reality of human life in time«.81 När LP avvisar en uppfattning som går ut på att det enda som kan sägas om frälsningen är att den är fullständigt immateriell låter han som Simeon den nye teologen, dvs. det är kätteri att förvänta sig mindre av Anden i nuet än på apostlarnas tid.82 Anna Marie Aagaard använder beteckningen karismatisk materialism om Simeons hållning.83 Mer-syndromet är naturligtvis influerat av den samtida kulturen och världsbilden, men i det finns samtidigt en premiss som bygger på sambandet mellan människans behov och Guds svar på detta behov. Behov sammanfaller i och för sig inte med allmänna önskningar, men ingen åtskillnad görs mellan upplevda och reella behov, dvs. upplevda behov är reella. Vidare berör »mer« såsom det ovan framställts inte allenast karismatiska fenomen som andedop och andliga nådegåvor. Med LPs långtgående integration rör det kristendomen i dess helhet. Det är ju med den som varken han själv eller Gud är nöjd.
4.3 Sammanfattning På frågan: Är synden människans eller Guds problem? ger texterna två perspektiv. 84 Det dominerande perspektivet är den perverterade relationen. Synden skiljer människan från Gud, jagar henne bort från hans ansikte och innebär hennes död. Borta från Gud hamnar hon i missförhållanden, hon ödelägger sitt liv och sina resurser. 85 Skall gemenskapen med Gud etableras måste skuldmedvetandet bort. 86 Därför kallar Gud människan till syndabekännelse87 och överlåtelse.88 Om människan överlåter sig i Guds hand utplånas skulden och kraft mot synden som makt utlovas. Att Gud vill ta hand om människans
81 Blockmuehl, 1988, s. 80f. 82 Meyendorff, 1983, s. 73–76. 83 Aagaard, 1976, s. 86ff. 84 Band 9, s. 267. 85 Se ibid., s. 24ff. 86 »Att ha allting klart, så långt man vet, det är hemligheten till att kunna tro på Gud
och vila i hans löften.« Band 10, s. 258. 87 Varför skall människan bekänna sin synd? LP menar att bekännelsen öppnar män-
niskans hjärta för Gud. Band 10, s. 250f. Jesu frikännande av kvinnan vid Sykarsbrunnen i Joh. 8 baserar sig på hennes eget erkännande av sin synd. ibid., s. 273. 88 Under den högstes beskärm, 1966, s. 83. II Människosyn. 4 »Varken syndare eller svärmare«
137
