23. Uppbrott Lördagen den 25 augusti 1923 avled Otto Witt i Högalund. Dödsorsaken var erysipelas faciei och diabetes ‒ ansiktsros och diabetes.238 Han hade fyllt 75 år den 3 augusti. Eva Witt lät införa en dödsannons i Evangelii Härold den 30 augusti. I samma nummer finns en osignerad notis: Den käre brodern, pastor Otto Witt, tillhörande Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, blev lördagen den 25 dennes i en ålder av 75 år, hemkallad till sitt eviga hem. Rik på välsignelser har hans levnad varit. – I 14 år har broder Witt verkat som Svenska kyrkans missionär i Zululandet, och efter sin hemkomst har han här på olika sätt deltagit i arbetet för själars frälsning och Guds rikes utbredande. Han var en Ordets förkunnare, en nitisk och outtröttlig arbetare i Herrens vingård, all sin kraft, ända in i det sista, offrade han för Herren. – Broder Witt har nu gått för att mottaga den trogne arbetarens lön. Frid över hans minne! (EH 30/8 1923)
Sannolikt är det Hilding Hedberg som har skrivit denna minnesruna. Lewi Pethrus var i Högsby i Småland, där det hölls en bibelkurs vid den missionsskola som Rikard Fris hade startat i februari 1922. Bibelkursen var för »församlingsföreståndare och äldre manliga evangelister« (EH 7/6 1923) och Pethrus hade lovat att medverka i tio dagar. Han var sannolikt tillbaka i Stockholm onsdagen den 29 augusti. Elin och Percy Hervey var inte annonserade i Stockholm under veckoslutet 26–27 augusti. De kan ha varit inbjudna, men tvingats avböja på grund av att Ottos tillstånd försämrades. Söndagen den 2 september var de emellertid annonserade i Tabor på förmiddagsmötet och i Filadelfia på kvällsmötet. På onsdagskvällen talade och sjöng de i Smyrna. Jordfästningen ägde rum den 2 september och förrättades, som svensk lag påbjöd, enligt Svenska kyrkans ordning. Officiant var pastorsadjunkt Gunnard i Matteus församling. Stoftet efter pastor Otto Witt fördes på söndagen till den sista vilan på Norra begravningsplatsen. Efter ps. 486:1–2 [I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor …] utförde en sångkör Och det finns ett land, varefter pastor Birger Gunnard förrättade jordfästningen och läste begravningsmässan. Efter densamma sjöngs ps. 486:6–7. Akten avslutades med ett 238 Något botemedel fanns inte för ansiktsros; den läkte i allmänhet men för små barn
och äldre kunde det inträffa komplikationer som ledde till dödsfall. 326