3.3 Krafttänkandet

Ett redskap har åtminstone fyra dimensioner: Form, användning, mening och social funktion. Dessa fyra dimensioner är samtidigt nivåer som i olika grad och på olika sätt är tillgängliga för observation. Generellt brukar sägas, 39 att den som har sin huvudsakliga erfarenhet av ett industrisamhälle överbetonar betydelsen av de två första aspekterna, dvs. formen och användningen. De båda andra förbigås eller undervärderas. Vi kan utifrån vad vi noterat säga att något liknande dominerar LPs tal om människan som Guds redskap. Det är formen och användningen som sysselsätter honom. Inslaget av tanken på »effektivitet« bekräftar detta. »Efficiency is the spirit of the technological civilization« skriver Kosuke Koyama,40 som också menar, att själva den mänskliga förmågan att använda redskap direkt indikerar människans förmåga att uppskatta »effektiviteten«. Men innebär inte idén om det effektiva redskapet ett hot mot den kristna gudsbilden? Kontrasten mellan den effektiva människan och den ineffektive Guden menar Koyama blir mer och mer uttalad i ett teknologiskt avancerat samhälle.41 LP håller inte med om denna tanke. Ju mer Gud får hand om den enskilda människan ju effektivare blir hon och därmed Gud själv.

Aktivismen är minst sagt påfallande. Människan tenderar att uppfatta sin roll i världen med Gud bakom sig och världen framför sig. Världen är det område till vilket hon sänds, där evangeliet skall förkunnas, insatserna göras och teologin omsättas i praktisk gärning. Aktivitetsbetoningen med vikten lagd på användningens betydelse och det kristna livets nyttoaspekter fungerar psykologiskt så, att människan medvetandegörs om otillräckligheten i sina personliga resurser. I synnerhet gäller detta förhållande när föreställningen om »effektivitet« sammankopplas med den kristna tron. Människan erfar insufficiens och kraftlöshet, dvs. har behov av kraft. Ett upplevt behov är ett genuint behov. På detta sätt växer korrespondensteologin fram, dvs. Gud har det människan inte har. Andens dop som kraft och resursdop är lösningen ur denna kris. LP är av uppfattningen att det är denna fråga som samtidens

39 Knutsson, 1968, s. 17f. 40 Koyama, 1979, s. 65. 41 ibid.

kristna bör ställa sig: Behöver jag samma kraft som de första kristna fick? Frågan är teologins nyckelfråga, ty kan »vi svara ett obetingat ja på dessa spörsmål, då är frågan löst. Då är alla teologiska spekulationer överflödiga, ty saken är den, att Gud ger oss, vad vi behöver. Behöver Guds församling av idag detta andedop, då har han också försäkrat oss om denna underbara kraft«.

42

Den teologiska terminologin reflekterar och svarar mot den mänskliga situationen. Med handlingsteologin accentueras kraftbehovet, vilket inbegriper föreställningen om den beroende människan. Beroendet förkunnas knappast därför att viljan att känna sig beroende har ett egenvärde, utan av det skälet att det är känslan av styrka som eftersträvas. Utöver handlingsteologin vore det här troligen mycket fruktbart att anlägga mer djupgående psykologiska perspektiv och utveckla teorier om den auktoritära personlighetens behov av kraft. Till det psykologiska komplexet torde också problemet med övervinnandet av mindervärdeskänslan inräknas. I det här arbetet är det dock inte möjligt att behandla dessa spörsmål. Utöver den reducerade och försiktiga psykologiska tolkningen av kraftbehovet, som här har antytts, är det svårt att förneka att det i Nya testamentet finns texter vilka lätt låter sig användas för att legitimera »kraftsökandet«. Korrespondensteologin i LPs texter är grundläggande: till människans verkliga behov finns ett Guds svar samt: är behovet för handen vill Gud mätta det. Premissen är nu välkänd: om människan vill. Den kristna människans behov av kraft är detsamma tiderna igenom. Bron mellan Nya testamentet och vår tid är därmed lagd.

Vilka komponenter ingår då i kraftbegreppet? Först är inslaget av »frimodighet«, att våga stå för en uppfattning, det som faller en i ögonen. LP tycker det är »ynkligt« när en människa viker sig för »massan«.

43 Förutom mod och frimodighet är kraft som energi en grundläggande komponent. Exempel hämtas från besvärliga livsförhållanden när LP argumenterar för nödvändigheten av »andedopet«. Hur skall du orka att vara ett vittne för Jesus Kristus i en miljö där vinden ligger emot, där din tro ständigt attackeras och ifrågasätts?44 Kraften blir därför en kraft att lida, att tåla spott och spe, men inte med ansiktet nedåtböjt utan med generositet och i triumf. En tredje aspekt i kraftbegreppet

42 Band 8, s. 25. 43 Band 2, s. 67ff.; Dagenledaren 26.3.1968, LP. 44 Band 2, s. 34.

vetter mot kärleken. Kraften är kärlekens kraft och kärlek är mera vad människan gör än vad hon känner. Det är möjligt att utifrån vissa texter formulera sammanhanget som så, att »modet« och »energin« egentligen har sina rötter i kärleken. Kärleken är den yttersta drivkraften när det gäller »att fasthålla vid Guds vilja« även om detta skulle kosta »vänners och fränders förtroende och vänskap«. Det »var denna kärlek, som drev reformatorerna att ställa sig ensamma mot en hel världskyrka och riskera sina liv«. 45 Det verkliga »kraftprovet« i detta perspektiv är fiendekärleken.46 En fjärde synpunkt är att LP till denna kraft räknar den utrustning som är förknippad med den karisma som Gud ger åt varje kristen i och med Andens dop med syftet att denne skall »tjäna i församlingen«. 47 Karismerna omtalas som »de kanaler, genom vilka Guds kraft flödar till församlingen«. 48 Karisman har både en vertikal och horisontal dimension.49 LP följer aposteln Paulus i det att han betonar karismernas roll för tjänst och nytta.

När den karismatiska förnyelsen med sin början på 1960-talet diskuteras i engelskspråkig litteratur, brukar det framhållas, att det knappast finns något lämpligare ord än »presence« att beskriva rörelsen med.50 Om detta är en riktig iakttagelse, kan här en skillnad mellan en representant för pingströrelsen som LP och nämnda förnyelserörelse uppmärksammas. Om nyckelordet för den karismatiska förnyelsen är »presence« är nyckelordet »power« för LP. Det är inte osannolikt, åtminstone inte i Sverige, att orsaken till denna accentförändring bottnar i att Guds närvaro inte var något problem i det tidigare kulturklimatet. I det följande skall jag emellertid kort visa på hur uppfattningen om Andens dop ändrat innehållsaccent. Jag diskuterar därvidlag inte primärt hur människan kan erfara denna upplevelse även om det är omöjligt att inte komma in på spörsmålet.

Den s.k. helgelserörelsen splittrades i USA vid slutet av 1800-talet i flera fraktioner på grund av bl.a. förkunnelsen om Andens dop.51 Någon kyrkohistorisk redovisning sker inte här, utan förhållandet mellan

45 Band 5, s. 85ff. 46 ibid., s. 88. 47 ibid., s. 61, 65. 48 ibid., s. 65. 49 Boff, 1985, s. 280f. 50 Till detta, se Lindberg, 1983, s. 222. 51 Anderson, 1979, s. 43ff.

»kraft/power« och »helighet/renhet/holiness« diskuteras primärt utifrån teologiska aspekter. Betydande svårigheter har förelegat att uttrycka wesleyansk teologi »in Pentecostal dress«, 52 dvs. att integrera eller förena motiv som i den wesleyanska traditionen gått under beteckningarna »fullkomlighet« och »rening« med krafttematiken.53 Tre huvudkombinationer förelåg som jag kort skall omnämna.

Först kan vi lägga märke till ett nära samband mellan »holiness« och »power«. Inom detta svar finns alternativa möjligheter. Ett sätt var att jämställa de två, dvs. man föreslog att »holiness is power«. Ett annat svar utformades så, att man påstod att Andens dop medförde både »holiness and power«, dvs. den helige Ande både renade den troendes hjärta och utrustade den troende med kraft; man skiljer därmed mellan negativa och positiva aspekter i en och samma upplevelse. För det andra noterar vi att förhållandet mellan »holiness« och »power« är problematiskt. Tänkbart är att det ligger empiriska observationer bakom svaret. De som sade sig vara »entirely sanctified« tycktes sakna den andliga kraften. Vidare hade vissa personer upplevelser som gav stöd för en separation mellan upplevelserna. Av erfarenheterna gjordes exegetik. »Purity is one thing, power another.«54 »Hjärtats rening« infördes i denna tankefigur som en inte sällan nödvändig betingelse för »andedopet«. Föreställningen om hjärtats renhet är utomordentligt tydligt uttalad och förkunnad t.ex. av Barratt, av vilken LP mottog bestämda och avgörande influenser. För det tredje finner vi en riktning med betoningen lagd på »power«. Tendensen att undertrycka de metodistiska elementen i de tidigare artikulationerna av »läran« till förmån för en betoning lagd på att den troende skulle bli beklädd med kraft för tjänandet är tydlig. R.A. Torrey som efterträdde D.L. Moody, och vars bok om dopet i den helige Ande LP läst hör hemma i denna tolkning.55 LP nämner vidare att han läste A.J. Gordon vars undervisning enligt kännare visar ett direkt inflytande från Oberlin, inte minst citerar Gordon C.G. Finney, som så småningom rörde sig bort från »themes of entire sanctification after an initial period in the 1840s that might be described as more Wesleyan«. 56 LP berättar i samband med att han

52 Dayton, 1987, s. 95. 53 ibid., s. 93f. 54 ibid., s. 96. 55 Till denna upplysning och de närmast följande, se ovan s. 50ff. 56 Dayton, 1987, s. 106, 100f.

redogör för sin andedopsupplevelse att Finneys självbiografi »föll i hans händer«. Dayton bestämmer Gordons position på följande sätt: »Though there is a tendency to move toward the Moody/Torrey pattern, Gordon … still preserves more themes of sanctification in his formulation.« Dayton noterar vidare »similar tendencies« hos A.B. Simpson, den presbyterianske grundaren av The Christian and Missionary Alliance.57 Även Simpson lästes av LP.58 Hos denne lever föreställningen om »complete surrender«, en föreställning som på ett särskilt sätt tilltalade LP. Jag åsyftar överlåtelseteologin. Det är emellertid omöjligt att leda i bevis att det är Simpson som direkt influerat LP på denna punkt. Barratt var också bekant med Simpson.59

Sammanfattande om LP och andedopsförkunnelsen kan vi med denna inblick i de skilda varianterna av uppfattningen om »andedopet« påstå följande. LP är med sin nära kontakt med Barratt påverkad av metodistisk teologi. Texter om betydelsen och nödvändigheten av »hjärtats rening« visar på beroendet. Förhållandet mellan »helighet« och »kraft« kan med andra ord förväntas vara ett problematiskt och svårfångat tema i LPs texter, inte minst då vi kan ana influenser från en gentemot metodistisk teologi avvikande förkunnelse. Jag åsyftar här bl.a. Torrey, som i sina utläggningar om andedopet bestämt nedtonar »heligheten«. Genom detta avslöjar han – med Daytons språkbruk – »a startling narrowing of focus on the ’Baptism with the Holy Spirit’ «. 60 Dopet i den helige Ande syftar enligt Torrey inte till att rena från synd, inte heller är syftet med Andens dop att utrota den syndiga naturen. Positivt bestämmes syftet med andedopet: »Rather it was for the purpose of empowering for service.«61

Hos LP möter såsom betingelser för Andens dop två olika metaforer. Dels är det »hjärtats rening«, den influens vi påstår primärt härrör från Barratt, dels är det det mycket prononcerade talet om »hel överlåtelse«. Bakom det senare talet kan vi skönja både Barratt och Simpson. Vad gäller syftet med »andedopet« har inte minst Torreys uppfattning slagit igenom.

57 Dayton, 1987, s. 105ff. 58 Lundgren, 1973, s. 78. 59 Se Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 91, där LP ger till känna, att Barratt alltid framhöll vikten av en helhjärtad överlåtelse. 60 Dayton, 1987, s. 102. 61 Citerat efter Anderson, 1979, s. 42.