13 minute read
Karl Ljung
Karl Gottfrid Ljung föddes den 18 september 1875 i Frösthults socken i Uppsala län. Frösthults kyrka ligger en dryg mil nordväst om Enköpings centrum. Karl hade åtta syskon varav ett dog som spädbarn. Hans far var soldat och familjen bodde i ett torp på en av socknens större gårdar. Hösten 1896 begärde Karl flyttningsbetyg till Hedvig Eleonora i Stockholm. Han hade blivit antagen till Frälsningsarméns krigsskola. Han blev då kadett och bodde under den omkring sex veckor långa kursen i ett logement i en av Frälsningsarméns fastigheter vid Östermalmsgatan.
Officer inom Frälsningsarmén Någon vecka före julen 1896 blev Karl Ljung sänd till frälsningsarmékåren i Gränna för att biträda kårens befälhavande officer. Omkring den 1 juni 1897 flyttade han till kåren i Nässjö. Han blev befordrad till löjtnant i december 1897 och placerades samtidigt vid sjunde kåren i Stockholm. I juli 1898 beordrades han till Umeå, och endast två månader senare till »Lappkriget i Jämtland« som biträdande officer till kapten Ernst Lander.
Ernst Lander förde dagbok och i den kan man läsa om hans och Karl Ljungs verksamhet under hösten 1898:
Den 13 september kom Karl Ljung till Östersund dit Ernst Lander redan hade anlänt.
Vi började vår resa omedelbart och avreste med första tåg till Mattmar, där jag hade att invänta 25 kronor från högkvarteret. Hallen den 14 september: Halv ett i dag började vår vandring med packning på rygg och stav i hand. Vi kommo hit vid sextiden på aftonen. Hade då gått 22 kilometer, och redan var våra fötter söndersargade.
Glen den 16 september: Ja, så är vi då framme och ha blifvit väl mottagna. En gumma hälsade oss innerligt välkomna och visade oss till ett ställe, där – som hon sade – alla var glada (d.v.s. frälsta). Där blev vi mottagna såsom Herrens sändebud, och sedan vi förplägat oss med kaffe, vilket vi fann vara mycket gott samt en god kvällsmat avslutade vi vår dag med en härlig bönestund.
Glen den 17 september: Vi sovo gott i kåtan om vi undantar de tillfällen, då vi blev väckta av märren, som stod i köket eller vad det nu skulle vara. Hon förde ett väldigt oväsen med en koskälla som hon hade på sig. –Mötet som började klockan fem var mycket gott. Alla lyssnade med stort intresse till talet om hur vi genom Jesus äga tillgång till Guds rike.
35 personer hade vi på mötet. Synnerligen saliga såg de gamla gummorna ut, när de efter mötets slut fick maka sig fram till elden och fick ett kol att tända sin pipa med. Glen den 19 september: Gårdagen vår första söndag i fjällen. Minnena av den är mycket ljuva. Vi hade två goda möten för fullt hus. 85 personer båda mötena. Vid slutet av sista mötet fick vi bedja med en själ (förstlingsfrukten för oss här). Här fanns många frälsta, och det var i sanning rörande att höra deras böner för vår framgång och deras folks frälsning.
Vi skall i dag fortsätta till Tårsås och vidare till Härjedalen. Två kvinnor kommer att göra oss sällskap med hästen, så vi slipper att bära våra packningar i dag. Tårsås den 20 september: Vi kom hit i går eftermiddag klockan sex efter att gått två långa mil och på en mycket stenig väg. Men vi fick ju gå lösa och lediga, så vid framkomsten kände jag mig inte alls trött. I Tårsås hade vi ett välsignat möte för nybyggare. Vid mötets slut fick vi bedja med en 87 års gammal lappkvinna. Ljungris den 24 september: Fick i dag köra våra saker på en kärra. Själva fick vi rida över Ljungan. Vi blev även här väl, ja hjärtligt mottagna av folket. Byn består av fem kåtor med mellan 25 å 30 innevånare. Vi hade aderton på vårt första möte här. I Ljungris stannade de ett par dagar och fortsatte den 26 september till Järpen och därifrån till Sikås och Fagerdal i Hammardals församling, för att sannolikt därefter återvända till Östersund.234 Det förefaller som att de båda officerarna gjorde en resa varje månad. I december 1898 var de i området norr om Åre, ända upp till byarna Höberg och Grubbdalen ca 75 km nordost om Åre och nära norska gränsen:
Höberg 12 december: Denna dag var en dag som jag länge skall minnas. Ömsom har jag gått eller dragit skidorna. Stundtals försökte vi ränna. På detta sätt kom vi 1½ mil till byn Höberg. Vi fick ha en liten bönestund där på kvällen för nio personer, däribland en lappkvinna.
Grubbdalen 13 december: I dag fortsatte vi till den by, där vi icke kunde komma längre. Här blev vi hjärtligt mottagna av de tre lappfamiljer som
234 Resan gick således med tåg mot Åre till Mattmar som ligger vid Storsjöns nordöstra ände. Därifrån gick de till fots ett par mil sydsydost till Hallen för att sedan fortsätta under dagsetapper på ca 35 km i sydvästlig riktning till Glen, möjligen kan de ha fått skjuts en del av vägen. Från Glen fick de vandra ca 15 km västerut till Tårsås (Tossåsen) men slapp att bära sina packningar. Vandringen gick sedan vidare ytterligare 25 km västerut till Ljungris, ca 10 km norr om Ljungdalen. Nästa mål var
Hjerpen (Järpen) ca 55 km nordost om Ljungris och sedan till Sikås/Fagerdal ca 90 km västnordväst om Järpen. De två sista etapperna bestod endast till en mindre del av vandringar.
bor där. Detta var s.k. bofasta lappar, en familj hade dock kåta, och vi föredrog att bo där. Vi gjorde först en titt in hos grannen. Där bodde i samma rum man och hustru, en son, en gammal sinnessjuk kvinna samt fyra kor. – Vi såg även här att Gud gått före och berett väg. Vi var svar på våra kära vänners böner, att Gud skulle sända dem några vittnen. En kvinna syntes komma till frid med Gud. Här fanns 10 fjällfolk, och för dessa hade vi två möten.
Grubbdalen 15 december: Idag började vi vår återfärd med första station i Arvasti [mellan Grubbdalen och Höberg], en liten norsk lappby med 8 å 9 personer och för dessa ska vi i kväll ha möte. Vi fortsätter i morgon, om Gud så vill, åt Östersund till. Hoppas vi hinner dit till julen. (Kjell 1972
s. 224–226)235
I juli 1899 befordrades Karl Ljung till kapten och till ledare för »Jämtlands bykrig n:r 2«, vilket innebar att han och Lander ledde var sitt krig.236 Kommenderingen gällde sannolikt ett år. Sannolikt lämnade Ljung Frälsningsarmén sommaren 1900 för att bli metodist.
Metodistpredikant Hösten 1901 blev Karl Ljung elev vid Metodistkyrkans teologiska skola i Uppsala.237 Han avslutade sin utbildning försommaren 1904 och anställdes vid slutet av sommaren som predikant i Wasa i Finland under verksamhetsåret 1904−1905. Vid årskonferensen 1905 antogs han som provmedlem och placerades i första årets studieklass. Han utnämndes till pastor i Sundsvall och den tjänsten uppehöll han till sommaren 1908. Han flyttades upp i andra årets studieklass sommaren 1906 och samtidigt blev han vald och ordinerad som diakon, trots att han inte var medlem i full förening. Detta var möjligt genom att han hade ordinerats »under missionsregeln« till tjänsten i Finland. Vid årskonferensen 1907 blev han fullvärdig medlem och flyttades till tredje årets studieklass, och året därpå till sista studieklassen. Han placerades då i Halmstad. Där fick han stanna till sommaren 1911. Vid årskonferensen 1909 blev han äldste. De utnämningar som därefter följde var: Tabor Göte-
235 Citaten är något bearbetade. 236 Jämtlands bykrig n:r 1 och 2 betraktades som kårer. 237 Den enda uppgift som finns om Karl Ljung i årsmötesprotokollen från hans tid vid
Teologiska skolan är följande: »Höstterminen slöts den 22 december [1902], och alla eleverna gingo ut på arbetsfältet att deltaga i bemödandena för själars frälsning.
Många fingo ock lyckliga erfarenheter under julferierna, och kanske ingen lyckligare än br. Ljung, som fick nåd att blifva en värdefull hjälp åt pastorn i Uppsala« (Metodistkyrkans årsbok 1903 MKA).
borg 1911–1915, Örebro 1915–1917, Salem Norrköping 1917–1925 samt S:t Petri Gävle 1925–1927. Vid årskonferensen 1927 erhöll han ett års tjänstebefrielse och till nästa konferens begärde han och beviljades utträde ur Årskonferensen och Metodistkyrkan.
Karl Ljung kom i kontakt med pingstväckelsen genom att han upplät metodistkyrkan i Örebro för en konferens (»pingstmöte«) i februari 1917 (s. 120) med talare från främst Pingströrelsen. Han deltog sedan i det första pingstmötet inom Metodistkyrkan vilket hölls i Nässjö den 3–5 november 1917. Per Nilsson skriver om ett av mötena:
På måndagens förmiddag hade vi ett särskilt möte för sjuka, då vi bådo med en hel del sådana som sökte helbrägdagörelse. På detta möte var också en syster från min församling närvarande, som i ett par års tid lidit mycket av värk i armarna, vilket gjort; att hon ej kunnat lyfta armarna eller kläda [s. 54] sig själv. Under det att fru Lindgren och jag behandlade de sjuka, satt pastor Ljung i ett hörn av salen försänkt i bön och strax bredvid honom låg den nämnda systern. Efter en stund vände hon sig till honom med uppmaning att han måtte behandla henne enligt Guds ord. L. hade aldrig förr behandlat någon sjuk på detta sätt, varför han sade: »Vänta till fru Lindgren kommer så behandlar hon Er.« »Nej«, svarade hon, »Gud har sagt till mig, att Ni skall göra det.« Hade Gud sagt det, då gällde det ju att lyda, varför pastor L. lade sin händer på hennes huvud, och bad att Herren måtte hela henne. Strax reste sig nämnda syster, sträckte upp sina båda armar och började prisa Herren, därför att han gjort henne helbrägda, och från den stunden var hon fullt återställd. Denna handling öppnade också vägen för honom till fortsatt verksamhet på detta område. Han har sedan bedit med många sjuka och detta med de mest underbara resultat. (Nilsson 1922 s. 53–54)
Karl Ljung lät döpa om sig i en pingstförsamling hösten 1921 vilket gjorde att han rannsakades under årskonferensen 1922 (kapitel 11).
Familjen Karl Ljung gifte sig den 18 september 1912 med Gulli Martina Linderoth, född den 29 april 1886 i Halmstad. Makarna fick tre barn Carl Georg Anders född den 31 januari 1914 i Göteborg, Gulli Margareta född 11 maj 1916 i Halmstad och Gösta Emanuel född den 17 april 1919 i Norrköping.
Pingstpredikant Karl Ljung flyttade från Östersund till Halmstad efter att ha fått tjänstledigt årskonferensen 1927. Enligt annonser i Evangelii Härold predikade han ibland i pingstförsamlingar under verksamhetsåret 1927–1928.238
Den 30 oktober 1928 tillträdde Karl Ljung tjänsten som föreståndare och predikant för pingstförsamlingen Salem i Göteborg. 239 Han är sedan relativt frekvent annonserad i Evangelii Härold som talare i olika församlingar. I mitten av oktober 1929 ordnade Salemförsamlingen en uppbyggelsekonferens där Per Nilsson och Edvin Lundin medverkade. Sannolikt blev det under dessa dagar samtal om den pågående schismen i Stockholm med A.P. Franklin och Lewi Pethrus som huvudpersoner. (s. 226). En tid senare hade Karl Ljung antingen tagit ställning för Franklin eller förklarat sig vara neutral, och i så fall troligen sökt förmå Salemförsamlingen att göra detsamma. En brytning skedde emellertid och i samband med årsmötet i början av januari 1930 hade han »sitt avskedsmöte med församlingen« (Evangelii Härold20/2 1930). Den 17 februari fattade Salemförsamlingen ett beslut att taga bestämt avstånd från den söndringsrörelse, som har »Missionsfacklan« till sitt organ, samt icke mottaga de vittnen, som tolerera densamma.
(Evangelii Härold 27/2 1930)
Missionsfacklan var den veckotidning som gavs ut av Södermalms fria församling i Stockholm som organ för Söderrörelsen (s. 227).
Predikant inom Söderrörelsen och därefter inom Guds församling Torsdagen den 20 februari 1930 inleddes Södermalms fria församlings stora uppbyggelsekonferens eller »Evangelisk Pingstkonferens« som den kallades i annonserna. Som tillresande huvudtalare medverkade bland annat John Ongman från Örebro och Karl Ljung från Göteborg. Att Ongman medverkade berodde säkert delvis på att han ville visa sitt och Örebro Missionsförenings lednings stöd till Söderförsamling-
238 Karl Ljung är annonserad i Evangelii Härold i bl.a. följande möten: som en av tre talare vid en konferens i december i pingstförsamlingen Gilead i Göteborg; som lärare vid en bibelskola som pingstförsamlingen i Huskvarna med Per Nilsson som föreståndare ordnade i januari 1928; som ledare av en bibelstudievecka i Stora
Hultrum i mars och i Vaggeryd i maj; som talare under pingsthelgen 1928 i en konferens i Hässleholm; som talare i möten under midsommarhelgen i Vireda. 239 Församlingen hade ca 300 medlemmar. År 1935 gick församlingen upp i Smyrnaförsamlingen.
en. Två av mötena hölls i Katarina kyrka på Söder och på söndagskvällen var »omkring 2 500 personer närvarande« (Fris 1973 s. 278).
Under sin vistelse i Stockholm tog Karl Ljung tillfället i akt att besöka Lewi Pethrus. Anledningen var att han ville medla mellan denne och Franklin. Han hade en bra relation till Pethrus och trodde nog att han skulle kunna hjälpa till med att lösa konflikten. Mötet med Pethrus ägde rum torsdagen den 27 februari. Franklin skriver följande om detta tillfälle:
Broder Ljung har berättat, att han föreställde broder Pethrus de svåra följderna över hela landet av hans handlingssätt, hurusom striden förts in i de olika församlingarna, ja, ända in i hemmen, och hurusom tiotusentals oskyldiga personer fingo lida, och frågade honom under samtalets gång vid tre olika tillfällen, om han icke ville räcka handen till försoning, men till sist svarade Pethrus: »Hellre skall jag sätta mig på mitt torp och se hela Pingströrelsen slås i spillror, än jag räcker handen till försoning.« På tal om mig [Franklin] sade han: »Hade jag haft samma makt som aposteln Petrus, skulle Franklin ha fallit död ned för mina fötter.« (Franklin 1930
s. 63–64)
Det är troligt att Franklin tämligen ordagrant återger vad Ljung hade att berätta efter sitt besök hos Pethrus, och att Ljung och Söderförsamlingens föreståndare Alfred Gustafsson hade tagit del av berättelsen innan den publicerades.
Karl Ljung besökte sedan orter där det fanns församlingar eller grupper som tillhörde Söderrörelsen. Han var exempelvis tre veckor i Stockholm sommaren 1930 och ett par oktoberveckor i Norrköping då Södergruppen i staden började med offentliga möten.
Det förnamns något av den väckelseande över våra möten, som för omkring tolv år sedan var utgjuten över oss i »Salem«. Några av själavinnarna från den tiden voro nu med i »Betania« och, pris ske Gud, vi fingo även nu fröjdas över syndares frälsning, de troendes förnyelse i
Anden och sjukas helande. (Missionsfacklan 30/10 1930) I början av år 1931 besökte han Smyrnaförsamlingen i Malmö (s. 269). Där blev han under våren föreståndare, en tjänst som han innehade till den 1 oktober 1932, varefter han skulle »resa fritt och tjäna med
evangelium« (Missionsfacklan 6/10 1932).
Söderrörelsens första gemensamma konferens – en motsvarighet till Pingströrelsens Kölingaredsvecka – hölls sommaren 1930 på en gård söder om Tranås. Till konferensen hade 60–70 deltagare anmält sig. Under konferensen behandlades rörelsens organisation och man be-
slöt att man skulle bilda »Svenska Fria Pingstmissionen«, ett organ för gemensamma verksamheter, och att namnet skulle användas som benämning på rörelsen. Styrelsen hade åtta ledamöter varav Karl Ljung var en.
Redan år 1932 fanns tydliga tecken på att Södermalms fria församling ville lämna Svenska fria pingstmissionen och vid rörelsens sommarkonferens samma år avvecklades organisationen. Som en följd av detta bildade de som var emot avvecklingen, bland dem A.P. Franklin och Karl Ljung, en ny organisation: »Guds Församling« som leddes av ett äldsteråd i vilket Karl Ljung ingick. Det förefaller som att Ljung lämnade Guds församling sommaren 1933.
Karl och Gulli Ljung flyttade till Göteborg efter tiden i Malmö och var bosatta där till år 1945 eller 1946, då de flyttade till Halmstad. Där bodde de i ett flerfamiljshus vid Bissmarksgatan 16, vilket ägdes av Karl Ljung.
Uppbrott Karl Ljung avled vid 71 års ålder den 17 juli 1947 i Halmstad. Han hade då under »senare år […] ägnat sitt intresse åt affärsverksamhet i Göteborg och Halmstad« (Hallandsposten 18/7 1947). I Göteborg hade han »deltagit i den religiösa verksamheten inom de olika församlingarna« (Göteborgsposten 20/7 1947). Jordfästningen ägde rum i gravkapellet på västra kyrkogården i Halmstad. Officiant var kyrkoherde Sven Ljung, Veinge. Denne var inte släkt med Karl Ljung, men hade varit församlingspräst och sjukhuspräst i Halmstad åren 1929–1941. Representanter för Halmstads frikyrkliga predikantförbund, Halmstads metodistförsamling och FDFO-kamraterna240 i Göteborg talade vid jordfästningen. Uppgifterna ger ingen information om vilken frikyrkoförsamling han skulle kunnat ha tillhört vid sin död.
Gulli Ljung avled 22 juli 1965.
240 FDFO står för Fältförbundet f.d frälsningsofficerare.