66
KAPITEL 15
Kapitel 15 Missionär Birgit Ernehall beskriver i sin bok, ”I Herrens tjänst - Med livet som insats”, båtfärden från Kigoma till Uvira, som en underbar naturupplevelse. Liksom Berta, i sitt första brev till de anhöriga i Sverige, berättar hon om platsen Uvira som mycket vackert belägen på en höjd med utsikt över Tanganyikasjön. De hade byggt sig en gräshydda som första boning. Den var mycket enkel och primitiv. Dörren gjord av spjälor och stängdes med ett snöre. Ett dåligt skydd mot både farliga och ofarliga djur, de kunde ta sig in obehindrat. Ormar var lömska och livsfarliga, men ödlorna, bara de blev vana vid dem, blev deras vänner. Ödlor lever på mygg och andra insekter som annars orsakar människan svåra sjukdomar, som malaria och sömnsjuka. Jordloppor är obehagliga djur. De angriper fötterna och äter sig in under naglarna, med inflammation och svår smärta som följd. Möblemanget? Här gällde: ”Man tager vad man haver”. Kofferten fick bli kombinerad förvarings- och sittplats. Ett hopfällbart bord som de köpt i Frankrike och varsin säng. Eldstaden för matlagning hade de utanför hyddan och den bestod av tre stenar. Det fanns potatis, ris, fårkött och höns att köpa. De längtade efter att kunna ”språket”. Vid brevskrivningstillfället 4/12, var de sex missionärer på platsen, Harald Hansson kom förra veckan, Aspenlinds, Ruth och Julius och deras två barn, Ruth Aronsson, Lemuel Karlsson och Joel och Berta. Lindgren och en svenskamerikansk familj och en annan svensk broder har en station två dagsresor från Uvira. Floods och Ruth Jonasson är på en annan station två- tre dagsresor väster om Uvira. Joel och Berta var de mest förnöjsamma människor man kan tänka sig. De klagar inte över det primitiva livet. Istället ser de, och gläds över ljuspunkterna. ”På kvällarna brukar vi gå ut och se på den vackra solnedgången och lyssna till bäckens porlande, som rinner här strax nedanför”, berättar Berta. Nästa brev från Uvira: Uvira den 8 jan. 1923 Älskade föräldrar och syskon! Stor frid genom Jesus! Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren och sade till mig: Ja med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd vila över dig. Jes. 31:3 Väntade brev från eder med förra posten, men då vi ej fick något då och ej heller idag så måste jag ändå skriva till eder