Sex & relationer

Varför är det så svårt att bryta gamla mönster?

Varför är det förenat med så mycket skuldkänslor att försöka ändra på traditioner?

Vi är fem kvinnor mellan 65 och 70 år, som träffas en gång i månaden. Vi äter och dricker gott – vi har känt varandra i många år. Vi turas om att ha värdinneskapet. Från början hade vi ibland ganska avancerade maträtter, men med tiden har vi gjort det enklare. Man orkar ju inte lika mycket längre. Huvudsaken är att umgås och ha givande diskussioner.

Senast vi sågs blev det mycket prat om kommande jul och nyårshelger och en del uttryckte oro över hur traditionerna skulle upprätthållas eller om man skulle våga bryta gamla mönster. Det handlade om mat man alltid brukade laga och umgänget med barn och barnbarn.

När vi diskuterat en stund vände vi på det hela och talade om hur vi skulle vilja ha firandet, var och en. Det blev ganska olika beroende på personliga omständigheter, som hur stor familjen var, storlek på bostad, kommunikationer och hälsa. Alla var överens om att vi ville ha mer tid och ork för umgänge istället för matlagning och planering.

Hur tar man upp ett sånt här samtal med de vuxna barnen utan att bli osams?

SVAR: Tack för ditt brev vars innehåll alltid blir aktuellt inför högtider, och ledigheter.

Den som tar initiativ till att tala om traditioner blir ofta förvånad över att den övriga familjen, eller anhöriga, också har tänkt på nödvändiga förändringar, men inte haft mod att ta upp samtalet. Försök att vara rak och berätta hur du/ni skulle vilja ha det. Det är en bra utgångspunkt för en eventuell kompromiss. Ta det lugnt med städning och matlagning, spara på krafterna. Kanske vill de yngre familjerna ha en lugn julafton bara med den egna familjen, inte åka runt till flera ställen.

Kan man träffas en mellandag och göra en gemensam aktivitet istället, besöka ett museum, spela bowling mm?

Om man ska äta julmiddag är knytkalas en bra modell där varje familj tar med någon rätt. Det finns oändliga möjligheter att arrangera umgänget med nära och kära så att det blir bra för alla parter.

Skuldkänslor är ingen bra grund för kärleksfull samvaro, men planera och informera i god tid.

Hur får jag stöd i mitt nya liv som homosexuell?

Jag är en man på 69 år som levt i garderoben, som man uttrycker det, i hela mitt liv.

Jag gifte mig ung och fick barn, det var det som förväntades av omgivningen, men även av mig själv. Min fru var en bra människa och vi levde ett stillsamt familjeliv, barnen blev vuxna och flyttade hemifrån.

Har alltid känt att jag haft en längtan efter något annat men inte vågat sätta ord på det. Min fru och jag hade ett bra liv, utan fysisk attraktion dock, men det funkade ändå för oss båda.

För ett år sedan blev min fru allvarligt sjuk och gick hastigt bort. Jag saknar henne mycket. Vi hade ett bra kamratäktenskap och det blev tomt.

Jag har ingen erfarenhet av hur man söker bekantskap med andra homosexuella män och behöver lite råd.

Jag längtar efter kärlek, ömhet och närhet och vet inte vart jag ska vända mig.

SVAR: Tack för ditt brev som berörde mig djupt. Tyvärr delar du denna erfarenhet med många män, och lesbiska kvinnor, som är lite äldre. Det har varit, och är fortfarande, ett tabu med homosexualitet, även om det hänt mycket de senaste 20 åren.

Jag råder dig att ta kontakt med RFSL, som är en rikstäckande organisation för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter. I många städer har RFSL lokalkontor där man kan få kontakt, men man kan också kontakta RFSL:s förbundskansli.

På nätet kan du söka på seniorverksamhet inom RFSL som i år prioriterar åldersrika. Det finns en Salong senior podd, som du kan lyssna på.

Jag önskar dig all lycka till i sökandet efter nya kontakter!

Du får alltid vara anonym

Om du skickar din fråga i ett brev vidarebefordras det direkt till mig utan att läsas av någon annan. Jag har sekretess och alla brevskrivare kommer att vara anonyma i tidningen oavsett om frågorna skickas via brev eller mejl. På grund av sekretessen kan jag inte ta på mig att förmedla brev till andra brevskrivare.

MARGARETA NORDEMAN

legitimerad psykoterapeut och auktoriserad sexolog. FRÅGA MIG OM SEX OCH RELATIONER: mejla propensionaren@ pro.se eller skicka ett brev till ”Fråga om sex och relationer”, PROpensionären, Box 3274, 103 65 Stockholm. Skriv ditt namn, adress och ditt telnr. Det är bara jag som kommer att läsa ditt mejl eller ditt brev. Jag besvarar ett urval av de frågor jag får.