9789162299118

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA Kristina Höök

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA

En skrivande och läsande förskola riktar sig till pedagoger och blivande pedagoger i förskolan. Syftet med boken är att ge en bred bild av hur förskolebarn kommunicerar genom skriftspråket och hur förskolans pedagoger kan stödja denna kommunikation.

I den första delen av boken beskrivs de bakomliggande kunskapsteorierna, skriftspråkets utveckling och konstruktion samt hur barn utvecklar sitt språk och i synnerhet sitt skriftspråk.

I bokens andra del beskrivs olika metoder och arbetssätt för att arbeta med skriftspråket i förskolan och här ges många konkreta exempel och förslag.

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA KRISTINA HÖÖK

(9911-8) www.bonnierutbildning.se

BONNIERS omslag skrivandesm+%D1.indd 1

10-09-06 12.06.01

Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se

Bonnier Utbildning Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-696 86 00 Telefax: 08-696 86 10

Grafisk form och omslag: Karin Gandini / Gandini Forma Bilder sid 19, 46, 65, 78, 98, 101, 115,150,155,164: Christian Gandini / Gandini Forma Bilder sid 52, 101: Ann de Bourgh Övriga bilder: Kristina Höök Redaktör: Ann de Bourgh och Agneta Lindh Wennefjord

En skrivande och läsande förskola ISBN 978-91-622-9911-8 © 2010 Kristina Höök och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan.

Första tryckningen.

Kopieringsförbud!

etta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera D för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter ellerfängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

2

Printed in Lettland by Livonia Print, 2010.

skrivande 2-21 .indd 2

10-09-06 13.04.26

Innehåll Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Uppdrag och kunskapssyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Skriftspråkets utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Att läsa och skriva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Att utveckla ett språk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Att utveckla ett skriftspråk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Att lära sig läsa i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Att lära sig läsa i Nya Zeeland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 En skriftspråkande miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Verktyg för meningsskapande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Skriftspråket och leken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Böcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 Barns värld - en digital värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Ett livslångt lärande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171

4

skrivande 2-21 .indd 4

10-09-06 13.04.27

skrivande 2-21 .indd 8

10-09-06 13.04.27

1 InleDnInG I den här boken vill jag ta med läsarna på en resa in i en spännande värld,

nämligen förskolebarnens skriftspråkande. Den svenska förskolan har en historia där

skriftspråket har haft en mycket undanskymd plats. Ofta har förskolebarnens första skriftspråkande tagits för given, eller också har den setts som en förberedelse för den verkliga skriftspråksutvecklingen, som man menar äger rum i den obligatoriska skolan.

Den starka kopplingen mellan skolstart och lässtart, som har funnits sedan småskolan infördes i Sverige på 1800-talet, lever till stor del kvar, trots att skriftspråket har en helt annan betydelse i dagens samhälle och trots att förskolans läroplan ålägger oss att arbeta med skriftspråket.

En stor del av den litteratur som tar upp den tidiga skriftspråksutvecklingen är skriven av lärare och forskare med erfarenheter främst från grundskolans värld. Deras skolperspektiv har inte hjälpt till att skingra osäkerheten, utan snarare bekräftat att detta inte är någonting för oss i förskolan. Den litteratur som har ett förskoleperspektiv tar oftast upp ett specifikt arbetssätt, det som författarna själva har prövat och tror på. Syftet med denna bok är att ge en bredare bild av hur förskolebarn kommunicerar genom skriftspråket.

9

skrivande 2-21 .indd 9

10-09-06 13.04.27

2 UPPDRAG OCh KUnSKAPSSYn I dagens svenska samhälle

är skriftspråket ett mycket viktigt

kommunikationsmedel. I allmänhet kommer barn i kontakt med och använder skriftspråket redan som förskolebarn.

• Linn är knappt 2 år och vet exakt vilken sång som kommer upp, när • • • • •

hon bläddrar i sin sångbok.

Vid frukostbordet vill Olivia 2 år också ha en del av morgontidningen. ”Ja åsså läsa”, säger hon.

Max får hålla i komihåglappen när han är med i affären. Han har ofta synpunkter på vad det står, som till exempel köttbullar och glass.

Petter 3 år skriver för första gången, med viss hjälp, adresserna på sina julklappspaket och ingen får fel julklapp.

Alex är bara 3 år, men kan redan klicka vidare på ett flertal dataspel.

Lisa är på promenad med sin farfar. Vid varje skylt måste de stanna och läsa vad det står. Farfar hade ingen aning om att det fanns så mycket skyltar i vår omgivning.

13

skrivande 2-21 .indd 13

10-09-06 13.04.39

• Ahmed står och väntar på bussen med sin pappa. För varje buss som • • • •

kommer frågar han vad som står på den och vart den går.

Zahra 4 år är på semester med sin familj i London och har blivit utlovad ett besök i en stor leksaksaffär. ”Där står det leksaksaffär”, säger hon och pekar på en skylt till just en leksaksaffär.

Maryama 4,5 år älskar att dansa till musik. Hon har säker ett tjugotal skivor hemma, och hon vet exakt vad som finns på varje skiva.

När Leah och hennes syskon ska gå och lägga sig får de välja varsin bok till godnattsagostunden.

I Eskils familj hör det till rutinerna vid måltiderna att kolla om det står någonting nytt på mjölkpaketen.

Listan med exemplen på hur förskolebarn använder skriftspråket i sin familj skulle kunna bli hur lång som helst. För mig är det självklart att barnen ska få möjlighet att kommunicera med hjälp av skriftspråket på samma sätt i förskolan. Enligt förskolans läroplan är detta någonting som vi också är ålagda att göra.

Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta tillvara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen.

1

Läroplanens mål är utformade som mål för pedagogerna att sträva mot i sitt pedagogiska arbete. Det finns däremot inga mål som ska uppnås för varje barn, exempelvis att barnet ska ha kommit till en viss nivå när det slutar i förskolan. Detta gäller också för arbetet med skriftspråket.

14

skrivande 2-21 .indd 14

10-09-06 13.04.39

74

skrivande 56-83.indd 74

10-09-06 13.07.33

7 ATT LÄRA SIG LÄSA I SVERIGE Tänk dig att du levde i Sverige i slutet av 1600-talet. Som de flesta i

landet bodde du antagligen på landsbygden och arbetade i jordbruket. Det fanns ingen

elektricitet, och därför var det rätt mörkt under vinterhalvårets eftermiddagar och kvällar. Det fanns inga tåg, bilar eller flyg, och du hade därför knappast varit längre bort än till närmaste stad. På gården fanns en psalmbok, en katekes och kanske en bibel, men inga andra böcker eller tidningar. I den närmaste storstaden fanns en skola, men den var bara till för prästernas och borgarnas barn. Ändå kunde du läsa.

Vid 1600-talets slut, 150 år innan folkskolan infördes, kunde majoriteten av den svenska befolkningen läsa. Enligt 1686 års kyrkolag var det läsplikt för alla. Det var Martin Luther som ville att folket självt skulle kunna läsa texter, eftersom det bibliska ordet skulle vara rättesnöret, både för tron och för livet. Det var husfaderns ansvar att se till att alla i storfamiljen kunde läsa, och oftast blev det en uppgift för någon äldre 75

skrivande 56-83.indd 75

10-09-06 13.07.34

kvinna i familjen. Det fanns kringresande lärare, men de var i fåtal. Kyrkan hade en viss undervisning, men den hade framförallt en kontrollerande funktion genom konfirmation och husförhör. De som inte kunde läsa fick inte konfirmeras, inte delta i nattvardsgemenskapen, inte gifta sig och inte fostra barn. 42

När folkskolan infördes år 1842 var syftet inte att lära barnen att läsa, för det

räknade man med att de lärde sig i familjen, utan att fostra och bilda. Det var till och med så att läskunnighet var ett inträdeskrav för att få börja i folkskolan. Men det visade sig ganska snart att läskunnigheten hos eleverna inte var tillräcklig. Den begynnande industrialismen medförde att storfamiljen splittrades och att de vuxna arbetade alltmer utanför hemmet. Detta gjorde att familjen inte längre klarade av läsundervisningen på egen hand. År 1858 infördes därför småskolan, med huvudsyfte att lära barn att läsa och skriva. Till skillnad från länder som England och Italien har skolstarten i Sverige sedan dess kopplats samman med lässtarten.

Metoderna för läsinlärning hade till en början stora variationer, och de var inte

alltid så lyckade. En vanlig metod var den så kallade bokstaveringsmetoden, som innebar att barnen först skulle upprepa bokstavens namn, därefter stavelsen och sist ordet. Det kunde se ut så här: be-a säger ba, ge-a säger ga, ärr-e säger re, säger bagare. Katekesen fungerade till en början som en läsebok. Det fanns visserligen några ABC-böcker, men de var främst riktade för hemmabruk i de övre samhällsklasserna. År 1868 kom den första egentliga läsläran, Läsebok för folkskolan.

43 Syftet

med de första läslärorna var

främst att ge läsupplevelser, och många som gick i skolan i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet har vittnat om vilken stor betydelse läseboken hade för dem.

Någon skrivundervisning hade knappast förekommit tidigare, den kom tillsammans med folkskolan. Men under lång tid fortsatte läsundervisningen att gå före skrivunder-

”

visningen.

be-a säger ba, ge-a säger ga ärr-e säger re, säger bagare

76

skrivande 56-83.indd 76

10-09-06 13.07.34

NYA METODER Åren runt förra sekelskiftet var en progressiv period med många nya pedagogiska idéer som skulle hjälpa till att forma den moderna människan. Ljudmetoden blev allt vanligare, och efter några årtionden blev denna läsinlärningsmetod den dominerande metoden i den svenska folkskolan. Den svenska ljudmetoden utvecklades så småningom till en steg-för-steg-metod. Barnen fick lära sig en bokstav i taget, och ordningen av bokstavsinlärningen var viktig. De fick börja med enkla bokstäver som s, o och l. Med enkla menas att de inte går att blanda ihop med andra bokstäver, och att de inte representerar alltför många olika ljud. När barnen kunde några bokstäver skulle de ljuda samman dessa till enkla enstaviga ord, som ”os” och ”sol”. Steg för steg ökade svårigheterna, och i slutet på första skolåret hade läraren i allmänhet gått igenom alla bokstäver. Detta arbetssätt påverkade läslärorna, som mer och mer underordnade sig ljudmetoden, vilket gjorde att tekniken blev viktigare än innehållet. Resultatet blev läsläror som inte längre erbjöd samma stimulerande och roliga läsning som tidigare.

Det kom så småningom reaktioner på de alltför metodiska läslärorna. För många

barn representerade de en främmande värld, vilket gjorde att de fick svårt att komma igång med sitt läsande. En pedagog som reagerade var Ulrica Leimar. Leimar utvecklade under 1970-talet en metod som kallades LTG-metoden.

44

LTG står för läsning

på talets grund, och utgångspunkten för arbetet med skriftspråket var barnens talspråk.

Leimar ansåg att fonetiskt lätta ord som os och vis kan vara mycket svårare att läsa än komplicerade ord som astronaut, eftersom de förra ligger längre ifrån barnens vardagsspråk. I stället för att använda läsläror lät hon barnen diktera och skriva egna texter, vilket blev till en bra grund för att laborera med skriftspråket på olika sätt. Texterna skrevs ofta i grupp, eftersom gruppens sammanlagda ordförråd alltid är större än de enskilda barnens. Genom samtal och gemensamt skrivande fick barnen på så sätt en allmän språkstimulans. Innehållet i läsningen kom alltmer i fokus, och genom att utgå från barnens texter fick läsningen också inslag av helordsläsande. Ljudmetoden fanns kvar, men barnen fick själva bestämma i vilken ordning de skulle lära sig bokstäverna.

På det här sättet blev undervisningen mer individualiserad och varierad, och inte ren träning som den stundtals hade varit.

77

skrivande 56-83.indd 77

10-09-06 13.07.34

78

skrivande 56-83.indd 78

10-09-06 13.07.38

LTG-metoden var under en period mycket populär, men den fick också utstå kritik från olika håll. Några tyckte att metoden innehöll för lite träning av avkodningsförmågan, medan andra ansåg att texterna inte var så barncentrerade som de påstods vara. Det finns inte så många som använder metoden fullt ut längre, men den har helt klart påverkat läsinlärningen i den svenska skolan.

Det finns ett stort intresse i Sverige för den helhetssyn på skriftspråksinlärning som

utmärker bland annat skriftspråksundervisningen i Nya Zeeland. (Mer om detta arbetssätt i nästa kapitel) En övergång till en sådan helhetssyn betyder inte att den svenska skolan måste överge ljudmetoden. Det är snarare en missuppfattning att det skulle vara så. Ljudmetoden är en bra metod för att lära ut sambandet mellan tecken och ljud, det som utgör själva grundidén i vårt skriftspråk. Många lärare har stora kunskaper om metoden, och det vore mycket olyckligt om dessa kunskaper som har utvecklats under många år skulle försvinna. Men avkodning är bara en del av den skriftspråkskompetens som barn behöver utveckla i vårt skriftspråkssamhälle.

FÖRSKOLAN OCH SKRIFTSPRÅKET De första småbarnsskolorna i Sverige, det vill säga verksamhet för barn i förskoleåldern, startade på 1830-talet enligt förebild från industriområden i England. Småbarnsskolorna var avsedda för barn från fattiga familjer, vilka inte själva klarade av omsorgen och fostran av barnen. Ett syfte med småbarnsskolorna var att förbereda barnen inför folkskolan, och som en följd av detta fick det skrivna språket stor plats.

När småskolan infördes år1858 tog den över småbarnsskolans läroplan och fick

monopol på läsinlärningen. 45 Detta berodde främst på förskolans idéer om att ta tillvara barns naturliga behov och att lära genom lek, men det hängde också ihop med den metod för läsinlärning som utvecklades i skolan. Den svenska ljudmetoden kräver en viss mognad hos barnet, och kunskap hos läraren. I förskolan trodde vi att läsinlärningen inte var någonting för oss. Vi trodde att barn som lärde sig läsa redan som förskolebarn riskerade att lära sig läsa på ett felaktigt sätt, och att de fick tråkigt i skolan.

Vi ansåg att förskolebarn inte var mogna för skriftspråket, att barn måste få vara barn, och att skriftspråket kunde stjäla tid från den viktiga leken. Tyvärr lever många av dessa myter kvar än i dag.

79

skrivande 56-83.indd 79

10-09-06 13.07.40

När småbarnsskolorna år 1858 lämnade över ansvaret för skriftspråksundervisningen till småskolan blev den kvar på några småbarnsskolor, bland annat i Karlskrona. Alltsedan dess har det också funnits pedagogiska inriktningar och enskilda förskolepedagoger som har lyft upp skriftspråket i förskolan. Inom montessoripedagogiken startar pedagogerna med skriftspråket redan med treåringarna.

En av dem som har försökt få in skriftspråket redan i förskolan är språkforskaren

Ragnhild Söderbergh. Under sin forskning stötte hon på Cadmus. 46 Cadmus är pseudonym för hovpredikanten och pedagogen Israel Gustaf Wänman, vilken levde i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Han var mycket intresserad av barns utbildning, och försökte förmedla den moderna pedagogiken från övriga Europa till Sverige. År 1800 gav han ut en bok om små barns läsning, Julklapp af Cadmus– eller Lättaste Sättet

att lära Barn läsa. Han beskrev en metod där skriften introduceras genom lek med ordlappar redan när barnen lär sig tala. Cadmus var verkligen före sin tid, genom att understryka i sin lilla skrif t att allt måste ske på lek. En av de förskolor som har prövat

Allt måste ske på lek Ragnhild Söderberghs idéer är Öjaby förskola i Växjö. Den har gått i spetsen för de förskolor som arbetar med ordlappar. (Mer om lek med ordlappar i kapitel 11)

Nu har pedagogerna i den svenska förskolan sysslat med skriftspråket i många

år. Högläsning har ända sedan Fröbels tid ansetts som en mycket viktig aktivitet i förskolan.

80

skrivande 56-83.indd 80

10-09-06 13.07.40

Förskolepedagogerna har inte bara läst, utan också låtit barnen bearbeta innehållet i texterna genom temaarbeten, dramatiseringar, musik samt bild och form. Andra aktiviteter med inslag av skriftspråk har varit lek och övning med pussel och spel. Under en period på 1980-talet var det vanligt med så kallade skolförberedande aktiviteter, och bland dessa fanns en del inslag av skriftspråk. Att lära sig att skriva sitt namn själv var ett sådant inslag. Många förskolor har haft alfabetsbilder och andra texter som riktar sig till barnen uppsatta på väggarna. Förskolebarnen har fått se sina pedagoger använda skriftspråket i olika sammanhang, och pedagogerna har lotsat in barnen i det skrivna språket genom att bemöta barnens intresse för skriftspråket på olika sätt. Många förskolepedagoger har följaktligen gjort en hel del för att stimulera barnens skriftspråksutveckling. Men de har inte riktigt räknat det som skriftspråksaktiviteter, och det har varit accepterat att välja bort det mesta utom möjligen högläsning.

I läroplanerna för de allra första småbarnsskolorna på 1830-talet får det skrivna

språket stor plats. När småskolan infördes försvann skriftspråket i anvisningarna för förskolan. Barnstugeutredningen som kom år 1972, och som revolutionerade mycket inom förskolan, tar i stort sett inte upp någonting om skriftspråket, förutom vikten av att ge barnen en allmän språkstimulans genom litteraturläsning.

47

Först i det peda-

gogiska programmet för förskolan som kom år 1987 talar man om skriftspråket, men främst som en förberedelse för den kommande läs- och skrivutvecklingen. De barn som är mogna och intresserade av att börja läsa och skriva ska få stöd och hjälp med detta redan i förskolan. 48 I den nuvarande läroplanen Lpfö 98 har skriftspråket återigen fått en viktig plats.

Förskolan ska sträva efter att varje barn • utvecklar

intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner

• utvecklar

intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa. 49 81

skrivande 56-83.indd 81

10-09-06 13.07.40

122

skrivande 108-135.indd 122

10-09-06 13.21.42

11 SKRIFTSPRÅKET OCH LEKEN Ett vanligt argument mot att arbeta med skriftspråket i förskolan är att det skulle ta tid från leken. Detta är ett mycket viktigt argument. Leken är barns sätt att erövra omvärlden och är därför den allra viktigaste aktiviteten i förskolan. Men leken i förskolan är hotad av mycket: scheman, rutiner och aktiviteter av olika slag. Ett vanligt försvar mot påståendet att skriftspråket skulle ta tid från leken, är att barnen får lära sig läsa och skriva i lekens form. Detta måste vi se upp med ännu mer. Genom att lära på lek kan man lära ut nästan vad som helst! Det kan dölja ett ganska lärarstyrt arbetssätt, där leken tappar mycket av sin funktion som uttrycksmedel för barnen.

123

skrivande 108-135.indd 123

10-09-06 13.21.43

SKRIFTSPRÅKET I LEKEN Vygotskij ser lek som en mycket viktig stimulans för barns lärande och då inte minst för det lärande som innefattar nyskapande. I leken kan barnet både återskapa verkligheten för att förstå den och använda sina erfarenheter på nya sätt. Barnets uppmärksamhet flyttas från det verkliga och uppenbara till det möjliga. Handlingen bestäms istället av idéer och föreställningar. En stol är inte längre en stol utan en bil, och barnet är inte längre ett barn utan en bilförare på väg till havet för att bada. Förutom att leken i sig är en kreativ process får barnet en modell för hur det rent generellt kan använda sina erfarenheter och kunskaper på nya sätt. 66

Barn som har en stimulerande skriftspråksmiljö runt omkring sig och som dras in

i denna, kommer själva att ta in skriftspråket i sin lek. De kommer att använda skriftspråket i rolleken, i konstruktionsleken, i regelleken och i annan lek. De kommer att leka affär, kiosk, bank, kontor, resebyrå, bibliotek, skola, tåg, flyg, polis, sjukhus, restaurang, arbetsförmedling, bibliotek, teater och cirkus. De kommer att använda biljetter, pengar, förpackningar, kassaapparater, streckkodsläsare, blanketter, datorer, affischer, matsedlar, recept, lånekort och böcker.

Förskolans pedagoger har en viktig uppgift att stödja denna lek genom att se till att

det finns tid, plats och material, samt genom att på olika sätt delta i leken. Ett bra sätt, framförallt i förskoleklasser, är att ha en fast lekhörna som är inriktad på literacitetshändelser. Under året kan hörnan förvandlas från affär till sjukhus, för att därefter bli kontor eller bilverkstad. Grundmaterialet är även för den här leken papper och penna.

Med detta kan man göra mycket lekmaterial själv, och då blir tillverkningen en skriftspråksstimulerande aktivitet i sig. Leksaksmarknaden har en del material, som kassaapparater och leksakspengar. Det finns också mycket material omkring oss bara vi får upp ögonen för det. Om alla i en förskola sparar och tar med sig sina biljetter från sommarens semesterresor får barnen utan kostnad ett roligt och skriftspråksstimulerande material för sin rollek. Leken ska avspegla barnens verklighet, men hur gör vi egentligen när vi leker affär i förskolan? Leker vi gammaldags lanthandel eller modernt snabbköp med rullband och streckkodsläsare?

I leken får barnen använda och pröva de föreställningar och de kunskaper de har om

skriftspråket. Barn som inte har så mycket erfarenhet av skriftspråksanvändande lockas 124

skrivande 108-135.indd 124

10-09-06 13.21.43

att ta rollen som läsare och skrivare. I leken är det skriftspråkets funktion som är det viktigaste, det vill säga hur vi använder skriften i olika situationer. Indirekt har förstås även innehållet och formen betydelse. Det är inte bara barnen som lär sig av varandra.

Som pedagoger kan vi lära oss mycket om hur barn tänker om skriftspråket genom att vara med och leka, eller genom att observera leken.

Jag har sett många exempel på hur skriftspråket kan ingå i leken. Här är några av dem: När mina syskonbarn Anton och Petter var i förskoleåldern ingick det i rutinerna när de hälsade på att vi skulle leka tåg.

Leken började med att vi radade upp alla husets stolar och placerade mina mjukdjur och dockor i detta ”tåg”. I en plåtlåda hade vi under åren samlat hemmagjorda biljetter och biljetter från resor, samt leksakspengar och lite andra tillbehör. Ibland behövde vi komplettera och då tog leken en paus för en stunds skapande. Leken fick härigenom automatiskt flera inslag med skriftspråksanvändande aktiviteter, men vi lekte inte att vi var läsare och skrivare, vi lekte att vi åkte tåg! Själv lärde jag mig mycket om hur barn tänker om skriftspråket under dessa lekar.

I Kamelens förskoleklass leker barnen ofta affär. Ett år ville pedagogerna utveckla leken lite mer än vanlig affärslek. Klassen åkte till ett affärscentrum där barnen fick gå runt och titta, med uppgift att tillsammans bygga ett eget centrum i klassrummet.

Barnen skrev bland annat av affärernas namnskyltar. Väl tillbaka i skolan påbörjade de genast bygget av det egna affärscentrat.

Några av affärerna blev små kopior av de affärer de hade sett i affärscentrat, och då fick barnen nytta av de skyltar som de hade skrivit. Barnen ville också ha några affärer som de tyckte saknades, som en djuraffär, och då måste de skriva egna skyltar. Affärsleken höll på under flera veckors tid och fick många inslag av skriftspråk.

Vinsten med den här leken var att barnen fick möjlighet att uppmärksamma texter utanför själva skolan.

125

skrivande 108-135.indd 125

10-09-06 13.21.44

På avdelningen Maskrosen handlade temaarbetet en termin om cirkus. Målet var att göra en cirkusföreställning för de övriga avdelningarna. Arbetet med att öva in cirkusnumren tog den mesta tiden, men på slutet måste barnen och pedagogerna också organisera själva föreställningen. Eftersom det behövdes affischer, biljetter och skyltar till godisdisken kom skriftspråket in som en naturlig del i detta temaarbete.

I förskoleklassen Kastrullen var många barn intresserade av djur och de älskade att gå och titta i djuraffären. Där kunde de gå hur länge som helst och titta på sina favoritdjur. En dag fick barnen idén att de skulle göra en egen djuraffär. Alla klassens leksaksdjur och några privata fick var sin bur i affären. Barnen var mycket noga med att det för varje djur skulle finnas en skylt där det stod vad det var för djur, vad djuret hette och hur gammalt det var. För varje djursort ville de också ha skötselinstruktioner. Dessa instruktioner använde barnen flitigt, dels när de som djurskötare tog hand om djuren, dels när det kom in någon intresserad kund i djuraffären.

För Erik tog skrivandet över, vilket irriterade de andra barnen.

Lösningen blev att djuraffären fick ett kontor med Erik som chef.

ETT LEKFULLT ARBETSSÄTT I inledningen till detta kapitel skrev jag att den lek som kommer från barnen inte är samma sak som ett lekfullt arbetssätt. Naturligtvis är det inte fel, utan mycket bra att ha ett lekfullt förhållningssätt i det pedagogiska arbetet. Detta gäller också förhållningssättet till skriftspråket. Man kan ha mycket roligt med skriftspråket. Pedagogerna kan skoja med barnen och byta namnskyltar, sätta roliga lappar på ryggen på kollegor, läsa fel på skyltar, läsa fel i böcker och blanda sagor, göra roliga spel och så vidare.

I boken Spökägget, av Peggy Andersson med författarkollegor, beskriver dessa lärare hur de i en årskurs 1 jobbade med ett tema 126

skrivande 108-135.indd 126

10-09-06 13.21.44

som en lekfull ram runt skriftspråksarbetet. Det började med att barnen en dag hittade ett stort ägg i klassrummet. Bredvid ägget låg en skriftlig instruktion om hur ägget skulle skötas. ”Ta hand om mitt ägg! Håll ägget varmt! Vänd ägget försiktigt två gånger om dagen!”

Efter några veckors ompysslande och funderingar om vad det kunde vara i ägget, kläcktes det och ut kom ett litet spöke. Så småningom utvecklades arbetet till att bli en skriftlig kommunikation mellan spöket och barnen. Spökets sätt att kommunicera var nämligen genom att skriva meddelanden och frågor till barnen. Till en början läste och skrev de gemensamt, men så småningom ville spöket ha individuella svar. På det här sättet kopplades skriftspråksarbetet till barnens föreställningsvärld och vardag.

67

Tv-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, med Magnus, Brasse och Eva, visades för första gången 1973 och den blev en stor succé. Programmen genomsyrades av en mycket lekfull inställning till språkinlärning. Att göra underhållning av ett så viktigt område som läsinlärning, och ett område som dessutom hörde till skolan, sågs emellertid inte med blida ögon av alla. Många reagerade över att olika metoder blandades huller om buller, och att siffror och bokstäver presentades i fel ordning. Ett exempel på ett nytt sätt att tänka var ”lattjo och lajban lådorna”. Syftet med övningen var att deltagarna skulle sortera ut tre saker av fyra utifrån ett visst kännetecken eller kriterium.

Det nya var att det inte fanns något ”rätt” kriterium, utan den som sorterade sakerna fick själv bestämma sitt kriterium. Därefter resonerade man tillsammans om de gjorda valen.

Poängen med uppgiften var således själva diskussionen, inte att prestera något rätt svar.

Många barn lärde sig alfabetet och knäckte bokstavskoden genom att följa programmen.

De blev mycket populära, och de ses fortfarande av många barn och föräldrar.

Trots att skolan fram till nu har haft monopol på läsinlärningen har det i förskol-

an ändå funnits en del pedagogiskt material för denna aktivitet, som pussel och spel.

Skriftspråksinlärningen kräver mycket övning, exempelvis för att lära sig alfabetets 29 bokstäver. Ett spel som bokstavsbingo kan då vara ett lekfullt sätt att lära sig bokstäverna.

Alla pussel och spel är dessvärre inte särskilt bra. Man kan undra vilka syften tillverk-

arna har, och framförallt vilka kunskaper de har om barns skriftspråksinlärning. En del 127

skrivande 108-135.indd 127

10-09-06 13.21.44

material är importerat från länder där de jobbar mycket med helordsmetoden. Övningen kan vara att känna igen de skrivna orden och para ihop dem med rätt bilder, och då finns alltid en risk att det blir ett rent gissande. Om spelet ska vara skriftspråksstimulerande, och inte bara ett spel i största allmänhet, måste orden vara laddade med ett meningsfullt innehåll. Ett bättre sätt är då att göra spelet själv, exempelvis ett memoryspel med namn på alla barn, ord från en bok som barnen kan, eller ord från närmiljön som logotyper. En vinst i sig är förstås om barnen själva kan vara med och göra spelet. Spel med kort där det finns skriftliga uppmaningar är ett annat exempel på spel som kan vara skriftspråksstimulerande. Även om det är den vuxne som läser får barnen goda erfarenheter av att skrift har ett budskap. Andra exempel på spel och lekar med skriftspråksinslag är att göra en fiskdamm med lappar med uppmaningar, tipspromenader och skattkartor.

På 1960-talet gjorde arbetsböckerna sitt inträde i skolan. Dessa spred sig snart

också till hemmen och till förskolorna. Trots att de flesta säger att de inte använder detta material finns det kvar än i dag. En stor del av de pysselböcker som säljs i bokhandeln har en mycket tvivelaktig kvalité. Många övningar är ogenomtänkta och ibland mycket långsökta. Ett exempel är att träna läsriktning genom att med ett finger följa en tråd från vänster till höger. Ofta är böckerna massproducerade och översatta, vilket gör att de innehåller en salig blandning av olika metoder. Detta gör i och för sig inte så mycket.

Barn är olika, och det är bra att de får bekanta sig med olika metoder. Ibland presenteras innehållet utifrån en gammaldags syn på inlärning, i steg för steg. Ofta behövs det mer tid till att fundera över hur författarna har tänkt än att fundera över skriftspråket, och för det mesta förutsätts att barnet/eleven ska göra detta på egen hand. Det kan jämföras med Magnus, Brasse och Evas ”lattjo och lajban lådorna” där syftet var själva diskussionen.

Alla arbetsböcker är emellertid inte dåliga. Det finns material som är mycket välproducerat: med väl genomtänkta syften, med för barnen relevant innehåll, med bra övningar, med logiska handlingsföljder och med fina illustrationer. För att hitta dessa böcker måste man i allmänhet söka hos läromedelsförlagen.

Hur stor betydelse kvalitén har beror på hur materialet används. Om syftet är

att tillfredsställa barn som vill leka skola, eller som behöver en stunds tidsfördriv, kan bokhandelns pysselböcker duga mycket väl. Skrivhäftena är oftast något bättre än läshäftena. Var inte så noga med att övningarna görs rätt, utan låt barnen hitta sina egna lösningar, och låt dem gärna arbeta tillsammans! Om syftet däremot är att stimulera 128

skrivande 108-135.indd 128

10-09-06 13.21.44

skriftspråkandet rent allmänt i barngruppen, och att få hjälp med sin planering av arbetet, bör man välja ett mer genomtänkt material. Även om man väljer ett välplanerat material måste arbetslaget ta tid att sätta sig in i det och ställa sig frågor som: Vad har författarna för kunskapssyn? Hur stämmer den med vår? Vad har vi för syfte med materialet? Vad tillför materialet det övriga skriftspråksarbetet? Vad kan barnen lära sig av materialet? Kan materialet vara till nackdel för några barn? Hur kan vi följa upp arbetet? Och!!! Även om man använder ett mycket bra material och är klar över hur det ska användas i barngruppen, ska man komma ihåg att det inte är mer än ett komplement till barnens möten med skriftspråket i naturliga sammanhang.

ATT LEKA MED SPRÅKET De flesta barn leker med själva språket. Spädbarnet leker med de ljud det kan prestera.

Tvååringen leker med ord. Fyraåringen älskar rim. Sexåringen är förtjust i att vrida och vända på uttryck. Åttaåringen kan få sin omgivning mer eller mindre galen med vitsar och roliga historier. För många tonåringar har rapmusiken blivit en viktig uttrycksform. Även vi vuxna sysslar med språklekar. Fler än man tror skriver egna dikter. Vi tycker om ståuppkomiker och ordlekare som Babben Larsson, Tage Danielsson och Hasse Alfredsson.

Dessa har ofta en mycket god språkförmåga som de använder till att roa och oroa.

Genom att leka med språket ökas den språkliga uppmärksamheten och medveten-

heten, vilket har stor betydelse för skriftspråksutvecklingen. Barn lever först och främst i språket, men för att kunna utvecklas vidare språkligt måste de kunna distansera sig från innehållet och byta perspektiv. De måste kunna bortse från innehållet och istället rikta sin uppmärksamhet mot själva språket. I språklekar rör man sig på ett plan mellan innehåll och form.

Barn har lätt för att komma ihåg ord som rimmar, och fyller snabbt i om pedagog-

en gör en liten paus innan rimordet kommer. Att rimma själv är betydligt svårare. Då måste man kunna plocka fram likalydande ord ur sitt ordförråd. Vuxna har ett mycket stort ordförråd att leta i jämfört med en fyraåring. Fyraåringar har en annan tillgång, nämligen sin fantasi. De tar till nonsensord och det roliga, åtminstone för barnen, är att nonsensrim har en tendens att smitta.

Det är en sak att kunna rimma, och en annan sak att vara medveten om hur man gör.

129

skrivande 108-135.indd 129

10-09-06 13.21.44

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA Kristina Höök

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA

En skrivande och läsande förskola riktar sig till pedagoger och blivande pedagoger i förskolan. Syftet med boken är att ge en bred bild av hur förskolebarn kommunicerar genom skriftspråket och hur förskolans pedagoger kan stödja denna kommunikation.

I den första delen av boken beskrivs de bakomliggande kunskapsteorierna, skriftspråkets utveckling och konstruktion samt hur barn utvecklar sitt språk och i synnerhet sitt skriftspråk.

I bokens andra del beskrivs olika metoder och arbetssätt för att arbeta med skriftspråket i förskolan och här ges många konkreta exempel och förslag.

EN SKRIVANDE OCH LÄSANDE FÖRSKOLA KRISTINA HÖÖK

(9911-8) www.bonnierutbildning.se

BONNIERS omslag skrivandesm+%D1.indd 1

10-09-06 12.06.01