Åke Persson

Vi på tidningen

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Åke Persson ake.persson@pro.se

AD/Layout: Mia Z Källberg mia.kallberg@pro.se

Redaktör: Marianne Broddesson marianne.broddesson@pro.se

Webbredaktör/ Redaktionsassistent: Cecilia Corfitsen propensionaren@pro.se

Redaktionen: Telefon: 08-701 67 09 Telefontid kl 10.00-11.00 Postadress: PROpensionären, Box 3274, 103 65 Stockholm

Medlemsfrågor & adressändring:

Telefon: 08-701 67 00 PROpensionären, din medlemstidning från PRO, utkommer med 8 nr per år och distribueras enligt principen en tidning

per hushåll.

Redaktionen ansvarar ej för insänt, icke beställt material. Medlem i Sveriges Tidskrifter. TS-upplaga: 266 500 SVANENMÄRKET (juli 2019–juli 2020) Repro: Lotta Lundin Tryckeri: V-TAB, Vimmerby 2021 Miljömärkt trycksak 3041 0083 ANNONSER: Annonssäljarna 08-21 97 27 info@annonssaljarna.se Robert Sundqvist: Tel: 070-929 79 21. robert.sundqvist@annonssaljarna.se Stefan Källman Mobil: 070-787 22 43 E-post: stefan.kallman@annonssaljarna.se

Pssst!

Du har väl inte missat att PROpensionären har en egen sida på Facebook? Sök på "Tidningen PROpensionären", och ta del av alla spännande uppdateringar, läs andra medlemmars kommentarer och skriv själv vad du tycker och tänker.

Det kan gå riktigt hett till även i boule

FÖR SISÅDÄR 20 ÅR SEDAN läste jag om ett boulesällskap med pensionärer, inte inom PRO, där det spårat ur rejält. Två äldre kvinnor hade med sparkar och slag attackerat andra på banan. Dispyten gällde vilka som skulle få vara med och spela.

Lite överraskande, men det är just därför jag lagt incidenten på minnet. Det här visar nämligen att det kan gå riktigt hett till även i en på papperet så pass fridsam sport som boule.

Schack är ett annat exempel, där jag kan bidra med ett eget vittnesmål. I nedre tonåren brukade jag spela schack med en kompis, vi kan kalla honom Hasse. Nämnda Hasse vann varje gång vi spelade. Och varje gång han gjort min kung matt fnissade han belåtet – på ett mycket provocerande sätt.

Jag behöll dock såväl lugnet som humöret, och när jag efter något år av ständiga nederlag äntligen lyckades besegra honom visade det sig att Hasse var en lika dålig förlorare som vinnare. Med en häftig svepning med handen över brädet sopade han ner alla pjäserna så att de sprätte över rummet, sedan tog han brädet och slängde det i väggen. Därefter gick han hem – allt medan jag fnissade glatt. NU SKA JAG ERKÄNNA ATT JAG, som normalt sett betraktar mig själv som en fridfull man, ingalunda har en historia av behärskning när det kommer till sport, och särskilt då bollsport. Jag vet inte hur många Stellan Bengtsson Mark V-racketar jag slagit av mot pingisbordet i vrede över en missad boll.

Vidare har jag i yngre år med flit

demolerat ett stort antal badmintonracketar. De lämpar sig ju, med sin relativt klena konstruktion, utmärkt för att knäcka över ena knät, ställa sig på och böja skaftet uppåt tills det går av eller bara dunka i någon bänk och sedan kasta i första bästa soptunna i badmintonhallen. MEN HÖJDPUNKTEN – eller bottennappet, beroende på hur man ser det – i min karriär som materialförstörare inföll nog en gång när jag spelade minigolf med en kompis. Jag ledde stort men missade alla slag på sista hålet. Ursinnig lyfte jag klubban över huvudet och 1, 2, 3 – bryt! drämde den med full kraft i marken, varpå själva klubbhuvudet lossnade och med en backspinn singlade iväg 10–15 meter genom luften. Lyckligtvis fanns inga andra spelare i närheten. Det gjorde däremot ägaren till golfbanan. Han stod två meter snett bakom mig, troligen ditlockad av mina svordomar. Så det var bara att öppna plånboken och betala, med löftet att aldrig mer komma tillbaka. Numera vet jag dock att kontrollera mig, så vill ni bjuda in mig till ett parti boule är det riskfritt. Läs gärna mer om hur trivsamt PRO Sölvesborg har det när de spelar boule, på sid 14. TILL SIST vill jag och hela redaktionen önska er alla en härlig sommar. Vi ses igen den 3 september. ●

FOTO: ANNELI NYGÅRDS