskaffenhet. 26 Människan fullföljer inte sin bestämmelse och hennes läge beskrives så: antingen är hon tyst eller förbannar hon sin Skapare. Det är därför knappast förvånande att det i LPs uppfattning om frälsningen ligger föreställningar om ett återvändande till det skapelsegivna, till det naturliga, inte en flykt från det. Återvändandet är relaterat till en förvand23 Hos Herren är makten, 1955, s. 220f. Jfr uttalandet: »Men där man tror på Gud visar
det sig att Gud lever«. Dagenledaren 2.1.1970, LP. 24 Band 1, s. 6. 25 ibid., s. 10 26 ibid., s. 10, 25, 27.
III Samhällsuppfattning. 1 Gud, livet och tillvarons gränser
165
