3.1 Den beroende Guden

teologins roll i LPs trosåskådning. Vilken roll får gemenskapen hos och med Gud om Gud samtidigt framställes i yrkesmannens perspektiv? Blir gemenskapen med Gud allenast en förutsättning för instrumentalismen, dvs. syftar den realiter till nyttan?

Vikten av att människan inser sitt beroende av Gud samt odlar och utvecklar beroendekänslan har varit ett notabelt inslag så här långt. Oberoende av allt annat kan människan i sitt totala beroende av Gud stå på egna ben och bli till nytta för Gud i världen. Guds beroende av människan har inte mött oss med samma tydlighet. Beroendet avvisas dessutom vid något enstaka tillfälle. Ändå förefaller det som om människan och Gud lever i ett ofrånkomligt beroendeförhållande till varandra. Göres bruk av begreppet interdependens6 blir maktproblematiken i detta förhållande entydigare. I människans ideala strävan och i Guds behov för sin verksamhet uppstår de facto maktproblem. I kraft av interdependensen utövar parterna makt över varandra. När någon annans behov pockar på uppmärksamhet i den utsträckningen, att individen själv blir ur stånd att analysera sina egna behov föreligger ett reellt problem. LP menar att de i skapelsen givna gåvorna eller talenterna korresponderar med Guds behov av redskap och arbetare, dvs. det skapelsegivna är skänkt människan med tanke på hennes frälsning och användbarhet. Skapelseperspektivet försnävas eftersom det inordnas i ett instrumentellt perspektiv: Guds behov av arbetare är överordnat och det skapelsegivna får inte blomma och utvecklas fritt. Allt annat än arbete tycks vara lyx och lättja. En »behovskonflikt« mellan vad människan såsom människa behöver för sitt välbefinnande och det som krävs för att »Gud« skall kunna bevara och utvidga sitt rike tornar upp sig. »Behöver« i tesen att Gud behöver människan har ett annat innehåll än »behöver« i tesen människan behöver Gud. När konflikten tillspetsas infinner sig – för att tala med Freud – »vantrivsel i kulturen«.

Vid djupare bearbetning finner man problemets kärna. Det visar sig att pingstförsamlingens och Guds behov sammanfaller. Gudsbilden förstås vad behovsaspekten beträffar primärt utifrån människosynens följdsats, nämligen ecklesiologin. Förkunnelsen är visserligen mån om

6 Jfr Armgard, 1971, s. 32f.

att framhålla det fria avtalet eller valet mellan människan och Gud, men detta är inte tillfyllest, utan när människor fattat detta val stöter de samman med organisationsfenomenet. 7 »Gud« är icke ett obundet subjekt.

Ett par texter som vid en första läsning tycks påstå att Gud icke är beroende av människan bör dock undersökas. LP skriver: »Vi är tacksamma för alla som vill offra sig för Guds sak, men låt oss komma ihåg, att Gud, när allt kommer omkring, icke är beroende av oss. Gud har fört sitt verk fram i världen, förrän vi var till och kommer att föra det fram, när vi är borta.«8 Betraktelsen ur vilken citatet är hämtat centreras kring människans beroende av Gud.9 Men hur skall formuleringen »Gud, när allt kommer omkring, icke är beroende av oss« förstås? Citatet säger inte att Gud inte är beroende av människor, men att han inte är beroende av »oss«. Guds verk fanns »före oss« och kommer att finnas »efter oss«. Texten i sin helhet kan inte läsas som ett uttryck för en teologi enligt vilken Guds självtillräcklighet ges en särskild accent. Frågan är om uttrycket »när allt kommer omkring« inte kan hänföras till vad som skulle kunna kallas den absoluta polen i gudsbilden. I den konkreta situationen gäller nämligen något annat, vilket LP uttrycker på följande sätt: »Han [dvs. Gud] har så ont om redskap, vilka helhjärtat och nitiskt utger sig för syndares frälsning, att han måste nöja sig med att använda mycket bristfälliga sådana.«10

Ett annat citat som också tycks hävda Guds oberoende lyder: »Det är underbart med den helige Ande! Han är allsmäktig, denne levande Gud, ty den helige Ande är Gud. Det är härligt, att om också människor gör uppror och säger emot, så kan de i alla fall icke lägga om vinden. Det är Gud i himlen, som råder över den. Och det är en väldig tröst, att Gud ändå är suverän – han är icke beroende av människor.«11 I den fortsatta skrivningen finner vi liknande formuleringar som vi

7 »Och tusentals människors väl betyder naturligtvis mer än en människas väl. … Ty man måste komma ihåg, att de enskilda intressena måste stå åt sidan för de stora gemensamma församlingsintressena.« Band 6, s. 125f. Om organisationsfenomenet, se Abrahamsson, 1986, s. 17ff. 8 Band 7, s. 71. 9 ibid. 10 Band 8, s. 213. 11 Band 1, s. 106.