Ett redskap har åtminstone fyra dimensioner: Form, användning, mening och social funktion. Dessa fyra dimensioner är samtidigt nivåer som i olika grad och på olika sätt är tillgängliga för observation. Generellt brukar sägas,39 att den som har sin huvudsakliga erfarenhet av ett industrisamhälle överbetonar betydelsen av de två första aspekterna, dvs. formen och användningen. De båda andra förbigås eller undervärderas. Vi kan utifrån vad vi noterat säga att något liknande dominerar LPs tal om människan som Guds redskap. Det är formen och användningen som sysselsätter honom. Inslaget av tanken på »effektivitet« bekräftar detta. »Efficiency is the spirit of the technological civilization« skriver Kosuke Koyama, 40 som också menar, att själva den mänskliga förmågan att använda redskap direkt indikerar människans förmåga att uppskatta »effektiviteten«. Men innebär inte idén om det effektiva redskapet ett hot mot den kristna gudsbilden? Kontrasten mellan den effektiva människan och den ineffektive Guden menar Koyama blir mer och mer uttalad i ett teknologiskt avancerat samhälle.41 LP håller inte med om denna tanke. Ju mer Gud får hand om den enskilda människan ju effektivare blir hon och därmed Gud själv.
3.3 Krafttänkandet Aktivismen är minst sagt påfallande. Människan tenderar att uppfatta sin roll i världen med Gud bakom sig och världen framför sig. Världen är det område till vilket hon sänds, där evangeliet skall förkunnas, insatserna göras och teologin omsättas i praktisk gärning. Aktivitetsbetoningen med vikten lagd på användningens betydelse och det kristna livets nyttoaspekter fungerar psykologiskt så, att människan medvetandegörs om otillräckligheten i sina personliga resurser. I synnerhet gäller detta förhållande när föreställningen om »effektivitet« sammankopplas med den kristna tron. Människan erfar insufficiens och kraftlöshet, dvs. har behov av kraft. Ett upplevt behov är ett genuint behov. På detta sätt växer korrespondensteologin fram, dvs. Gud har det människan inte har. Andens dop som kraft och resursdop är lösningen ur denna kris. LP är av uppfattningen att det är denna fråga som samtidens 39 Knutsson, 1968, s. 17f. 40 Koyama, 1979, s. 65. 41 ibid.
II Människosyn. 3 »Människan är Guds redskap«
117
