Sex & relationer

Reaktioner på mitt svar i nr 5

Jag vill börja med att tacka för engagemanget för innehållet på min sida i PROpensionären. Det har kommit en del synpunkter på mitt svar i nr 5 och jag förstår att jag inte varit tillräckligt tydlig med min ståndpunkt och att det uppfattas som att jag lägger skulden på en ung kvinna för en mans beteende, vilket absolut inte var min mening.

Enligt brevet var barnbarnet en vuxen kvinna, däremot stod inget om hennes ålder, vilket är en skillnad beträffande hur mycket hjälp hon eventuellt behöver för att få hjälp att sätta en gräns.

Hon har ingen som helst skuld i att en man närmar sig henne i, som i brevet till mig beskrivs som ett sexuellt närmande, dock inget övergrepp.

Jag vill uppmuntra henne till att hon har all rätt att försvara sig. Det som komplicerar vad som hänt är att mannen har funnits med som en snäll och rolig farbror genom hennes barndom och plötsligt visar ett annat intresse för henne.

Ansvaret på detta närmande ligger helt hos mannen och han har inte varit lyhörd för hennes reaktion. Han behöver få veta det olämpliga i hans närmande.

Jag har haft många kontakter med kvinnor som blivit utsatta för allt från sexuellt tafsande till regelrätta sexuella övergrepp och jag har aldrig lagt skulden på kvinnan, men jag har försökt att de ska bli starka i att våga försvara sig, ex med ett kraftfullt nej! Det betyder inte att jag skuldbelägger kvinnor som råkar ut för detta. I en bättre värld skulle små pojkar uppfostras till att lyssna och känna in vilket svar de får i en kontakt.

I denna situation tänker jag att det vore bra om mor-/farföräldrarna tar ett samtal med den äldre manliga vännen o talar om att den unga kvinnan tog illa upp och att det inte får upprepas. Detta under förutsättning att den unga kvinnan tycker att det är bra.

Vi kvinnor behöver stötta varandra i att reagera på oönskade beteenden. Hela Metoo-rörelsen visar på att vi behöver stärka varandra för att sätta gränser.

Utvecklingen har sprungit ifrån mig

?Jag känner mig så fruktansvärd ensam. Jag är 80+, min man dog för ett halvår sedan och det känns som en stor del av mig också dog. De senaste 20 åren levde vi väldigt tätt och gjorde i stort sett allt tillsammans. Han skötte ekonomin, allt tekniskt och kontakter med samhället. När han dog blev det uppenbart för mig att jag inte hängt med i utvecklingen av det digitala samhället. Min dotter får nu hjälpa mig med allt, betala räkningar, fixa ny telefon – som jag inte kan hantera – handla och köra mig till sjukvård och annat.

Jag vet inte hur jag ska komma vidare, många dagar önskar jag bara att få dö.

Vissa dagar kan jag må lite bättre och har då kraft att gå ut och gå en sväng.

Jag blir tacksam när vänner hälsar på, men besöken glesnar efter en tid.

SVAR: Tack för ditt brev och att du trots allt orkat skriva.

Du behöver beställa tid hos din husläkare. Min bedömning är att du är deprimerad och att du behöver medicinsk hjälp för att kunna göra något åt din situation. Jag tror tyvärr att många äldre, både män och kvinnor, kan känna igen sig i att man förlitat sig på att makan/maken haft det mesta ansvaret för allt från matlagning till ekonomi. Man får göra ett aktivt val – ska jag ge upp och utgå ifrån att mina närmaste ska göra allt åt mig eller ska jag börja lära mig det jag behöver för att vara så självständig som möjligt.

Samhället kan bidra med hemtjänst, färdtjänst och ledsagare, som följer med till affären exempelvis, men inställningen att lära sig nya saker som är viktigt i ett självständigt liv, det kan bara komma inifrån en själv. Men först behöver du komma ur din depression. Det blir också svårt för både nära och kära, och goda vänner, att orka umgås och att vara den som står för det positiva. Risken finns att de slutar att höra av sig.

Jag önskar dig kraft att ta tag i din situation.

Du får alltid vara anonym

Om du skickar din fråga i ett brev vidarebefordras det direkt till mig utan att läsas av någon annan. Jag har sekretess och alla brevskrivare kommer att vara anonyma i tidningen oavsett om frågorna skickas via brev eller mejl. På grund av sekretessen kan jag inte ta på mig att förmedla brev till andra brevskrivare.

MARGARETA NORDEMAN

legitimerad psykoterapeut och auktoriserad sexolog. FRÅGA MIG OM SEX OCH RELATIONER: mejla propensionaren@ pro.se eller skicka ett brev till ”Fråga om sex och relationer”, PROpensionären, Box 3274, 103 65 Stockholm. Skriv ditt namn, adress och ditt telnr. Det är bara jag som kommer att läsa ditt mejl eller ditt brev. Jag besvarar ett urval av de frågor jag får.