ABBA i Amerika - Den legendariska turnén hösten 1979 - En reportagebok

Våren 1977 toppade ABBA USA-listan med ”Dancing Queen”. Samtidigt började planerna på en konsert-turné i Amerika att ta form. Då hade gruppen redan erövrat Europa och Australien, där man just genomfört en sensationell succéfylld turné. USA och Japan var de två största marknaderna för en internationell karriär och dit siktade nu ABBA för att för första gången visa upp sig på scen.

13 september 1979 blev startskottet på en turné som blev ett triumftåg för Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid. En turné som skulle ta dem från Kanada över hela den nordamerikanska kontinenten, vidare över Europas metropoler för att våren 1980 avslutas i Japan.

Journalisten Leif Schulman och hovfotografen Charles Hammarsten bevakade denna turné för tidningen Hänt i Veckans räkning. Det blev ett oslagbart äventyr för ABBA, men även för Leif och Charles som på mycket nära håll fick förmånen att uppleva hur vårt lands största musikexport slut­ ligen lade även Amerika för sina fötter.

Boken tar oss också med till Japan och den rekordartade turnén inför en hängiven publik. Det var här, 27 mars 1980, som Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid stod på scen tillsammans för sista gången.

ABBA i Amerika skildrar livet på turné i dagboksform, både på scen och bakom kulisserna. Och det succéartade mötet med en ny entusiastisk publik. Ett oslagbart äventyr för alla som var med.

ABBA I AMERIKA

ABBAS sista VÄRLDSturné och der as sista livefr amtr ädande som grupp

Leif Schulman & Charles Hammarsten

OM FÖRFATTARNA

Stockholm. Båda började sin journalistiska bana på 1970-talet, Charles som fotograf och Leif som frilansjournalist med musik som specialitet. Leif var mellan åren 1973 – 1982 Sverige-korrespondent för amerikanska tidskriften Billboard, musik­branschens ”bibel”, samt den engelska motsvarigheten Music Week och kom på det sättet tidigt i kontakt med Stikkan Anderson och ABBA. Charles fick anställning vid veckotidningen Hänt i Veckan och blev snabbt en av branschens mest uppskattade fotografer. Genom sin kamera följde han de fyra ABBA-stjärnornas väg från soloartister till supergrupp. Charles kom också att etablera sig som hovfotograf genom sina dokumentationer av vår

Leif Schulman Charles Hammarsten

Leif Schulman (född 1946) och Charles Hammarsten (född 1947) är boende och verksamma i

kungafamiljs liv, något som resulterat i flera kungliga bilderböcker genom åren.

ISBN 978-91-89136-68-7

ABBA I AMERIKA D e n leg e n dar isk a tu r n é n h öste n 1979

ABBA I AMERIKA

Leif Schulman & Charles Hammarsten PREMIUM PUBLISHING

ABBA I AMERIKA

Leif Schulman & Charles Hammarsten PREMIUM PUBLISHING

ABBAs triumftåg

USA – och Kanada – väntade med längtan och spänning på ABBA. Fem år hade gått efter gruppens internationella genombrott med Waterloo och tre år sedan Dancing Queen toppade amerikanska Hot 100. Nu var det hösten 1979 och ABBA hade inte turnerat på två och ett halvt år. Då senast hade Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid erövrat Australien.

Den stora USA-turnén, som nu äntligen blev av, skulle fortsätta till Europa och Japan och bli ABBAs sista liveframträdanden på världsscenerna. Det totala uppbrottet närmade sig – men det visste vi förstås inte då. 1982 utkom gruppens sista studioalbum: The Visitors.

Take A Chance On Me hade släppts i USA våren 1978 och som bäst nått tredjeplatsen på topplistan (ABBAs nästa högsta placering där). Våren 1979 nådde Does Your Mother Know 19:e plats. Just inför USA-turnén utgavs singeln Voulez-Vous / Angeleyes men nådde inte högre än 80:e respektive 64:e plats (båda låtarna gick in på listan). Det gick lite bättre för uppföljaren Chiquitita två månader senare med en 29:e placering.

På LP-sidan var Voulez-Vous mer framgångsrik än singeln, med en 19:e plats. Föregångaren The Album (1978) hade som bäst varit nummer 14 (ABBAs högsta placering på albumlistan i USA under gruppens aktiva tid). Uppföljaren till Voulez-Vous blev Greatest Hits Vol 2, som utgavs i samband med turnén och klättrade till 46:e plats.

På den privata sidan hade Björn och Agnetha gått skilda vägar 1978 efter sju års äktenskap.

Samma år hade Benny och Frida gift sig. Deras äktenskap höll i tre år.

Världsturnén 1979 –80 blev ett triumftåg för ABBA. Vi bevakade stora delar av denna turné för tidningen Hänt i Veckan. Avsikten redan då var att göra en reportagebok om framför allt livet på USA-turnén. Det blev ett oslagbart äventyr för ABBA, men även för oss som på nära håll fick förmånen att uppleva hur vårt lands största musikexport gjorde succé efter succé.

Nu möter den uppdaterade boken en ny publik. En bok som koncentreras kring USAäventyret men som också tar oss med till nya spännande upplevelser i Japan. Det var här som ABBA stod på en scen tillsammans för sista gången.

Stockholm 2010 Leif Schulman & Charles Hammarsten

5

ABBAs triumftåg

USA – och Kanada – väntade med längtan och spänning på ABBA. Fem år hade gått efter gruppens internationella genombrott med Waterloo och tre år sedan Dancing Queen toppade amerikanska Hot 100. Nu var det hösten 1979 och ABBA hade inte turnerat på två och ett halvt år. Då senast hade Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid erövrat Australien.

Den stora USA-turnén, som nu äntligen blev av, skulle fortsätta till Europa och Japan och bli ABBAs sista liveframträdanden på världsscenerna. Det totala uppbrottet närmade sig – men det visste vi förstås inte då. 1982 utkom gruppens sista studioalbum: The Visitors.

Take A Chance On Me hade släppts i USA våren 1978 och som bäst nått tredjeplatsen på topplistan (ABBAs nästa högsta placering där). Våren 1979 nådde Does Your Mother Know 19:e plats. Just inför USA-turnén utgavs singeln Voulez-Vous / Angeleyes men nådde inte högre än 80:e respektive 64:e plats (båda låtarna gick in på listan). Det gick lite bättre för uppföljaren Chiquitita två månader senare med en 29:e placering.

På LP-sidan var Voulez-Vous mer framgångsrik än singeln, med en 19:e plats. Föregångaren The Album (1978) hade som bäst varit nummer 14 (ABBAs högsta placering på albumlistan i USA under gruppens aktiva tid). Uppföljaren till Voulez-Vous blev Greatest Hits Vol 2, som utgavs i samband med turnén och klättrade till 46:e plats.

På den privata sidan hade Björn och Agnetha gått skilda vägar 1978 efter sju års äktenskap.

Samma år hade Benny och Frida gift sig. Deras äktenskap höll i tre år.

Världsturnén 1979 –80 blev ett triumftåg för ABBA. Vi bevakade stora delar av denna turné för tidningen Hänt i Veckan. Avsikten redan då var att göra en reportagebok om framför allt livet på USA-turnén. Det blev ett oslagbart äventyr för ABBA, men även för oss som på nära håll fick förmånen att uppleva hur vårt lands största musikexport gjorde succé efter succé.

Nu möter den uppdaterade boken en ny publik. En bok som koncentreras kring USAäventyret men som också tar oss med till nya spännande upplevelser i Japan. Det var här som ABBA stod på en scen tillsammans för sista gången.

Stockholm 2010 Leif Schulman & Charles Hammarsten

5

TURNÉ DAGBOK

Efter drygt ett år av förberedelser och månader av repetitioner är det dags för avfärd västerut.

Fredagen den 7 september tar Benny och Frida ett plan från Stockholm till Seattle, där de ska titta på VM-seg­lingar, innan de fortsätter till Edmonton.

Dagen därpå flyger Stikkan Anderson via New York.

Måndagen den 10 september kliver Björn, Agnetha, musiker och alla övriga på jumbo­j eten för vidare befordran till Kanada och Edmonton.

Det stora äventyret har börjat.

TURNÉ DAGBOK

Efter drygt ett år av förberedelser och månader av repetitioner är det dags för avfärd västerut.

Fredagen den 7 september tar Benny och Frida ett plan från Stockholm till Seattle, där de ska titta på VM-seg­lingar, innan de fortsätter till Edmonton.

Dagen därpå flyger Stikkan Anderson via New York.

Måndagen den 10 september kliver Björn, Agnetha, musiker och alla övriga på jumbo­j eten för vidare befordran till Kanada och Edmonton.

Det stora äventyret har börjat.

turnĂŠplan NORDAMERiKA

13 september Edmonton, Kanada 15 september Vancouver, Kanada 17 september Seattle, USA 18 september Portland, USA 19 september San Fransisco, USA 21 september Los Angeles, USA 22 september San Diego, USA 23 september Phoenix, USA 24 september Las Vegas, USA 26 september Omaha, USA 27 september St Paul / Minneapolis, USA 29 september Milwaukee, USA 30 september Chicago, USA 2 oktober New York, USA 3 oktober Boston, USA 4 oktober Washington, USA 6 oktober Montreal, Kanada 7 oktober Toronto, Kanada

21

turnĂŠplan NORDAMERiKA

13 september Edmonton, Kanada 15 september Vancouver, Kanada 17 september Seattle, USA 18 september Portland, USA 19 september San Fransisco, USA 21 september Los Angeles, USA 22 september San Diego, USA 23 september Phoenix, USA 24 september Las Vegas, USA 26 september Omaha, USA 27 september St Paul / Minneapolis, USA 29 september Milwaukee, USA 30 september Chicago, USA 2 oktober New York, USA 3 oktober Boston, USA 4 oktober Washington, USA 6 oktober Montreal, Kanada 7 oktober Toronto, Kanada

21

FREDAG 14 september EDMONTON / VANCOUVER

Välförtjänt och välbehövlig sovmorgon för ABBA. Morgon­tidningarna i Edmonton har enbart positiva recensioner. ”Slick ABBA struts for 15 000 in Coliseum” (”Eleganta ABBA svassar för 15 000 i Coliseum”) lyder den trespaltiga rubriken i Edmonton Journal.

På eftermiddagen lyfter ABBAs privatjet från Edmonton för trippen på 120 mil till Vancouver. På flygplatsen där möts de av press, TV, tre fans samt limousiner. Det märks att vi kommit så mycket längre söderut. Indiansommar råder. Det är varmt och soligt.

Hotellet heter The Westin Bayshore och är underbart beläget i utkanten av staden, vid vattnet och med mäktiga kanadensiska berg i bakgrunden. Här finns en stor rund pool med solstolar i flera nivåer. Precis bakom ligger en småbåtshamn.

Björn knyter på sig joggingskorna och drar iväg på dagens löprunda. Benny och Frida ansluter sig musikergänget som snabbt hittat till poolområdet. Lokala fans vågar sig fram för att be om autografer.

Nu har premiärnerverna från dagarna i Edmonton släppt. Stämningen är mera avslappnad.

En bidragande orsak till detta är det kompisgäng som nu anslutit sig till turnén. Här återfinns bland andra Björn Skifs, som vet att roa andra. Kvällen tillbringar det glada gänget på restaurangen Trader Vic´s.

53

FREDAG 14 september EDMONTON / VANCOUVER

Välförtjänt och välbehövlig sovmorgon för ABBA. Morgon­tidningarna i Edmonton har enbart positiva recensioner. ”Slick ABBA struts for 15 000 in Coliseum” (”Eleganta ABBA svassar för 15 000 i Coliseum”) lyder den trespaltiga rubriken i Edmonton Journal.

På eftermiddagen lyfter ABBAs privatjet från Edmonton för trippen på 120 mil till Vancouver. På flygplatsen där möts de av press, TV, tre fans samt limousiner. Det märks att vi kommit så mycket längre söderut. Indiansommar råder. Det är varmt och soligt.

Hotellet heter The Westin Bayshore och är underbart beläget i utkanten av staden, vid vattnet och med mäktiga kanadensiska berg i bakgrunden. Här finns en stor rund pool med solstolar i flera nivåer. Precis bakom ligger en småbåtshamn.

Björn knyter på sig joggingskorna och drar iväg på dagens löprunda. Benny och Frida ansluter sig musikergänget som snabbt hittat till poolområdet. Lokala fans vågar sig fram för att be om autografer.

Nu har premiärnerverna från dagarna i Edmonton släppt. Stämningen är mera avslappnad.

En bidragande orsak till detta är det kompisgäng som nu anslutit sig till turnén. Här återfinns bland andra Björn Skifs, som vet att roa andra. Kvällen tillbringar det glada gänget på restaurangen Trader Vic´s.

53

Lördag 15 september VANCOUVER

Det är en solig och varm sensommardag. En dag som gjord för bad och båttur. Först nere vid poolen är Benny. Och så dyker turnéns andra svenska ishockey-proffs upp. Denna gång är det den före detta AIK-spelaren Tomas Gradin som nu tillhör NHL-laget Vancouver Canucks.

Tomas åker tyvärr iväg på ett träningsläger med laget och missar därmed ABBAs konsert.

Efter ett par dagar av relativ stillhet är det många som följer Björns exempel och ger sig ut på joggingtur. Björn Skifs joggar, Tomas Ledin likaså. Även Agnetha tar en löprunda tillsammans med turnéchefen Thomas Johanssons hustru Dolly. Efteråt blir det uppfriskande bad i poolen. Tomas Ledin plåstrar om sina skavsår.

Benny, Frida och en stor del av övriga gänget hyr en stor motorbåt i marinan intill och ger sig iväg ut till havs för att par timmar i frihet. Hur mycket avkoppling det nu blir, för i båten efter kommer världspressen…

Agnetha väljer dock lugnet vid poolen framför båtens trängsel.

– Det här behöver man verkligen, säger hon och sträcker ut sig i solstolen.

Vid femtiden, tre timmar före konserten, åker ABBA och musikerna iväg till Pacific Coliseum.

Hallen rymmer 17 000, den största som gruppen spelar i under sin nordamerikanska turné.

Alla biljetter har gått åt. Här är publiken med på noterna från första stund. ABBA hade gjort några små förändringar i konserten jämfört med premiären två dagar tidigare. Bland annat har de strukit balladen One Man, One Woman.

När det är dags för Why Did It Have To Be Me gör Frida entré iklädd det lokala fotbollslaget Whitecaps tröja, stadens folkliga favoritlag. Då bryter jublet definitivt loss. ”ABBA, ABBA”, ropar publiken taktfast och lyckas få gruppen att göra hela tre extranummer.

En störtbra konsert, tycker publiken. Men diverse tekniska schabbel på scen, och annat som vi vanliga dödliga inte upptäcker, får Björn att ge följande omdöme om kvällens konsert: – Ett ökengig!

– Den andra konserten är alltid den svåraste, förtydligar Benny.

Tillbaka på hotellet och dags för ett improviserat party. Gängets trummis, Ola Brunkert, fyller 33 år och detta firas. Bland annat ger Claes ”Clabbe” af Geijerstam, som är turnéns ljudingenjör, och Björn Skifs en bejublad föreställning av vad de kallar Ridåteatern – en improviserad enaktare för två. Det blir en riktig skrattfest.

56

Lördag 15 september VANCOUVER

Det är en solig och varm sensommardag. En dag som gjord för bad och båttur. Först nere vid poolen är Benny. Och så dyker turnéns andra svenska ishockey-proffs upp. Denna gång är det den före detta AIK-spelaren Tomas Gradin som nu tillhör NHL-laget Vancouver Canucks.

Tomas åker tyvärr iväg på ett träningsläger med laget och missar därmed ABBAs konsert.

Efter ett par dagar av relativ stillhet är det många som följer Björns exempel och ger sig ut på joggingtur. Björn Skifs joggar, Tomas Ledin likaså. Även Agnetha tar en löprunda tillsammans med turnéchefen Thomas Johanssons hustru Dolly. Efteråt blir det uppfriskande bad i poolen. Tomas Ledin plåstrar om sina skavsår.

Benny, Frida och en stor del av övriga gänget hyr en stor motorbåt i marinan intill och ger sig iväg ut till havs för att par timmar i frihet. Hur mycket avkoppling det nu blir, för i båten efter kommer världspressen…

Agnetha väljer dock lugnet vid poolen framför båtens trängsel.

– Det här behöver man verkligen, säger hon och sträcker ut sig i solstolen.

Vid femtiden, tre timmar före konserten, åker ABBA och musikerna iväg till Pacific Coliseum.

Hallen rymmer 17 000, den största som gruppen spelar i under sin nordamerikanska turné.

Alla biljetter har gått åt. Här är publiken med på noterna från första stund. ABBA hade gjort några små förändringar i konserten jämfört med premiären två dagar tidigare. Bland annat har de strukit balladen One Man, One Woman.

När det är dags för Why Did It Have To Be Me gör Frida entré iklädd det lokala fotbollslaget Whitecaps tröja, stadens folkliga favoritlag. Då bryter jublet definitivt loss. ”ABBA, ABBA”, ropar publiken taktfast och lyckas få gruppen att göra hela tre extranummer.

En störtbra konsert, tycker publiken. Men diverse tekniska schabbel på scen, och annat som vi vanliga dödliga inte upptäcker, får Björn att ge följande omdöme om kvällens konsert: – Ett ökengig!

– Den andra konserten är alltid den svåraste, förtydligar Benny.

Tillbaka på hotellet och dags för ett improviserat party. Gängets trummis, Ola Brunkert, fyller 33 år och detta firas. Bland annat ger Claes ”Clabbe” af Geijerstam, som är turnéns ljudingenjör, och Björn Skifs en bejublad föreställning av vad de kallar Ridåteatern – en improviserad enaktare för två. Det blir en riktig skrattfest.

56

USA-PRESSEN OM ABBA

En amerikansk journalist uttalar sig inför ABBA-premiären i USA: – Publiken kommer av ren nyfikenhet. De vill veta vad ABBA är. Gruppen är något av ett mysterium här.

Och visst verkar det som om även USA-pressen har svårt att hålla isär begreppen vad gäller ABBA. Björn blandas ofta ihop med Benny och tvärtom. ”Benny Andersson, den söta killen med gitarren”, kunde man läsa i tidningarna före premiären. Och så var det reportern som skulle reda ut de fyras inbördes förhållanden: ”Benny som tidigare var gift med Anna, men som nu är skilda. Och Frida har gift om sig med Björn.” Så ungefär kunde det, i värsta fall, stå att läsa i tidningarna.

– Pressen betyder inte så mycket, berättar Björn. Vi inriktar oss i stället på att ge radio­­ intervjuer. Visst läser vi recensionerna vi får här, men de betyder inte så mycket för skiv­ försäljningen.

USA-pressen hade övervägande lovord för de fyra ”Super-Swedes” efter konserterna.

Premiären i Edmonton, Kanada, bedömdes så här i Edmonton Journal: ”ABBA bevisade att de är något mer än bara en svensk skivmaskin. De visade sig vara män­ skliga. Tekniskt perfekt, melodiskt korrekt och alltid i rätt ton. Första halvan av showen var svag och nervös, men sedan lossnade det ordentligt. Succé för ABBA, men mera spontanitet efterlyses.”

USA-premiären i Seattle blev dock inte lika väl mottagen. Måhända berodde det på att Seattle Times hade skickat dit sin kritiker Patrick MacDonald, som är rockspecialist. Han tyckte bland annat följande om showen: ”ABBA på scen var en besvikelse. Deras show var nästan helt passiv, med samma djup och sofistikering som en kostymshow i Reno.”

Agnetha, som gör ett solonummer, fick inte mycket beröm heller. ”Så banal att det var skrattretande”, tyckte Mr MacDonald, som avslutade sin recension med att ”ABBA må

123

USA-PRESSEN OM ABBA

En amerikansk journalist uttalar sig inför ABBA-premiären i USA: – Publiken kommer av ren nyfikenhet. De vill veta vad ABBA är. Gruppen är något av ett mysterium här.

Och visst verkar det som om även USA-pressen har svårt att hålla isär begreppen vad gäller ABBA. Björn blandas ofta ihop med Benny och tvärtom. ”Benny Andersson, den söta killen med gitarren”, kunde man läsa i tidningarna före premiären. Och så var det reportern som skulle reda ut de fyras inbördes förhållanden: ”Benny som tidigare var gift med Anna, men som nu är skilda. Och Frida har gift om sig med Björn.” Så ungefär kunde det, i värsta fall, stå att läsa i tidningarna.

– Pressen betyder inte så mycket, berättar Björn. Vi inriktar oss i stället på att ge radio­­ intervjuer. Visst läser vi recensionerna vi får här, men de betyder inte så mycket för skiv­ försäljningen.

USA-pressen hade övervägande lovord för de fyra ”Super-Swedes” efter konserterna.

Premiären i Edmonton, Kanada, bedömdes så här i Edmonton Journal: ”ABBA bevisade att de är något mer än bara en svensk skivmaskin. De visade sig vara män­ skliga. Tekniskt perfekt, melodiskt korrekt och alltid i rätt ton. Första halvan av showen var svag och nervös, men sedan lossnade det ordentligt. Succé för ABBA, men mera spontanitet efterlyses.”

USA-premiären i Seattle blev dock inte lika väl mottagen. Måhända berodde det på att Seattle Times hade skickat dit sin kritiker Patrick MacDonald, som är rockspecialist. Han tyckte bland annat följande om showen: ”ABBA på scen var en besvikelse. Deras show var nästan helt passiv, med samma djup och sofistikering som en kostymshow i Reno.”

Agnetha, som gör ett solonummer, fick inte mycket beröm heller. ”Så banal att det var skrattretande”, tyckte Mr MacDonald, som avslutade sin recension med att ”ABBA må

123

LIVET UTANFÖR SCENEN

vara det största som hänt Europa, men de måste nog jobba hårt för att bevisa att de är en supergrupp här i USA.” Av alla de recensioner som ABBA fick i USA var detta den mest negativa, så egentligen betyder den kanske inte så mycket. ABBA själva brydde sig inte om denna nedsabling.

Publiken dömer, och den jublade.

Däremot visste ABBA att den kritik man skulle få i Los Angels var viktig. Hit kom den erkände popkritikern Robert Hilburn, som brukar citeras i de flesta amerikansk tidningar.

Och han gillade showen. Han började sin recension med att erkänna att han är ett stort ABBA-fan, och fortsatte: ”ABBA lyckades till fullo få fram sitt studiosound även på scen.

Musikaliskt bra och snygg inramning. ABBA rev sannerligen ner en del av myterna kring gruppen.”

Hilburn konstaterade även att publiken vid denna konsert skilde sig betydligt från den gängse pop- och rockpubliken. Här var det barnfamiljer som dominerade. ”Köerna utanför konsertlokalen påminner om de köer man ser utanför Disneyland”, noterade han.

Jerry Greenberg, chef på ABBAs amerikanska skivbolag Atlantic hade samma uppfattning: ”Jag tyckte deras show var toppen, men det var en familjeföreställning, en familjeanpassad musikupplevelse.” ”Musikaliskt bra, men opersonligt på scen”, tyckte branschtidningen Billboard om Los Angeles-konserten.

Under sin Amerika- och Europaturné avverkade ABBA 35 världsmetropoler under 55 dagar.

Men trots det hade man inte många tillfällen till sightseeing och allt sådant som vanliga resande tar för givet. För ABBA och övriga inblandade bestod turnén mest av flygplatser, flygplan, limousiner, hotell och konsertarenor. Dessa platser skiftar inte mycket till utseende, från Edmonton till Dublin.

– Nej, man upplever aldrig landet. Det blir mest hotell hela tiden, säger Björn. Det är förstås tråkigt, men det kommer väl en tid då man kan vara hur mycket globetrotter som helst. Det ser jag fram emot.

– Då kan man resa till platser som Tibet, eller bila genom USA. Jag gillar att resa annars, men att resa aktivt. Förbereda sig noga och se massor, inte bara ligga på rygg. Att åka till Mallorca skulle kännas som bortkastad tid.

Nästa viktiga konsert ur medial synpunkt var den i New York. Här mötte ABBA i stort sett samma publikreaktioner som tidigare, det vill säga jubel och applåder under konsertens senare hälft. Pressreaktionerna var som tidigare. New York Post skrev att ”de svenska popstjärnorna bjuder på livfull, melodisk familjeunderhållning… energiska, färgglada och attraktiva att se på.”

John Rockwell i New York Times skrev att det hela var ”en stor, väloljad och gnistrande popmusik-maskin.”

124

Björn är annars den av de fyra i ABBA som hela tiden ser till att han har något att göra även utanför scenen. En dag låg han en hel kvart vid poolen, men reste sig snart.

– Jag får spader av att ligga stilla, sa han och försvann upp på rummet för att förbereda sig inför de telefonintervjuer som stod på dagsprogrammet.

En stor del av sällskapet kring ABBA har ett överskuggande fritidsintresse: jogging. Björn har under många år varit en hängiven joggare, även långt innan denna sysselsättning blev inne. Han packar jämt ner sina joggingskor och dress när han är ute på resa. Ofta springer han ensam, ibland får han med sig någon i sällskapet, som till exempel bandets basist Rutger Gunnarsson. ABBAs turné sammanföll oturligt nog med det klassiska Lidingöloppet, vilket grämde Björn. Han sprang där förra året och ville gärna pröva på det igen.

– Jag försökte få de andra att senarelägga turnén så att jag skulle hinna med loppet, skämtar han.

Björn har även lyckats övertyga Agnetha om jogginglivets fördelar. Hon drar följaktligen ut på en tre kilometers runda emellanåt. Andra som joggar i det här gänget är Tomas Ledin och Björn Skifs.

125

LIVET UTANFÖR SCENEN

vara det största som hänt Europa, men de måste nog jobba hårt för att bevisa att de är en supergrupp här i USA.” Av alla de recensioner som ABBA fick i USA var detta den mest negativa, så egentligen betyder den kanske inte så mycket. ABBA själva brydde sig inte om denna nedsabling.

Publiken dömer, och den jublade.

Däremot visste ABBA att den kritik man skulle få i Los Angels var viktig. Hit kom den erkände popkritikern Robert Hilburn, som brukar citeras i de flesta amerikansk tidningar.

Och han gillade showen. Han började sin recension med att erkänna att han är ett stort ABBA-fan, och fortsatte: ”ABBA lyckades till fullo få fram sitt studiosound även på scen.

Musikaliskt bra och snygg inramning. ABBA rev sannerligen ner en del av myterna kring gruppen.”

Hilburn konstaterade även att publiken vid denna konsert skilde sig betydligt från den gängse pop- och rockpubliken. Här var det barnfamiljer som dominerade. ”Köerna utanför konsertlokalen påminner om de köer man ser utanför Disneyland”, noterade han.

Jerry Greenberg, chef på ABBAs amerikanska skivbolag Atlantic hade samma uppfattning: ”Jag tyckte deras show var toppen, men det var en familjeföreställning, en familjeanpassad musikupplevelse.” ”Musikaliskt bra, men opersonligt på scen”, tyckte branschtidningen Billboard om Los Angeles-konserten.

Under sin Amerika- och Europaturné avverkade ABBA 35 världsmetropoler under 55 dagar.

Men trots det hade man inte många tillfällen till sightseeing och allt sådant som vanliga resande tar för givet. För ABBA och övriga inblandade bestod turnén mest av flygplatser, flygplan, limousiner, hotell och konsertarenor. Dessa platser skiftar inte mycket till utseende, från Edmonton till Dublin.

– Nej, man upplever aldrig landet. Det blir mest hotell hela tiden, säger Björn. Det är förstås tråkigt, men det kommer väl en tid då man kan vara hur mycket globetrotter som helst. Det ser jag fram emot.

– Då kan man resa till platser som Tibet, eller bila genom USA. Jag gillar att resa annars, men att resa aktivt. Förbereda sig noga och se massor, inte bara ligga på rygg. Att åka till Mallorca skulle kännas som bortkastad tid.

Nästa viktiga konsert ur medial synpunkt var den i New York. Här mötte ABBA i stort sett samma publikreaktioner som tidigare, det vill säga jubel och applåder under konsertens senare hälft. Pressreaktionerna var som tidigare. New York Post skrev att ”de svenska popstjärnorna bjuder på livfull, melodisk familjeunderhållning… energiska, färgglada och attraktiva att se på.”

John Rockwell i New York Times skrev att det hela var ”en stor, väloljad och gnistrande popmusik-maskin.”

124

Björn är annars den av de fyra i ABBA som hela tiden ser till att han har något att göra även utanför scenen. En dag låg han en hel kvart vid poolen, men reste sig snart.

– Jag får spader av att ligga stilla, sa han och försvann upp på rummet för att förbereda sig inför de telefonintervjuer som stod på dagsprogrammet.

En stor del av sällskapet kring ABBA har ett överskuggande fritidsintresse: jogging. Björn har under många år varit en hängiven joggare, även långt innan denna sysselsättning blev inne. Han packar jämt ner sina joggingskor och dress när han är ute på resa. Ofta springer han ensam, ibland får han med sig någon i sällskapet, som till exempel bandets basist Rutger Gunnarsson. ABBAs turné sammanföll oturligt nog med det klassiska Lidingöloppet, vilket grämde Björn. Han sprang där förra året och ville gärna pröva på det igen.

– Jag försökte få de andra att senarelägga turnén så att jag skulle hinna med loppet, skämtar han.

Björn har även lyckats övertyga Agnetha om jogginglivets fördelar. Hon drar följaktligen ut på en tre kilometers runda emellanåt. Andra som joggar i det här gänget är Tomas Ledin och Björn Skifs.

125

Björn Skifs anslöt sig till ABBA-gänget vid premiären i Edmonton tillsammans med Caj Högberg (från gruppen Roadwork) och Chino Mariano (före detta Forbes). Dessa tre gick under den skämtsamma benämningen ”pop-svansen”. ”Svansen” var med under turnén fram till Los Angeles. Björn Skifs hade för övrigt själv turnerat med Blåblus (eller Blue Swede, som bandet hette när de 1974 toppade USA-listorna med Hooked On A Feeling) i både Kanada och USA tidigare, vilket han gärna påpekar då och då (”Det var bättre förr”).

– Det är jättekul att få vara med här, berättar han, och uppleva allt, men ändå slippa stå på scen.

Jogging är alltså det stora intresset utanför scenen för det här gänget. Och inte ”grogging”.

Till stor förtret för den herrtidning som skickade hit ett team för att rapportera om ABBAs vilda liv i USA. Sanningen är att ABBA-turnén har varit rena söndagsskolan jämfört med andra popgruppers vilda liv.

Det förvånade många lokala konsertarrangörer och gruppens amerikanska skivbolag som vid ett tillfälle höll en efterfest med de klassiska ingredienserna sprit, strippbrudar och rock´n´roll. ABBA var inne på festen men vände tillbaka till hotellet där de gjorde sin egen, mer städade, efterfest.

Den som rör sig mest både på och utanför scen är Frida. Hon är ABBAs egen Dancing Queen och utför flera halsbrytande solodanser under showen. Dans och jazzbalett är nämligen hennes stora fritidsintresse, vid sidan av böcker och kläder. Frida började dansa jazzbalett för flera år sedan för amerikanska koreografen Graham Tainton. Nu är hon sin egen koreograf.

Före varje föreställning plockar hon fram den väldiga kassettbandspelaren som är fylld med hennes favoritmusik i diskotakt. Och så drar hon igång ett gymnastik- och dansprogram som säkert skulle få vilken elitgymnast som helst grön av avund. Tillsammans med påkläderskan Ingmari Nilsson kör hon igenom en kvarts hård uppmjukning. Det hela avslutas med två joggingrundor runt arenan.

Annars tillbringar gänget den största delen av fritiden vid poolside, som under dagarna i Vancouver och Los Angeles. Härliga varma sommardagar och en svalkande pool. Här solar man, simmar, snackar, läser en bok, spelar kort. Benny spelar schack eller läser, de enda fritidssysselsättningar han kostar på sig.

När det blir långtråkigt slänger man i någon i poolen. I all vänlighet. Marie Anderson var den första att bli blöt på det sättet. Senare under turen fick till och med självaste Stikkan sig ett ofrivilligt dopp.

En eftermiddag i Vancouver hyrde hela sällskapet en stor båt och drog ut på en skön och avstressande båtfärd. I en skyddad vik slog man läger och åkte bland annat vattenskidor.

Frida visade sig vara en riktig baddare också på detta.

Att turnera och leva så här nära varandra under nära två månader kan vara påfrestande.

Men det här gänget är handplockat, inte bara baserat på yrkeskunskaper utan också hur de fungerar ihop. ”ABBA-familjen” kallade den förundrade USA-pressen sällskapet för den familjära stämning som rådde.

Den nordamerikanska delen av turnén avslutades med en fest som bland annat innefattade en jättetårta med minst en meter i diameter. Utgången var given: en smärre pajkastning utbröt. De som råkade värsta ut var Thomas Johansson och John Spalding, som både blev ordentligt nerkletade.

126

Björn Skifs anslöt sig till ABBA-gänget vid premiären i Edmonton tillsammans med Caj Högberg (från gruppen Roadwork) och Chino Mariano (före detta Forbes). Dessa tre gick under den skämtsamma benämningen ”pop-svansen”. ”Svansen” var med under turnén fram till Los Angeles. Björn Skifs hade för övrigt själv turnerat med Blåblus (eller Blue Swede, som bandet hette när de 1974 toppade USA-listorna med Hooked On A Feeling) i både Kanada och USA tidigare, vilket han gärna påpekar då och då (”Det var bättre förr”).

– Det är jättekul att få vara med här, berättar han, och uppleva allt, men ändå slippa stå på scen.

Jogging är alltså det stora intresset utanför scenen för det här gänget. Och inte ”grogging”.

Till stor förtret för den herrtidning som skickade hit ett team för att rapportera om ABBAs vilda liv i USA. Sanningen är att ABBA-turnén har varit rena söndagsskolan jämfört med andra popgruppers vilda liv.

Det förvånade många lokala konsertarrangörer och gruppens amerikanska skivbolag som vid ett tillfälle höll en efterfest med de klassiska ingredienserna sprit, strippbrudar och rock´n´roll. ABBA var inne på festen men vände tillbaka till hotellet där de gjorde sin egen, mer städade, efterfest.

Den som rör sig mest både på och utanför scen är Frida. Hon är ABBAs egen Dancing Queen och utför flera halsbrytande solodanser under showen. Dans och jazzbalett är nämligen hennes stora fritidsintresse, vid sidan av böcker och kläder. Frida började dansa jazzbalett för flera år sedan för amerikanska koreografen Graham Tainton. Nu är hon sin egen koreograf.

Före varje föreställning plockar hon fram den väldiga kassettbandspelaren som är fylld med hennes favoritmusik i diskotakt. Och så drar hon igång ett gymnastik- och dansprogram som säkert skulle få vilken elitgymnast som helst grön av avund. Tillsammans med påkläderskan Ingmari Nilsson kör hon igenom en kvarts hård uppmjukning. Det hela avslutas med två joggingrundor runt arenan.

Annars tillbringar gänget den största delen av fritiden vid poolside, som under dagarna i Vancouver och Los Angeles. Härliga varma sommardagar och en svalkande pool. Här solar man, simmar, snackar, läser en bok, spelar kort. Benny spelar schack eller läser, de enda fritidssysselsättningar han kostar på sig.

När det blir långtråkigt slänger man i någon i poolen. I all vänlighet. Marie Anderson var den första att bli blöt på det sättet. Senare under turen fick till och med självaste Stikkan sig ett ofrivilligt dopp.

En eftermiddag i Vancouver hyrde hela sällskapet en stor båt och drog ut på en skön och avstressande båtfärd. I en skyddad vik slog man läger och åkte bland annat vattenskidor.

Frida visade sig vara en riktig baddare också på detta.

Att turnera och leva så här nära varandra under nära två månader kan vara påfrestande.

Men det här gänget är handplockat, inte bara baserat på yrkeskunskaper utan också hur de fungerar ihop. ”ABBA-familjen” kallade den förundrade USA-pressen sällskapet för den familjära stämning som rådde.

Den nordamerikanska delen av turnén avslutades med en fest som bland annat innefattade en jättetårta med minst en meter i diameter. Utgången var given: en smärre pajkastning utbröt. De som råkade värsta ut var Thomas Johansson och John Spalding, som både blev ordentligt nerkletade.

126

JAPAN NÄSTA Big in Japan. ABBA var ett stort namn här redan innan gruppen kom på turné i början av mars 1980.

Första gången Björn och Benny uppträdde i Japan var faktiskt 1972 då de tävlade med den egna kompositionen Santa Rosa i World Popular Song Festival i Tokyo.

Sex år senare, 1978, blev ABBA superstjärnor här. Det året flög gruppen till Tokyo för en tio dagar lång promotionvistelse. Flera tv-shower spelades in, bland annat en ABBA Special, producerad av landets största tv-station, Tokyo Broadcasting System, TBS. Konsertturnén till Japan är planerad till mars 1980 och ska omfatta elva föreställningar.

Repetitionerna påbörjas 28 februari i Stockholm. Musiker och låtlista är samma som under förra årets Nordamerika- och Europaturné.

I början av mars går ABBA in i Polarstudion och sjunger in en japansk version av I Have A Dream. Den 5 mars är det färdigrepeterat och dags att börja packa turnéväskorna för sista gången.

Den 8 mars sitter hela gänget i SAS-planet, ABBA i första klass, på väg mot Japan. Flygruttens första stopp är London för planbyte och sedan lång flygning till Anchorage i Alaska för teknisk mellanlandning. Där får alla möjlighet att sträcka på benen ett par timmar, och då är det öl i baren som gäller för större delen av sällskapet. Utanför baren tronar en gigantisk uppstoppad grizzlybjörn.

131

JAPAN NÄSTA Big in Japan. ABBA var ett stort namn här redan innan gruppen kom på turné i början av mars 1980.

Första gången Björn och Benny uppträdde i Japan var faktiskt 1972 då de tävlade med den egna kompositionen Santa Rosa i World Popular Song Festival i Tokyo.

Sex år senare, 1978, blev ABBA superstjärnor här. Det året flög gruppen till Tokyo för en tio dagar lång promotionvistelse. Flera tv-shower spelades in, bland annat en ABBA Special, producerad av landets största tv-station, Tokyo Broadcasting System, TBS. Konsertturnén till Japan är planerad till mars 1980 och ska omfatta elva föreställningar.

Repetitionerna påbörjas 28 februari i Stockholm. Musiker och låtlista är samma som under förra årets Nordamerika- och Europaturné.

I början av mars går ABBA in i Polarstudion och sjunger in en japansk version av I Have A Dream. Den 5 mars är det färdigrepeterat och dags att börja packa turnéväskorna för sista gången.

Den 8 mars sitter hela gänget i SAS-planet, ABBA i första klass, på väg mot Japan. Flygruttens första stopp är London för planbyte och sedan lång flygning till Anchorage i Alaska för teknisk mellanlandning. Där får alla möjlighet att sträcka på benen ett par timmar, och då är det öl i baren som gäller för större delen av sällskapet. Utanför baren tronar en gigantisk uppstoppad grizzlybjörn.

131

9 –10 mars TOKYO

Söndag 9 mars TOKYO ABBA slussas snabbt ur planet. I ankomsthallen på Narita Airport i Tokyo väntar ett gigantiskt pressuppbåd och, framför allt, här väntar tusentals japanska fans. Om någon varit tveksam förut är detta övertygande nog – ABBA är verkligen stora i Japan.

Limousiner tar ABBA till New Otani Hotel. Här har turnésällskapet två egna våningsplan.

Huvudbyggnaden är 17 våningar högt och de två tillhörande stora tornkomplexen har 30 respektive 40 våningar. Till hotellet hör också en imponerande klassisk japansk trädgård, som härstammar från 1500-talet. Den är komplett med broar och fiskdammar.

MÅNDAG 10 mars TOKYO New Otani ska vara gruppens bas under de 19 dagarna i Japan. På programmet första dagen står möte med japanska medier. Presskonferensen hålls i en av hotellets många konferenssalar. Över 600 journalister och fotografer från press, radio och tv är inbjudna. Frågorna haglar över ABBA. Hur ser framtiden ut?

– Vi planerar faktiskt att skriva en musikal, säger Benny. Det är vårt största projekt.

Sveriges ambassadör Bengt Odevall med hustru Ulla finns på plats. ABBAs japanska skivbolag, Disco Co, passar på att dela ut guld- och platinaskivor.

Strax efter pressmötet utbryter stora pusskalaset i foajén inför förvånade journalister. Nu anländer nämligen körsångarna Tomas Ledin och Liza Öhman, en dag försenade men med laga förfall. De har nämligen båda deltagit i Melodifestivalen i tv-huset i Stockholm den 8 mars, Tomas med sin egen låt Just nu och Liza med Hit, men inte längre. Tomas vann och Liza kom trea – därav de glada kramarna och hyllningarna. Framför allt är det Agnethas heta pussar på Tomas som får japansk kändispress att trängas med sina kameror. ”Är det hennes nya pojkvän”, frågar de ivrigt och springer nästan omkull varandra för att få pussbilderna.

Tomas och Liza är trötta efter anspänningen och alla timmarna i luften.

– Men mottagandet var värt den långa resan, säger Tomas. Jag har knappt sovit en blund på en vecka. Jag har både repeterat ABBA-showen och Melodifestivallåten.

‹

134

9 –10 mars TOKYO

Söndag 9 mars TOKYO ABBA slussas snabbt ur planet. I ankomsthallen på Narita Airport i Tokyo väntar ett gigantiskt pressuppbåd och, framför allt, här väntar tusentals japanska fans. Om någon varit tveksam förut är detta övertygande nog – ABBA är verkligen stora i Japan.

Limousiner tar ABBA till New Otani Hotel. Här har turnésällskapet två egna våningsplan.

Huvudbyggnaden är 17 våningar högt och de två tillhörande stora tornkomplexen har 30 respektive 40 våningar. Till hotellet hör också en imponerande klassisk japansk trädgård, som härstammar från 1500-talet. Den är komplett med broar och fiskdammar.

MÅNDAG 10 mars TOKYO New Otani ska vara gruppens bas under de 19 dagarna i Japan. På programmet första dagen står möte med japanska medier. Presskonferensen hålls i en av hotellets många konferenssalar. Över 600 journalister och fotografer från press, radio och tv är inbjudna. Frågorna haglar över ABBA. Hur ser framtiden ut?

– Vi planerar faktiskt att skriva en musikal, säger Benny. Det är vårt största projekt.

Sveriges ambassadör Bengt Odevall med hustru Ulla finns på plats. ABBAs japanska skivbolag, Disco Co, passar på att dela ut guld- och platinaskivor.

Strax efter pressmötet utbryter stora pusskalaset i foajén inför förvånade journalister. Nu anländer nämligen körsångarna Tomas Ledin och Liza Öhman, en dag försenade men med laga förfall. De har nämligen båda deltagit i Melodifestivalen i tv-huset i Stockholm den 8 mars, Tomas med sin egen låt Just nu och Liza med Hit, men inte längre. Tomas vann och Liza kom trea – därav de glada kramarna och hyllningarna. Framför allt är det Agnethas heta pussar på Tomas som får japansk kändispress att trängas med sina kameror. ”Är det hennes nya pojkvän”, frågar de ivrigt och springer nästan omkull varandra för att få pussbilderna.

Tomas och Liza är trötta efter anspänningen och alla timmarna i luften.

– Men mottagandet var värt den långa resan, säger Tomas. Jag har knappt sovit en blund på en vecka. Jag har både repeterat ABBA-showen och Melodifestivallåten.

‹

134

Onsdag 26 mars BUDOKAN

ABBAs Japan-äventyr slutar där det börjar – med två konserter i Budokan.

Totalt har ABBA gjort 11 shower i Japan för en publik på totalt 100 000 människor. Sex av konserterna har framförts i Budokan, som blivit lite av hemmaplan för ABBA. Här har man verkligen trivts med publiken, och publiken med dem.

Reaktionerna har varit desamma under varje konsert. ABBA gör tre extranummer. Först The Way Old Friends Do, där alla fyra står på rad längst fram på scenen med Benny på dragspel.

Det är ett känslosamt ögonblick när de fyra vännerna Björn, Agnetha, Frida och Benny tillsammans sjunger den vemodiga sången med folkviseton. Slutraderna lyder: Times of joy and times of sorrow. We will always see it through. Oh, I don´t care what comes tomorrow.

We can face it together, the way old friends do.

När tonerna till Dancing Queen strax därpå följer ställer sig hela publiken upp som på en given signal och förblir stående och dansande under sista extranumret, Waterloo. När sista textraden ebbat ut, Waterloo, finally facing my Waterloo, är publiken vild av entusiasm, och ABBA får komma in för flera stående ovationer.

Men det blir inga fler extranummer.

Det blir över huvud taget aldrig något mer. Vad ingen visste då, men som kanske ABBA själva anade, var att Budokan blev den allra sista gången som gruppens medlemmar stod på en konsertscen tillsammans.

Sayonara, ABBA.

159

Onsdag 26 mars BUDOKAN

ABBAs Japan-äventyr slutar där det börjar – med två konserter i Budokan.

Totalt har ABBA gjort 11 shower i Japan för en publik på totalt 100 000 människor. Sex av konserterna har framförts i Budokan, som blivit lite av hemmaplan för ABBA. Här har man verkligen trivts med publiken, och publiken med dem.

Reaktionerna har varit desamma under varje konsert. ABBA gör tre extranummer. Först The Way Old Friends Do, där alla fyra står på rad längst fram på scenen med Benny på dragspel.

Det är ett känslosamt ögonblick när de fyra vännerna Björn, Agnetha, Frida och Benny tillsammans sjunger den vemodiga sången med folkviseton. Slutraderna lyder: Times of joy and times of sorrow. We will always see it through. Oh, I don´t care what comes tomorrow.

We can face it together, the way old friends do.

När tonerna till Dancing Queen strax därpå följer ställer sig hela publiken upp som på en given signal och förblir stående och dansande under sista extranumret, Waterloo. När sista textraden ebbat ut, Waterloo, finally facing my Waterloo, är publiken vild av entusiasm, och ABBA får komma in för flera stående ovationer.

Men det blir inga fler extranummer.

Det blir över huvud taget aldrig något mer. Vad ingen visste då, men som kanske ABBA själva anade, var att Budokan blev den allra sista gången som gruppens medlemmar stod på en konsertscen tillsammans.

Sayonara, ABBA.

159

Våren 1977 toppade ABBA USA-listan med ”Dancing Queen”. Samtidigt började planerna på en konsert-turné i Amerika att ta form. Då hade gruppen redan erövrat Europa och Australien, där man just genomfört en sensationell succéfylld turné. USA och Japan var de två största marknaderna för en internationell karriär och dit siktade nu ABBA för att för första gången visa upp sig på scen.

13 september 1979 blev startskottet på en turné som blev ett triumftåg för Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid. En turné som skulle ta dem från Kanada över hela den nordamerikanska kontinenten, vidare över Europas metropoler för att våren 1980 avslutas i Japan.

Journalisten Leif Schulman och hovfotografen Charles Hammarsten bevakade denna turné för tidningen Hänt i Veckans räkning. Det blev ett oslagbart äventyr för ABBA, men även för Leif och Charles som på mycket nära håll fick förmånen att uppleva hur vårt lands största musikexport slut­ ligen lade även Amerika för sina fötter.

Boken tar oss också med till Japan och den rekordartade turnén inför en hängiven publik. Det var här, 27 mars 1980, som Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid stod på scen tillsammans för sista gången.

ABBA i Amerika skildrar livet på turné i dagboksform, både på scen och bakom kulisserna. Och det succéartade mötet med en ny entusiastisk publik. Ett oslagbart äventyr för alla som var med.

ABBA I AMERIKA

ABBAS sista VÄRLDSturné och der as sista livefr amtr ädande som grupp

Leif Schulman & Charles Hammarsten

OM FÖRFATTARNA

Stockholm. Båda började sin journalistiska bana på 1970-talet, Charles som fotograf och Leif som frilansjournalist med musik som specialitet. Leif var mellan åren 1973 – 1982 Sverige-korrespondent för amerikanska tidskriften Billboard, musik­branschens ”bibel”, samt den engelska motsvarigheten Music Week och kom på det sättet tidigt i kontakt med Stikkan Anderson och ABBA. Charles fick anställning vid veckotidningen Hänt i Veckan och blev snabbt en av branschens mest uppskattade fotografer. Genom sin kamera följde han de fyra ABBA-stjärnornas väg från soloartister till supergrupp. Charles kom också att etablera sig som hovfotograf genom sina dokumentationer av vår

Leif Schulman Charles Hammarsten

Leif Schulman (född 1946) och Charles Hammarsten (född 1947) är boende och verksamma i

kungafamiljs liv, något som resulterat i flera kungliga bilderböcker genom åren.

ISBN 978-91-89136-68-7

ABBA I AMERIKA D e n leg e n dar isk a tu r n é n h öste n 1979