4.3 Sammanfattning

reality of human life in time«.

81 När LP avvisar en uppfattning som går ut på att det enda som kan sägas om frälsningen är att den är fullständigt immateriell låter han som Simeon den nye teologen, dvs. det är kätteri att förvänta sig mindre av Anden i nuet än på apostlarnas tid.82 Anna Marie Aagaard använder beteckningen karismatisk materialism om Simeons hållning.83

Mer-syndromet är naturligtvis influerat av den samtida kulturen och världsbilden, men i det finns samtidigt en premiss som bygger på sambandet mellan människans behov och Guds svar på detta behov. Behov sammanfaller i och för sig inte med allmänna önskningar, men ingen åtskillnad görs mellan upplevda och reella behov, dvs. upplevda behov är reella. Vidare berör »mer« såsom det ovan framställts inte allenast karismatiska fenomen som andedop och andliga nådegåvor. Med LPs långtgående integration rör det kristendomen i dess helhet. Det är ju med den som varken han själv eller Gud är nöjd.

På frågan: Är synden människans eller Guds problem? ger texterna två perspektiv. 84 Det dominerande perspektivet är den perverterade relationen. Synden skiljer människan från Gud, jagar henne bort från hans ansikte och innebär hennes död. Borta från Gud hamnar hon i missförhållanden, hon ödelägger sitt liv och sina resurser. 85 Skall gemenskapen med Gud etableras måste skuldmedvetandet bort. 86 Därför kallar Gud människan till syndabekännelse87 och överlåtelse.88 Om människan överlåter sig i Guds hand utplånas skulden och kraft mot synden som makt utlovas. Att Gud vill ta hand om människans

81 Blockmuehl, 1988, s. 80f. 82 Meyendorff, 1983, s. 73–76. 83 Aagaard, 1976, s. 86ff. 84 Band 9, s. 267. 85 Se ibid., s. 24ff. 86 »Att ha allting klart, så långt man vet, det är hemligheten till att kunna tro på Gud och vila i hans löften.« Band 10, s. 258. 87 Varför skall människan bekänna sin synd? LP menar att bekännelsen öppnar människans hjärta för Gud. Band 10, s. 250f. Jesu frikännande av kvinnan vid Sykarsbrunnen i Joh. 8 baserar sig på hennes eget erkännande av sin synd. ibid., s. 273. 88 Under den högstes beskärm, 1966, s. 83.

synder och »kasta dem i havets djup« ger Golgata-händelsen ett entydigt besked om.89

Ett annat perspektiv framträder i och med förkunnelsen om det rena hjärtat. Synden framstår som ett problem för Gud, den måste bort innan Gud kan dra in i människolivet. Människan måste utveckla en attityd gentemot synden, som senare erkänns, bejakas och bekräftas av Gud.90 Föreställningen om och innebörden av Andens dop blir central i detta perspektiv. Genom denna erfarenhet upphör människans tvivel på sig själv.91

Både synduppfattningen och den ansats till möjlighetsteologi som texterna ger en vink om är i grunden hoppfulla och optimistiska. Synden bör besegras och därför kan och skall den besegras. Människan bör inte synda, vilket betyder att hon inte behöver synda, även om hon frestas och attackeras av synden. Om Gud uppmanar till ett heligt liv är det möjligt att leva ett sådant. Gudslivet är starkare än synden. Detta perspektiv har flera av sina rötter i en uppfattning om hur Guds tal till människan skall förstås. En annan är de korrespondensteologiska ansatserna vilka går ut på att om människan har ett behov av »mer«, måste det vara möjligt för den sökande människan att nå detta. Till

89 Band 5, s. 81. 90 Band 10, s. 273, 250f. 91 Bloch-Hoell, 1976, s. 79. Se även Bloch-Hoell 1956, s. 303f. I den refererade artikeln menar författaren att LP befriades från tvivel på kristendomens sanning i och med upplevelsen av andedop och tungotal (1976, s. 78). Går man till LPs skrifter visar det sig att LP inte ger entydiga informationer om när tvivlen på kristendomen försvann.

Jfr Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 68ff. med Band 5, s. 11f., 24. Klart i båda beskrivningarna är att LP under tiden på Betelseminariet var inne i en period av djupa tvivel. Sundén (1959, s. 151) menar att i den svenska kontexten under senare delen av 1800-talet framväxte på grund av den religionsfientliga propagandan ett behov av att få en påtaglig bevisning för Bibelns sanning. Pingströrelsen framträdde som ett svar på detta behov. I Medan Du stjärnorna räknar tycks det som om »mötet med Jesus« på Betelseminariets vindsutrymme 1905 löser upp de tvivel LP har på kristendomen en gång för alla. Emellertid påstår LP i Band 5 att det är först efter erfarenheten av Andens dop 1907 som det har blivit »omöjligt att tvivla på Bibelns sanningar«. I kontexten diskuteras därjämte huruvida den som erfarit Andens dop kan bringas i tvivel därom. LP menar att det är möjligt. Tar man fasta på det som uttryckligen står på texternas yta är det inte lätt att veta vilken framställning man skall sätta tro till. Själv är jag utifrån de teologiska grunddragen böjd att tro att erfarenheten 1905 kan relateras till vissheten om kristendomens sanning, medan erfarenheten av Andens dop 1907 mera är en fråga om ett gudomligt erkännande av

LP själv. Bevis för Guds existens hämtar LP inte från dessa erfarenheter utan från skapelsen. Hos Herren är makten, 1955, s. 222.

detta kommer så att optimismen delvis kan förklaras utifrån det intellektuella momentet – »så långt man vet« – dvs. ett bortseende från människans omedvetna synd kan konstateras.

Människan är inte totalfördärvad i sitt centrum, som utgörs av viljan. Innerst inne har hon en uppfattning om vad som är rätt, skönt och rent. Hon vet egentligen vad hälsa är, hur hon borde leva. Det medfödda medvetandeinnehållet tycks vara oskadat av synden.92 I dessa resonemang som anknyter till den etiska idealismen, gömmer sig en politisk filosofi in nuce. Uppfattningen innebär att människans ideala strävan kan uppmuntras och ses som något gott.

92 Under den högstes beskärm, 1966, s. 309. Omdömet gäller i synnerhet de enkla människorna, som lever nära naturen, och barnen.