I fokus: Utrikes födda äldre har ofta låg pension

Utrikes födda pensionärer

– dubbelt fattiga

En pensionär som är född utanför Sverige har i snitt 5 000 kronor mindre i pension än andra och löper betydligt större risk för fattigdom. Latife Fegan, Hagi Farah och Patrica Valeria Labrana berättar om att etablera sig i ett nytt land, om att jobba och att leva snålare än de flesta andra efter pensionen.

TEXT: THORD ERIKSSON FOTO: THERESIA KÖHLIN

Latife Fegan var 33 år när hon kom från Turkiet 1974. Hon hade en utbildning inom företagsekonomi men i Sverige hittade hon inget jobb där hon kunde få nytta av sina kunskaper. Istället vikarierade hon som lärare. – De första tio åren hade jag ingen bra lön, man tjänade inte mycket som obehörig lärare, säger hon.

Det skulle dröja till mitten av 80-talet innan hon stod stabilt på arbetsmarknaden. Först med anställning som ekonom på en redovisningsbyrå, senare i 17 år på Röda korset. År 2006 kvitterade hon ut sin första pensionsutbetalning. – Man blir lite ledsen över att ha jobbat, kämpat och byggt upp ett nytt liv i ett annat land, men när pensionen kommer så ska man leva med mycket små marginaler, säger hon.

Latife Fegans analys är att hon har missgynnats av det pensionssystem som infördes på 90-talet. I det gamla systemet var det arbetslivets 15 mest

inkomstbringande år som avgjorde nivån på pensionen medan det nya systemet är baserat på hela livsinkomsten. – Jag tror att systemet måste ändras. Att pensionen grundar sig på livsinkomsten är inte bra för invandrare.

”Att pensionen grundar sig på livsinkomsten är inte bra för invandrare”

HON SÄGER ATT HON KLARAR sig men att hon tvingas förlita sig på sin son när det dyker upp större kostnader, ▲

Latife Fegan anser att hon missgynnats av Sveriges nuvarande pensionssystem.

”Äldre som har invandrat är bara undantagsvis representerade någonstans, vittnesmålen om deras situation hörs därför sällan i politiska sammanhang eller i media.”

till exempel en tandläkarräkning. Då räcker inte hennes egna pengar.

Under de första åren efter att hon gått i pension kunde hon dryga ut pengarna genom att ta uppdrag som redovisningskonsult. – Nu är jag 80 och pigg och fräsch, men ingen ger mig längre jobb.

Efter skatt får hon ut 15 000 kronor per månad vilket är ett belopp som kan få hennes svenska väninnor att reagera och säga att deras pension också är låg, kanske till och med ännu lägre. – Dålig pension är ett problem för många kvinnor, oavsett var de är födda, säger hon.

SAMBANDET MELLAN ATT HA invandrat och den ekonomiska situationen efter pensioneringen, är ett relativt lite uppmärksammat ämne. Forskare vid Göteborgs universitet har konstaterat att utrikes födda pensionärer står för majoriteten av all fattigdom bland äldre beräknat utifrån inkomster och tillgångar, trots att de bara utgör en liten andel av hela gruppen. (Se separat text.)

Att utrikes födda pensionärer har det sämre ställt än andra kan även anas i siffror från tjänsten Min Pension som drivs av staten och pensionsbolagen, och visar i vilken grad pensionen kompenserar bortfallet av gamla inkomster från arbete.

För den som är född i Sverige uppgår kompensationsgraden till 60 procent, medan utrikes födda i genomsnitt bara blir kompenserade för 50 procent av sin gamla inkomst.

Situationen syns ännu tydligare i statistik som Pensionsmyndigheten i våras tog fram för Sveriges Radios Ekoredaktions räkning. Siffrorna omfattade alla personer i Sverige som under 2019 var mellan 66 och 70 år gamla och som gått i pension efter 65 års ålder.

I genomsnitt har den som är född i Sverige 17 823 kronor kvar att leva på efter skatt. Motsvarande belopp för den utlandsfödda är 12 663 kronor.

Skillnaden uppgår alltså till mer än 5000 kronor per månad, en nivå som förvånade PRO:s förste vice ordförande Jan Andersson. – Jag trodde inte att skillnaderna mellan personer som är födda i Sverige och utlandsfödda skulle vara så stora som de faktiskt är. Och att de har så låga pensioner rent generellt sett, det trodde jag inte, sa han till Sveriges Radio.

– MÄNNISKOR FRÅN MELLANÖSTERN och Afrika har det tufft, konstaterar Hagi Farah som jobbade som medborgarvärd i Stockholmsstadsdelen Rinkeby-Kista i nästan 20 år innan han gick i pension 2019. Innan dess var han under cirka tio år engagerad i olika sociala projekt i sin tidigare hemkommun Nyköping.

Det kunskapsglapp Jan Andersson ofrivilligt illustrerar får en förklaring när man lyssnar på Hagi Farah:

Äldre som har invandrat är bara undantagsvis representerade någonstans, vittnesmålen om deras situation hörs därför sällan i politiska sammanhang eller i media. Ett konkret exempel som Hagi Farah framhåller är pensionärsråden som finns i de flesta kommuner runtom i landet och i Stockholms stadsdelar.

Hans eget förortsområde Rinkeby-Kista har drygt 51 000 invånare. 31 000, eller nästan 60 procent, av dessa är födda utanför Sverige.

Men ledamöterna som förmodas ge stadsdelens pensionärer inflytande och insyn i allmänna frågor som rör äldres levnadsförhållanden, heter Kurt, Mats, Yvonne, Karin, Roland, Kerstin, Britta, Cecilia, Anja och Kathy.

Ledamöterna kommer från PRO och andra pensionärsorganisationer och om något ger rådets sammansättning en bild av att dessa folkrörelser inte förmår spegla Sveriges befolkning. Hagi Farah

FOTO: TT

Hagi Farah, pensionerad medborgarvärd, efterlyser fler utrikes födda ledamöter i pensionärsråden. har därför föreslagit att representanter för olika etniska grupper ska få ta plats i pensionärsrådet.

Han har nu själv anmält intresse att ingå i rådet som representant för SKPF, den pensionärsorganisation han som tidigare kommunanställd har valt att vara medlem i.

Att äldre utrikes födda sällan representeras i de kommunala pensionärsråden innebär att det är mindre sannolikt att deras situation blir uppmärksammad. – Många utrikes födda har jobbat i Sverige i 10–20–30 år och om de kommer från Finland, England eller andra länder i Europa får de full pension. Kommer de istället från Mellanöstern eller Afrika räknas de inte, deras problem syns inte, säger Hagi Farah.

Själv vill han inte redogöra för hur hans egen ekonomi ser ut, men han säger att det är kärvt. Trots sin ålder har han

Fattigdom, ålder och födelseland hänger ihop

Tio procent av alla inrikes födda äldre var inkomstfattiga 2007 (sista året SCB förde statistik som gjorde jämförelserna nedan möjliga).

Den som har en disponibel inkomst som motsvarar mindre än 60 procent av medianen i befolkningen räknas som inkomstfattig.

För personer födda utanför Sverige uppgick andelen inkomstfattiga till 16 procent om de hade rötterna i ett höginkomstland (t ex Finland, Tyskland, Norge, USA), 24 procent om de kom från ett medelinkomstland (t ex Polen, Jugoslavien, Bosnien, Turkiet, Chile) och hela 44 procent om de fötts i ett låginkomstland (t ex Iran, Irak, Somalia, Thailand).

Ett annat mått på fattigdom är storleken på ett hushålls eller en persons tillgångar.

Om fattigdom både mäts utifrån inkomst och tillgångar på max 10 000 kronor, är överrepresentation av utrikes födda ännu tydligare.

Endast 1 procent av inrikes födda räknas som dubbelt fattiga. För de som är födda i andra höginkomstländer är andelen 4 procent, för de med rötter i medelinkomstländer är den 14 procent medan hela 33 procent av de som invandrat från låginkomstländer räknas som dubbelt fattiga.

Trots att utrikes födda endast utgör en liten andel av alla äldre i Sverige står de för majoriteten av all dubbel fattigdom.

Källa: Artikeln ”Fattigdom bland äldre handlar allt mer om utrikes födda” av Björn Gustafsson, Hanna Mac Innes och Torun Österberg, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Publicerad i tidskriften Ekonomisk debatt, 46, 2018.

fortfarande en familj att försörja – det yngsta av hans fyra barn är bara tolv. – En äldre som är född i Sverige har kanske kunnat jobbat och spara pengar och har eget hus eller lägenhet. Men många av oss som kommer från andra länder har inte det och vi har inte kunnat spara pengar.

FRÅGAN OM ÄLDRES PENSIONER behöver lyftas upp på alla nivåer, anser Patricia Valeria Labrana som sedan drygt ett år är ordförande i PRO-distriktet i Norra Älvsborg. – Inte minst PRO kunde jobba mer med det.

Under ett par decennier har hon varit partipolitiskt aktiv för Socialdemokraterna i sin hemkommun Trollhättan där hon suttit i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Precis som Latife Fegan hade Patricia Valeria Labrana redan studerat när hon kom till Sverige från Chile i början av 70-talet. I Sverige fortsatte hon utbilda sig och blev så småningom kostekonom vilket ledde till jobb inom bland annat Kriminalvården och sjukvården. Men under de första åren gick det trögare och hon var därför hänvisad till annat. – Jag har jobbat som lärare, som städerska, som allt möjligt.

Hennes pension uppgår idag till 18 000 kronor efter skatt, en nivå som motsvarar genomsnittet för pensionärer födda i Sverige. – Jag har inte haft några bekymmer. Men för de som kommer idag är det en katastrof. När jag kom kunde man städa några timmar på kvällarna, men de jobben finns inte idag. Det är det som är det stora bekymret, framför allt för kvinnorna.

PRO:S FÖRSTE VICE ORDFÖRANDE Jan Andersson blev verkligen överraskad när Ekot hörde av sig och presenterade siffrorna från Pensionsmyndigheten som visade att en person som är utrikes född i snitt har 5 000 kronor mindre i pension än den som är född i Sverige. – Det var första gången jag såg det svart på vitt, säger han.

Okunskapen – att inte ens han, som länge sysslat med pensionsfrågor, hade bilden klar för sig – är förstås en förklaring till att situationen

för äldre utrikes födda är en fråga som nästan aldrig blir belyst, inte heller av en organisation som PRO.

Men inget talar för att det ska fortsätta vara så, säger Jan Andersson. – Om vi tittar på PRO:s värdegrund så har inte etnicitet, ursprung eller religiös tro något att göra med de villkor som ska gälla. För PRO gäller att vi ska ha hyggliga villkor för alla pensionärer i Sverige.

Hur utrikes föddas pensioner ska stärkas är däremot en fråga som söker sitt svar. Systemet bygger på att tjäna in sin pension genom lång tid i arbetslivet. Den som är född i ett annat EU- eller EES-land kan ta med sig pensionen därifrån till Sverige – och vice versa – medan några sådana regler inte gäller för människor från andra länder. Då gäller istället att de måste ha bott i Sverige i minst 40 år för att få ut grundskyddet. – Så om du kommer från Syrien eller Iran och inte jobbar i 40 år utan kanske bara i 30, så får du ut en jättelåg pension.

Följden kommer att bli en växande grupp av fattigpensionärer, konstaterar Jan Andersson. – Det kommer att bli problem, jätteproblem, och jag har inte sett någon lösning på det. Jag är också rädd för att diskussionen i Sverige snarare utgår från uppfattningen att utrikes födda har det för bra.

UNDER VISSA OMSTÄNDIGHETER finns det nämligen möjlighet för utrikes födda att få undantag från regeln om att ha bott i Sverige i 40 år. Förra hösten lade den statliga garantipensionsutredningen dock fram sitt betänkande med ett förslag om att slopa denna särregel, vilket ligger i linje med förslag från Moderaterna och Sverigedemokraterna. (PRO och de övriga rikstäckande pensionärsorganisationerna SPF, RPG och SKPF har lämnat ett gemensamt remissyttrande, där särregeln dock inte uppmärksammas.)

Jan Andersson är klar över hur han ser på saken: – Det är alldeles åt skogen, det är att sätta människor i fattigdom under en del av deras liv. – Att leva på grundskyddet ger inget liv i lyx och när diskussionen handlar om personer som inte har utländsk bakgrund så är det ingen som säger att det är mycket, utan att det är lite. Det är upprörande att du bara för att du har annan härkomst inte skulle kunna ta del av detta grundskydd, trots att du kanske har jobbat 30 år i Sverige. ●

Patricia Valeria Labrana är ordförande i PRO Norra Älvsborg.

”Jag är också rädd för att diskussionen i Sverige snarare utgår från uppfattningen att

PRO:s förste vice ordföutrikes födda har det för bra” rande, Jan Andersson.

FOTO: ANNELI NYGÅRDS FOTO: PRIVAT