Tyska ingenjörer på plats i närmare 400 år

Testverksamheten firar 50 år i Arjeplog, men det råder brist på ingenjörer i dagens Sverige vilket för tankarna till vilken roll just denna kår haft för Arjeplogs kommun. Startpunkten var Nasafjäll 1635.

Bilderna visar tillmakning vid en gruva, begravningsplatsen på Nasafjäll och

KRÖNIKA. Fordonstestverksamheten firar 50 år i Arjeplog. Det får mig att tänka på hur just tyska ingejörer lämnat tydliga avtryck i fjällkommunen. Gemensam nämnare är förstås metall; alltifrån de fordon som testas på isarna, till blygruvan i Laisvall och de många årens försök att få ut malm i Nasafjäll. Därtill krävde smälthyttan i Silbojokk 1635–1659 och drivhuset i Arjeplog på 1640-talet kunniga yrkespersoner vars arbetsledning ofta var tyskar eller tyskättade. Hyttmästare Hans Köhler var en av dem, liksom Hans Lybecker som 1637 utsågs till bergmästare i det nyinrättade tionde bergmästardömet. Båda var bosatta i Piteå med sina familjer, men gjorde många resor till Arjeplogsfjällen där de stannade under längre perioder. Vid den här tiden, när Sverige kan beskrivas som en militärmakt, togs besluten dessutom i tyska Magdeburg. Där satt rikskanslern Axel Oxenstierna och gav anvisningar om hur silvermalmen skulle plockas fram. Kastar man en blick på Adolfströms smälthytta åren 1770–1810 är det svårt komma runt Georg Bogislaus Staël von Holstein, som visserligen inte var ingenjör men tyskättad.

I denna sena medeltid rådde silverfeber i världen och statsmakten var beredd att utmana både ärkefienden Danmark (som ingick i ett kungadöme med Norge) vid den oklara gränslinjen vid Nása och utsätta den samiska befolkningen för pålagor. Om man gick för hårt fram skulle samerna vägra renskjutsar eller göra sig oanträffbara, kanske flytta till annat land. Men flera samer engagerades 1635 för det nya projektet och även tyska bergsingenjörer rekryterades. Inte minst var en viktig uppgift att introducera krut vid brytningen. Vi har namnen på åtta av dem: Julius Lambertus, Christiern Mansfelder, Christiern Kitzfelder, Anders Kiellingh, Anders Bach, Anders Senker, Daniel Remart och Conrad Miechel.

Sex av dem dog på fjället och begravdes på Skandinaviens högst belägna begravningsplats, 1 086 m ö.h. Här är det svårt exakt veta vilka som avled, men det är högst sannolikt att Julius Lambertus överlevde eftersom han och hans hustru senare uppges ha besökt Kammarkollegiet i Stockholm. Vad dog de av? ”Rödsot” anges, vilket skulle kunna vara dysenteri. Det är en akut tarminflammation som beror på att man fått i sig infekterad mat eller dryck. En gång drabbades jag av dysenteri i Afghanistan. All vätska rann rakt igenom kroppen. På två veckor försvann 12 kg. Men till skillnad från tyskarna på Nasafjäll 1636 fick jag adekvat läkarhjälp. Geologen Fritz Kautsky tillskrivs det avgörande fyndet när Laisvallgruvan öppnade. Han var tysktalande, men född i Österrike. Malmblocket hittades 1938 och i april 1943 gick det första malmlasset till Slagnäs. Det är ingen hemlighet att en del av blymalmen exporterades till Tyskland. Under åren kom många tyskar, varav flera ingenjörer, att arbeta och bo i Laisvall. I början av 1950-talet arbetade tolv olika nationaliteter i gruvan och det växte fram ett mångkulturellt samhälle. 1951 uppgav Bolidens egen tidning Smältdegeln att 17 arbetare med familjer från Tyskland rekryterats och anlänt. De omtalades som den ”tyska kolonin”.

2023 är det jubileum för Janrik Bromés faktarika bok Nasafjäll, ett norrländskt silververks historia som fyller 100 år. Mellan dessa pärmar berättas den osannolika historien om silverdrömmen. Osannolik – men oerhört innovativ – kan man även tillskriva dagens fordonstestindustrin i Arjeplog där just tyska ingenjörer haft en avgörande betydelse. Was darf in Zukunft nicht passieren? Vad kan inte hända i framtiden?

Maria Söderberg