Edvin Lundin

Karl Josef Edvin föddes i Västerås den 8 juni 1894. Han var son till snörmakare Karl Johan Lundin (f. 1867) och hans hustru Anna Lovisa (f. 1865). Edvin var makarnas tredje barn, men deras andra barn hade avlidit år 1893. Ett fjärde barn föddes år 1897 och ett femte år 1901 men avled vid ett halvt års ålder. Anna och Karl Lundin var engagerade i Metodistkyrkan och hade lämnat Svenska kyrkan år 1886. Edvin döptes den 22 juli 1894 av Albert Hallén, som var metodistpredikant och föreståndare för Teologiska skolan i Uppsala.

Familjen flyttade till Norrköping hösten 1899. Föräldrarna blev medlemmar i metodistförsamlingen Salem och där blev fadern lokalpredikant men fortsatte samtidigt att arbeta som snörmakare. Från höstterminen 1900 blev han föreståndare för söndagsskolan. Sommaren 1903 råkade han ut för en olyckshändelse som ändade hans liv. Hustrun Anna fick då ensam ta hand om de tre barnen, Elsa 13 år, Edvin 9 år och Einar 6 år.257 År 1914 avled Anna i lungtuberkulos.

Edvin blev omvänd 1909 och intagen som fullvärdig medlem i Salemförsamlingen den 29 maj 1910. Efter folkskolan hade han arbetat som lagerbiträde fram till år 1914 eller 1915 då han fick anställning som »hattmakararbetare«. Han hade emellertid redan som mycket ung känt en Guds kallelse att bli predikant. Den 10−23 november 1913 var han på evangelistkurs i Linköping, men inte för att gå ut som evangelist. Han var då klassledare i Salem och medlem i kvartalkonferensen. Vid ett alliansmöte i Lotorps metodistkapell den 1 augusti 1915 fick han »tillfälle att avgiva ett kort vittnesbörd«; övriga talare var etablerade predikanter (Sv. Sb. 2/9 1915).

Den 6 juni 1916 var det kvartalkonferens i Salem under distriktföreståndare Löfgrens ledning:

Br. Edvin Lundin blev efter rekommendation av styrelsen och vederbörlig examen inför kvartalskonferensen i läran och kyrkoordningen enhälligt vald att få mottaga fullmakt som lokalpredikant inom kyrkan. Br. L. intygade att han avstod från bruket av tobak. Vid samma möte rekommenderades enhälligt Edvin inträde vid Teologiska skolan.

257 Elsa gifte sig 1915 med en metodistpredikant, Gustaf Wilhelm Widegård. Einar flyttade till Linköping 1920 och gifte sig i maj 1922 men avled i juni 1923. Han begravdes i Norrköping och Karl Ljung i Salemförsamlingen var officiant.

Vid årskonferensen i Göteborg i juli 1916 meddelade Teologiska skolans styrelse i sin rapport att fyra »bröders ansökan om inträde« i skolan hade beviljats. En av dem var Edvin Lundin. Han började emellertid sina studier först i februari 1917. Efter drygt tre års studier i Uppsala utexaminerades han den 6 juni 1920.258 Efter sin examen var han »sommarpastor« i S:t Peter i Stockholm (Hjelm 1965 s. 80).

Edvin var med på pingstmötet i Trefaldighetskyrkan i februari 1918 (s. 126) tillsammans med flera av sina kamrater vid Teologiska skolan. »Herren mötte mig vid denna konferens och gav mitt liv en ny inriktning, som kom att bliva avgörande för min andliga utveckling« (Evangelii Härold 2/2 1939). När han besökte Fagersta under pingsthelgen samma år var han andedöpt (s. 151).

Metodistpredikant Edvin Lundin anställdes av distriktföreståndare Löfgren sommaren 1920 som vårdhavande pastor i församlingen i Lotorp, fem kilometer nordost om Finspång,259 och tillträdde tjänsten omkring den 1 september.

År 1872 hade två män, den ene från Hällestad och den andre från Lotorp, startat metodistisk verksamhet. Båda hade blivit omvända i USA. Två år senare bildade 22 personer en församling i Lotorp med assistans av en elev från predikantskolan i Örebro. Denne tjänstgjorde under sommaren som predikant i Hällestad och Lotorp. Vintern 1882 var det väckelse i Hällestad. Den lokal som man hyrde blev för trång och församlingen beslöt att bygga ett kapell. Detta invigdes i september samma år. Platsen var emellertid illa vald. Motståndet var stort och det var svårt att bedriva mötesverksamhet och efter en tid hyrdes lokalen ut. Arbetet bedrevs sedan främst i Lotorp och Sonstorp, men sammantaget hade församlingen ett tjugotal predikoplatser fram till år 1920. De mest avlägsna var Tjällmo och Hävla. I Lotorp byggdes ett

258 Metodistkyrkans kostnader för den fyraåriga utbildningen var ca 3 000 kr. Året efter att Edvin Lundin tagits in beslöt Årskonferensen att de elever som därefter beviljades inträde skulle skriva på en skuldförbindelse på detta belopp. »Denna skuld skulle anses bliva amorterad med en tiondel för varje år vederbörande står i

Metodistkyrkans tjänst. […] Utträder han genom eget beslut ur aktiv tjänst innan tio år gått är han skyldig att återbetala den del av skulden […] som återstår.« 259 Församlingens namn var Lotorps metodistförsamling Sion (ibland Zion) men kallades inom Metodistkyrkans administration för metodistförsamlingen »Lotorp &

Finspong«.

kapell konferensåret 1889−1890. Under åren 1899–1915 varierade medlemsantalet utan någon tydlig trend från 97 till 127. År 1916 gjordes en matrikelgenomgång och medlemsantalet låg sedan mellan 77 och 93. Verksamhet bedrevs även i Finspång från slutet av 1910-talet. Församlingen hade en bred verksamhet under Edvin Lundins tid som pastor: ungdomsförening, juniorförening, söndagsskolor i Lotorp och Finspång, »systraförening« som samlade in pengar för den yttre missionen samt strängmusik och manskör.260

I sin verksamhetsrapport till kvartalkonferensen i Lotorp den 2 juni 1921 skriver Edvin Lundin om en »rik Andens utgjutelse« i församlingen, »då själar blevo frigjorda och uppfyllda med Helig Ande« (LOMA). Vid denna konferens fick han en rekommendation för inträde på prov i Årskonferensen.

Lördagen den 12 juli, under årskonferensen i Uppsala, antogs han som provmedlem261 och utnämndes att fortsätta som vårdhavande pastor i Lotorp. Han placerades i första studieklassen, vilket innebar att han skulle läsa in fem böcker262 och skriva en avhandling om dopet. Han skulle också läsa Lukas evangelium på grekiska; här var det språkkunskaperna som skulle prövas. Examination ägde rum i april 1922 och det var en examinator för varje bok, en för avhandlingen och en för grekiska språket; alla var predikanter.

I sin verksamhetsrapport för konferensåret 1921−1922 skriver Edvin Lundin:

Så långt jag kan se, är det egentliga resultatet av vinterns arbete ett djupare behov hos Guds folk att bliva beklädda med kraften från höjden. I det avseendet ha också nya framtränganden gjorts. Till särskild välsignelse för Guds folk var broder C. F. Israelssons besök här, då Golgatas härliga

260 Under sitt första verksamhetsår i Lotorp predikade eller talade Edvin Lundin i 160 möten och höll sju bibelstudier. Han fick hjälp vid några tillfällen av Per Nilsson, som var evangelist detta år, och en gång av en annan predikant.

Distriktföreståndaren var på besök några gånger och två kvinnliga evangelister hade under några möten »framburit vittnesbörd om frälsningen«. Vid två tillfällen höll missionärer missionsföredrag. Några »bröder i församlingen« hade också predikat. Själv hade han inte predikat i någon annan församling. »I fråga om husoch sjukbesök har jag sökt göra mitt bästa, dock har jag ännu ej besökt medlemmarna som bo utom Lotorp, Finspång och Sonstorp« (Lotorps kv.konf. 2/6 1921

LOMA). 261 För att vinna inträde på prov hade han examinerats i Metodistkyrkans katekes och trosbekännelse samt i kyrkoordningen. 262 Två av dessa böcker var på svenska och tre på engelska.

evangelium mäktigt grep hjärtana och många fördes fram till nya avgörelser för Gud. […] Vi prisa Gud […] för det levande hoppet att Herren i dagar som stunda skall på ett härligt sätt fullborda sitt verk, utgjutande Helig Ande och därigenom utrusta oss till att i sanning vara hans vittnen

och vinna själar för Gud. (Lotorps kv.konf. 24/5 1922 LOMA) 263

Dopfrågan

Även sedan Edvin Lundin hade blivit andedöpt försvarade han Metodistkyrkans syn på barndopet. Efter ett ingående studium av Bibeln blev han emellertid snart övertygad om att troendedopet var det enda rätta, men »av någon obegriplig anledning ansåg jag, att jag ändå ej behövde det« (Evangelii Härold 29/9 1949). I januari 1922 predikade distriktföreståndare Albert Löfgren i Lotorp. Han talade om tron och menade att det inte räckte att tro utan man måste också lyda. Då beslöt Lundin att låta döpa sig, vilket inte Löfgren fick veta.

En kort tid efter detta möte, »antydde« han sitt beslut för en kollega. Han fick rådet att »kompromissa«, men Lundin vägrade (ibid. 29/9 1949). Hans vägran indikerar en radikal hållning i dopfrågan. Därmed torde det vara givet att han inte ville förrätta barndop och kanske inte heller undervisa om kyrkans dopsyn – ett förhållande som gjorde det omöjligt för honom att fortsätta som predikant inom kyrkan. I april 1922 presenterade Lundin sin avhandling om dopet. I den gav han uttryck för sin uppfattning i dopfrågan, varför avhandlingen underkändes.

Lördagen den 24 juni döptes Edvin Lundin och hans fästmö Edit Strålin. Det finns inga uppgifter om var dopet ägde rum och vem som döpte. En gissning är att det var Karl Ljung som var dopförrättare och att dopplatsen var Ensjön söder om Norrköping där tidigare dop av medlemmar i Salem hade ägt rum. Edit Strålin tillhörde Salem och det var naturligt att vända sig till församlingens pastor som ju var troendedöpt.

Dopet ägde rum dagarna före årskonferensen 1922 som hölls i Bethel i Norrköping. När Edvin Lundin kom till första dagens förhandlingar onsdagen den 28 juni blev han som alla andra medlemmar i konferensen uppropad och avprickad. Därefter valdes sekreterare och sedan en »statistisk sekreterare« och elva biträden till denne. En av dessa var Lundin. De ansvarade för att sammanställa de statistiska uppgifter om

263 Under hösten 1921 hade Edvin Lundin fått tillfälle att »frambära vittnesbörd« i andra församlingar: Norrköping (Salem), Falerum och Linköping.

medlemsförändringar och ekonomi som konferensens medlemmar lämnade in under första dagen.

Lundin insåg säkert att han skulle tvingas lämna Årskonferensen men som medlem var han skyldig att infinna sig. Under konferensen avfördes han som provmedlem. Han behövde emellertid inte lämna Bethelkyrkan utan kunde sitta kvar som åhörare utom vid de enskilda sessionerna. Under konferensen genomfördes en rannsakning mot Karl Ljung (s. 207). Denne hade ungefär samma syn på dopet som Lundin. Efter att Ljung inlämnat en förklaring och ett löfte (s. 209) blev inte något straff utdömt utan han fick vara kvar i Årskonferensen som medlem. Efter att detta beslut var fattat togs kontakt med Edvin Lundin som fick frågan om han var villig att underteckna »en lika lydande förbindelse« för att få stå kvar som provmedlem. Han svarade ja och Årskonferensen upphävde det tidigare fattade beslutet (s. 207).

Edvin Lundin fick stå kvar i första studieklassen med möjlighet att bli examinerad våren 1923 och vid konferensens avslutning utnämndes han ånyo till pastor i Lotorp.

Åren 1922−1926

Verksamheten i Lotorp hösten 1922 var inte utan problem.

Vid vissa tillfällen har folket villigt samlats, vid andra åter har t. o. m. alltför många av våra egna medlemmar uteblivit. Mycket ha vi i det flydda fått erfara av Herrens nåd och kraft, men vi behöva än mer därav för det

kommande. (Lotorps kv.konf. 4/12 1922 LOMA)

Under vintern hade församlingen flera besök av predikanter, bland dem Karl Ljung, C.F. Israelsson och Hjalmar Strömberg, Årskonferensens statistiske sekreterare. Edvin Lundin skriver i sin rapport till Kvartalkonferensen: »Någon har väl begärt förbön, men ej kunna vi tala om någon seger när det gäller själars frälsning.« Under Israelssons besök hade »längtan efter helighet och andekraft förökats, själar blevo frigjorda och döpta i den Helige Ande efter Guds ord«.

Vid årskonferensen 1923 konstaterades att Edvin Lundin inte hade klarat första studieklassens examina. Han blev därför inte fullvärdig medlem, vilket hans kamrater som hade tagits in samtidigt med honom blev, utan fick stå kvar som provmedlem. Vid årskonferensen 1924 nämns han inte i protokollet bland provmedlemmarna. Förmodligen fanns det även detta år något klagomål som emellertid kunde elimineras under konferensen, eftersom han fick sin utnämning till Lotorp sista

dagen. I protokollet för årskonferensen 1925 står det: »Edvin Lundin, som under året kompletterat sin examen, uppflyttades i tredje årets studieklass och kvarstår på prov.« Av formuleringen att döma torde han ha klarat både första studieklassens examina och nästan alla examina i andra studieklassen redan år 1924. Normalt skulle han ha valts till diakon sommaren 1925 och tagits in som fullvärdig medlem, men så skedde inte och det var inte helt ovanligt. Att inte Edvin Lundin valdes in kan ha berott på hans eget ställningstagande. För att bli fullvärdig medlem skulle man efter fasta och bön svara på 19 frågor inför konferensen. En av dessa frågor gällde synen på Metodistkyrkans lära. Den som skulle bli fullvärdig medlem måste deklarera att han ansåg att denna var i överenstämmelse med Bibeln. Denna fråga måste han ha tvekat inför eftersom han inte ansåg att kyrkans lära om dopet var biblisk. Förmodligen räckte det för honom att avböja inval i konferensen utan att i detalj redogöra för sina skäl. Han var inte beredd att lämna Årskonferensen; han upplevde nog att hans kallelse gällde Metodistkyrkan och ville inte göra något förhastat.

Utnämningen sommaren 1925 gällde metodistförsamlingen i Boxholm. Medlemsantalet i Lotorp var 82 och i Boxholm 90. Årslönen var högre i Boxholm, 2 600 kr (mot 2 100 i Lotorp) och fri bostad som värderades till 300 kr per år (att jämföra med 100 kr i Lotorp). 264

Sommaren 1926 reste Edvin Lundin till Uppsala för att delta i årskonferensen. Han valdes även detta år in som biträde till konferensens statistiske sekreterare. Under förmiddagssessionen konferensens tredje dag beslöts att »Edvin Lundins sak« skulle hänskjutas till kommittén för konferensförhållanden. Dagen därpå beslöts att avföra honom från förteckningen över provmedlemmar. Distriktföreståndaren för södra distriktet anställde Edvin Lundin som vårdhavande pastor för ytterligare ett år i Boxholm. Att han fick förnyat förtroende indikerar att »Edvin Lundins sak« inte gällde irrlära. Förmodligen hade han under årskonferensen deklarerat att han inte avsåg att bli fullvärdig medlem på grund av att han inte ville förrätta barndop. Anställningen i Boxholm förlängdes sommaren 1927 med ytterligare ett år. Han uppehöll tjänsten till den 1 september 1928, då en ny pastor tillträdde. Edvin Lundin skulle nu bli predikant inom Pingströrelsen.

264 Det finns inget arkivmaterial bevarat från Boxholmsförsamlingen från den aktuella tiden.

Pastor Edvin Lundin i Boxholm lämnar metodistkyrkan. I likhet med många andra har broder Lundin känt Andens maning att lämna det samfund, som han tillhört i flera år, och utträder den 1 sept. ur metodistkyrkan och förenar sig med Guds fria folk. Vi hälsa vår broder välkommen och äro förvissade om att han skall finna ett stort arbetsfält och att Herren skall bereda honom öppna dörrar i församlingar, som behöva predikohjälp, då Han nu leder honom ut i frihet.

A. P. Franklin. (Evangelii Härold 23/8 1928)

Familjen Den 10 oktober 1922 gifte sig Edvin Lundin med Edit Strålin från Norrköping. Hon var född 1891 i Styrstad utanför Norrköping och hade flyttat in till staden år 1907 och blivit medlem i Salem i februari 1914. Karl Ljung förrättade vigseln. Makarnas första bostad blev den av församlingen möblerade lägenheten som var inrymd i Sionkapellet i Lotorp. Den 5 april 1924 föddes en dotter som emellertid avled samma dag. Sommaren 1928 var Edit Lundin återigen gravid och valde att föda i Norrköping. En flicka, Inga Maria, föddes den 22 augusti. En son, Ingvar föddes tre år senare, den 4 maj 1931. Familjen bodde då i Vaggeryd.

Pingstpredikant Efter att ha avslutat sin tjänst i Boxholm den 1 september 1928 bosatte sig Edvin Lundin med familj tillfälligt i Norrköping. Där blev han vakanspredikant i stadens pingstförsamling från den 1 oktober fram till den 1 juli 1929. Någon månad senare tillträdde han som predikant och föreståndare för pingstförsamlingen Tabor i Vaggeryd. Verksamhet bedrevs år 1933 i sex socknar. På en plats arbetade två kvinnliga evangelister. Den 1 april 1934 slutade Edvin Lundin sin tjänst i Tabor. Under den tid han var pastor i Vaggeryd ökade medlemsantalet från ca 75 till ca 125. Hans nästa tjänst gällde Sionförsamlingen i Smålandsstenar, och därefter Elimförsamlingen i Södertälje, där han var predikant och föreståndare från den 15 oktober 1937. Enlig en uppgift ska han ha anmodats av Lewi Pethrus att flytta dit. Anledningen är emellertid obekant, men uppgifter finns om att det hade uppstått problem som krävde byte av föreståndare. Vid välkomstmötet var Lewi Pethrus en av talarna, men Filadelfia i Stockholm räknades kanske som

»grannförsamling« och skulle i så fall som sådan vara representerad vid högtiden (men inte nödvändigtvis av Pethrus).265

År 1944 fyllde Edvin Lundin 50 år och uppmärksammades i Evangelii Härold av den inom Pingströrelsen mycket kände Birger Zettersten som var föreståndare i Filadelfia i Uppsala. Han skriver:

Broder Lundin har fått vara till stor välsignelse för Guds rike på de platser, han tjänat. Han har visat sig som en herde för Guds hjord, enär församlingarna i enhet, frid och kärlek samlats omkring sin lärare. Han är en orädd Ordets förkunnare, som sakligt och utan tvekan följer de vägar Bibeln stakat ut. (Evangelii Härold 1/6 1944)

Edvin Lundin sade upp sig från sin tjänst i Södertälje vid årsmötet i januari 1948, men lovade stå kvar i tjänsten tills en efterträdare tillträtt. Det blev inte förrän den 1 april 1949. Församlingen hade då nästan 300 medlemmar. Makarna Lundin bodde kvar i Södertälje. Sannolikt besökte Lundin församlingar på »fria kallelser«, men under perioden juni–september 1949 var han vakanspastor i Nynäshamn. Den 23 mars 1950 meddelades i Evangelii Härold att han hade tillträtt som föreståndare i Oskarström. Han lämnade denna tjänst år 1954. Därefter följde anställningar i församlingarna i Nynäshamn och Tungelsta.

Skribent

Det finns ingen bok utgiven med Edvin Lundin som författare. I Evangelii Härold finns några betraktelser eller predikningar publicerade, exempelvis i påsknumret den 6 april 1939: »Med Petrus och Johannes till graven«.

Uppbrott

Edvin Lundin avled den 4 mars 1968 i Västerhaninge, Stockholms län. Han hade då fyllt 73 år. Hans hustru Edit avled den 11 februari 1972. Hon var då skriven i Simonstorp, ca 10 km nordväst om Finspång.

265 Pingstförsamlingen i Södertälje har inte gett tillstånd att besöka arkivet.