Omslagsbilden visar Elvis Presley 28 december, 1970 vid Sonny West bröllopsmottagning på Graceland. På bilden figurerar bland annat George Klein (framkikandes bakom Elvis) Barbara Klein (vit klänning) och Priscilla med Lisa-Marie i famnen. Den fanatiske vapensamlaren Elvis visar stolt upp ett gevär med kikarsikte. I skärpet har han en synlig colt nedstucken och i axelhölstret finns en laddad revolver Smith & Wesson kaliber .38. Man vet också att Elvis har en colt nedstucken i stövelskaftet vid fototillfället. Med hela denna “vapenarsenal” av pistoler vandrar Elvis uppför altargången i samband med Sonny Wests bröllop. Foto: © Frank Carroll/Sygma/Corbis
OM FÖRFATTAREN: Bruno Tillander (f. 1951 i Trollhättan) kom som ung i kontakt med Elvis Presley och hans musik genom sina äldre syskon i slutet på 1950-talet. Efter studentexamen, militärtjänstgöring, studier på Handelshögskolan och en påbörjad läkarutbildning i Tyskland så utvandrade Bruno år 1975 till USA. Där etablerade han mycket nära kontakter med personerna i Elvis definitiva närhet. Han började också anordna olika typer av temaresor till USA. 1979 återvände Bruno till Sverige och grundade Tidskriften Elvis som kom att ge utlopp för en dröm att bli författare/ skribent. Han arbetade några år som högstadielärare i tyska, engelska och historia. 1984 påbörjades ett samarbete med George Klein och den genom hela Europa turnerande utställningen The Elvis Presley Museum, som kom att fortgå ända fram till slutet av 1990-talet. Kring milleniumskiftet och några år därefter samarbetade Bruno med skivbolagsdirektören Bert Karlsson i Skara och gjorde olika promotionuppdrag för Mariann Grammofon. På grund av sitt intresse för musikhistoria startade Bruno 2004 ett nytt internationellt resekonceptet, “Stora Musikresan” (The Ultimate Music Tour), som är en resa genom amerikansk musikhistoria. Med sitt brinnande intresse för historia- och kulturhistoria har Bruno, tillsammans med sin hustru Ulrica gjort resekonceptet ”Konstresan till Kalifornien”. Efter den här boken, som rättar till missförstånden och den förenklade bilden av fenomenet Elvis, så väntar ett bokprojekt om Sveriges mest kontroversiella Konung, Gustaf lll, som Bruno vill ska få upprättelse efter mer än 200 år av förtal, efterhandskonstruktioner och illvilja.
Världen känner Elvis Presley – men ingen känner mig (Elvis egna ord till Larry Geller kort före sin död) av Bruno Tillander Gästskribenter: Larry Geller, George Klein, Tom Morgan Jr., Barbara Hearn och Åke Ölvestad. ISBN 978-91-87581-02-1 Premium Publishing Warfvinges Väg 34 Box 30 184 SE-104 25 Stockholm Telefon: 08-545 689 20 Mail: info@premiumpublishing.com Web: www.premiumpublishing.com Layout & Design: G9 Produktion AB / Isabelle Lundgren Bildresearch: G9 Produktion AB Scanner/repro: Roger Holegård Projektledare: Wilhelm Wendt Tryckt inom EU hos Bulls Graphics, Halmstad Papper: Mult Art silk. 130 gr. © 2014 Bruno Tillander / G9 Produktion AB / Premium Förlag - en division av Internal AB Alla rättigheter reserveras för respektive upphovsinnehavare. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras i databaser, återutsändas i någon form eller spridas digitalt eller i annan elektrisk eller mekanisk form utan skriftligt medgivande av rättighetsinnehavaren.
4
Innehållsförteckning
Förord Introduktion
7 12
Avdelning I Kapitel 1 Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6
Åren i Mississippi 1935-1948 Memphis 1949-1955 “Se upp för Elvis Presley!” 1956-1959 Hollywood 1960-1969 Las Vegas och konsertåren 1969-1977 Slutet & Elvis död 1977
15 29 55 86 114 139
Avdelning II Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19 Persongalleri
Elvis inspirationskällor Legendariska musiker & berömda skivstudios Elvis Presley – en kombination av generositet och ekonomiskt lättsinne Karatemästaren Elvis Presleys politiska hemvist Inspiration och livsglädje The Memphis Mafia Vinstmaskinen Elvis Presley Elvis relation till afro-amerikaner Elvis relation till judendomen Sheriff med alla befogenheter Elvis stora samling av tyska Nazi-föremål George Klein – En av Elvis absolut närmaste vänner
147 197 235 241 249 265 286 305 337 352 356 360 367 386 5
Boken 채r dedikerad till min v채n Fats Domino, som alltid varit en stor beundrare av Elvis Presley.
Fats Domino och Bruno Tillander i Fats privata hem i New Orleans.
6
Förord När jag första gången mötte bokförläggaren Wilhelm Wendt på Premium Publishings kontor i Stockholm för att presentera det här ambitiösa bokprojektet, “Världen känner Elvis Presley, men ingen känner mig”, då konstaterade jag att Wilhelm hade mycket erfarenhet av branschen när han genast satte ögonen i mig och bistert summerade: – Det har under snart 40 år givits ut tusentals böcker om Elvis Presley och alla har ett snarlikt upplägg. Vi kan inte ge ut ännu en till. Han kommer inte bli besviken när vi nu presenterar en bok där mycket av innehållet aldrig tidigare sett dagens ljus. Vad de flesta andra böcker saknar är viljan att försöka nå människan Elvis Presley och en känsla för att våga dra rätt slutsatser. Vem var Elvis? Vad hade han för åsikter? Varför reagerade han som han gjorde i vissa situationer? Vad tyckte han om olika ämnen som religion och politik? Vilka var hans personliga intressen? Boktitelns ord ”… men ingen känner mig” ska återspegla alla dessa frågor där hans egna ord är uttalade i frustration över att världen endast kände Elvis Presley, stjärnan däruppe på scenen i strålkastarnas ljus, leende inför hundratals smattrande kamerablixtar. Ingen visste vem den riktige Elvis var, människan utanför scenen, han som hela sitt liv, som Larry Geller uttrycker det, ”sökte svaren på de frågor som inte har några svar”. Vad tyckte Elvis om människor han mötte i livet, både de som ville honom väl och de som ville honom illa? I den sistnämnda kategorin fanns det alltför många personer och det var stundom ”trångt i farstun”, inte bara i hans absoluta närhet utan även i den giriga affärsstrukturen som slagit ett fast grepp om guldkalven Elvis. Syftet med boken är att delvis fördjupa sig i känsliga ämnen men av juridiska skäl kan inte allt skrivas ner, så för dig som vill läsa mellan raderna så utlovas en extra spännande läsning.
En objektiv och seriös bild av Elvis Presley Ambitionen är att ge dig som läsare en objektiv och seriös bild av Elvis Presley och jag gör det i samarbete med människor som levde och verkade i hans närhet. De två som stod Elvis närmast, George Klein och Larry Geller, medverkar båda som gästskribenter och har också i många frågor agerat som mina betydelsefulla rådgivare och bollplank. Vidare medverkar också som gästskribent min gode vän Tom Morgan Jr., verksam under 1970-talet vid Sheriffs Department i Memphis samt Elvis första officiella flickvän, Barbara Hearn, som ger oss en glimt av tidsandan och moralen på 1950-talet.
7
Varför den här boken?
To whom it may concern USA - världen friaste land? Det finns en utbredd uppfattning här i Europa att USA är världens friaste land när det kommer till skydd av yttrandefriheten och det är formellt sett korrekt eftersom den amerikanska författningens första tillägg (First Amendment) förbjuder den lagstiftande makten att begränsa yttrandefriheten och göra ingrepp i tryckfriheten.
8
Under 50 år har Elvis existerat i mitt liv, från tonårsrummet i Trollhättan på 60-talet till ett äventyrligt 70-tal när jag var bosatt i USA och började bygga upp ett brett kontaktnät i musikbranschen som med åren växte lavinartat och som varit en förutsättning för den här bokens tillkomst. George Klein träffade jag 1979 och några år senare blev vi affärspartners i vårt gemensamma projekt, Europas första ”Elvis Presley Museum”. Under 12 år gjorde vi över 300 utställningar i 15 länder, besökte alla Europas huvudstäder och hade långt över två miljoner besökare. George Klein bidrog med många unika föremål till utställningen som Elvis personligen skänkt honom. Klein besökte Europa för att närvara och hålla i pressvisningar vid flera viktiga premiärer. Utställningens huvudattraktion, Elvis gula Cadillac, var under åren dessutom utställd i flera av de största bilsalongerna i Europas största städer. Under dessa tolv år på turné med ”Elvis Presley Museum” medverkade också andra till Elvis närstående personer, bland andra hans turnéledare Joe Esposito (premiären i London) och under en längre period, Elvis vän Charlie Hodge. Många av Elvis världsberömda musiker och bakgrundssångare bokades för konsertturnéer runt om i Europa och flera av dem har kommit att förbli mina goda vänner. Alla dessa kontakter med människorna som levde närmast Elvis har gett mig en ovärderlig källa av intryck när den här boken skulle skrivas. Personpsykologi och att ”avläsa” människor har alltid intresserat mig och har kommit till stor nytta här. Sedan 1979 har jag också årligen arrangerat unika reseprojekt, ett av dessa är ”Stora Musikresan”, en ”utbildningsresa” genom amerikansk musikhistoria till städerna New Orleans, Memphis och Nashville, där resenärerna får möta världsberömda celebriteter. ”Stora Musikresan” har under åren haft tusentals resenärer och är aktuell ännu idag. De som stod Elvis närmast, Joe Esposito, Jerry Schilling, Larry Geller och George Klein har även medverkat med föredrag och guidade turer i ett annat framgångsrikt resekoncept, ”The Elvis Presley Tour”. Jag har dragit nytta av den här ”kunskapsbanken” när boken försöker närma sig människan Elvis och jag analyserar hans roll i musikhistorien och den process som lett till tillblivelsen av Elvis. Slutligen lyfter jag också upp Elvis i ett bredare sammanhang där han påverkats av storpolitiska händelser såsom ”Jim Crow-lagarna”, mordet på Dr. Martin Luther King, Vietnamkriget och andra världshändelser. I kapitlen 1-6 följer vi honom från födseln i det lilla trähuset i Mississippi ända fram till sista andetaget i Graceland.
Kapitlen 7-19 ger en unik och fördjupad insyn i olika intresseområden, musiken, inspirationskällorna, hans andliga tro, politiska hemvist och relationerna till omvärlden. Elvis har på grund av sin uppnådda position som världens kanske mest upphöjda artist, under hela sitt vuxna liv fått stå i centrum och intresset för honom har under årens lopp inte nämnvärt avtagit. Bevisligen så läser Du - som just nu håller i boken - dessa rader 60 år efter det att Elvis spelade in sin första skiva, ett bevis så gott som något att intresset är lika stort som det alltid varit. Elvis var både romantiker, drömmare och realist, stundtals var han skoningslös i sitt agerande men samtidigt kunde han också vara uppriktigt försonlig i samma andetag. Mot slutet av sitt liv tappade han fotfästet och befann sig i ett hopplöst dilemma. Kanske är det sant som det sagts, att på motsatsen mellan falska förhoppningar och verklighet så gick Elvis under. Bruno Tillander Huvudförfattare och ansvarig utgivare Musikhistoriker och entreprenör
Elvis bassångare John Daniel Sumner vid invigningen av Elvis Presley Museums sommarutställning i Munkedal 1987. J.D. Sumner var vid tiden noterad för att inneha världens djupaste basröst enligt “Guinness Rekordbok”. J.D. förblev en god vän till mig under alla år och jag har ännu idag kontakt med hans dotter Shirley. Elvis och J.D. delade två stora intressen som står i en extrem kontrast till varandra; gospelmusik och en vurm för Andra Världskriget.
9
ursprungligen en boskapsmarknad och senare tillkom scenen och läktarna. The Fairgrounds låg tvärs över landsvägen från det ökända svarta bostadsområdet Shake Rag. Det var i nöjesparken som Elvis 10 år gammal medverkade i en talangtävling och sjöng Old Shep. Senare gjorde han här sin berömda ”Welcome Home”-konsert den 26 september 1956 inför en entusiastisk hemmapublik.
Uppdiktade historier
En fotograf har fångat Elvis 1947, entusiastisk, med målmedvetna ögon, hans bruna hår välkammat, iklädd en prydlig kostym och med en fräsch välstruken skjorta som ser ut att komma direkt från Gladys strykbräda.
Det är ett faktum att människor förtränger obehagliga erfarenheter. De ansvariga damerna för Tupelos museum svarade följande på min fråga ställd någon gång under 1990-talet, apropå segregationen som inte upphörde förrän 1965. – I Tupelo var vi inte sådana. Vi märkte inget av segregationen. Häpnadsväckande svar! Ett naivt sätt att förtränga verkligheten. Man minns inget som man idag betraktar som pinsamt, något som en gång i tiden var en självklarhet om man ville följa lagen. Man förtränger det som idag känns obehagligt. Samma damer fräschade upp familjen Presleys lilla trähus till oigenkännlighet. De suddade då ut den bistra verkligheten att familjen Presleys båda rum bestod av omålade och ohyvlade plankväggar och saknade elektricitet som därmed utesluter alla moderniteter. Idag liknar huset, som sagt, mest ett dockskåp fullt av prylar som familjen Presley aldrig hade råd att köpa.
Tornadon 1936
Interiörbilder från Elvis kök och sovrum i födelsehuset i Tupelo. Blommiga tapeter och elektroniska apparater visas idag i huset. En förvanskad bild av födelsehemmet.
26
En tornado drog in över Tupelo den 5-6 april 1936. Den räknas som den näst värsta naturkatastrofen i området vad beträffar döda människor. Man räknar till 236 döda och denna siffra gäller endast vita medborgare! Trots att tornadon ödelade även stora delar av de svartas bostadsområden så gjorde man sig inte besväret att räkna antalet döda svarta eller ens registrera dem som saknade. Det vita etablissemanget brydde sig inte! Dagstidningarna publicerade endast namn-
en på skadade och döda vita medborgare, ett av många bevis för att segregeringen av vita och svarta gällde även vid naturkatastrofer. Det är omöjligt att ge några som helst besked om hur många svarta som dog i Tupelo. Så våra damer i Tupelos Elvismuseum, som alla var ca 10 år gamla 1936, gör inget annat än förtränger den obehagliga sanningen när de förnekar att de inte skulle levt med segregationen. Sanningen är att de levde mitt i det vita samhället, levde i en “skyddad verkstad”, på långt avstånd från de sociala problemen i den svarta kommunen.
Gamla biografen Lyric i Tupelo
Biografen Lyric där Elvis spenderade tid som barn.
Mitt reseprojekt “The Elvis Presley Tour” har en rundtur i Tupelo där vi besöker alla intressanta platser med Elvisanknytning. När vi för några år sedan stod utanför den, år 1912 byggda vaudervilleteatern och senare biografen Lyric i Tupelo, smög plötsligt en person upp och klappade mig på axeln och frågade om min grupp ville se biografen invändigt. Vi behövde inte tillfrågas två gånger. Lyric har en oerhört intressant originalinredning med atmosfär från 1930/40-talen. Inte mycket har förändrats sedan Gladys, Vernon och Elvis besökte biografen i mitten av 1940-talet för att bland annat se storfilmen “Borta Med Vinden”. En film som säkerligen upprepade gånger gick upp på biografens repertoar. Tupelo hade två biografer på 1940-talet, Lyric och the Strand. Det var på biograferna Elvis tillbringade många av sina lyckligaste stunder med föräldrarna eller med sin närmaste vän James Ausborn.
Kysste sin första flickvän? Vaktmästaren tog nu med gruppen in i biograflokalen och upp på balkongen där han omedelbart pekade ut en biografstol i en av stolsraderna och hävdade bestämt: – I den här stolen satt Elvis Presley, 12 år gammal och kysste sin första flickvän. För det första var balkongen ofta reserverad för den svarta publiken medan den vita publiken satt nere i salongen. Den strikta rasåtskillnaden var reglerad i lag och ingen biografvaktmästare skulle tilllåtit att en vit person försökte komma in på balkongen avsedd för de svarta. Det var helt enkelt olagligt! Ja, straffbart! Vaktmästaren ljuger när han säger att Elvis avsiktligt smög in på balkongen, i mörkret. För det andra, Elvis var naturligtvis helt okänd som person så vem skulle noterat att Elvis satt just i den utpekade stolen som mannen hävdade? Det är så dumt att man kippar efter andan. Och för det tredje, jag är övertygad om att Elvis var alltför blyg för att kyssa en flickvän vid 12 års ålder, men den här historien visar bara
27
att det är så många fantasifulla lögner som präglar eftermälet av Elvis Presley. Rena påhitt! På min fråga till vaktmästaren: – Hur vet du att Elvis satt just i den stolen som du pekar ut? Då ger han mig samma dumma svar som de alltid gör när de slutat dra egna logiska slutsatser: – Det är vad folk säger! Gamla Tupeloinvånare kunde på 1990-talet berätta att de i slutet av 1940-talet sett Elvis sitta och sjunga utanför Tupelo Hotel på Spring Street “for nickels and dimes”. Deras minnen är höljt i dimma! Tänk att besitta så gott minne att man 50 år senare minns ett helt okänt ansikte hos en gatumusikant! Avundsvärt.
Familjen Presley lämnar Tupelo Den 26 september 1956 återvände Elvis till Tupelo och gjorde en konsert på The Fairgrounds, inför en stor entusiastisk hemmapublik. Alla i publiken var vita. Svarta besökare var inte välkomna. Så såg samhället ut i ytterligare nästan tio år!
28
Första veckan i november 1948 meddelade Elvis sin skola att han skulle flytta till Memphis och familjen Presley började packa alla sina tillhörigheter och snart var man på väg mot en ny framtid. Deras gamla fullastade Plymouth, årsmodell 1937, med stora resväskor surrade på taket, svängde upp på Highway 78 och startade den tre timmar långa bilresan på dammiga grusvägar mot Memphis. Familjen Presley hade med sig allt de ägde i bilen.
Kapitel 2
Memphis 1949-1955
Elvis skola i North Memphis. På den tiden stod det Humes High School på skylten. Här tog Elvis “gymnasieexamen” på försommaren 1953.
Elvis var en produkt av en lång process Hur fel hade inte John Lennon när han konstaterade "Before Elvis - there was nothing", om han nu verkligen har uttalat dessa ord. Sanningen är att Elvis är en produkt av en lång process av olika ingredienser i musikhistorien, av olika musikstilar, personer som inspirerat honom och inte minst uppväxtmiljön. Rock’n’Soul Museum i Memphis har varje år hundratusen besökare som får en inblick i Memphis musikhistoria. Utställningen lyfter på ett åskådligt och lättfattligt sätt fram de sociala och kulturella aspekterna i musikhistorien och i vilken utsträckning musiken i Memphis och i Mississippi Delta påverkat hela omvärlden. 29
En “rebell” i vit skjorta, smokingjacka och FLUGA? Första promotionbilden från SUN Studios, 1954.
en våldsam historieförfalskning, ett försök av Överste Parker att manipulera den sanna bilden av Elvis Presley! Elvis var som privatperson egentligen raka motsatsen till vad Parker ville göra honom till, detta berättar Larry Geller för mig vid en middag på ett hotell i Los Angeles. – Allt var bara marknadsföring, säger gode vännen Larry Geller som är van att rycka ut till Elvis upprättelse. Elvis blev snart förlöjligad och hånad i tidningsartiklar och TVintervjuer. Parker hade delvis skuld men som vanligt får man kanske i huvudsak lägga skulden på media som tidigt i Elvis karriär försökte förgöra honom, påhejad av etablissemanget. Journalisterna, medelålders eller äldre redaktionsmedarbetare, missförstod Elvis, felciterade honom och smutskastade honom med braskande rubriker inför det amerikanska folket. Eftersom många människor tror på allt de läser i tidningarna så fick Elvis lära sig att leva med ofta rena personförföljelser som gjorde honom både ledsen och arg. Ibland gick överdrifterna överstyr. När programledaren Hy Gardner i en telefonintervju sommaren 1956 frågade Elvis "om ryktena var sanna att han försökt skjuta sin mamma", då förstår man att Parkers marknadsföring hade spårat ur, att Elvis inte hade många vänner i mediavärlden och att det var för sent att på kort sikt ändra den mediabild som etablissemanget, kyrkan och vuxengenerationen redan förfasade sig över.
En uppdiktad bild av Elvis Världen fick i slutet av 1955 en uppdiktad bild av Elvis att han redan under skoltiden på Humes High, 1952-53, skulle haft långt ovårdat hår, långa polisonger, uppseendeväckande kläder, gitarren på ryggen, butter uppsyn och varit en allmänt avvikande och missanpassad tonåring som rastlöst drog sig fram på skolgården. Många vittnen från Humes High School har under åren framträtt och hävdat att Elvis var ointresserad av skolan, i själva verket har de troligen aldrig varken träffat eller ens lagt märke till honom. De flesta historierna är som så ofta efterhandskonstruktioner! Man kan aldrig nog många gånger citera det gamla talesättet; "Om man berättar en lögn tillräckligt många gånger, så blir den snart en sanning". Den 17-årige Elvis Presley var en sympatisk, väluppfostrad kille även om han modemässigt kändes lite utanför de moderiktiga storstadstrenderna på Humes High School. Idag nämner många hans "långa hår", en del säger att det var insmort i hårfett (Vaseline) och kammat i ankstjärt precis som de äldre lastbilschaufförerna kammade sig, något Elvis skulle haft som förebild, enligt skolkamraten Red West. Mycket möjligt att så var fallet men jag tror Elvis hade andra mer glamorösa förebilder som Tony Curtis och Marlon Brando. 36
Elvis får troligen parkeringsböter på Main Street i Memphis, 1956. Elvis hade hela sitt liv en stor beundran för polisyrket. Hans skämtlynne på bilden går inte att ta miste på. I bakgrunden ser man Loew’s State Theater som har uppmärksammats för att vara biografen där Elvis som sextonåring fick sitt första jobb som biljettkontrollant, 1951. Han blev senare avskedad och återanställd.
37
boardlistan och blev Elvis första miljonsäljare, inte Heartbreak Hotel som alla tror. – “I Forgot...” låg på försäljningslistornas topp i 43 veckor! Ingen kan komma och säga att det inte skulle vara en miljonsäljare? konstaterar Feathers. Idag vill ingen erkänna att det var en miljonsäljare eftersom skivbolaget RCA absolut ville ha den första miljonsäljaren med Elvis. RCA hade i november 1955 köpt Elvis skivkontrakt för 35 000 dollar.
Miljonsäljaren? Charlie Feathers fortsätter: – Sam Phillips accepterade att inte tillskrivas att låten blivit en miljonsäljare, han slapp då betala royalties till artisterna... så “Heartbreak Hotel” blev officiellt Elvis första miljonsäljare! Feathers tillägger: – RCA Victor tog död på rockabillyn när de köpte Elvis från SUN och RCA visste till en början inte vad de skulle göra med Elvis!
Myterna Samtalet kommer in på alla myter och efterhandskonstruktioner kring Elvis Presley och Feathers har sin bestämda uppfattning: – Jag tror att där finns massor av folk som inte kände Elvis, kanske aldrig var i närheten av honom ens, men nu efter hans död "känner" alla Elvis. Vi har massor av människor som diktar upp historier. Nu finns det folk som försöker övertyga dig om att de har ett löv att sälja som fallit från ett av Elvis träd på Graceland... och han har kysst det! säger Charlie Feathers med ett leende.
Konkursens brant Feathers: – Elvis var styrd av en industrimaffia! Harry Geissler, kallad "The Big Bear from Delaware", hade redan 1955 Överste Parker i sina klor. Harry Geissler ägde Elvis. Han ägde till och med Elvis så älskade hem Graceland. Charlie Feathers avslutar intervjun med att berätta något vi vet idag men det var något vi inte visste när den här intervjun gjordes av Åke Ölvestad 1980. Feathers: – Elvis var på konkursens brant. Därför var han tvungen att turnera så mycket den sista tiden av sitt liv. Elvis spenderade mycket pengar dagligen, ibland upp till 200 000 kronor per dag. Det var kostnader för 40 personer som var anställda eller levde på Elvis, kostnader för ett flertal hus, bilar, flygplan och stora inköp av lyxprylar med mer. Han var tvungen att turnera för att kunna betala hela denna lyxvärld! 54
Bill Black, Elvis basist på 50-talet, brukade skämtsamt säga: – Vi var det enda bandet i branschen som dirigerades av sångarens rumpa.
Kapitel 3
Elvis, Scotty Moore, D.J. Fontana och Bill Black. Milton Berle show.
”Se upp för Elvis Presley!” 1956-1959
New York Journal: ”En urinvånares parningslek” Under november månad 2013 besökte jag New York City, där jag förövrigt var bosatt och arbetade under andra hälften av 1970-talet. På den tiden var det enkelt att stiga ombord på en “flight shuttle” från Kennedy Airport och över en helg flyga ner till Memphis, Nashville och någon gång till Las Vegas för att se Elvis uppträda på Las Vegas Hilton. Då, 1975, kostade en enkel flygbiljett New York - Memphis endast 50 dollar, nästan ingen säkerhetskontroll, det var lite som att stiga på en buss. 55
Barbara Hearn Tidsandan på 1950-talet
Från Barbara Hearns egna penna och fotoalbum:
Det började med att Elvis gav sin farfar, Jesse Presley, en bil och sedan samtidigt fick förstås hans mamma Gladys sin berömda rosa Cadillac, som idag står i Elvis bilmuseum på Graceland. På ett av fotona står min vän Bobbie Phillips och jag framför bilen som Elvis gav mig i början av 1956. Jag hade berättat för Elvis om mina planer att börja studera på universitet och nämnde av en slump att jag framöver skulle resa med kommunala transportmedel. Som en överraskning köpte han mig en gul Buick cabriolet, årsmodell 1948, så att jag inte skulle behöva åka buss. Jag är nästan säker på att den gula Buick cabrioleten Elvis skänkte mig var den första bilen han gav en utomstående, till någon som inte tillhörde familjen. Efter detta gav han alla i sin närmaste omgivning var sin ny bil. Vi kan faktiskt utgå ifrån att den gula Buick som Elvis gav mig startade hela den här passionen att ge bort bilar till släktingar, vänner och även främlingar.
Hemma hos Barbara Hearn Smith i Tennessee där Barbara och jag bläddrar i privata fotoalbum.
Elvis samtalar med bekanta 1956.
68
Bilen som han gav till sin farfar Jessie Presley var nog den finaste bilen som hans farfar någonsin hade ägt. Precis på samma sätt skänkte det mig otrolig glädje när jag fick min bil. Det är min fulla övertygelse att Elvis var lycklig när han fick ge bort saker, särskilt bilar. Som givare var han kanske till och med lyckligare än de som fick ta emot hans bilar. För mig betydde det i alla fall oändligt mycket och min vardag blev mindre komplicerad på grund av hans omtanke och osjälviskhet. Under de första månaderna av 1956 hade han ännu inte börjat tjäna de riktigt stora pengarna som han snart skulle komma att göra. Han hade sagt till bilförsäljaren att jag inte skulle acceptera en ny bil, men jag kunde acceptera en bil som var värd mindre. Självklart skulle jag gärna tagit emot en ny bil men att i mitten av seklet, med en helt annan samhällsmoral, acceptera en bil av stort värde skulle gjort att mina föräldrar och släktingar hade fått ett felaktigt intryck av mig.
Barbara Hearn och Elvis. Signerat foto till Ă…ke Ă–lvestad.
1966 Spinout
Metro-Goldwyn-Mayer Elvis Presley, Shelley Fabares, Diane McBain, Deborah Walley, Dodie Marshall, Jack Mullaney, Will Hutchins, Warren Berlinger, Jimmy Hawkins, Carl Betz. Producent: Joe Pasternak Regissör: Norman Taurog Manusförfattare: Theodore J. Flicker, George Kirgo Director of Photography: Daniel L. Fapp Elvis, Nancy Sinatra och Douglas Laurence vid inspelningen av filmen “Speedway”.
Douglas Laurence Under många år var Douglas Laurence ansvarig direktör för underhållningen på Flamingo Hotel i Las Vegas. Han satsade sina pengar på att bli producent för tre Elvisfilmer, alla tidsmässigt efter varandra under året 1968, "Stay Away Joe", "Speedway" och "Live A Little, Love A Little".
Allan Weiss 1967 Easy Come, Easy Go Paramount Pictures
Elvis Presley, Dodie Marshall, Pat Priest, Pat Harrington Jr., Skip Ward, Elsa Lanchester, Frank McHugh. Producent: Hal B. Wallis Regissör: John Rich Manusförfattare: Allan Weiss, Anthony Lawrence Director of Photography: William Margulies
104
Allan Weiss gjorde en otroligt framgångsrik karriär som manusförfattare i Hollywood. Han fick sällan beröm för sina manus till Elvisfilmerna men till de sju Elvisfilmer han skrev manus, så blev de alla stora "penningmaskiner". "Blue Hawaii" blev hans första manus för Elvis. Hans gode vän producenten Hal Wallis köpte ytterligare fem manus av Weiss som alla visade sig bli kommersiellt framgångsrika. Writer’s Guild of America nominerade Allan Weiss 1965 för Best Written American Musical Award för filmen "Roustabout" (1964). Weiss enda manus till en ickeElvis film var "The Sons of Katie Elder" (1965) som regisserades av Henry Hathaway med John Wayne och Dean Martin i huvudrollerna.
Elvis som sk채ggig revolverman i filmen Charro 1968. 105
En person som också avskydde Larry Geller var Överste Parker. Han tyckte naturligtvis att Geller fått för stort inflytande över Elvis. Parker ansåg att Geller hade hjärntvättat Elvis och vid en av många konfrontationer fick Larry Geller höra av Parker att han hade "messed up Elvis brain!". Larrys kommentar till detta påhopp: – Whomever the Colonel couldn't control, was an enemy. Simple as that. (Alla som Översten inte kunde kontrollera, var en fiende. Så enkelt var det.)
Läs samma rader Elvis tyckte om att läsa Kahlil Gibran - "Profeten" Från 1912 var världsstaden New York hans fasta punkt. Gibrans tidiga litterära verk skrevs på arabiska men från omkring 1918 övergick han i princip helt till engelska språket. Hans böcker finns översatta till mer än 20 språk. Gibrans mest kända verk är "The Prophet" från 1923, ett verk som är uppdelat i 26 poetiska essäer och rymmer betraktelser över livets mysterier. I konstnärlig dräkt förmedlar boken en universell livssyn med tidlösa budskap som ligger nära flera av de stora religiösa förkunnarnas. Här återfinns samma höghet i tanke och språk som i exempelvis Bergspredikan vilket gör visdomsorden lättillgängliga för många människor och tillämpbara i deras egna liv. Boken har legat på den internationella bestsellerlistan i mer än femtio år. Den används även ibland i predikningar i samband med bröllop, barndop och begravningar. Gibran avled i New York 1931. Han begravdes i sin hemstad Bsharri och hundratals präster och religiösa ledare, katoliker, protestanter, ortodoxa, judar och muslimer vandrade sida vid sida i begravningsprocessionen. I hans födelseort Bsharri i Libanon finns numera även ett Gibranmuseum.
274
Larry Geller: – Elvis kunde ur minnet citera många sidor och avsnitt i ”The Prophet”.
Smakprov ur Khalil Gibrans "Profeten": "Högt har vi älskat dig. Men ordlös var vår kärlek, och bakom slöjor har den varit dold. Men nu ropar den högt till dig och står avklädd framför dig. Och alltid är det så att kärleken inte känner sitt eget djup förrän skilsmässans stund är inne." "Er själ är ofta ett slagfält där ert förnuft och ert omdöme förklarar krig mot er passion och ert begär." "Ni inrättar er tillvaro och låter till och med själens riktning styras av timmar och årstider. Av tiden gör ni en flod på vars stränder ni sitter och ser den flyta förbi." "Vad kan man säga om oxen som älskar sitt ok och kallar hjorten och rådjuret i skogen vilsekomna och lösdrivare?" "Och en köpman sade. Tala till oss om Köpenskap. Och Profeten svarade och sade: – Jorden skänker er sina frukter, och intet skall fattas er om ni blott förstår att fylla era händer. Och när ni byter jordens gåvor med varandra, skall ni finna överflöd och välbehag. Men om utbytet inte styrs av kärlek och rättvisa, skall det leda vissa till girighet och andra till hunger." “Och liksom ett ensamt löv inte gulnar utan hela trädets tysta vetskap, så kan den felande inte handla orätt utan det tysta medgivandet hos er alla.” "Du har vandrat bland oss som ett andligt väsen, och din skugga har varit ett ljus i våra ansikten."
Sistnämnda kanske var Elvis syn på sin egen jordiska närvaro?
Exklusivt från Larry Gellers penna:
Elvis strävan efter mening och orsak i livet
Elvis var ett musikaliskt geni vars röst berörde miljontals hjärtan på ett sätt som ingen gjort tidigare i historien. Med ett ansikte som den grekiske Guden Adonis exploderade han på den kulturella scenen som en kraftfull komet, löste upp och förändrade musikens riktning och våra liv för alltid. Med gitarren hängande över sin axel utstrålade han en magnetisk sexuell kraft och med mjuk, glödande återhållsamhet inspirerade och provocerade han fantasin hos många generationer framöver. Den store amerikanske kompositören Leonard Bernstein skrev att Elvis var “den största kulturella kraften under 1900-talet...”
Vi trodde på honom
Han gav oss allt från den lantlige sångaren (hillbilly), operastjärnan, sex symbolen, predikanten; hans röst hade en kvalité som transformerade sig själv till budskapet i låten han sjöng, med en nasal tonhöjning eller ett mjukt nynnande eller en djupsinnig känsla för det heliga. I gengäld gav vi honom vår odödliga kärlek och beundran. Mest betydelsefullt var att han direkt berörde vårt innersta och vi trodde på honom. Hans sagoomspunna, turbulenta liv och karriär är legendariska; från sin blygsamma födelse och utarmade barndom i en liten träkåk på två små rum; till sin
275
Kapitel 17
Sheriff med alla befogenheter
Elvis hotade kandidera mot polischefen om han inte blev befordrad Elvis var en inbiten samlare. När han var tonåring samlade han på serietidningen Captain Marvel Jr. Senare i livet blev Elvis en hängiven samlare av vapen av alla de slag, från små pistoler, revolvrar, gevär till automatvapen men även historiska vapen från amerikanska Inbördeskriget och i synnerhet Andra Världskriget. Vapen var förmodligen hans största passion och i samlingen ingick också vapen som blivit berömda genom hjältar på filmduken, som James Bond, Dirty Harry, John Wayne, etc. Uppskattningsvis bör Elvis ha köpt minst 300 vapen under åren, kanske fler. Andra samlarintressen var polisbrickor och krigsnostalgi från Andra Världskriget, särskilt föremål från tyska nazitiden där han ägde en omfattande samling av allt från Tyska Rikets frimärken, bajonetter, medaljer, ordnar, hjälmar, uniformsmössor, flaggor och förstås vapen. Se kapitel 18 356
Elvis inte intresserad av hedersutmärkelser Ett av Elvis största samlarintressen var polisbrickor, men han ville helst inte erhålla några hederstitlar. Det enda som gällde för Elvis var polisbrickor med alla tillhörande befogenheter att agera som polisman. Det skulle vara på riktigt, om man säger så. Polischefen i Denver som vid tillfället inte var bekant med Elvis personligen, något han dock snart skulle komma att bli, hade hört att Elvis var en ivrig samlare av polisbrickor. I samband med en konsert i Denver så överlämnade Sheriffs Departement i Denver en hedersbricka till Elvis som artigt tog emot den. Ändå kunde polismannen skönja att han inte blev översvallande glad för brickan. Senare på dagen frågade polismannen Joe Esposito om de hade gjort något fel? Esposito, alltid rak på sak, berättade som det var att det enda som betydde något för Elvis var om utnämningarna var "på riktigt". Polisledningen i Denver beslöt då omgående att utfärda en riktig polisbricka med alla befogenheter.
Denver, Colorado Elvis hade varit ute på en lång turné och skulle göra sista konserten i Denver. Han var ofta utsliten och trött efter en intensiv turné och brukade stanna kvar några dagar i sista staden för att vila ut på hotellet. Under dessa dagar i Denver besökte han polisstationen och personlig sympati uppstod med flera polismän, i första hand Ron Pietrafeso och Jerry Kennedy. Elvis behöll kontakten med Denvers poliskår under många år. Han hade senare återkommit med önskemål om att få åka med i en patrullbil för att få uppleva polisarbetet på nära håll eftersom han var djupt fascinerad av polisyrket och alltid hävdat att han skulle ”blivit polis om han inte hade blivit Elvis Presley”. Låter som om han betraktade rollen "Elvis Presley" som ett yrkeskall.
Federala poliser Federala poliser innehar all auktoritet att verka över hela USA. Poliser tillhörande Federal Law Enforcement är auktoriserade att ingripa i alla sammanhang som berör rikets säkerhet. The Department of Justice är ansvarig för tillämpning av lagen på högsta nivån och inkluderar bland annat Federal Bureau of Investigation (FBI), Drug Enforcement Administration (DEA), the Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms and Explosives (ATF) och flera andra departement. Elvis Presley innehade polisbrickor från både FBI och DEA . De flesta delstaternas regeringar tillhandahåller polismyndigheter som består av både brottsundersökande kriminalavdelningar men också traditionella patrullstyrkor. De kan kallas State Police, State Patrol eller Highway Patrol och är normalt del av en myndighet som heter Department of Public Safety. Elvis hade tilldelats ett flertal av dessa polisbrickor från i stort sett alla delstaterna.
Man slutar inte att förvånas Vad som aldrig slutar att förvåna oss är att Elvis, inte bara lyckades erhålla lokala och regionala polisutmärkelser medföljande alla befogenheter, utan även erhålla federala (nationella) polisbrickor som till exempel DEA (Narkotikapolisen) och FBI (Nationella säkerhetstjänsten). Bekant är säkert berättelsen om att Elvis först fick avslag på sin ansökan att tilldelas en FBI-bricka. FBI-chefen J. Edgar Hoover hade förmodligen en felaktig bild och såg honom troligen som en av alla dessa marijuanarökande långhåriga hippies, som Elvis själv i verkligheten avskydde. Elvis hade alltså ansökt om att få bli tilldelad en FBIbricka med full behörighet och blev hänvisad till President Richard
Fascinerad av lagens väktare Popstjärnan Peter Noone (från Herman’s Hermits) fiskade en gång efter komplimanger genom att fråga Elvis vilken som var hans favoritgrupp, i förhoppning att Elvis av artighet skulle svara Herman‘s Hermits. Elvis svarade "The Los Angeles Police Department". Han skojade inte! 357
Gästskribenter: Larry Geller Delade intellektuella intressen med Elvis
Ett intressant porträtt som kastar nytt ljus på historiens största artist!
George Klein Omnämnd som Elvis bäste vän
Elvis Presley var en produkt av de amerikanska samhällsförhållandena, mentaliteten i den amerikanska Södern, attityden till vapen och rasåtskillnadspolitiken som genomsyrade hela det amerikanska samhället ända fram till mitten av 1960-talet.
Tom Morgan Jr. Sheriff ’s Department, Memphis Barbara Hearn Elvis första officiella flickvän Åke Ölvestad Musikhistoriker
To all the readers of this book. The author, Bruno Tillander, is a long time close friend and produces high class events. Long live Elvis. George Klein •
•
Hi Bruno, Bravo! You’re a man of books, like Elvis. Different interests, running in different directions perhaps, but qualitatively, emblematic of one who has depth, and continues to learn, grow and expand their outlook. That’s why you see deeper, beneath the chimera that has enveloped the Elvis world, and those that surrounded him. Despite the small thinking, jealousies and resentments, that existed in his entourage, and still does, it’s all about Elvis. Fortunately his image, his music and the force of his personality remain. Warmly, Larry Geller •
Sydstataren Elvis Presley var vapenfixerad, känd för sitt temperament och hade en motsägelsefull relation till den svarta medborgarrättsrörelsen. Han var en reaktionär brottsbekämpare med fiktiva förebilder som Clint Eastwoods filmroll “Dirty Harry”. Han tog parti för Vietnamkriget och erbjöd president Richard Nixon sina tjänster i kampen mot kommunism och vänsterliberala rörelser. Alla dessa ingredienser gör Elvis till en färgstark personlighet som tar honom närmare ett av sina ideal – patrioten, antikommunisten, republikanen, vapenlobbyisten och den evigt amerikanske ikonen John Wayne. Elvis ägde dessutom en mycket omfattande och spektakulär samling föremål från Nazityskland, något som hittills förblivit okänt för den breda allmänheten. Han blev på ett osmakligt sätt utnyttjad av den girige managern Tom Parker och dennes nätverk av affärskontakter. Elvis var djupt religiös och med hjälp av nära vännen och spirituelle rådgivaren Larry Geller bjuder denna bok på en intressant inblick i hans andliga tro. Boken presenterar en ny och spännande bild av Elvis, fjärran från vita dukens ytliga “Hollywood-Elvis” och från den officiella, tillrättalagda bilden av honom. Det är en underhållande läsning, en ocensurerad hyllning av en stor hjälte som även tar död på många myter och förljugna efterhandskonstruktioner som cirkulerat kring Elvis i mer än 60 år. 395 sidor. Introduktion av George Klein. Rikligt illustrerad med unika bilder. ni ett kraftigt köttsår T.v. På Elvis högra hand ser som uppstod vid som härleder från en situation där en kvinna i scenkanten på Hilton i Las Vegas ringarna som han publiken försökte slita av Elvis naglar borrade sig hade på sina fingrar. Hennes ett otäckt sår. Elvis in i Elvis hud och orsakade här problemet att hade även tidigare haft det halskedjor och fansen försökte slita av honom mänskliga lågringar. Vad lär man sig av denna het? började Elvis ofta Under sina sista levnadsår så att de inte så lätt att linda tejp under ringarna kunde glida av fingrarna. till USA 1964. T.h. Master Kang Rhee kom för Korean Tidigare var han chefsinstruktör Officers i Seoul. Military Intelligence Groups Dan (grad) av svart Master Kang Rhee har 7:e
bälte i Tae Kwon Do. fotograferar Ulf Larewall från Simrishamn “The Elvis Presley sig med Master Kang Rhee på en karateklass som Tour”. I bakgrunden ser vi har lektion.
They say everything has already been written and everything has already been said about Elvis Presley. But this book gives you a complete new perspective of Elvis’ life and career, a total new side of Elvis. Tom Morgan Jr
karate-kator, var klart Elvis scenstil på 1970-talet skolor, ex, som förekommer inom alla koreografiska rörelsemönster olika Det existerar ett hundratal empelvis Kempo eller TaeKwonDo. samtidigt svettig på karate-kator i åratal, ger kator. Elvis hade tränat sig styrka. Kunskapen om karate-kator som han tränade sin mentala som vill lära sig mer om människan också en viktig insikt för den
en Elvis. japansk ord) är ett rörelseschema, En karate-kata (kata är ett eller utförs, nästan att likna vid balett dans, en serie ställningar som Rätt rörelse- och slagmönster. en dans där man utövar upprepande ska visualisera attacker från andningsteknik är viktigt. Rörelserna attackerades försvar. fiende och karate-katan är den kraftfullt (blixten) och noggrant! En kata ska utföras disciplinerat, en av kan också i tävling bedömas De intränade rörelserna, katorna, poängsättande jury. på scenen genomföra flera minuter Elvis kunde under konserterna därtill att hans scenkostymer, Lägg kator. nde med sammanhänga och att efterlikna en karatedräkt sin särskilt tidigt 70-tal, var designade iklädd scenen beträtt med till och det fanns tillfällen där Elvis karatejacka och svarta bälte.
Karatemästare
Obefintliga säkerhe tsarrangemang på Graceland
Säkerhetsrutinerna runt Elvis var ofta katastrofalt dåliga. På bilden från Gracelands grindar Intressant i sammanhan 1957 har folk klättrat get är att de flesta av upp på murarna och “vännerna” som tillhörde the Memphis många hoppade över. Mafia, de personer som Det här var inte en ovanlig syn. Elvis var inte älskad under kortare eller längre perioder vistades av alla, även om naiva i Elvis närhet och hade personer vill förtränga uppgiften att vara något av en kombinatio omiska det så det ekon för många n av sällskap och livvakter å var Elvis ett hatobjekt och därför lmer utsatt för likaspelfi sina egna memoarer. har vilket ocks alla skrivit hetsrisker Där kan de 31 stora säker- n, i tiden som en amerikansk filme memoarförfattarna beskriver man snabbt konstatera att rna förlust. Av president. låg helt rätt det sistaBara faktum Elvis under allan.årDen gickattmed filmenär allaElvisfilm ti av klarade sig mmi ärlde ga helt olika versioner, vilket en och samma händelse, allvarliga n så Mån blir Ingeofta i västv , måste tillko från hadetillskrivas kan bero på att de alla visar. det runt omattentatsförsök en len tatethelt raferänglavakt. hade pecia tioner resul raffilm. Den
n?
rna i tide
Stående fr.v. kusinen Billy Smith, borgmästaren Bill Morris, Lamar Fike, Jerry Schilling, Sheriff Roy C. Nixon, pappa Vernon Presley, Charlie Hodge, Sonny West, George Klein och Marty Lacker. Sittande fr.v. Elvis husläkare Dr. George Nichopoulos, Elvis och Red West.
isfilme t låg Elv
Hur rät
Kapitel 13
The Memphis Mafia
Marty Lacker: – Gillade Elvis egentl
igen någon av oss?
286
•
merna Karate-kator och scenkostyinspirerat av
till Elvis. Killarna var olika biog m TV-S g en biog uppförda på avlöningslis 30 upp pårelalåg bako sor, till vara tillgängliga dygnet na gick tan t”, blev aldri skulle NBC som er var stor spon PresHabi runt. Några stod Elvis nge ofoch en med Sing närmare andra, några ytterst få delade “Cha nts Elvis av uppgörels skinsfabrikanten Elvis intellektuella intressen, attnetän dly prese f att det bakv andra var bara “lekkamrater” och några att syma “Singer prou tilläggsparagra bara “hängde på” och . Förutom lbumet står det raferna var 1968 “dela på smulorna”. Inga nöjda med en med att få e aldrig biog på LP-a namn nämnda men jag raktet fått ochattmed tror snart själva kan placera er i kont som sagt, den nådd vår läsekrets namnen i rätt kategori hade Park , bra Men där ley”, film. PatsysåLackerssatte etikett på de som ingick TV. en New York in ikansk i persongalleriet kring läkare i med e spela skull “Kung rt på amer ”Några var smarta, några en Elvis Elvis en Elvis”: var långtråkiga, några utan visades enba of Habit” spelar Tyler Moore och tion. Man några var arroganta, hade utbildning, resta några var humoristisk n ”Change espelare i Mary en lysande rollp läkare. I filme a och några t Dream klart ledsam syn. Elvis utgjorde erar Thadet a roll som värd medskåd en lever ow bra var rlund us, enda Foll stora som hänt i man r som anno t” var framgång 196 deras liv, hans var2 derass framgång, mad frisy stortrivdes i sin nge of Habi tanke på , hans berömmels framåtkam United Artist ios. “Cha att han med Anne Helmy,e var deras ilt Stud berömnell, Elvis a särsk r O'Con Universal visas på TV, rt Rudle s och bara kan avläs y, Arthu tt, Herbe d Windes in i i Las Vega sin TVbara Elvis Presle e, Alan Hewi ar, Rolan Filmen spelabättre öde än att t med konserter med Moor é McNe a rd succ Joann et nd, Howa ett myck tillbaka i rampljuse r 1968, haft stor Simon Oakla var i decembe att Elvis ters. 287 år tidigare art knappt ett David Weisblas Producent: Doug er Gordon ” Regissör: ttare: Charles Leder eer, Go Home Manusförfa ad på novellen “Pion Story: BaserPowell Tover rd av Richa Photography: Leo of Director
94
Special.
och Ed ParkWallace, Master Kang Rhee Amerikanske mästaren Bill Elvis. inom karatesporten som tränade er var några av de toppnamn Kang svarta bältet, något som Master Elvis nådde 8:e graden av Avenue, i i sin karatestudio på Poplar Rhee graderade honom till av svarta bältet, Master Kang Rhee 7:e graden r Själv hademed Memphis. för Kang Rhee att
på trende
börja omöjligt enligt reglementet Master Kang så i praktiken En av mina resegrupper besöker . Låt oss är detinnevar en gåva av i tiden en högreiggrad än sin egen grad. hantillinte Rhee, 1982. Signerade gitarren som låg rätt graderaen r gång Elvis -talet vanl Elvis till Kang Rhee.la om filme och enda
nner a som spi
Filmtemhand
e a film för 1950 le iljö, en Hollywood gjord Elvis först Det skul i Tender”, inte i westernm “Love Me inspelad se Elvis debutera , något Parker 244 huvudrollen, eten att omisk framgång ” och “King Crehar at . Nyfikenh ekon Rock inramning en oväntad stor You”, “Jailhouse revolten hade börj efter d filmen till utnyttja. “Loving USA där ungdoms s”, första filmen Galaha flesta att ett Blue i de . , sen om “G.I var 1962 Kidts t. i tiden land även Joan alla rätt 1950-tale Wallis United Artis ole” låg Albright, början av le utspela sig i Tysk Angeles. Hal g, Lola ivsedan i ios i Los y, Gig Youn spridas gen, skul t med omg mount Stud Elvis PresleCharles Bronson. nstgörin Frankfur militärtjä inspelade i Para riörscener från Blackman, är några exte scenerna Weisbart uken. : David de dock på filmd Producent inkludera fladdrar förbi Karlson Phil Fay Regissör: ttare: William Wallace 1959 ningar som Francis y av USA kterat Hawaii som blev Manusförfa en historia av: ett Guffe des på Burn börad hy: era tiden Baser 1959 anne annekt of Photograp hade vid hade Director Hawaii rna hade 21 augustidelstaten. Hawaii. Ame rikanarna ska State se filmen i Förenta amerikan för amerikanarna Man kan och sista när den turistmål Hawaii. den 50:e paganda baser på populärt militära gigantisk turistpro ition. Helt klart jat bli ett en endast haft r och trad a Las Vegas” tidigare aii” (1961) som kultu n ”Viv aiiansk tidiga ”Blue Haw inkluderar haw gäller även filme redan på det a n on till öken handlinge rätt i tiden. Dett glittriga casin turister att n t med sina mängder spelsugna betydelse för låg filme ont Stree rt stor rt. där Frem börjat locka stora Vegas” fick säke semestero t 1950-tale Vegas. ”Viva Las s som en lockande staden Las kapet om Las Vega Girls! s! Girls! hsprida buds Was aten 1962 Girl Pictures tle i delst Han Laurel Paramount e Elvis? tällningen en i staden Seat Jeremy Slate, Vad gjord tema som Stevens, rt Strauss. y, Stella Världsutssig Världsutställning av USA. ett Elvis PresleBenson Fong, Robe a hörnet ens ningen, nn 1962 befa ligger i nordvästr g Världsutställ i världen. Film Goodwin, krin s äkter ute ington som en film i miljön B. Walli välns biljettint Fair”. in ucent: Hal an Taurog filme mest Prod e Allan Weiss de spelade ld’s av Norm Anhalt, minskad The Wor tle. Det är en et står Regissör: ttare: Edward säkert inte Happened At Seat usten. Torn 1962, s Manusförfa Weiss : “It tstorn i västk Grigg blev ska utsik ngen Allan titel hy: Loyal le är ett Manus: amerikan sutställni uof Photograp till Space Need rna längs den platsen för värld e Needles resta Director nominerad cal bole r på rska i Spac Girls! var re Musi kända symCenter som ligge sitter Elvis till sin motspele Girls! Girls! Motion Pictu insats i tle I filmen ght” Fotnot: Bästa l för sin vid Seat byggdes. ng In Love Toni för Globe för sElvis erhöl Golden t tornet l Award onin 1963. ring av Laure ikansk bras till vilke “I’m Falli vid cerem place musical. sjunger n med mex Herb Alpert en andra ndet i en ärlde n rang och träda västv filme ien. lärt i iga Fram gångsrika modet med Bästa Manl Joan O’Br det väldigt popu d annat fram på blan hakade ”, med 95 ns is ulco 1963 var min Wall Acap . Hal ik och vi “Fun In Brass Band bandmus e Elvis i Tijuana ik och placerad The and fluerad mus spanskin
245