2.3 Inflytande som makt?

»Ty om Gud får helt hand om oss och våra naturliga resurser, då använder han icke endast dem och oss, utan han sätter därjämte också in av sin allmakt och av sina övernaturliga resurser till vår hjälp och till vinnandet av människor för honom.«22 Modellen som dominerat i väst för att beskriva Guds förhållande till världen »has been that of the absolute monarch ruling over his kingdom«, 23 är med andra ord inte relevant i en beskrivning av LPs uppfattning.

En kompletterande synvinkel på Gud som herraväldets Gud ger termen inflytande.24 Eftersom inflytandet inte bara går i en riktning, dvs. från Gud till människan, utan också i den andra, dvs. från människan till Gud, belyses detta genom att centrala aspekter i bönens teologi kort introduceras. Perspektivet mjukar upp den enkla typ av relation som består i ett ensidigt beroende mellan två aktörer där den ene har makt över den andre, men inte tvärtom. Förhållandet mellan aktörerna är i stället reciprokt utan att vara symmetriskt.

För att förstå inflytandetänkandet måste man vara underkunnig om att betoningen inte ligger på vad Gud gör, utan på människans upplevelse av honom, en teologisk accent som kan ses som en variant av 1800-talets liberala teologi.25

När LP själv diskuterar fenomen som vi håller samman med termen inflytande sker det narrativt och inte begreppsutredande.26 »Men det finns en människa i världen, som har större inflytande än alla stora politiker, tänkare, filosofer och pedagoger, och det är den varelse, som tar hand om människobarnet under de första levnadsåren.«27 LP anknyter till ordspråket, att den som rör vaggan, styr världen, och påstår vidare, att »moderns inflytande i allmänhet är större än faderns«.

28 Man kan ytterligare konstatera, att inflytandet relateras till kärleken och att LPs uppfattning är att en moders kärlek är det största jorden

22 Band 8, s. 307. 23 McFague, 1987, s. 63. 24 Till begreppet inflytande, se t.ex. Dahl, 1984, s. 19ff. 25 Evangelical Dictionary of Theology, 1984, s. 397; Gunton, 1983, s. 45f.; Krook, 1947, s. 36. 26 Band 1, s. 55ff. 27 ibid., s. 56. 28 ibid., s. 57.

känner.29 Gud tillskrivs sällan feminina egenskaper och jämförs inte ofta med en kvinna, men när så sker är det den ömma modern som är metaforen. »Gud, han är full av barmhärtighet. Han är ömmare än någon moder.«30 Bakom dessa perspektiv skymtar LPs egen moder. Till bilden av henne hörde att hon i stället för att använda hårda metoder för att få honom lydig, »hade ett sätt att tala till oss, som gick till hjärtat« och hon »kunde säga ord, som fullständigt krossade mig …«. Inga försök till påverkan och fostran skulle ha gjort större intryck än dessa ord, berättar han.31 Interaktionen mellan modern och LP har tydliga inslag av vad Robert A. Dahl kallar implicit inflytande till skillnad från manifest inflytande. Det implicita inflytandet kan bestämmas som så att en aktör formar sitt beteende efter vad han tror att den andre aktören önskar utan att denne explicit formulerat sina önskemål.32 Något av maktens tredje dimension, 33 dvs. kontroll över medvetandet, kan anas i sådana här resonemang varvid flera citat ur LPs skrifter går att inordna i ett dylikt inflytandetänkande. Guds makt framstår i dessa tankelinjer ej som en tvingande makt. »Gud tvingar ingen.« Människan kallas till gemenskap och partnerskap med Gud. I denna bild av Gud ligger ett korrektiv till den bild som avtecknar sig utifrån den extrema överlåtelseteologin med makt över som dominerande inslag. Genom kallelsen och vädjan kommer människan fram till den egna övertygelsen. Denna tankegång förstärks om vi nu vänder på analysinriktningen, nämligen inflytandet från människan på Gud, dvs. vi uppmärksammar några inslag i bönens teologi.34 »Bönen inverkar även på Gud. Ni vet att det finns folk i vår tid, som säger, att bönen icke har någon inverkan på Gud. De menar, att bön är något gott, och det är en slags religionsutövning, som nog är gagnande för den som beder – men inte kan man vänta, att den skall inverka

29 Band 1, s. 63. 30 Band 10, s. 252. 31 Den anständiga sanningen, 1953, s. 173. 32 Dahl, 1984, s. 24f. 33 Petersson & Westholm & Blomberg, 1989, s. 150f. 34 Avsikten är inte att söka teckna hela den bönens teologi som LPs texter ger uttryck för. Bönens betydelsefullhet ligger enligt LP i det faktum, att »bönens innersta väsen är umgänget med Gud« och »ju mer en människa umgås med Gud, desto mer får hon del av Hans väst och av Hans kraft«. Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 138.

Människan tar intryck av bönen. Vad vi här uppmärksammar är att det gör Gud också.

något på Gud. … Men Bibeln lär, att bönen inverkar på Gud.«35 LP hänvisar till Genesis 18, till historien om Abraham och Sodom. Efter att ha rekapitulerat historien skriver LP: »Gud låter sig påverkas av bönen«, 36 varefter följer en hänvisning till Lukas 18 och framställningen om änkan som för fram sin sak inför den orättrådige domaren. Överhuvudtaget tycks det mig som människans bön enligt LP aktiverar Gud, den »sätter hans arm i rörelse«. 37 Gud är ingen orörlig rörare. Enligt maktresursperspektivet är makt således inte ett nollsummebegrepp, där den ena parten måste förlora vad den andra vinner. Makt i användning kan utifrån detta bättre ses som en aktivering av maktresurser i förhållande till andra aktörer. Aktiveringen av maktresurserna är därför ett problem i trosåskådningen som helhet, inte den abstrakta frågan om Guds existens.

Bönen kan betraktas som en operativ teologi. Det människor tror om bönen och det de menar sig göra när de beder kan uppfattas som en manifestation av vad de tror om Gud. Gud kan enligt LP påverkas av yttre influenser, av människan. Guds impassibilitas ifrågasätts. Genom denna formulering anknyter vi till termerna apatheia och pathos. Sedan Platon och Aristoteles har Guds metafysiska och etiska fullkomlighet beskrivits som apatheia. 38 Ordet har många konnotationer.

It means incapable of being affected by outside influences, incapable of feeling, as is the case with dead things, and the freedom of the spirit from inner needs and external damage. In the physical sense apatheia means unchangeableness; in the psychological sense, insensitivity; and in the ethical sense, freedom. In contrast to this, pathos denotes need, compulsion, drives, dependence, lower passions and unwilled suffering.«39 Moltmann menar, att apatheia-axiomet har satt djupare spår än historien om Kristi lidande i teologin i strikt mening.40

Enligt LP är Gud påverkbar, har s.a.s. förmågan att låta sig påverkas av människan. Denna tanke är inte ensidigt relaterad till Golgatadramat, 41 utan rör människans förhållande till Gud i stort. Samtidigt gör texterna klart, att Gud är oföränderlig, vilket är att förstå i etisk

35 Band 5, s. 178f. 36 ibid., s. 180. 37 ibid., s. 181. 38 Moltmann, 1974, s. 267f. 39 ibid., s. 267. 40 Moltmann, 1981, s. 22. 41 Band 2, s. 99f.

mening: Gud är oföränderlig till sin karaktär. »Det är klart, att om vi helhjärtat tror på Gud, får vi se, att han ej förändras. Han är densamme under alla tider. Han är höjd över alla omständigheter, och ingenting kan förändra honom.«42 Vad LP vill uttrycka med att Gud är »påverkbar« är inte att människan besitter möjligheten att få makt över Gud, att verka bestämmande på hans vilja eller tänkesätt. Den påverkan som avses är en känslopåverkan, att påverka Gud att göra det som han egentligen vill göra. Hävdandet av oföränderligheten har samma funktion. Grunddraget är att det är människan i hennes totala överlåtelse som skapar möjligheter för Gud att vara den han egentligen är. Någon komplikation i konceptionen skulle därmed inte torna upp sig, inte heller rör det sig om två motsatta mänskliga förhållningssätt som på ett förvirrat sätt blandats med varandra. Bönens teologi är endast en variation på det kända temat. Något liknande möter läsaren när trons funktion framhålles. »När en människa är fylld av tvivel och otro, kan Gud ingenting uträtta med henne. Men tron öppnar för Gud.«43

En summering av det teologiska innehållet kan ske på följande sätt. För det första är det förutsättningarna för Guds aktivitet som sättes i centrum. Gud är visserligen densamme, dvs. oföränderlig, men kan inte uträtta det han vill utan människan. För det andra följer ur detta, att den mänskliga handlingen – till vilken bönen hör – tycks påverka eller influera Gud i aktiverande riktning, inte mot hans vilja och intentioner. För det tredje ligger i dessa tankegångar inbäddad föreställningen om människan som redskap, vilket leder till en fjärde synpunkt, nämligen den, att Gud har att bekämpa inte endast människans motvilja utan »ondskans andemakter«. När bönen förs på tal dras dessa in i framställningen.44

Två perspektiv skall till sist anläggas vilka syftar till en djupare förståelse av bönens roll i denna trosåskådning eller om man så vill interaktionen mellan Gud och människa. Det ena är ett viljeperspektiv, det andra är ett kommunikationsperspektiv.

Om man betraktar bönen ur viljeperspektivet syftar bönen till att den bedjande försöker böja Guds vilja till sin egen vilja. Bakom en sådan uppfattning döljer sig eller ligger klart utsagd föreställningen

42 Band 2, s. 260. 43 ibid., s. 238. 44 Band 10, s. 20f.

att människan kan influera och påverka Guds vilja direkt. Kvarhåller man viljeperspektivet på bönen men utsätter den grundläggande premissen, att Gud är påverkbar, för kritik kan man tillstå, att bönen »is only effective in activating and altering the will of the petitioner«.

45 Konsekvensen blir enligt en sådan syn en än hårdare betoning lagd på människans underkastelse, kanske bäst exemplifierad med Getsemanebönen: inte min vilja utan din! Kvarhåller man premissen, att Gud är påverkbar, men att det är omöjligt att påverka Gud mot hans vilja eller att denna påverkbarhet förutsätter en samklang mellan Gud och människans vilja, har man att räkna med att Gud aktiveras som en följd av människans bön.

Kommunikationsperspektivet å andra sidan lägger vikten vid att den bedjande människan är så förenad med gudomen att hon lever sig in i Guds sätt att svara på bönen, att hon på förhand vet hur Gud kommer att svara. Vi har sagt att texterna lägger i dagen material som vi sammanfört i begreppet implicit inflytande. I stället för underordning under Guds vilja sker att människan föregriper Guds svar. Kommunikationsteoretiker kallar detta »coorientation«. 46 Människan är med andra ord i stånd att antecipera hur Gud kommer att svara på hennes bön. Den välkända »rule of anticipated reactions«47 visar i denna kontext på fenomenet att maktresurser har konsekvenser utan att de används eller aktiveras. Otvivelaktigt spelar kontinuitetstänkandet stor roll, dvs. uppfattningen att Gud verkar på samma sätt i nuet och i framtiden som han gjort i historien.

Med relevans för vårt material kompletterar dessa perspektiv varandra snarare än att de lyfter ut varandra. Vad gäller viljeperspektivet är det onödigt att ge flera citat som belägg för att LP särskilt lägger vikt vid bönen som en aktiverande makt. Men kommunikationsperspektivet är också aktiverande i det att Guds svar kan föregripas och inte behöver inväntas. Guds och människans aktivitet korresponderar således med varandra i detta sammanhang. Med LPs egen terminologi torde detta förhållningssätt lämpligast beskrivas som troshandling.

48 Det finns åtminstone två illustrationer till perspektivet i texterna. Den ena är förbunden med byggnationen av Filadelfiakyrkan i Stockholm

45 Capps, 1981/1982, s. 133. 46 ibid., s. 138. 47 Korpi, 1987, s. 109. 48 Hos Herren är makten, 1955, s. 11.